Lärling

Sitter och försöker skriva något slags rekommendationsbrev till den synnerligen begåvade lärlingen. Vi jobbade helgen ihop och han har klart visat egenskaper som förtjänar min respekt och mitt beröm (i högre grad än mitt vanliga, trevliga, ultrapedagogiska "uteblivet klander är beröm nog").

Ursäkta franskan, men hur [sätt in valfritt kraftuttryck här] skriver folk sådana här grejer. Det känns som om jag friar till karln när jag plitar ned grejerna.

Samtidigt - snubben HAR visat att han kan hantera en wüsthof (och här vann han egentligen mitt hjärta - han kör WUSThOF och inget himla japanskt smörstålselände med prickigt handtag!) utan att skära sig i fringrarna, att han har en vettig grundreportoar, utan att direkt ha örnkoll på husmanskost, att han har en minst lika cynisk (rätt av misantropisk) syn på allt och alla utanför "vår värld" som lite suspekta och sist, men inte minst (och det är här jag känner att jag skulle kunna adoptera pojkvaskern!) - han har vett att hålla käft när det krävs av honom.

Ärligt? Kan det bli bättre?

Hur får man ned det här på papper, undrar en gammal trött kock.