Bokslut: "vad kockar gör på semestern"

Eller i alla fall - "mitt sommarlov".

Även om kock egentligen bara är en yrkestitel och yrket i sig själv är "vilket jobb som helst" är det - i alla fall för mig - en så pass stor del av livet att man på något sätt aldrig slutar vara kock. Man ÄR liksom kock, snarare än att man JOBBAR SOM kock och det sätter sina spår även i fritiden.

Första veckan på semestern gjorde jag dels en liten "kulinarisk exkursion" i söderhallarna, va på Verner och Verner på norrlandsgatan och lämnade in mina knivar på slipning (och såg en massa balla grejer jag vill ha i födelsedagspresent). Jag bryner ju mina knivar varje dag på jobbet, men ibland blir de ju till sist så slitna att det inte går att få dem vassa längre. Att slipa knivarna då och då (någon gång om året, kanske?) är ju ett måste och då kan man ju lika gärna få dem slipade på semestern, så man inte står utan verktyg när man skall jobba.

Under semesterns andra vecka åkte ju Fru Värn och jag på kortkryssning och åt gott.

Det blev också klart att jag skulle catera ett bröllop (som är nästa helg) och att en kompis som är en duglig patissier (till skillnad från mig) slutligen inte skulle göra bröllopstårtan. Cateringjobb är ofta kul, för de blir oftast uppskattade, men just bröllop kan vara rätt krävande. Alla vill "sälja prinsessdrömmen" till framförallt bruden och allt måste bli perfekt. Det, i kombination med att brudparet ofta är rätt stressat för allt skall bli perfekt, och därför inte kan bestämma sig, inte hinner höra av sig om vad man vill ha eller helt enkelt inte har någon erfarenhet av bröllop och därför inte vet vad som går att göra blir alla små faktorer som gör att bröllop ofta kräver lite mer av en som cateringkock.

Tredje veckan på smestern hade kunnat vara en arbetsvecka (om jag hade varit mer berömd och inte behövt jobba på riktigt! :-) ): Killen tidigare känd som MediaKristofer fick färdigt en snutt film från allt material från i våras.

Själv var jag och hämtade ut mina knivar på Verner och Verner och köpte en hög kockmössa som jag skall ha till bröllopet, som jag fick jaga tallrikar och asietter (och serveringspersonal) till (med blandad briljans).

Jag läste också ut Anthony Bourdains "The nasty bits", som är hans - mig veteligt - tredje självbiografiska bok. Jag köpte den för rätt länge sedan, men eftersom jag har svårt att se nuförtiden har det tagit lång tid att läsa den.Den var bra, men inte riktigt lika bra som en del av det andra jag läst av honom. Eller så är det bara så att mina förväntningar var så uppskrivade. Jag ÄLSKAR "kitchen confidential" och att läsa den var en "livsavgörande händelse", som det kallas på religiös svenska.

Jag fick också reda på att ett förlag är "intresserade" av "att göra något" åt en bok om mat jag skickat någon slags manus på till dem, och att inte få ett refuseringsbrev med en gång, eller ens "vi hör av oss" utan ett "vi kan vara intresserade" kändes väldigt, väldigt stort.

Den senaste veckan har jag haft bruden här på provsmakning av min mat till bröllopet (det gick bra, efter några mindre justeringar av uppläggningen av förrätten), konstaterat att jag är rätt populär som Webb-Tv-kock och tänker till helgen testköra Izabella igen. ut till jobbet, för att se att jag inte överraskas av något läskigt på måndag morgon, när semesdtern, är slut.

Thai - inspirerad fisksoppa

Jag har en bild på det här i min mobil, men jag har inte hajat hur jag skall få över bilden i min dator än, så vi får väl göra det här "the old fasioned way" och blogga utan bild eller så:

Du behöver (Till sisådär 6 portioner)

Lite god fiskbuljong (gärna hemkokt)
600 g vit fisk (pangasius eller alaska pollock eller hoki eller något billigt)
2 små morötter
Lite rotselleri (En åttondel av en stor rot?)
Lite purjolök (En kvarts purjo, kanske?)
Lite vitlök
Juice från en halv citron
En stor näve nudlar
En burk kokosmjölk
Lite god curry

Gör såhär:

Skär alla rotsaker och purjo så fint du kan
Fräs rotsakerna och purjolöken i en panna. Häll över i buljong och sätt på plattan.
Låt koka upp, med citron och kryddor.
I med kokosmjöl och nudlar. När nudlarna är mjuka - lägg i fisken.
Låt koka i någon minut. Servera i soppskålar, gärna med finhackad koriander.

Reaktioner

Det har hänt en del under den senaste tiden, men eftersom jag haft annat att göra har jag inte skrivit så mycket på ett par dagar...

Jag har fått en hel del reaktioner på min post om fuskare i branchen och för en gångs skull verkar det vara så att folk håller med mig. Inga arga brev. Inga hot om våld eller offentlig kastrering (som när jag - för hastigt - sågade Linda Skugges matblogg). Bara stöd och ryggdunkningar. Kul. Tydligen är ämnet något som berör många.

Några andra har skrivit snälla och uppmuntrande kommentarer kring posterna om den lilla filmsnutten som killen tidigare känd som MediaKristofer klippt ihop och inte minst röster och snälla mail, bloggkommentarer och höga poäng på tävlingen, som jag - helt överraskad kan konstatera att jag - i skrivande stund - LEDER. Oj. Någon har mailat mig och tycker att jag är "seööpit" sp, gär grejer för media och att jag bara vill synas. De har förmodligen rätt. Jag gillatt showa. Bara jag inte har en publik som ser mig när jag gör det. Att göra grejer på film är helt ok, för då behöver jag inte se folks reaktioner när jag gör något.

Nu hoppas jag bara att jag faktiskt skall vinna. Jag vågar inte riktigt tro det, men det vore väldigt, väldigt roligt.

"Jespers kök" i Aftonbladets tävling (rösta på mig!)

Precis som Anne förutspådde i kommentarerna till gårdagens post aspirerar jag på att bli nya Mat-Tina...

Rösta gärna på mig i Aftonbladets web-mat-tv-omröstning:

Här är länken.

ÄNTLIGEN!

Jag vet inte om ni redan läst det på Kistofers (killen tidigare känd som MediaKristofer) blogg, men efter många om, men och "organisatoriska motgångar" som alla kan stavas "tid" har Kristofer - som genom ett mirakel - lyckats klippa ihop "lite material för att se hur det kan se ut" med grejerna vi sköt i april.

Det är bra, för det här lilla filmklippet har jag använt till en annan grej, som är lite hemlig än så länge, men som ni kommer att få reda på om det blir något...

Sekvensen som är ihopklippt är egentligen "the main storyline" från ett av programmen vi sköt, där temat är "fransk löksoppa". Det är näppeligen hela receptet som visas (det är en rätt sketchy - men underhållande avslutning, när soppan så att säga "monteras", med krutonger, dekorerar osv, som helt enkelt inte är med i den här lilla "teasern", men:

"Såhär - typ - kan det komma att se ut", så... All heder åt Kristofer som gjort ett bra jobb än så länge (som alltid) och håll tillgodo så länge.

Mammas caesarsallad

Jag har skrivit det förr och kommer säkerligen ha fler skäl att skriva det i framtiden, men: "Min mamma är bäst". Faktiskt. För - hur förklarar man annars att hon, förutom att laga fantastisk mat och ha uppfostrat sina barn att göra detsamma (nåja)läser på min blogg att jag "snott bilder" från andra bloggar och bara därför skickar mig flera snygga matbilder, komplett med sina recept till...

Vissa mammor skickar sina barn mat och kakor och bullar och annat godis. Min mamma skickar bilder på mat och grejer!

Såhär i sommartid är det ju salladstider och olika former av variationer på temat "sallad med kyckling" brukar komma fram. Den kanske mest klassiska är ju "caesarsallad" och jag själv brukar göra en enkel variant med romansallad, lite kruksallad, kyckling, hyvlad parmesan, enkla krutonger som jag kör i en panna med lite olivolja, vitlök och paprika, körsbärstomater, rostade pinjenötter och så den viktiga caesardressingen.

Mamma har skickat en bild med en snyggt upplagd sallad på samma tema, fast utan krutonger och med rödlök i sin... Det är ju så det är i hennes kök - där bestämmer hon. I mitt kök bestämmer jag. Och i ditt kök - well - där bestämmer du. Så det MÅSTE ju inte bli exakt likadant varje gång. Man tager vad man haver, som hon Cajsa Warg (inte) lär ha sagt (?).

För en jättegod caesardressing konsulterar jag sås-och-dressingexperten mamma:

2½ dl olja (rapsolja är bra)
1 ägg
2 msk pressad citron
½ msk dijonsenap
2 sardellfiléer
1 skalad vitlöksklyfta
1 msk vatten
½ msk vitvinsvinäger
Salt o nymalen svartpeppar (kanske ½ kryddmått av varje)

Lägg allt i en bunke och mixa med stavmixer tills det börjar bli tjockt.

Alla VET ju redan att "mammas mat är godast" (Hey - enligt uppgifter framhålls att hela den Italienska matkulturen bygger på uttrycket 'som min mamma gör den') och min mamma är inget undantag, så - för att få det bäst: Fråga mamma.

Allra bäst just nu

Allra bäst just nu, vad det gäller bloggar är Gitto med sin underbara Kärlek, mat och folköl, vars senaste tre bloggposter varit ett fantastiskt underhållande, välskrivet och sant "bakom kulisserna" från en restaurang. Just det här är Gittos restaurang, men det skulle kunna vara var som helst "någonstans i Sverige", typ.

Kolla in det.

Och förvånas inte över om Gitto vinner alla nya skribent och författarpriser under närmaste året.

Varför alla eländiga fuskkrögaridioter borde få äta upp skiten på sina restauranggolv!

Jag är arg. Och ledsen. Och arg.

Läser i nätupplagan av DN en del skrämmande exempel från krogvärlden i Stockholm. Min hemmaplan. Bl.a. att det fuskas med skatten hos Riddarkällaren och att flera krogar inte städar ordentligt och blir ledsen. De här problemen finns i restaurangbranchen och den har ett ibland rätt skamfilat rykte just på grund av sådana här problem. De här gökarna drar skam och vanära över sin yrkeskår. En kår som annars kan te som en familj. En klan. En stam. Nu dras klanfärgerna i smutsen. Släktnamnet är för evigt förknippat med illgärningar och odåd. Stammens kollektiva heder är spottad på. Jag blir arg och ledsen för att allt det fina, allt det vackra, allt det goda, faktiskt inte blir något värt. Det blir bara smuts, skit och ett hånfullt leende mitt upp i ansiktet på inte bara våra gäster utan på alla oss i branchen också.

Grejen är att vi bara har varandra. I köket, när det blåser på ute i matsalen, MÅSTE vi kunna lita på varandra. Inte bara att vi och våra kollegor kan hantera en kniv utan att skära oss eller andra, eller att det inte sker olyckor. Inte bara att maten går ut och i en jämn takt, utan att folk faktiskt inte DÖR av det de får i sig, för att de blir matförgiftade. Eller att vi faktiskt får BETALT för det vi gör. Att skatter och arbetsgivaravgifter, försäkringar och pensioner faktiskt betalas in.

Sådana här grejer är - i alla kök - ett alfa och omega. Det bara MÅSTE funka. Annars kan vi lika gärna hänga upp rockarna, ställa in skorna och för evigt hysta slängar och förkläden i rvättunnan. För grejen är att om vi inte är att LITA på är restaurangbranchen till sist bara ytterligare en samling pirater, skojare, skurkar, bedragare och lögnare. Inte bättre än yrkesbrottslingar. Eller ens politiker.

Jag villatt när jag tar på mig den där vita rocken skall det betyda något. Det skall tyda på en yrkesstolthet. På traditioner. På kunnande och respekt för hantverket. Jag vill inte att den skall förknippas med... .. . . en branch full av idioter.

