Jag har länge suttit fast i en obehaglig känsla av skrivkramp, här på bloggen. Jag har suttit fast med skriverierna och inte fått ur mig något alls. Det har helt enkelt kännts som om alla bra, roliga tankar suttit fast, där inne i huvudet.
Men så såg jag på öland förra helgen, bl.a. Den här statyn, som jag tycker talar till mig. En skulptur vars huvud också sitter fast...
