Religiösa grubblerier

Har religiösa grubblerier.

Skälet är följande. För sisådär 15 år sedan fick jag, av min gastronomiskt övernördige storebror, den finaste present en hugad kockaspirant någonsin kan få: En riktig Wüsthof-kniv. Wüsthof är ett tüskt gammalt ärkenördigt superproffsmärke, från Dressack-werken i Solingen. De har tillverkat kvalitetsknivar i sisådär 200 år och en sådan där skönhet som jag normalt sett stolt svingar i mitt kök går lös på en ansenlig del av ens beskattade årsinkomst.

Nåväl.

Jag har alltid älskat min wüsthof och vårdat den ömt och den har tjänat mig väl. Bättre än någon annan kniv, faktiskt. Jag har lugnt gjort några hundratusen portioner med den, om vi inte är uppe i sjusiffriga tallriksantal...

MEN...

Så fick jag en sådan här av Mor och Far, senast jag fyllde år:



En Rosendahl "V3egetable" och plötsligt har min världsbild förändrats. Jag - som tidigare hånat folk med japanska silverfärgade knivar - företrädesvis med prickiga handtag - och uttalat ord som - med min sedvanligt mjuka, generösa och ödmjuka framtoning - låtit i stil med:
"Aldrig i mitt liv att jag ens vill hittas död med en...." har fått omvärdera min bild av världen.

Jag har aldrig jobbat snabbre, skurit rakare och utan att skära mig i fringrarna än jag gör nu, när jag står och skär mina grönsaker på jobbet med en Rosendahl.

Nånting är... .. . fel.

Förklarande post

Läser i bloggkommentarerna här och ser frukostflingans kommentar till min post om min lärling och inser, efter att ha spanat in flingans blogg att - förutom att skriva en bra och fänglsnade blogg - har frukostflingan ett intresse av att lära sig något nytt.

Så - med all respekt, och i stället med en för mig kanske något mer klädsam ton än vanligt - här är en Wüsthof:

Världens kanske bästa knivar.

Bland nördiga kockar snackas det oftast om Wüsthof, Global (som är ett japanskt märke i mjukt stål som jag tycker är för lätta och dessutom fula, i sina prickiga handtag), sabatier (som länge var "det som gällde# bland kockar) och numer - sedan några år - en massa kopior på de knivarna, från bl.a. OBH Nordica, Fiskars och Satake.

Wüsthofs knivar är rätt tunga, hårda i stålet (och kräver därför inte slipning lika ofta, även om de är lite bökigare att bryna upp) och har en båtformad egg som gär det lätt att skära rakt, snabbt och inte i fingrarna, i alla fall för mig som har en rätt "gammaldags" knivteknik.

Andra knivar - som Globals, är "modernare". De är mer strömlinjeformade i designen, lättare, har smalare blad, rakare egg och är mjukare i stålet (vilket gör att de är lättare att bryna, när de blr slöa, men det blir de å andra sidan oftare - eftersom det nästan bara behövs att man hittar lite för grov rosmarin att hacka för att sätta märken i eggen...)

I Kök i Stockholm har religionskrigen framförallt handlat om Wüsthof, Sabatier eller Global, under de senaste sisådär 10 åren. Innan dess gällde frågan egentligen bara "Fransk" (Sabaier) eller "Tüsk" (Wüsthof).


Personliga kommentarer härifrån - v.v. iaktta kritiskt tolkande hållning:


Det viktigaste är förstås att man kan hantera kniven man har i näven, men eftersom nästan inga lärlingar eller kockelever kan det brukar de i stället jämföra vilken kniv de har - ungefär som vilket lag de håller på i fotboll.

Det är därför ännu roligare att se att lärlingen valt "rätt lag" och faktiskt KAN skära (och något annat än sina egna fingrar) och i mycket små strimlor. Det är sådant som imponerar på... .. . sådana gamla kufar som jag.