Så - för att få det här ur mig och med all önskvärd tydlighet: Ni som håller på och fuskar med sådant här - skämmes! Ni borde få äta upp varenda smula, skula, kant och skarv som hamnar på Era skitiga golv. Ni borde ställas vid en skampåle av trasiga, elförande, oförsäkrade gamla köksmaskiner medan alla ni skörtat får kasta giftiga halvråa kycklingfileer eller gammal fisk på Er. Tills ni fattar. Att SÅ GÖR MAN INTE.

Jag är ledsen att jag uttrycker mig såhär hårt, men ni tar verkligen fram de värsta sidorna hos mig.

Lyxfrisyr med tryffel, eller kaviar i huvudet?

Läser i En artikel i SVD att Catherine Zeta Jones tvättar och behandlar håret med Iransk kaviar. Det skall tydligen bli glansigt då. Sedan tvättas kaviarlukten ut med ett speciellt schampo med tryffel.

Att det där med tryffel och kaviar är hollywoodstjärnors vardag kan man ju haja, men ärligt - att kleta in det i HÅRET?

Iransk kaviar är DYRT såpass dyrt att den är värd - ungefär - sin egen vikt i guld, om den är bra. Tryffel är... . . dyrare. En sådan här behandling är alltså inget man kör i stället för typ "blåvitts schampoo". Att jag sedan kanske inte heller tycker att det är helt ok att stödja terroristnationer som försöker bygga kärnvapen, genom att köpa lyxartiklar för att ha i håret, kanske inte hör hit, men ärligt - är inte det här snudd på en dödssynd?

Frosseri är en dödssynd.

Man säger ibland att saker är "syndigt goda".

Är det - ni som läser teologi och läser den här bloggen - inte en synd att använda (om än löjligt dyr) mat på det här sättet? Eller har Catherine Zeta Jones bara huvudet fullt av kaviar?

Biff a`la Lindström

Noterar glatt att min lärling Omar på sin websida har skrivit ett blogginlägg om några av sina senaste luncher. Kul, och bitvis bra fotat.

Det rör ens hjärta ännu mer att han hade med en (av det väldigt få) recept jag faktiskt LÄRT honom att laga - Biff a la Lindström.

Denna rätt lär ha uppfunnits på restaurang Witt i Stockholm under 1800-talet av en Löjtnant Lindström, som fått en råbiff serverad med kapris, rödbetor ägg och stekt lök, blandat ihop ingredienserna och skickat ut den i köket igen för påstekning. Huruvida det är sant eller inte vet jag inte - det finns flera stories om Lindströmsbiffarna, beroende på vilka kokböcker man läser, men de är i alla fall en riktig gammal "krog-husmans-klassiker". Så:

Här kommer min variant.

Du behöver (för 4 port):

800g nötfärs
10 skivor avrunna inlagda rödbetor, i tärningar
Två matskedar kapris
2 ägg
En stor gul lök i brunoise
Salt och peppar
Smör till stekning.

Gör såhär:

Svetta löken i lite smör, ta upp innan den blivit brun, så fort den blivit mjuk.
Blanda färsen väl med de övriga ingredienserna. Forma till små biffar (runt 90 g) och stek på medlehög temperatur i smör c:a 5-6 minuter på varje sida. Smaka av med salt och peppar.

Servera till kokt potatis eller potatismos, lingon och brunsås eller gräddsås.

(Och bilden snodde jag från Omars websida, bara för att den var så fin!)

Klättermat

Har varit i Ågelsjön och klättrat ett par dagar. Det har varit skönt, för det är alltid skönt att komma ut och sova i tält och röra på sig lite, men också skönt att liksom bara vara fokuserad på det man gör. Vid klättring måste man vara fokuserad. Annars händer det lätt en olycka, och det vill man ju inte.

Ågelsjön är ett fantastiskt klätterställe utanför norrköping och som sådant precis lagom långt bort.

När man är iväg sådär måste man ju tänka på vad man skall äta och oftast brukar jag ha med mig lite goda grejer som jag förbereder hemma. Ett risottoris med lite torkad svamp och parmesan och en smulad buljongtärning i påse, t.ex. så jag bara behöver hälla på vatten och sedan koka upp på köket. Havregryn som jag blandar med varma koppens fruktsoppa för att ha till frukost. En liten espressokanna att köra på köket...

Den här gången blev det faktiskt bara frystorkat med...

Bl.a. Blå bands "Outdoor meals".



Jag har köpt lite olika varianter genom åren och en dle har varit jättebra medan andra har varit... .. . sämre. Blå band skall dock ha en eloge för att de bland tillverkare av friluftsmat faktiskt håller nere priset. För sisådär 35 spänn påsen ligger de ungefär en tjuga under alla andra tillverkare och deras grejer blir bättre och bättre med åren. De senaste åren har utvecklingen verkligen gått framåt lch de två påsar jag åt den här gången:

Banan med curry och Kyckling med pasta var riktigt bra. Bra smak, bra konsistens och inte alls sådär salt och fjönsigt som det smakade för några år sedan. Bra.

Dessutom är portionerna bra tilltagna. Man blir ordentligt mätt, men utan att man måste slänga något. Skönt när man faktiskt gör av med en hel del energi när man klättrar. Just maten betyder ju dessutom så mycket för humöret. Är maten dålig, eller för små portioner, eller inte smakar något blir lätt hela resan tråkig. Nu funkade allt helt enligt planerna.

Ja, utom min klätterteknik, då, som - som vanligt - behöver lite mer arbete än de 8-10 minuter det tar att röra ihop ett "outdoor meal".

Middag i paradiset, på Östersjön

Jodå. Det är säkert supersvennigt, men ärligt - det är bara SÅ himla BRA!

Jag vet att alla hippa restaurangmänniskor sitter där hemma och gnuggar händerna av förtjusning över hur mycket ved de får till mitt slutgiltiga bål i deras bloggar, men hey - jag gillar verkligen det här och jag står för det. Såhär är det alltså:

Fru Värn hade i födelsedagspresent, när hon fyllde 30, för en månad sedan, fått "ett barnfritt dygn med god mat och trevligt miljöombyte för två" och valde - inte helt utan min överraskning - att tillbringa dygnet med mig. Det hela har varit en sådan där "minikryssning" till Mariehamn med Birka Paradise (och nu hör jag skratten ifrån minablogg-grannar).

Dotterns farmor och farfar tog hand om dottern, bokade resa och hytt och - visade det sig - maten och vi åt således "kryssningsmeny" igår kväll.

Det är alltså en meny med tre "förutbestämda" rätter - eller rättare, en meny med förrätt, två alternativ till varmrätt, och så en vettig dessert. Igår serverades "sommartallrik" - en liten tallrik med gravad lax, hummersill, räkor och en god potatissallad tillförrätt. "Oxfile med svartpepparsky" ELLER "Ugnsbakad hälleflundra med chablissås" till varmrätt och så till sist en pannacotta med halloncoulis och färska hallon, till dessert.

Även i mina mest modesta ordalag kan jag säga att en sådan meny, med den kvalitet den tillagas på Birka Paradise, i deras fina restaurang, med den service man blir behandlad till priset av typ 270 bagare är "ett kap" för att inte säga "löjligt prisvärt".

För att ge någera personliga omdömen om maten kan man säga att Frun åt oxfilén, som "smälte i munnen" och jag själv åt hälleflundran, som - hands down - är om inte det allra bästa så förmodligen i alla fall det bästa jag kommer ihåg, jag har ätit i fiskväg, på restaurang över huvud taget. Perfekt konsistens på fisken. En chablissås som inte är för söt, inte är för fet, korrekt avvägd och en njutning till både smak och konsistens, serverad med kulpotatis och goda grönsaker.

Ni kan kalla mig "Svenne" eller "tönt" eller vad ni vill. Jag VET att det inte är "fint" att tycka om mat på ålandsbåt, men var du där igår vet du vad jag snackar om. Det här är bara "grejerna". Bara så ni vet. Och hey - om du var där igår åt jag bättre än du, vad du än säger.

Pill med Krubb

Har pillat lite med bloggen, som ni ser. Försökt att snygga upp designen och bl.a. gjort någon slags "register" över de olika etiketterna på blogginlägg som skrivits.

Ni får gärna komma med feedback.

Cajun Style blackened chicken & whisky mac 'n cheese

Gjorde det här som en "kylskåpsrensning" för några dagar sedan. Hade några kycklinglårfileer, lite ost och grejer, så det blev vad det blev, men gott blev det.

För typ 8 portioner behöver du:

1 Stor gul lök fintärnad
4-5 kycklinglårfileer
8 dl kokta makaroner
2 msk tomatpure
En rätt rejäl skvätt whisky (1-2 dl?)
2-3 msk honung
Salt, peppar, cayennepeppar och tabasco
Mycket riven ost.

Börja med att "svärta" kycklingen i en gjutjärnspanna eller gryta. Använd inget fett. Häll av vätskan som kokar ur kycklingen allteftersom. I med lite smör framåt slutet och svetta med löken.

Häll över whisky och tomatpure och alla kryddor. Låt koka ihop till en ganska fast sås. Den skall mer "coata" kycklingen än att kycklingen simmar i den.

Varva makaroner, kycklingsåsen och ost några varv. Avsluta med ost på toppen.

Grädda i ugn på sisådär 225 grader tills osten fått färg (20-30 minuter?)

Servera gärna till en god avocadosallad.

Söndagmiddag

Vi hade "pastorsparet" Kapten Fryk med man här ikväll. En skön avslutning på dagen.

Anders - Kapten Fryks man - och jag är ju gamla klätterkompisar, från bl.a. "Svenska Peak Lenin expeditionen 1999", men vi klättrade väldigt mycket ihop under några år mellan 1998 och 2001. Numer hinner ingen av oss ut så mycket, men vi har fortsatt att träffas, inte minst i kyrkan, där vi båda spelar till sången, ibland.

Jag visste inte riktigt vad jag ville bjuda på, men det har varit väldigt mycket ris och pasta och couscous och grejer ett tag så "något med potatis och sås" fick det bli. Jag hade lite ägg hemma och smör och märkte, när jag kom ned på den lokala coop-butiken att entrecôte var väldigt billigt just nu, så det blev

"fin köttbit med bearnaise och potatisklyftor". Näppeligen "haute cuisine", men en god gammal klassiker som passar alldeles utmärkt som söndagsmiddag.

(Och ja - bilden är lånad från Anne's food - hon fotar mat så OERHÖRT mycket bättre än jag!)

Junibacken och Bamboo Palace

Vi bestämde - i familjen, här i början på veckan - att åka till Junibacken. Efter lite kollande på websajter och rundringande till vänner och bekanta bestämdes att fredag var bäst dag att gå, så...

Junibacken är - för Er som inte vet det "Astrikd Lindgren-land" på Djurgården. En anläggning med scener ur villa villerkulla, Karlsson på taket och något mer, ett "sagotåg" kring Ronja, Karlsson, Madicken, Emil, Bröderna Lejonhjärta och kanske något mer, och så en välsorterad butik där alla böcker, DVD:er från TV-serier, musikband, dockor, pussel, målarböcker och... well... allt finns.

Det är fantastiskt fint uppbyggt, med kvalitativa framträdanden av skådespelare varje timma, musikstunder, sagostunder och annat roligt för barnen. Riktigt, riktigt bra.

Om det einte vore för maten.

Det finns nämligen en restaurang där också. Ni kan kolla in menyn på deras websida. Den verkar helt ok. Jag skall i så positiva ordalag som möjligt beskriva dagens lunch, som (tyvärr) inmundigades där.

"Pippis pannkakor" är två i ugn uppvärmda färdigpannkakor, från typ Ekströms eller Dafgårds eller något, serverade med vispad grädde och jordubbssylt. Dottern åt bra, för att det var "Pippis" pannkakor, men jag tycker att det är ynkligt att man inte ens viker upp pannkakorna, eller serverar dem med "finsidan uppåt", när man tar 45 spänn för dem (vad kostar varje portion i inköp? 4, kanske 5 kronor? För 35 spänn i avans kan man i alla fall vända på pannkakan, tycker jag.

Nåväl.

Själv åt jag det som beskrivs som "pastasallad med rostade rotsaker och kräftstjärtar", det låter nämligen.... .. . helt ok, eller rent av gott. Det visar sig vara en skål med sådan där mångfärgad pasta, ni vet? grönt, orange och vanlig vit penne, med lite av doles "family"-blandning ovanpå, några räkor (och alltså inga kräftor) toppat med en näve inte avsköljd, jorig timjan.

