Kioskvältare

Det är (fortfarande, i några minuter till) fredag. På fredagar har jag ofta någon slags "best of"- dag. Gamla fina husmansrätter com varit populära på andra ställen, i andra kök man jobbat, och som jag har möjlighet att laga till i mitt kök på Ekbacken, med den utrustning som finns där. Inte sällan har det varit någon variant på temat "någonting gott av köttfärs", som kåldolmar, pannbiff med lök, köttbullar med gräddsås eller liknande, men eftersom jag tröttnat lite på "typ kötbullar" som förklaring till barn som inte känner igen maten jag lagar prövade jag idag något nyt:

Schnitzel. På kalkon. En bit tillplattad kalkonbröst som dubbelpanerats (vetemjöl, ägg, ströbröd, lite kryddor) och som sedan stektes i lite såsbas (ta olja och smör, om du gör det hemma) och så en sauce espagnole på kycklingbuljong, lite tomatpuré, matlagningsvin, lök, soja och så avrett med lite majsstärkelse. Kapris, citronskiva och kokt potatis till.

Och det var en kioskvältare. I ordets alla bemärkelser. Utan att skryta kan man säga att det ändå varit det mest populära jag lagat sedan jag kom till Ekbacken. Barnen åt som om de aldrig sett mat förut. Jag sålde flera portioner som matlådor till flera kollegor. Det var helt enkelt succe.

Det är speciellt kul att avsluta veckan så. Med en kioskvältare.

"Sjejsjnitsel"

Dottern och jag har lagat schnizel till middag. Vi hade ett paket lkövskuren fläskkotlett utan ben i frysen, som vi tog fram igår och tinade till idag. Dottern ville prompt "laga riktig mat", vilket brukar betyda "att göra något mer än att skala morötter eller potatis", så på väg hem från dagmamman föddes idén om att göra schnizel av de där kotletterna.

Riktigt skoj, var det. Tyckte vi båda. Vi tog de små kotletterna och lade ut på varsin skärbräda och bankade dem sedan riktigt platta med var sin stekpanna. Dotterns blev snyggast. Så panerade vi dem i först mjöl, sedan ägg och till sist ströbröd, stekte i lite smör och på med salt och vitpeppar. Svårare än så behöver man ju inte göra för sig.

Just ikväll serverades våra - dotterns finare än mina - schnizlar med citronmajonnäs, kokta grönsaker (sådan där blandning med morötte,r ärter och morötter som finns i frysen hos alla människor!) och potatisklyftor med dragon.

Dottern, dottern ömma moder - Fru Värn - och jag åt alla med god aptit.

Schnizel har visat sig vara fantastisk mat att laga med en lite otålig treochetthalvt-åring. Man får banka, vända, doppa och ströbröa alla grejer! Det är jättekul.

Det roligaste tycker jag nästan är vad hon kallar sina schnitzlar: "Tjej-schnitzlar". :-)