Inte alla förskoleanställda borde få blogga...

Läser det här i SvD och i Aftonbladet och blir så rasande att jag kokar!

A) Jag har barn i förskoleåldern själv och det här är ungefär det värsta jag i mardrömsväg kan fantisera ut.

B) Jag arbetar själv på förskola. Att vara man och vilja jobba med barn - i någon som helst form - och med små barn i synnerhet väcker alltid viss misstanke, skepsis eller i alla fall frågor och inresse hos de föräldrar som lämnar sina barn i vår vård.

Det är därför OERHÖRT att något sådant här kan ha fått ske. I Stockholms kommun fick jag lämna utdrag ur belastningsregistret för att få bli anställd. Detsamma gällde under det dryga halvår jag vikarierade på Värmdö. Det finns alltså rutiner för att kontrollera nya anställda i kommunen. Jag tror - emellertid - inte att den kontrollen görs automatiskt på alla kvinnor som anställs, men på samtliga män. De övriga killar jag känner som arbetat som vikarier på min förskola under våren har bägge fått lämna utdrag ur belastningsregistret.

Och det tycker jag är rätt.

Men - som sagt - jag blir VANSINNIG när jag läser sådant här. På precis samma sätt som jag blir VANSINNIG när folk i restaurangbranchen inte kan följa lagar och regler. När mitt yrke dras i smutsen. När min heder tafsas på av hjärndöda kriminella idiotjävlar får det mig att vilja återinföra dödsstraff. På riktigt.

För mitt jobb är världens bästa.

Att laga mat till barn är underbart. Och jag älskar att jobba med barn. Att umgås med barn. Att ge dem min mat.

Jag inser när jag läser meningarna ovan att jag inte kan skriva att "jag älskar barn" utan att själv bli åtminstone lite extra synad i sömmarna av kollegor och andra kommunanställda. För att jag är anställd på förskola. Och för att jag är man.Och det är sådana här idioter som gör att det är så.

Samtidigt är jag kluven. Jag vill inte ha mer kontroll av män som jobbar i förskolan, för jag är själv man och det är bökigare och bökigare att sköta sina arbetsuppgifter hela tiden. (En av vikarierna berättade i somras att han t.ex. inte någon gång lämnades ensam med barn vid skötbordet. Han vågade heller inte hjälpa barn att torka sig "där fram" efter att de varit på toaletten, utan ville ha hjälp av kvinnliga kollegor, för att ingen skulle kunna - ens för ett ögonblick - få för sig att "det var något".

Fas jag vill ha kontroll - för jag har - som jag skrev - barn i den här åldern och jag vill givetvis inte att de någonsin skall komma i kontakt med något sådant här.

Jag hatar därför sådana här händelser. Jag hatar att folk gör såhär. Och jag skulle ha svårt för att inte hata någon som gjorde såhär om jag fick reda på vem det var. De här händelserna tar fram det värsta i mig.

Jag vet inte riktigt mer vad jag skall skriva. För jag är så upprörd just nu.

--

EDIT: kl. 19.50 - Jag har fått ett par mail om det här inlägget nu, men inga bloggkommentarer. Mailen är från kvinnor som tagit illa vid sig av att jag tycker att även kvinnor bör referenstestas i belastningsregistret. Då de hävdar att detta är ett typiskt "manligt problem" vill jag att andra framförallt killar skriver om SINA erfarenheter av det här. Länka gärna hit från din egen blogg, eller skriv i kommentarerna här. Tack på förhand. MVH /Jesper