Fru Värn åt "dinkelsalladen" och hävdade att: "Den var inte otäck", men också att "den var ju inte värd 80 spänn". När jag fick reda på att min tallrik kall överkokt mångkolorerad pasta med jord kostat 80 spänn fick jag vad som bara kan ha varit förstadie till en hjärnblödning.

Men vad gör man? Jag vill vara en god förälder. Jag vill inte ställa till en scen bara för att jag kan bättre. Jag vill inte vara en gnällig gammal gubbe. Jag vill inte vara obekväm och pinsam för min familj. Samtidigt kokar jag och vill gå ut i köket, gänga av skallen på den halvportion som gjort min sallad och sedan hälla ned jorpastan i strupen tills alla hajat att "så gör man inte. Det är inte ok".

Men jag tiger tyst.

Nästa gång vi går på Junibacken (för DET lär bli fler gånger - vi kommer bara aldrig, aldrig ALDRIG att äta där igen) tar vi med matsäck. Känner jag att jag MÅSTE ha jord på maten kan jag köpa några kilo på konsum för samma pengar.

---

Idag fyller Fru Värns lillebror år, så vi gick med honom, svärmor och svärfar på restaurang och åt. Lillebror hade bestämt "Bamboo Palace" på Kungsgatan och det skall han ha cred för. Som en av de asiatiska krogar jag känt till längst håller den faktiskt fortfarande stilen väldigt bra och serverar nu, förutom en bra - och diger - a la carte-matsedel, en buffe med kinesiska och japanska "best of"rätter.

139 spänn per skaft är helt ok, tycker jag, när man tänker på att det på buffen fans både RIKTIGT BRA sushi, kanonfin tempura, det vanliga "friterat med sötsur sås", någon nudelwok, teriyaki, yakitori, anka Szezhuan och en massa andra klassiska kinesiska och japanska rätter. Dessutom ingår glassbuffe med friterad banan och sirap. Man kan alltså äta sig MYCKET mätt där.

Själv åt jag idag av tempuran, sushin, ankan och desserten. Det var riktigt bra alltihop, och med tanke på att jag åt sushi som hos vilken sushibar som helst hade kostat mer tycker jag att det är RIKTIGT prisvärt. Mitt tips är alltså: "Gå dit".

Torsdag med lördagskänsla

Först - Du vet vem du är - "Jag tänker på dig och sörjer med dig. Även om du inte delar min Gudstro ber jag för dig - det kan aldrig skada, right?"

Så - till dagens postning:

Det har kännts som lördag idag. Jag vet inte varför riktigt - kanske för att jag gjort saker jag nästan alltid bara hinner med att göra på lördagar? Jag fick lite sovmorgon i morse, vilket i och för sig kändes nästan som en nödvändighet. Jag var SÅ TRÖTT igår. Kom upp vid kanske nio-rycket och åt lite frukost. Sedan var det ploc av tvätt och sådär, ni vet - "the glourious life of...". Typiskt glamoröst.

Hade tvättat en massa grejer från jobbet, som jag inte hinner med annars, såsom slängar, dukar och förkläden och ställde mig i ett par timmar och strök. Skönt. Att stryka är lite som att diska på jobbet - det är rätt skönt ibland. Man behöver inte tänka på något alls och det blir nästan lite meditativt efter ett tag... Livet blir liksom.... .. . okomplicerat.

Till lunch blev det ciabatta med god sallad på bl.a. solrosskott och avocado och så några snabbt sauterade tigerräkor med schalottenlök, vitlök och olivolja. Mums.

Har läst lite och har sedan - faktiskt - tagit mig tid att laga riktig finmat till middag:

Grillad entrecõte med rödvinsdemiglace och potatisgratäng. Entrecoten blev riktigt, riktigt bra. Potatisgratängen blev krämig, men potatisen man får tag i just nu är inte den bästa. Det blev "helt ok" och jag kände mig i alla fall nöjd med resultatet.

Såg finalen på "Top Chef" och gladdes åt att Tiffani inte vann. Firade med lite sjögräs och hemgjord flädersaft.

Åt godis (!) som jag fått av dottern (!!) när jag kollade på "las vegas" och drack mer saft.

Livet är således ganska bra.

---
Glasstävlingen, dåra. Jodå, den fortsätter, men jag är väldigt imponerad över att det redan kommit så många - och goda - recept. För att på något sätt själv kunna hålla koll på alla recept tänkte jag göra en liten lista över bidragen såhär långt:

(Externa länkar)

Elin från Ragazze med sin "fusksorbet".
Rutans glassbomb
Anna-Eva från Lata Mammans blogg
Kinnas lavendelglass
Omars Glass au et en orange
Mackan från skrivarbloggens blåbärsglass

(Lämnade i bloggkommentarerna):

Ingvors nougatglass, som ju vunnit "extrapris"
Per-Ewalds Hallonmumma
Pastor Astors blodsockerhöjare

Sedan har ju Frukostflingan en jättefin historia om en riktig glassbomb, som jag tycker att alla tävlingsdeltagare borde läsa. Ja, alla ni andra också, faktiskt!

---

Dagens "det här kommer hålla mig vaken i natt" är förresten:

Jag skickade ett mail till ett förlag jag varit i kontakt med tidigare. De har på sin websida ett löfte om att svara på alla mail inom 24 timmar, och de har gjort det tidigare, men nu har det gått mer än det dubbla och de har inte hört av sig. Eftersom det rör en idé om bok jag har undrar jag om det är dags att förbereda en pärm för refuseringsbrev... Eller har jag bara hamnat i något spamfilter? Ellerhar de för mycket att göra? Eller... Tycker de att grejen är såpass bra att de faktiskt SNACKAR om att GÖRA något av den?

Det är värst att inget veta, tror jag.

Sjögräs

Var ute en sväng på stan igår och hamnade händelsevis, i jakt på lunchhak, inne i söderhallarna. Där - på nedervåningen - finns en fantastisk lite asiatisk livs och där hittade jag följande lilla burk:



Det är smaksatt sjögräs, pressat i ark, ungefär som sådana där sushi-papper ni vet? Fast de här är i små remsor och lite tjockare. På hyllan stod: "som tilltugg till goda drycker eller till att ha ovanpå ris".

Jag var tvungen att testa. Just sådana här grejer tilltalar varenda fiber i det som kallas "gastro-äventyrlig nörd" inom mig.

Det visade sig att det här - precis som t.ex. wasabijordnötter hamnar högt upp på listan över "riktigt bra snacks till film", fastän man liksom aldrig provat förr. Så - well - mitt tips är: Nästa gång du skall kolla in typ någon samurajrulle av kurosawa eller något - köp hem lite gott sjögräs och testa till en Xing Tao, t.ex. för att komma i riktig stämning!

Bloggintervju: Glasstävlingens första "extrapris"-vinnare - Ingvor.

Ingvor vann tävlingens första extrapris med motiveringen: "Ett enkelt recept som inte behöver extrautrustning i köket, men som ändå visar på viss gastronomisk höjd".

Som en första fråga såhär till vår första "extraprisvinnare" är givetvis
- som vanligt i sportjournalistiksammanhang:

Hur känns det?

Jag känner mig oerhört glad och stolt givetvis. Tänk att få bli den första
"extraprisvinnaren". Det är ju alltid kul att vara först, sedan blir det ju
bara kopior

...

Hur tänker du använda det fina priset?

Det är redan gjort! Det var nämligen precis vad jag behövde. Den gamla
glass-skopan hade gått sönder och nu slapp jag ju KÖPA en ny. Dessutom var
denna mycket, mycket finare än den jag hade tidigare.

Hur fick du idén till nougatglassen?

Den är väldigt gammal, närmare bestämt ca 50 år. Vi skulle komponera en
3-rätters måltid när jag gick i skolkök och detta var min dessert. Till
varmrätt gjorde jag ugnstekt gädda med gräddsås och färsk potatis. Förrätten
minns jag inte, men på den tiden var "sandwiches" högsta mode, så det var
nog nåt sånt.

Gör du mycket glass själv?

Nej, i princip aldrig numera eftersom jag har diabetes och nästan aldrig
äter glass. Men om önskemål finns kan jag tänka mig att ta upp verksamheten,
men utan glassmaskin.

Du var ju med i Krubbs ansjovistävling också - brukar du ställa upp i
matlagningstävlingar? Har du vunnit något pris tidigare?

Nej det brukar jag inte. Det sista jag vann var nog en kokbok i tidigare
nämnda skolkök.

Och avslutningsvis - vem tror du kommer vinna "Top Chef" på torsdag?

Det kan jag inte svara på, varken du eller jag är ju med...

Oh - vad skönt att du inte sade "Tiffani". Tack för intervjun.





"Med perfekta redskap blir även färdigköpta produkter till kulinariska
höjdpunkter!"

Stig framåt, gott folk! Fina priser! Fina priser!

Kan idag glatt annonsera att förstapriset i recepttävlingen med sommartema glass kommer att bli den fantastiska boken "GaloshJesus och Frukostflingorna" - en, har det visat sig, nästintill oumbärlig krogordbok med glosor, uttryck och språkhistoria. Ett verk som stafäster vårt fantastiska kulturarv inom branchen.

Priset är en gåva från författaren själv - Barbro Andersson, som också har den fina bloggen frukostflingan. Hon har lovat att skriva något fint i den. Tack, Barbro!

De tidigare utlovade fina extrapriserna kommer också att delas ut under resans gång. Först ut bland dessa "extrapriser" får Ingvor, för sitt recept på mandelnougatglass, för att det var så enkelt att göra, även utan glassmaskin och fortfarande signallerade någon slags "gastronomisk höjd" :-) Grattis, grattis. En glass-skopa kommer att överräckas under högtidliga former inom en snar framtid.

Fortsätt att skicka in bidragtill tävlingen! Fler roliga priser utlovas, och boken "GaloshJesus och Frukostflingorna" är bara SÅ BRA.

Veckans fynd

2 stycken för 20 spänn!

Otroligt men sant. På en tobakshandel på sveavägen, där de f.ö. hade lösgodis för typ 5.90/hg hade de de här små läckerbitarna vid disken. Klart godkänt lördagsgodis. Goda och fina i smaken. Inte helt olik Lindts ecuador.

Fler glassrecept...

Mackan på skrivarbloggen: blåbärsglass av yoghurt

Kinna med mormors mat: lavendelglass, som f.ö. verkar vara det mest avancerade receptet hittills.

Keep 'em coming.

Åh, åh, åh - sommartid.

Så i fredags - efter en veckas lågtrafik, men högfrekvent putsande, fejande, städande, avtorkande och skurande av köket - kom så äntligen semestern.4 veckors ledighet, som för en gångs skull ligger på sommaren. Tillsammans med familjen. Annorlunda, för på krogen är det ju alltid som mest att göra i juli, men skönt.Det känns skönt att tillbringa tid med varandra ett tag.

Av mina storstilade planer har ännu inget hänt, men jag har börjat skriva igen. Har ju jobbat med ett manuskript på en kokbok och har fått det färdigt nu och då i stället börjat skriva om "restaurangliv" på något sätt. Vad det blir - skönlitterärt eller självbiografiskt, eller vad, är lite oklart än så länge. Jag har börjat tänka och skall väl kanske, inom någon vecka, bestämma mig för hur ett eventuellt synopsis skulle kunna se ut...

Har också en tanke om att skriva något - en artikel kanske - om "mat som verktyg att umgås" på något sätt.Är inte helt klar över riktigt vad det kan bli än, men det känns skönt att bara sitta och knappra på tangentbordet lite igen. Vi får se vad det blir.

Här på bloggen skriver jag fförmodligen mindre frekvent än vanligt.

Kolla in glasstävlingen så länge.

Vi hörs.

Lyxkrog

Läser i DNs stockholmsbilaga att det planeras byggas nytt kulturhus vid hötorget och att detta bl.a. skall innehålla en "lyxkrog".

Bra tycker jag, för bra mat är verkligen bra kultur.

Samtidigt har "lyxkrog" nästan blivit ett skällsord för mig. Om man med lyxkrog menar "bra restaurang med klassisk, fin meny och bra smakkompositioner" är lyxkrog vid hötorget helt rätt. Menar man "ännu en pretto låda med någon slags hemmapåhittat utländskt namn som serverar tillkrånglad mat av typen 'laxrom och tamarindspäckad griskind med flingsalsorbet och myntapumpasalsa' i en liten löjlig puck på någon 28 cm bred fyrkantig tallrik" är mitt svar:

"been there. Done that"

Semesterförhoppningar

... och då blir det - förhoppningsvis - lite mer tid att läsa och laga mat i lugnt tempo med familjen. Kanske gå på restaurang och äta ute. Eller grilla något gott.

En bok jag önskar mig, och önskar hinna läsa under t.ex. semestern är Bill Bufords "Hett" som kom på svenska för ett tag sedan.



Den är tydligen skriven lite i samma stil som husguden Anthony Bourdains självbiografiska böcker från krogscenen och det lovar ju gott. Jag försöker att inte låta förhoppningarna springa iväg allt för långt, men det vore kul att hitta något nytt, kul att läsa på temat "this life of ours".


Vad det gäller mina egna små kulinariska äventyr hoppas jag att jag kanske kan få låna en rök av någon som har en, och varmröka lite lax, eller kanske göra min rökta, gravade kontrafilet och bjuda på.



Annars blir det nog en del filmkollande med dottern, som fått alla Pippi-filmerna på DVD. Själv skulle jag vilja ha säsongerna av TV-programmet "Top Chef" på DVD om de fanns. Jag vet inte om de finns som DVD, men jag skall söka på webben senare...



Vi lär få se exakt vad som händer och hur, men jag vill redan nu vinka för att det närmaste månaden kommer att vara lite tystare på bloggen än vanligt. Det betyder inte att jag inte lever och har hälsan, utan bara att jag har semester och förhoppnoingsvis lite annat att göra än att blogga.

Doft

Läser på den eminenta matälskaren att Lisa i sommar doftar grapefrukt. Hon 'gillar bara parfumer som doftar tligt', nämligen.

Som gammal kock skrattar jag inombords. Själv använder jag dofternas makt i form av rakvatten och deo och sånt därn't när jag INTE vill lukta ätligt. Har man stått i stekos och stekt fläsk en dag, eller fileat lax, eller ens bara hackat vitlök till en enkel "dagens pastasås" känns allt rätt ofräscht.

Herrdofter och damdofter är också rätt olika. Det krävs förmodligen en VÄLDIGT säker man för att våga bära något som doftar grapefrukt. Bränt läder, sandel och ceder med fruktiga citrustoner, kanske, men grapefrukt?

Samtidigt - grapefrukt på - i alla fall på många - tjejer kan säkert vara lite fräscht och nästan sensuellt.

Det är lurigt, det där med dofter.

Jag hade en kockkollega som när han skulle ut på galej i stället för rakvatten stänkte sig lite med cointrau som han fått i present och sedan inte druckit av. Han verkade i alla fall göra något rätt, för det var aldrig ont om damer som ville sniffa på honom...

Manne är tillbaka!

Kompisen, Manne (Media-Manne som han snart kommer att få heta här på bloggen... :-) ) har en fantastisk liten blogg som jag läser nästan varje dag. Han skrev härom dagen en fantastisk post:
Loggbok - The Kristen Upplevelse: Urs�kta. Jag beh�vde ett raseriutbrott. som är det kanske bästa jag läst av honom på mycket, mycket länge.

Grejen är - Manne kan skriva. Bra. Faktiskt bättre än någon annan jag känner, som bloggar regelbundet. Mannes inlägg är ofta kul, genomtänkta små vardagsreflektioner som skapar någon slags mysig känsla hos en.

Och det här inlägget är bara så bra. Manne har vässat pennan och levererar ett inlägg som jag skulle kunna beskriva som "man tar en motorsåg...." Det är jättekul. Läs det.

Reagerade själv idag, efter att ha läst det här inlägget för någon dag sedan, på att de spelade låten på radion igen (trots att det måste ha varit ett misstag - enligt Mannes fantastiska logik) först med skratt, med tanke på "felet", men sedan med ilska när jag märkte att hela refrängen är snodd från T'Paus gamla örhänge "China in your hands".

Eller är det bara jag som tycker att det låter så?

Smoothie

Dagens mellis blev en smoothie.

En del av arlas "mild vanilj"-yoghurt (lättsockrad)
En och en halv del röd mjölk
En halv del frusna bär (i mitt fall några björnbär, några hallon och blåbär)

Stavmixas.

Ragazze-Elin orsakar folkstorm.

... Eller nästan.

Eller i alla fall ett ibland något högljutt samtal mellan oss matnördar i bekantskapskretsen.Och i och med detta har den nu (ö)-kända(?) glasstävlingen drabbats av sin första "bloggskandal".

"Äntligen!" hör jag folk ropa.

Vad har hänt då?

Jo - det hela började med att Elin skrev i sin kommentar med tävlingsbidrag, att hon bjöd på "sorbet".

Jag använde sedan (tydligen slarvigt) samma term när jag refererade till hennes bidrag i gårdagens post. Idag blir jag mejlad av en f.d. kollega och ringer upp för att försöka reda ut vad det - uppenbarligen MYCKET arga mailet egentligen handlar om:

"Hej det är [kallskänkan]. Vad menar du med sorbet? Du är ju helt pantad ju! Det är ju saft-is!"
(Jag) - "Jamen, hon skrev ju själv sorbet..."
(Hon - mycket argt): Försök inte slingra dig. Det är så typiskt dig att försöka få grejerna att verka så himla mycket mer fancy än vad de är... Rätta inlägget!"
(Jag) - "Men... Jag kan ju inte gå in och ändra i hennes kommentar?! Hon skrev ju sorbet.."
(Hon - ettrigt): "Jamen, då får du väl skriva något i din blogg om att det är fel..."

Inombords skrattar jag.

Snackar med en av killarna på Grantomta, som skrattar gott åt händelsen. Att folk orkar.

Så - för sakens skull.

(Jag vet att jag kommer bli uppringd igen och skälld på, men hey...)

"Sorbet" kallas fruset smaksatt vatten när det i konsistensen liknar något som Izabella Scorupco skulle kunna snava runt på i filmen "Vertical Limit" (d.v.s. snö).

"Safti-is" kallas fruset smaksatt vatten när det i konsistensen liknar något som Bruce Willis skulle kunna använda som stickvapen i en fight med elaka kommandosoldater i "Die Hard 2" (d.v.s. is)

Oavsett vilket har Elin lämnat in ett bidrag och det är godkänt.
Trots allt. :-)

Midsommar

Kurön. Sill. Dottern i blomsterkrans. Allergisk. Typ så.

----

Har kollat in lite hur det gått hittills i den pågående glasstävlingen och faktiskt - trots att det varit midsommarhelg och grejer - har det tickat in några bidrag. Kul.

Först att lämna in ett bidrag var faktiskt blogg-idolen Elin från favvisbloggen Ragazze nella cucina - tre tjejer i köket, vilket fick hjärtat att slå lite fortare. Hennes sorbet på bl.a. rabarber och ingerfära verkar smaskigt. Och lätt. I ordets alla bemärkelser.

En annan gammal nätbekant - Rutan - lämnade in ett fantastiskt recept på glassbomb med jordgubbar. Det känns somrigt. Och glassbomb är en sådan där grej man nästan glömt bort, tycker jag!

Anna-Eva från "Lata mammans receptblogg" har också ställt upp med ett smaskigt recept!

Bra, jobbat hittills flickor!

Anne - som ju blev intervjuad här på bloggen för ett tag sedan (jag orkar inte leta nu, för att internlänka till hennes intervju, men ALLA av er vet ju vem Anne är? "Känd från aftonbladet-Anne"?) har lovat att ställa upp också, men jag har ännu inte sett något bidrag, så jag väntar vidare, spänt hoppandes på resultatet.

Förresten - varför är det inga snubbar som lämnar in något?

Tabberaset på Grantomta

Det går bar nu. Jag har flow på jobbet och trivs som fisken i vattnet. Jag får en hel del gjort och jag har inspiration att göra bra grejer. Det känns bra. Jag är inte säker på att man får skriva sådant här, men jag tror att det beror på att jag kollar på så mycket Mat-TV. Jo, faktiskt. Det där med tävlingar och att vara kreativ under tidspress är verkligen något som drar igång något hos mig och min egen kreativitet.

Idag har det varit rekordfå ungar på jobbet. Trots det gjorde jag min "sydfranska köttgryta" på 10 kg högrev och tänkte att "Oj - nu blir det gryta i frysen över sommaren, som vi får äta ihöst". När maten sedan skulle serveras berättade jag för alla som ville att "om ni vill ha med Er gryta hem sedan kan ni säga till, så fixar jag det, så slipper du laga middag ikväll och sådär".

Det blev det inte.

Ungarna (och lärarna och de övriga vuxna som var där och åt) åt upp nästan allt. De tyckte att det var så gott! Jag har aldrig sett människor äta så förr. Låt denna dag bli känd som "Tabberaset på Grantomta!". Kul.

Efter lunchen fanns kanske 5 portioner kvar, som jag packade åt några gäster som kommit och bett om att få ta med sig hem. Inte en droppe gryta kvar! Tjohoo!

Har idag också presenterat ett av mina egna glassförsök för en mycket krävande målgrupp - förskolebarn. De gillade den. Själv tyckte jag att smaken blev bra, men jag skall jobba lite mer på konsistensen, som inte blir riktigt som jag vill ha den. Så är det att jobba uta glassmaskin! För att inte förstöra för någon annan som sitter med kul glassidéer till tävlingen skall jag inte berätta mer om min egen glass än att "den gick hem" och att jag idag är stor, stark, snygg, oövervinnerlig och sveriges, utan tvekan mest framgångsrika kock, just nu. Bara så ni vet.

Ny tävling - sommartema: Glass

Efter den veritabla succén med ansjovistävlingen, här i april har jag ett tag tänkt på någon slags ny tävling.

Det har varit svårt, dels för att det inte är lika självklart med smaker och annat just såhär års (ditt bästa recept på matjessill? Jag har en gång redan gjort misstaget att laga typ 15 olika ansjovisrecept... Aldrig mer...) så har det varit svårt att hitta på någon riktigt bra tävling.

Så fick jag inspirationatt själv experimentera lite i köket på jobbet , för att kolla in lite olika metoder att göra glass och sorbet, utan att ha en glassmaskin. Det har varit roligt och spännande, men nu kommer alltså sommarens tävling:

Ditt bästa glassrecept.

Du skall - helt enkelt - skicka in ett (den här gången gäller ETT recept) på glass eller sorbet (och inte typ stuvad kalvhjärna!) som man kan göra hemma, i ett vanligt kök.

Receptet skall - som vanligt - vara ditt (jag har också tillgång till google och arlas websidor), men i övrigt har jag inga restriktioner. Ditt recept är "inlämnat" när du antingen A) lämnat det som ett svar till den här bloggposten eller när du länkat till ditt recept från ett svar i den här bloggposten.

Tävlingen håller på till söndagen den 12:e augusti klockan 21.59, blogglokal tid.

Förstapriset är ännu hemligt, men det finns möjlighet att vinna fina "bonuspriser" under tiden.

Så... Keep 'em coming! Kör hårt!

Färre barn och fler gäster

På Grantomta fortsätter livet sin gilla gång. Förra torsdagen var det skolavslutning för skolan. Femoorna hade fått skriva ihop några meningar om vad det roligaste de varit med om på Grantomta varit. Några hade varit där sedan de var småoch några hade fina minnen från förskoletiden. Andra hade tyckt att klassrensan var roligast. Men en flicka hade tyckt att "Hemkunskapen med Jesper" hade varit roligast. Jag blev så rörd att jag började grina.

I måndags började alltså semestrar för en del föräldrar och jag får allt färre barn som äter hos mig varje dag. Samtidigt har det varit "planeringsvecka" för alla lärarna på skolan, så jag har haft fler vuxna lunchgäster än vanligt. Några av dem är dessutom vegetarianer,(och alla utom en av dessa är dessutom laktosintoleranta", så jag har fått träna mig lite mitt vegankockande. Kul och utmanande.

Igår var det fiskdag och jag hade "pocerad alaska pollock med vitvinssås" som dagens lunch. Dagens veg var igår "ljummen pastasallad med het bönsalsa" Båda rätterna var kioskvältare, både bland de nya gästerna och barnen. Ungarna åt så mycket fisk att jag inte hade något kvar på slutet! Kul!

Idag har jag serverat "skånsk korvgryta", vilket var en gryta med korv, äpplen och lite kuliga rotsaker i som dagens lunch. Dagens vegetariska har varit "paprikarisotto med färska örter". Korvgrytan gick bra, som alla korvrätter, men risotton var en riktig höjdare. Jag tror alla som åt den kom tillbaka efter mer. Kul.

Fick också fint besök idag - av CayakCarin, som också fick sig en risotto - då spetsad med lite parmesan, som jag själv ville ha den - som också gillade den. Den var RIKTIGT bra, faktiskt, men så gillar jag ju verkligen att laga risotto också.

I morgon blir det "sydfransk köttgryta", men jag har inte tänkt ut någon veganrätt än.

På TV och inte...

Såg ikväll att "Top Chef" börjat gå på vardagkvällarna på trean. Kul, för det är ett riktigt bra program. Kanske den bästa reality-grej som Amerikanskt producerad gastro-TV lyckats spika ihop. Om det fanns en motsvarighet i Sverige skulle jag anmäla mig till den. Kolla in, helt enkelt.

Själv är jag inte på TV, eller ens på webb-TV. Jag vet inte alls vad som händer, faktiskt, men det verkar inte vara mycket. Killen tidigare känd som MediaKristofer och Emanuel har i omgångar suttit och klippt och grejat, men jag har fortfarande inte sett något "färdigt" och börjar känna mig lite... Jag vet inte... Besviken. Vi filmade materialet till de två första avsnitten före påsk.

Jag börjar mer och mer förlika mig med tanken på att det inte blir något av det.

Dagens gourmetvegan

Mackan skrev härom dagen att jag har för få recept med. Nu hade jag ju i och för sig en del recept igår, i min sågning av maten på glashuset, men ändå. Här kommer ett slags recept på en snabb lite gourmet-artad rätt för veganer.

F.d. kollegan Nicklas är ju vegan. Andra i min närhet är vegetarianer och dessutom laktosintoleranta. Det har gjort att jag ett tag försökt att laborera med nya recept kring vegetarisk kost i almänhet, och vegankost i synnerhet. Här kommer dagens vegantallrik:

Grönsakstempura, balsamvinägerkaramell och pommes tournee:

Börja med att göra en frityrsmet av 2 dl vetemjöl 1 dl rismjöl, lite salt och peppar och lättöl, tills du har en vettig konsistens.

Finstrimla grönsaker du vill fritera. Lök, paprika, purjolök, broccoli, morötter, blomkål är några goda exempel.

Tournera potatis till "ekor".

Koka potatisen i väl saltat vatten.

Mixa en olja på lite färska örter (jag hade basilika, persilja och lite timjan) och god olivolja.

Koka ihop karamell på 1 dl balsamvinäger till 1 dl socker eller 1/2 dl socker och 1 dl acaciahonung. När karamellen täcker en sked vid omrörning är den ok. Ta av från plattan, nu kommer karamellen att stelna ytterligare.

Fritera grönsakerna (180 grader på oljan), tills de blir gyllenbruna. Salta något.
Oljeslunga dina potatisar i örtoljan. Lägg dessa "med kölen uppåt" i ett litet torn, ungefär som när man lägger "brädgård" av tändstickor. Stapla dina tempura runt om. Rippla vinägerkaramellen i någon slags snyggt mönster på tempuran.

Garnera med något grönt. Jag använde basilika och en kvist bladpersilja.

Hr. Ågren, Mr Hyde och jag träffar Mr. Johnny Walker

Så kom festen. Personalfesten med gänget på Grantomta. Hr. Ågren gjorde mig VÄLDIGT uppmärksam på alla mina tillkortakommanden som kollega, kock och medmänniska.

"Du kommer att göra bort dig. Börja babbla om köttstyckning med någon av vegetarianerna. Eller så kommer folk tycka att du dricker fö lite, pratar för mycket (eller för lite) och undra vad du är för en kuf egentligen. Du har inget att berätta för de här människorna som de inte redan hört, eller sett, och bättre, på något kockprogram på TV."

Sådär höll han på.

Jag hade - i skriande brist på förtrogna och "bröder i vapen" förberett mig genom att ringa CayakCarin och förvissa mig om att hon både var där, skulle komma och hålla mig sällskap, rädda mig ur pinsamma situationer och i värsta fall rädda min omgivning från mig, när jag på småtimmarna annars löpte risken att ge mig in i ändlösa diskussioner om rondören hos rökta flingsalter från australien kontra den lite kemiska dito hos dess amerikanska motsvarigheter.

Jag är ett knippe av små buketter av nevroser, sammahållna av nervtrådar i spänn.

Väl framme vid restaurangen upptäcks jag först av några kollegor som redan sitter vid ett bord. De vinkar in mig på terassen och vi blir alla väl presenterade för varandra. Strax därefter kommer en tjej med barnvagn, som de övriga presenterar som "kocken på Grantomta" för mig.

"Kocken på Grantomta!" täccker jag och Mr. Hyde viskar i mitt öra: "Men - det är ju JAG!".

Den ordinarie kocken på Grantomta och jag pratar ett slag om livets vesäntligheter och samtalet går mer och mer ut på att jämföra CV:s, snacka knivblad och jag känner mig mer och mer hemma i samtalet. Det övergår till att växla krigshistorier med varandra och för min inre syn ser jag oss i den där scenen med Mel Gibson och Rene Russo i den där dödligt vapen-filmen när de börjar jämföra ärr... Givetvis blir det inte alls lika häftigt eller ens hälften så sexuellt laddat (kanske mest beroende på att vi inte heller ÄR Mel Gibson, eller Rene Russo), men för mitt inre spelas i alla fall den folmsekvensen upp.

Strax dyker CayakCarin, min "wingman", mitt stöd och klippa upp i sällskapet. Jag lägger märke till att hon har snyggare skor än hon förvarnat om och att "slaskpupporna" fått stanna någon annanstans. En liten "det här var väl ingenting" räcks över och vi snackar ett tag om mat, väder, vid, kajaker, klättrare och... jag vet inte. Jag börjar känna mig lite avslappnad, i alla fall. Ungefär då kommer en av kollegorna ut från salongen på terrassen och säger att "nu skall vi äta, så nu får ni komma och sätta Er till bords". Van som man är att följa order av folk med snusnäsdukar på huvudet (ja, vadårå? ALLA tuffa köksmästare i BALLA kök i farmarligan för stjärnor ser ut som pirater!) gör jag som han säger och går in och sätter mig.

Hamnar vid ett bord där jag, för sent, inser att jag inte fått med mig Carin, och befinner mig ute på tunn is som nu krispigt börjar knaka under mina fötter...

"Jahaja, vad skall ni göra under sommaren?" inleder jag diskussionen med mina bordsgrannar och försöker sedan febrilt få min hjärna att börja gå i andra hjulspår än i "jaså - jordgubbar på självplock? Då borde du testa att köra lite lagrad balsamvinäger över, i stället för socker..." Hr. Ågren knackar mig ibland på axeln och ler mig upp i ansiktet.

Det hela blir inte bättre av att jag har slips på mig. Denna - av någon hjärndöd människa uppfunna fjönstygbit att hänga på magen stryper liksom syretillförseln till hjärnan. Jag känner att jag inte tänker fort nog, inte är tillräckligt smart, inte är tillräckligt ccharmerande, eller snygg. Efter en - antar jag - unintentinal diss av en kollega: "Om 30-talets mode kommer tillbaka kommer jag definitivt också att klä mig sådär!" känner jag att jag håller på och tappar kontrollen helt.

Då kommer - som gong-gongen som räddar den slagne boxaren - förrätten in. Löjrom med tillbehör för oss som valt "köttmenyn" och sparris, som, visar det sig, är lindad i vacon för de som valt fiskmenyn. Eller kanske snarare: "tre sparris i EN baconskiva, som en liten bukett. That's it. Ingen aioli. Inget skirat smör. Ingen riven parmesan. Ingen citron. Inget freaking himla flingsalt for crying out loud.

Nu knuffar Mr. Hyde bort Hr. Ågren och inombords skrattar jag åt mina kollegor som valt "fel" meny och åt restaurangens kök som inte kan servera anständiga förrätter.

När varmrätten kommer "halstrad gös" för "fiskisarna" och tournedos på oxfile till oss "köttisar" gapar Mr. Hyde glåpord åt alla som inte varit lika smarta som jag. Tills vi äter potatiskakan som innehåller något... .. . . syrligt. Bordskamraterna:

"Du, Jesper, som är kock - Vad är det I den här GREJEN, egentligen?"

Det tar ett par sekunder att analysera, men jag TROR att det är "potatis, grädde eller creme fraiche, västerbottenost och någon slags citrongräs". Vi enas om att potatiskakan hade varit bättre utan det syrliga inslaget.

Sedan händer ingenting.

Alls.

Någon trycker liksom på "paus" på den intergalaktiska videoapparaten, för INGET händer. På en timma och tjugo minuter får vi ingenting. Ingen mat. Ingen mer dricka. Ingenting händer.

Vilt påhejad av Mr. Hyde reser jag mig nu, går genom salongen, förbi baren, där jag vinkar lite lätt till de 5(!) som står där och snackar med varandra och går bort till "luckan" och säger, i min mildaste rödst:

"Hej, kollegor. Jo, det är så att jag är här med en samling kollegor från Grantomta och det har gått lite drygt en timma sedan ni tog ut disken. Vi väntar på desserterna. Jag tänkte: 'jag är kock'. Finns det något jag kan hjälpa till med?"

Den tillförordnade köksmästaren innanför luckan dör.Sedan börjar desserterna komma ut. Det är creme brulée för oss "köttisar". Det är bara det att de serveras i soppskålar. De är brända i botten och inte klara högst upp. På bruleerna ligger en halv centimeter delvis bränt, delvis smält och delvis helt orört strösocker. Inget mer. Inte ett bär. Inte en citronmelisskvist. Ingenting.

"Lite färg, kanske?" föreslår Mr. Hyde högt när kyparen kommer med min brulee. Mina kollegor tittar på mig. Jag urskuldar mig något och säger sedan något i stil med: "Jamen, tillochmed JAG skulle ha kunnat göra den här bättre..."

Efter maten pratar jag ett slag med den ordinarie igen. Vi snackar lite mer krigshistorier, men magin är borta. Jag jämför ä rr med CayakCarin i stället och vi snackar lite om "glashJesus och frukostflingorna".

Det sista jag minns är att en kollega försöker bita av en tråd ur min slips, som fastnat i någons klockarmband.

Hr. Ågren har somnat. Mr. Hyde är på högvarv och dissar alla. Jag går hem innan någon blir allvarligt skadad.

Några tips till restaurang Glashuset i Gustavsbergs hamn

Creme brulée:

Du behöver (per portion)
1 äggula
2 dl vispgrädde
Vaniljstång (en stång per 12 puddingar, ungefär)
2 msk gelesocker (så slipper ni mecka med gelatin och socker för sig, ni verkar ha tillräckligt att tänka på ändå...)

Gör såhär:

Vispa FÖR HAND ingredienserna i en bunke eller sauteuse i ett medelvarmt vattenbad, tills cremen doftar gott, har en vacker färg och skön, cremig konsistens.

Häll upp på cocotter eller souffleformar och ställ dessa i en ugnspanna med vatten, så att vattennivån är i horisont med smeten i formarna. Baka av i ugnen på 150-180 grader i typ 40 minuter.

Till servering: Gör ett tjusigt knäcktäcke på bruléerna efter att ha garnerat med något rött bär, som hallon eller jordgubbe. Använd rårörsocker, det smälter snyggt och blir frasigt. Bränn av med brännare. Garnera med citronmeliss.

Servera INTE bruléen i för stora SKÅLAR med konisk form, för då bränner det i botten och blir inte färdigt på topppen. Baka inte v med för mycket socker. Garnera. Handvispa. Gör inte äggstanning. Börjar ägget koagulera, gör om puddingen, det är för sent att försöka rädda den.




Löjrom:

Rårakor är rårakor och det är bra. Alla andra former av blinier andas "budget" och är... sådär.



Halstrad gös:

Du behöver: Ett stycke urtagen gös per person
Smör (150 g)
2 dl färsk, nyligen grovhackad dill
Juice och zest från en citron.

Gör såhär:

Temperera smöret till mjuk konsistens. Mixa för hand i citron och dill med träslev i smöret. Lägg upp i små portionsformar (eller forma till ägg, men ni verkar ha en del annat att tänka på...) ställ i kylen till servering.

Halstra gösen antingen i HET saltad panna eller direkt på het häll med salt. Den är färdig när rumpan och huvuddelen reser sig och gösen blir ett U på hällen. Blir den inte det, servera inte gösen, den är för gammal.


Potatiskaka med västerbotenost och citrongräs (som serveras till oxfilen)

Skippa citrongräset. Ha i mer gräde. Grädda inte för länge. Typ.



Sparrisförrätten:

5 ord:
Citron, skirat smör, riven parmesan:

eller 5 andra:

Hur svårt kan det vara?


Kort sagt: Det räcker inte med ett finfint läge i gustavsbergs hamn, med strålande sol och trevligt sällskap för att få en sådan här middag att gå ihop. Maten håller för ojämn (och bitvis för låg) kvalitet, servicen är att betrakta som "halvbra" när den är som bäst("va? Du vill ha VITT vin till löjromsförrätten och RÖTT till oxfilén? Går det bra att dricka ur samma glas? Vi har inte tid att diska...").

Bara ett par tips i all välmneing.

Vi skall på fest, Hr. Ågren och jag.

Skall på personalfest på lokal med gänget från Grantomta idag. Det är ju kul att man blir medbjuden och skönt att man slipper laga middagen själv, men jag vill egentligen inte gå. Jag vet inte hur jag skall bete mig. Folk på festen är alla akademiker, jobbar med barn, är intelligenta, kreativa människor. Och tjejer. Allihop, typ. Utom jag.

Jag är "killen i köket". Det känns som om jag inte har något alls att berätta och att jag kommer att få sitta tyst som en fisk när de andra diskuterar de nyaste rönen om barnpsykologi. Vad skall jag kontra med? "Ja - eh - jag har knutit den här slipsknuten alldeles själv"?

Jag vet inte. Jag vill inte gå.

Samtidigt känner jag att jag måste. CayakCarin kommer dit och blir på något sätt "formellt avtackad" eller något och jag känner att jag vill visa henne mitt stöd och respekt. Vad tar man med sig som present till henne? En flaska med något gott?

Jag vet inte.

Jag är verkligen ett pucko när det gäller socialt liv utanför köket. Med kockar kan man snacka. Med familjen kan man snacka. Kommer man utanför den kretsen är det... ... . tunn is.

Nu skall jag raka mig, duscha bort det värsta stekflottet ur håret, mumma mig under armarna, tvinga på mig en skjorta och en slips (vilket kommer att få mig att känna mig som en kattunge med tejp på pälsen - jag HATAR att gå i slips, men jag förstår att jag inte kan dyka upp i kockrocken och förkläde på personalfest...), Ta på finbyxor och skor och göra mig i ordning.

Just, det, ja - något kul till CayakCarin också...

Kulturarv på hallmattan!

Kom hem från jobbet idag till en liten hög på hallmattan. Den visade sig - förutom räkningar och en beställd CD-skiva, innehålla ett litet paket.

I paketet låg boken "GaloshJesus och frukostflingorna" av Barbro Andersson. Det är en ordbok över krogsvenska med en hel del kuriosa och roliga utläggningar om krogspråkets utveckling, ofta flera hundra år bakåt i tiden och fram till idag.

En första genombläddring gav vid handen ett gott leende och en massa nya och återupptäckta slangord.

Varje ord är presenterat med en kort mening och ibland med ursprungsbetydelse, i det fall att det skiftat genom åren. Hela arbetet är väldigt gediget och boken är fint formgiven och sammansatt. På det hela taget - en riktigt bra bok.

Att sedan rättelser och nya ord publiceras på nätet gör att det hela känns aktuellt och lättanvänt som referens.

Jag rekommenderar verkligen den här boken, som kan köpas via t.ex. frukostflingan. Här hemma hamnar den , när jag läst mer i den, bredvid mina referensböcker i ämnet "krogkulktur", som Anthony Bourdains gamla "kitchen confidential" eller Nils Emils matminnen.

Rekord av matälskaren...

Ja... Det måste räknas som något rekord att bli länkad av den här bloggen två gåner samma dag. Även denh är gången av ett "äntligen"-skäl: Någon vågar ta bladet av munnen och halvsåga dekisblaskan gourmet!

Matälskarna är med och skriver i nya numret, men räds inte att faktiskt medge att tidningen är rätt ojämn.

Lisa skriver, som vanligt, ortoligt bra. Tidningen i övrigt stavas "jaså".

Kolla in Lisas bloggpost på: matälskaren.

Dagens...

Är hemma från jobbet idag.

Gick igår in i ett fönster, när jag gick runt ett hörn och gjorde en riktig sådär Monty Python-grej. Ser ut som en boxare, efter omplåstring hos doktorn och har ont i skallen . Är hemma och vilar idag.

Slösurfar lite ibland och hiattar då dagens:

sågning: av Keso på den alltid lika briljanta "matälskaren". Ibland vill man bara skrika ett "äntligen!" över att det finns folk som faktiskt VÅGAR skriva sådant här. Bra jobbat, Lisa!

Dagens "websida vi önskar vore bättre" är den, sedan härom dagen upptäckta Fine food i Hammarby sjöstad. Butiken är - som jag skrev redan då - favorittippad i kategorien "butik där jag til l sist ruinerar mig på roliga matgrejer". Websidan är en ful historia som andas 90-tal och där man inte kan handla en pinal över nätet. Trist.

Dagens frukost bestod förresten av cream cheese på "längtan", en vaniljespresso och så en knäckesmörgås med mackrill i tomatsås, för Er som undrar.

Här är Gudagott att vara...

Var hemma hos mor och far idag och blev då, tipsad av mor, varse butiken "Fine food" vid lumaparken i Hammarby sjöstad.

Var inne i säkert tjugo minuter och bara gick bland hyllorna och log. Vad mycket roliga grejer! Vinägrar, oljor, en hel hylla med salt (Ja, jag fick två sorters vulkansalt, en röd och en svart av mor i present), en massa konserverade frukter, en hel hylla med bara olika sorters honung (Akaciahonung med tryffel? För bara 150 kr burken? Som hittat!) och allsköns matnörderier.

Jag kände mig som när man var liten och fick gå med farmor upp till gamla linköping och där köpa bröstkarameller i karamellboden i strut. Mycket bättre än såhär blir liksom inte livet!

Varenda nerv i mitt gastro-äventyrliga sinne skrek ut signaler och endorfiner genomsyrade hjärnan. Vad säger man? Jag är nördig. Jag vet. Men ärligt - gå dit.

Det var så himla ballt.

Det här är en affär jag riskerar att handla mig pank i, i framtiden.

Ensamkväll = coopsushi

Det var en kvadriljard fantasiljoner grader varmt idag, så gräspollena trivdes i luften. Det i kombination med alldeles för ljus väderlek för mina sedan i höstas opererade ögon, gjorde att jag såg ungefär en meter framför mig idag när vi skulle in och titta på Stockholm Marathon. Efter att ha kisat med rinnande ögon bakom solglasögonen i några timmar fick jag nog och fumlade mig hemåt.

I värmen , och eftersom jag insåg att jag skulle äta middag utan fru Värn och dottern, som stannade inne i stan för att se "morfar" plåga sin dödliga lekamen runt stockholms gator i värmen, blev det en sväng in på den lokala (och luftkonditionerade) coop-forum butiken, där färdigsushi inhandlades.

Det händer att jag köper färdig sushi och då tycker jag faktiskt att vår coop har helt ok. De rullar sina bitar själv, i fiskdisken och den är rätt prisvärd (59 spänn för 9 bitar och med sådana där inlagda grönsaker med i lådan) Vill man kan man få någon bit utbytt i den manuella fiskdisken och det kostar inget extra.

Det är HELT ok.

Så - idag blev det coopsushi. Satt ett tag och glodde på reprisen av "Yippie Kay-yeag" på 6:an, innan jag tröttnade och i stället surfade till den nya favvisbloggen - Frukostflingan. Det var roligare.

---

Förresten - på tal om sushi - Grattis Lars som fyller 30 idag! Hoppas allt går bra och att vi kan träffas snart igen, och äta sushi, och kanske klättra lite? Fred och kärlek!

Hemmatorkade körbärstomater

Fick frågan av Andreaqs, i en av mina andra bloggposters kommentarer, så här kommer det - "hemmatorkade körbärstomater"

Världens enklaste.

Ta en ask körbärstomater, eller två, när du ändå håller på. Dela dessa på hälften, längs "längden" på tomaten.

Så tar du en ugnspanna, en sådan där teflånform, eller en ugnsplåt med lite bakplåtspapper på eller så och lägger upp alla tomaterna på, med snittytan uppåt. På med salt och grovmalen svartpeppar. Flingsalt är godast.

Kör ugnen på typ 75-100 grader. Med ugnspannan i mitten. Ha en ihopvikt handduk eller något i luckan, så den inte går igen riktigt och allt det våta ur tomterna vädrar ut. Det tar typ 5-6 timmar. När tomaterna ser ut som "stora orangebruna russin" eller "som sådana där soltorkade tomater man kan köpa överallt, fast mindre" är det klart.

Om man vill kan du nu lägga några i lite olivolja eller så. Eftersom de är torkade håller de sig i evigheter. Mycket godare än soltorkat tjafs från affären. Mer smak och roligare att bjuda på.

Rock on!

...Sen...

Ni vet hur det är ibland - när man har gäster och sådär? Och så säger man, för man vill vara lite med gästrena och inte bara stå i köket hela dagen - "Ställ det bara på bänken, så tar jag hand om det sen?

Igår fyllde Fru Värn 30. Vi hade brunch här, får några av Fru Värns inbjudna gäster. Quesadillas med oliver och fetaost, En massa gott bröd, Pajer av olika slag, Amerikanska pancakes med lönnsirap, diverse sallader och små tillbehör som "hemmatorkade körsbärstomater"... Ni hajar - en hel del mat.

Sedan morotskaka och kaffe.

Idag är - trots festande och jag snart skall till jobbet (och försöka att hinna med att vara pedagogisk på hemkunskap, hinna få ihop all mat och dessutom ringa och skälla på en leverantör som kom klockan halv 5 i tisdags, och dessutom med hälften av grejerna jag beställt) - sen.

Vi hörs sen.

Frukostbröd

Det är synd att dofter inte går att digitalisera och lägga ut på bloggen, för just nu doftar det ljuvligt i det lilla hemmet på Utövägen. Själv är jag sisådär tio centimeter längre än vanligt. Och starkare. Jag är oslagbar. För jag har bakat bröd.

Bröd som är ätligt.

Brödet som hädanefter är döpt till "Jespers fantastiska frukostfralla" är en kreation på rågsikt, med russin och sirap. Jamen, säger ni - det gör väl alla? Förmodligen har ni rätt. Det är bara det att DET HÄR brödet HAR JAG BAKAT.

Eftersom dotterns mamma idag påminde mig om det var dags för recept på sajten kommer här "mitt alldeles egna första brödrecept":

Du behöver:

50 g jäst
C:a 6 dl vatten
Typ 1, 5 l rågsikt med vetemjöl
En riktigt god nypa salt - gärna flingsalt
En nästan lika schysst nypa fänkål
½-1 dl mörk sirap
En liten ask russin

Gör såhär:

Blanda ut jästen med lite av vattnet. Häll i kryddorna, resten av vattnet och börja arbeta ned mjölet, lite i taget. Nr degen börjar bli kladdig, men inte fast, arbeta ned russinen i degen.När degen börjar bli fast och lossna från skålen, höll i sirapen, tillsätt mer mjöl tills degen får en fin konsistens igen.

Låt jäsa under duk i sisådär en timma

Dela upp degen i 16 bullar. Garnera gärna med lite mjöl på toppen.

Låt efterjäsa i sisådär tio minuter på plåten och grädda sedan i mitten på ugnen i 250 grader i 15 minuter. Skruva sedan ned ugnen till 150 grader och låt gå färdigt - det tar sisådär 15 minuter till.

Voila!

Bakar Brötchen

Ja - ni läste rätt.

Jag.
Bakar.
Bröd.

I morgon fyller Fru Värn 30 år (Ja - jag är gift med en "yngre kvinna". :-) ) och för att ännu mer chocka henne på ålderns höst håller jag på och bakar.

Dels små brötchen på vetedeg med solrosfrön och pumpakärnor på, och dels någon slags fralla av rågsikt, som jag haft lite fänkål och russin i och nu hoppas att det inte skall smaka förfärligt.

Det är lite med skräckblandad förtjusning jag nu väntar på att första plåten skall gå färdigt i ugnen.

Bröden blev i alla fall rätt fina. I alla fall för att vara jag som gjort dem. Jag hoppas nu att Fru Värn förstår hur speciell hon är, som enda människa jag faktiskt frivilligt bakar bröd åt.

Korv med senapssås

Måndag i "en sådan där vecka", med helgdag mitt i och annat som gör att leveranserna blir helt keff. Det betyder i klartext "mindre tid för gullande med maten", så - idag blev det "stekt korv med potatis och senapssås". Mat som klarar sig själv, med andra ord.

Bra, för givetvis kom inte alla grejer jag beställt och fritids på Grantomta, som beställer frukt och mjölk och grejer genom mig, hade inte lämnat några beställningar alls och var sedan där och rev i grejerna, så.... Well... Efter mindre kaos och tumult (som lyckligtvis inte slutade i kroppskador för någon av oss) fick vi utrett vem som skulle ha vad, vem som inte kunde få vad, för att alla grejer inte kommit osv.

Så korv visade sig vara ett bra val idag.

Dessutom gillar ungarna korv och det är ju alltid kul. Samtidigt tycker jag att det är för [sätt in valfritt kraftuttryck här] tråkigt att "plocka ihop" mat med korv. Det blir liksom ingen matlagning det är bara att värma på något sätt och så koka potatis eller något till. Färdigt.

En liten senapssås (bechamel i grunden, spetsad med senap och socker och lite fin timjan). blev det i alla fall.

Vissa dagar känner man sig duktig på jobbet. Andra dagar handlar det mer om att "hålla skutan flytande". Idag var en skorv-dag.

Det är skönare i sängen än överallt annars idag

Det är måndag morgon och jag skall strax åka med Izabella till jobbet. När helgen kom var det så att säga "hög tid för helg", efter att ha jobbat tolv dagar i streck (förra helgen var det ju lite catering till festiviteterna i Malmö). .

Helgen har i och för sig varit skön, men jag känner mig inte riktigt utvilad. På fredagen kom fru Värns mormor hit och sov över till på lördagen. På lördagen hade vi barnkonsert i kyrkan, som tog nästan hela dagen av förberedelser och igår var det "ekumenisk gudstjänst", så jag var på kåren från typ halv 12 till halv 6.

Idag när det var dadgs att gå upp var jag VÄLDIGT sängkompatibel.

Skönt att det ligger en helgdag mitt i den här veckan, även om Fru Värn blir 30 då, och jag inte får vila då heller, men förhoppningsvis skall vi i alla fall inte iväg på en massa grejer då...

Jag är lite mosig idag.

Off-topic: Hårdråkk

Senaste inköpet till trumsetet.Vid första genomspelningarna idag ÄGER jag Lars Ulrich.



Eller inte.

Gudomliga ingripanden på jobbet.

Jag tror att någon där uppe gillar mig.

Den här veckan på jobbet kan jag räkna ihop åtminstone två underverk av nästan bibliska propotioner i vardagen i köket:

1) Helandeundret av radioapparaten., ÄNTLIGEN gick det att ratta in rockklassiker, så att jag faktiskt klarar av en hel dag utan hjärblödning av Tommy Nilsson. Att gamla ärkekult -Ian Haugland är med och snackar rock på morgonen gör det inte sämre. Känner mig som en som haft spetälska och fått gå runt och ropa "oren" efter att ha genomlidit veckorna med "svenska klassiker"...

2) Brödundret vid morgonfrukten i fredags - 12 apelsiner till 60 barn och sisådär 14 vuxna? Herren förser, vilket också skulle kunna förklaras med en väl fungerande "black ops"-avdelning jag driver från köket: Carina stal helt enkelt fritids frukt!

Tyvärr kunde itne ens Gud fixa "uppståndelse av vaniljglassen" som någon glömt framme över helten.

Förklarande post

Läser i bloggkommentarerna här och ser frukostflingans kommentar till min post om min lärling och inser, efter att ha spanat in flingans blogg att - förutom att skriva en bra och fänglsnade blogg - har frukostflingan ett intresse av att lära sig något nytt.

Så - med all respekt, och i stället med en för mig kanske något mer klädsam ton än vanligt - här är en Wüsthof:

Världens kanske bästa knivar.

Bland nördiga kockar snackas det oftast om Wüsthof, Global (som är ett japanskt märke i mjukt stål som jag tycker är för lätta och dessutom fula, i sina prickiga handtag), sabatier (som länge var "det som gällde# bland kockar) och numer - sedan några år - en massa kopior på de knivarna, från bl.a. OBH Nordica, Fiskars och Satake.

Wüsthofs knivar är rätt tunga, hårda i stålet (och kräver därför inte slipning lika ofta, även om de är lite bökigare att bryna upp) och har en båtformad egg som gär det lätt att skära rakt, snabbt och inte i fingrarna, i alla fall för mig som har en rätt "gammaldags" knivteknik.

Andra knivar - som Globals, är "modernare". De är mer strömlinjeformade i designen, lättare, har smalare blad, rakare egg och är mjukare i stålet (vilket gör att de är lättare att bryna, när de blr slöa, men det blir de å andra sidan oftare - eftersom det nästan bara behövs att man hittar lite för grov rosmarin att hacka för att sätta märken i eggen...)

I Kök i Stockholm har religionskrigen framförallt handlat om Wüsthof, Sabatier eller Global, under de senaste sisådär 10 åren. Innan dess gällde frågan egentligen bara "Fransk" (Sabaier) eller "Tüsk" (Wüsthof).


Personliga kommentarer härifrån - v.v. iaktta kritiskt tolkande hållning:


Det viktigaste är förstås att man kan hantera kniven man har i näven, men eftersom nästan inga lärlingar eller kockelever kan det brukar de i stället jämföra vilken kniv de har - ungefär som vilket lag de håller på i fotboll.

Det är därför ännu roligare att se att lärlingen valt "rätt lag" och faktiskt KAN skära (och något annat än sina egna fingrar) och i mycket små strimlor. Det är sådant som imponerar på... .. . sådana gamla kufar som jag.

en liten mängd framgång...

Har ni tänkt på att det sällan behövs annat än en liten mängd framgång för att liksom väga upp en hel del "juckel"?

Har haft en rätt bökig vecka. Dels har jag varit trött efter helgens begivenheter och resan till malmö (det gick förresten bra, alla som undrar), vilket legat som en våt filt över dagarna i allmänhet, men så har det varit rätt mycket knep och knåp för att få till dagarna.

I måndags for tanken genom huvudet att städa köket medelst "napalmmetoden" - sätta eld på rubbet och sopa ihop askan. Ibland ter sig den lösningen helt enkelt vara den snabbaste och den som kräver minst jobb... Mina kollegor hejdade mig och kom i stället med andra kreativa förslag och glada tillrop kring hur jag kunde "hålla ordning i den här svinstian". När jag på eftermiddagen på tisdagen hade fått någorlunda koll på köket vågade Micke - en av killarna - berätta att han släppt in civilister i köket i fredags kväll. "...men de lovade att ställa allt till rätta igen". Jag försökta undertrycka alla impulser att där och då gänga av huvudet av axlarna på karln och i stället ställa mig ute i fruktförrådet och skrika obsceniteter ett tag. Sedan kändes det lite bättre.

På tisdagen hade jag också någon slags "utväderingsmöte" med rektor på Grantomta. Det var bra och konstruktivt, men tog lite för lång tid, så både måndag och tisdag var jag kvar på jobbet mer än en timma längre än vanligt.

På onsdagen kom så alla varor jag beställt. Eller rättare - nej, det gjorde de inte, för det var datorproblem hos leverantören. En del varor kom. Annat kom inte. När jag ringde fick jag typ "tant pis" i luren. Varorna kom f.ö. vid 12-rycket, precis när jag skulle diska. På eftermiddagen var det föreställning på en av avdelningarna på förskolan, så vi hade bakat paj. Grejerna skulle vara serveringsklara vid 2. Disk och förberedelse på 2 timmar, och dessutom packa in typ ett ton varor? Knepigt.

Vid 12.45 kommer de andra förskolegrupperna och vill ha sitt mellis vid 13, i stället, "så vi slipper störa föräldrarna med att hämta vårt mellis då". Med puls som en kollibri och ett litet, litet hål av ljus i allt det mörka i stresspiralen fick jag ihop typ "mackor" till mellis.

Needless to say var jag lite.... ... . mosig.

På torsdagen hade jag som sagt hemkunskap, vilket är fantastiskt roligt, men det kräver en hel del av mig. Barn är - visar det sig - inte alls i samma utsträckning som mina tidigare kockelever benägna att bli titulerade "...din lilla.... skalar [kraftuttryck]" hur instruerar man barn att laga mat, egentligen? Det gick emellertid braoch av någon anledning gillar ungarna mig, fastän jag driver dem som sherpas och ryar åt dem som någon slags infanterisergeant. Konstigt.

Natten till idag har ungarna haft övernattning, med godis som hamburgare med pommes igår kväll, till middag. Idag har jag lagat kyckling med örtagårdssås och potatis.

När jag efter lunchen beskådar förödelsen i köket och inser att "det blir nog lite längre än jag tänkt idag också" kommer några av ungarna till dörren, sticker in huvudet och säger: "farbror kocken - det var det godaste vi någonsin ätit!"

Och plötsligt har hela veckan varit bra, trots allt.

Grattis tjejer!

Såg att tjejerna i husorganet Ragazze blir uppmärksammade av "riktiga medier". Igår i metro och idag i punkt se. Kul! Grattis tjejer! Ni knäcker!

Lärling

Sitter och försöker skriva något slags rekommendationsbrev till den synnerligen begåvade lärlingen. Vi jobbade helgen ihop och han har klart visat egenskaper som förtjänar min respekt och mitt beröm (i högre grad än mitt vanliga, trevliga, ultrapedagogiska "uteblivet klander är beröm nog").

Ursäkta franskan, men hur [sätt in valfritt kraftuttryck här] skriver folk sådana här grejer. Det känns som om jag friar till karln när jag plitar ned grejerna.

Samtidigt - snubben HAR visat att han kan hantera en wüsthof (och här vann han egentligen mitt hjärta - han kör WUSThOF och inget himla japanskt smörstålselände med prickigt handtag!) utan att skära sig i fringrarna, att han har en vettig grundreportoar, utan att direkt ha örnkoll på husmanskost, att han har en minst lika cynisk (rätt av misantropisk) syn på allt och alla utanför "vår värld" som lite suspekta och sist, men inte minst (och det är här jag känner att jag skulle kunna adoptera pojkvaskern!) - han har vett att hålla käft när det krävs av honom.

Ärligt? Kan det bli bättre?

Hur får man ned det här på papper, undrar en gammal trött kock.

En lite körig vecka.

Efter måndagen, som gick i zombie-formens sega fart - blev det så tisdag, com är fiskdag. Gjorde kokt torsk med skirat smör med dill och citron. Det var oväntat poppis. Onsdag serverades kåldolmar, vilket var oväntat opoppis, men det man missar på gungorna tar man igen på karusellerna - paj på eftermiddagen, med skogsbär och vaniljsås, till en av avdelningarna som hade föreställning.

Idag har jag haft hemkunskap. Och serverat pasta med tomatsås och morlottibönor. Det var poppis.

I natt är det övernattning på förskolan. Vi får se i morgon hur många som sovit. Jag är glad att jag fick mycket kaffe i senasste beställningen. :-)

Hunner eller en naturkatastrof?

Hunner eller naturkatastrof? Det är de enda möjliga förklaringaarna att det ser ut som det gör i köket. Det är min enda rimliga förklaring. Det - eller möjligen en kombination.

Måndag morgon - efter att ha kommit hem sent från Malmö och upp tidigt, med bara några timmars sömn på de senaste dygnen möts jag av något som får förstörelsen av Dresden att likna.... ... Svenska Sesam, typ.

I diskmaskinen finns fortfarande diskvattnet kvar. Det luktar illa. Ingen har tagit ut soporna. Det är fastbränd mat i ugnen. Det är fläckar över hela spisen.

Luften går ur mig. Jag vill bara hem och lägga mig i fosterställning och gråta, vänd mot den mörkaste väggen i lägenheten.

Det är då jag slutgiltigen bestämmer mig: "Jag skall aldrig ta semester, eller vara sjuk igen".
Någonsin.

Tvångstankar

Min vikarie började jobba 07.00 i morse. Jag hejdade mig tre gånger innan jag ringde, nu, vid kvart i nio. Visst var jag duktig? :-)

Allt verkar emellertid vara "på spåret", så även om jag inte känner mig helt till freds med tillvaron känns det i alla fall som om att "det ger sig".

Får
Inte
Ringa
Igen
På
Minst
Två
Timmar

Ja, jag är lite nojig.

Att lämna bort sitt kök är som att lämna bort sitt barn

Jag vet inte hur jag skall förklara det annars. Jag skall vara ledig ett par dagar för att resa till Malmö och laga mat under festligare former där och skall under tiden lämna bort mitt kök. Ni vet - NÅGON ANNAN skall LAGA MAT i MITT KÖK.

Det känns.... konstigt. Och lite skrämmande.

Mitt kök är, trots att jag bara varit där några veckor, ju numer MINA domäner. Jag har ställt allt där JAG vill ha det, har panerat och implementerat mina egna system för varuinköp, inventering, matrotation, diskordning, etc. Hela köket "andas" liksom "system Jesper".

Det är min borg. Dörrarna är min mur. Lastkajen är min vindbrygga. Kökets väggar är min första, sista och enda försvarslinje mot världen utanför. En bastion för sanning och rätt och DET SOM BETYDER NÅGOT.

Köksfolk ses ibland av sin omvärld som misantropiska och jag förstår varför. Efter en tid i professionella kök har de flesta en syn på sig själva som "uppbärare av traditioner" eller "hantverkare" eller "folk av disciplin". Och kökslivet KRÄVER det. För att själv orka jobba i kök måste du vara FULLSTÖNDIGT HÖNGIVEN bilden av att det du gör är RÄTT. För att uttrycka det enkelt: Inom kökets fyra väggar råder ett tillstånd av att "här i köket finns vi. I andra kök finns andra som oss och utanför kök finns bara idioter".

Nej, givetvis är inte alla idioter som inte klär sig i vitt om dagarna, men ett liv i lysrörsbelysning med skarpslipade knivar i händerna skapar en viss sorts människor. Människor med en syn på köket som ett territorium. Ett eget imperium att härska i.

Jag känner mig som Caesar, strax innan Rom föll. När man liksom VET att det är slut, men ändå försöker hålla upp någon slags fasad av "det här går nog bra, skall ni se"...

Jag skall lämna bort mitt kök.

Till någon som inte ens är kock. Någon - ursäkta uttrycket - snöppeljöns skall laga SIN mat i MITT kök. Försöka att få det att se ut som om det vore JAG (eller möjligen någon med samma bakgrund, skolning, erfarenhet, kunnande och yrkesstolthet som jag) har gjort det.

Det känns lite som första gången Fru Värn och jag lämnade bort vår dotter för att gå på bio. Man vil liksom bara gå ut och ringa var tionde minut på mobiltelefonen för att höra att allt är ok.

Ja, jag vet. Jag är fjantig.

Hemkunskap

Hade alltså, trots lindrigare huvudvärk, bökiga vägförhållanden (Ni vet "brygg-banan" vid lagnö? Låt oss bara säga att Izabella tar snäva väjningar på våt planska som man kan förvänta sig, så nära har jag aldrig varit att vurpa någonsin, utan att ha gjort det - tack Gud för det!) och pollenallergin från helvetet kommit till jobbet i vettig tid i morse för att förbereda hemkunskapen. Hade, som seden bjuder, fyra ungar i köket idag.

Själva hemkunskapen blir inte så mycket "hemkunskap" som "kökskunskap". Jag har ju inte undervisat i hemkunskap tidigare, så jag har hållit lektioner i enkel knivteknik (så fick barnen "hjälpa till"att skära grönsaker till salladsbyttorna under tiden), lite om mise en place och hur man håller ordning på maten. Så fick de röra ihop majonnäs (stora biceps får de i alla fall!) till dressing och sedan gjorde vi sås till fisken, som var kokt sej idag.

Vid lunch åt alla ungarna hos mig i köket, och sedan fick killarna, som ju, som alla killar i den åldern - är stora och starka - hjälpa mig att ta in grönsaksleveransen i förrådet, medan damerna fnittrigt fick diska.

Det verkade som om alla hade kul, och själv var det här precis vad jag behövde idag. Med ett glatt leende på läpparna fixade jag sedan mellis och städade köket, glatt gnolandes på Monty Pythons "always look on the bright side of life".

The show must go on...

Är mosig idag. Riktigt mosig. Dottern vaknade vid 12-rycket i natt och har sedan dess levt rullan i föräldrarnas säng. Sedan tre har jag inte sovit en blund alls. Lägg därtill en pollenallergi från helvetet och att det är tisdagen före onsdagen jag skall vara ledig ett par dagar och du hajar läget.

Idag skall jag ha hemkunskap för femmorna. Kul. Skall också, förmodligen genom ett Gudomligt ingripande, få till kokt sej och någon slags sås. Det skall bli.... ... . en utmaning.

Ikväll är Fru Värn på någonting med jobbet, så dottern och jag har egen kväll. Vi får se hur det går. Hon har varit rätt mammig på sistone och efter nattens sömn och en dag som i alla fall på pappret ser ut att ha all potential att köra ihop sig kan det hända att far i huset inte har världens bästa tålamod.

Treårstrots är viktigt för barns utveckling, har jag förstått.

Det är då man får gräva längst inom sig för att få fram den där motivationen att ändå gå till jobbet och få grejerna gjorda. Att leverera fast man är trött, har ont, snorar och snörvlar. Fast man inte är sitt mest pedagogiska och trevliga jag. Fastän man bara vill hem och sova. Eller packa för den stundande resan. Eller.... Jag vet inte. Andas.

Fläsk och honung är kompisar

Kompisen Lars med flickvän har varit här. De kom sent igår kväll, eller i naatt kanske man skall säga, och skule vidare idag, på eftermiddagen, men vi hann i alla fall träffas och umgås lite. Mysigt.

Inte helt överraskande umgås vi ganska bra över mat. Så också idag.

Jag hade egentligen bestämt mig för att grilla idag, men det blev till sist såpass dåligt väder att grillandet fick flytta inomhus och förvandlas till ugnsstekandes i stället. Gjorde till sist några grillränder på grejerna medelst grillpanna i alla fall, så det i alla fall såg grillat ut.

Det blev kotlettrad, som jag först skar i vettiga bitar, sedan gjorde en "rub" på ketchup, honung, rosmarin, vitlök, liquid smoke, salt och saturnus whiskyessens. Givetvis går det bra med någon billig whisky i stället, ifall man har någon hemma.

Så "rubbar" man köttet och låter det gärna stå i kylen och gona till sig ett tag. Så blev det sås på samma ingredienser. Och grädde. Började med att svetta lite (en hel del faktiskt) lök och vitlök i en panna. Hällde rub-grejerna över och lät koka ned en stund. I med lite god oxfond, sedan avsilning av hela kalaset.I med grädde. MAssor av grädde. Riktig grädde. Så fick det koka ned medan köttet gick färdigt.

Till detta serverades bakad potatis, vilket visade sig vara ett felköp, eftersom de inte blev klara på typ två timmar på 200 grader i ugnen.

Det blev "GI-måltid med kött och sås och MASSOR av god sallad med avocado, paprika, tomat och god dressing.

Hann i princip äta färdigt och vinka av gästerna innan Manne ringde. Han hade glömt bort "sitt" fantastiska recept på fläskfile. Ni minns - impa-på-mormors-filén?
Reflekterade ett tag över att jag faktiskt när jag gjorde det receptet åt honom också tänkte i termer som "honung och tomatpuré" till fläsk. Det gör sig himla bra, faktiskt.

När ajg sedermera ringde tillbaka till honom hade det fixat sig. Kanske hade han fått hjälp av mormor? Jag lägger i alla fall upp Emanuels bild på hur bra det blev förra gången.

"America bistro style hell hot 'nosebleed chicken'"

Har gjort min kycklingspecialare idag. Det hela började egentligen med att vi hade kyckling kvar från härom dagen som jag var tvungen att göra något kul med. Kom på min gamla kökslärare - Alex Nilsson (Ja, DEN Alex Nilssons) gamla "american bistro style hell hot chicken". Han gör den med smör, tabasco och nästan inget annat. Jag har petat lite i originalreceptet och förfinat det, lagat igen, förfinat det igen, lagat igen, förfinat det igen och har idag en egen signaturrätt som jag brukar kalla "nosebleed chicken".

Det är kyckling. Het kyckling. Så het att du känner det i bihålorna redan vid första tuggan. Den skal lkännas lite som en svensexa där polarna matchat dig mot Paolo Roberto, och han har en dålig dag.

Samtidigt måste det ju vara ätligt. Så. Well... Här kommer i alla fall receptet:

Du behöver:

50 g smör
Några goda bitar kyckling, gärna klubbor eller vingar, som har ben och smakar mer.
Ett par gula lökar
En halv dl balsamvinäger
1 msk sambal oelek
½ dl ketchup
En rejäl näve socker
Lite salt, paprikapullver och gärna en hackad vitlöksklyfta eller två om du har.

Gör såhär:


Finhacka löken och svetta den i smöret i en panna. När löken börjar mjukna, lägg i kycklingbitarna, ha gärna på lite paprikapulver.
När kycklingen börjar få lite färg, häll över balsamvinäger, sambal och ketchup. Se till att "coata" alla bitar ordentligt.
På med socker och låt sedan stå och puttra under lock i sisådär 15 minuter.
Smaka av med salt och vitlök.

Vingar funkar bra som förrätt, för sig själva. Klubbor kan du servera till pommes, ris eller varför inte en kul potatissallad, nu i grilltider?

Barnmat till matbarn och matlagningsmusik

Dagens skivtips för oss med barn och som gärna lagar mat till och med barn: "Johanna och Mixers lättlagade låtar" (2005).

Kul barnvisor om och med olika recept som "kokoskyckling ifrån Kenya", "pang-pangkakor" och "Sushikockens köttbullar". Riktigt bra. Kul proddat och arrat. Riktigt svängiga bitar och Johanna Westman sjunger dessutom riktigt bra. Har fått för mig att Mixer möjligen är Lennart Jähkel? Nåväl. Bra är det. Svängigt är det och som "vapen i arsenalen att få barn att intressera sig för mat" verkar den här skivan nästan oumbärlig? Hur klarade man sig innan den?

Med i skivkonvolutet kommer förutom låtlistan och roliga bilder även en liten "kokbok" med några riktigt roliga recept från TV-serien (som för övrigt helt gått mig förbi). Kul grej.

Nåväl. Den har några år på nacken, nu, men vi lyssnade på den för första gången idag och med en gång ville dottern baka bullar, så... Well... Den verkar funka, i alla fall.

Och så gav den svaret till alla oss killar i min generation som undrat: "vart tog den där foxiga PopitoppJohanna vägen egentligen?" Bara en sådan sak!