torsdag, januari 31, 2008

Linda Skugges Intervju - nu också på Vulkanbloggen

För sisådär en månad sedan eller så så gjorde Linda Skugge en intervju med mig, som ju publicerades i Facebookgruppen Vulkan. Nu har intervjun också publicerats på vulkanbloggen. Mer fame and fortune alltså!

Fame and fortune: Restaurangvärlden


Whoo! Jorå! Det senaste numret av Restaurangvärlden handlar bl.a. om "matmakt på nätet" och ett antal kända matbloggare är med och blir intervjuade och/eller skriver. Kul. Bl.a. märks givetvis kompisarna på Ragazze och Lisa som också får berätta lite om taffel.se

Och så jag, dåra, som svarar på bl.a. den svåra frågan om "syftet med bloggen". Kul. Kul att synas i restaurangvärlden. Kul att synas på samma sida som de här trevliga tjejerna och kul att de använde den där gamla bilden (som är den där gamla med brandgula bakgrunden, ni vet?) som Anders Fryk tog en gång för länge sedan, nu.

Det behövde jag, att pigga upp mig med, efter att ha legat till sängs i princip hela veckan, i influensa.

(när jag blir stor skall jag bli berömd och rik och vara med i ALLA nummer av restaurangvärlden!)

måndag, januari 28, 2008

Vegobiffar

Läser på Annas blogg Längst in i skafferiet om hennes goda vegobiffar och blir inspirerad att tweaka receptet lite.

Annas biffar görs på helt bovete och amaranth och smaksätts sedan med goda indiska kryddor enligt följande:


1 dl amaranth
3 dl helt bovete
11 dl vatten
1 lök, 170 g
1 tsk salt
0,75 dl vetemjöl
1 ägg
1,5 msk panch phoran (indisk kryddblandning)
2 msk garam masala
olja att steka i

1. Koka upp vatten, häll i amaranth och låt koka 20 minuter
2. Under tiden som amaranthen kokar: slå kokande vatten över bovetet och skölj med kallt vatten.
3. Häll i bovetet i kastrullen med amaranth, koka 10 minuter till på ganska låg värme
4. Nu har det blivit en geggig massa, låt svalna. Jag lät det stå över en timme.
5. Rosta panch phoran i torr stekpanna tills det börjar knäppa om kryddorna, mortla och rör ner i amaranth/bovete-geggan. Jag hade nog varit nöjd med bara panch phoran men det här var allt jag hade kvar och jag tyckte inte det gav nog mycket smak så därför tog jag en del garam masala också.
6. Finhacka lök och stek i lite olja, blanda ner i amaranthen/bovetet
7. Kör ner salt, vetemjöl, ägg samt garam masala. Min garam masala har stått ett tag och har definitivt tappat smak så jag fick köra på rätt mycket för att det skulle ge någon smak.
8. Stek biffar. Det blev bäst med ganska små biffar, två-tre matskedar per biff kanske, och en hel del olja.


Jag tänker emellertid såhär:

Om man byter ut de indiska kryddorna, mot lite "medelhavsinspirerade" dito. Färsk persilja, basilika och så en hel del vitlök, och så använder oatley "i mat" i färsen, och kanske ett ägg till, för att få ihop det (och möjligen ströbröd om det blir för löst i hullet) så skulle man kunna få någon slags italienskinspirerad rätt.

Testa sedan att koka en god tomatsås och ät till pastan.

Kan inte det vara något?

lördag, januari 26, 2008

Oreda i besticklådan?

Har precis sett att Frukostflingan har en tävling där man kan vinna en fin bok. Tävlingen handlar om uttrycket "oreda i besticklådan" och vad det kan tänkas betyda på krogslang.

Jag själv har ingen aning, men jag har deltagit med ett förslag. Gör det du också!

fredag, januari 25, 2008

Veckan som varit

Det har alltså gått ytterligare en vecka på Ekbacken och jag kommer in mer och mer, inte bara i köket, utan som en i arbetslaget och det är väldigt roligt. "dagisfröknarna" är väldigt snälla och trevliga och alla är väldigt hjälpsamma. Och tacksamma.

Det är faktiskt något jag tycker är väldigt roligt, men inte riktigt förstår. Bara man liksom gör sitt jobb och lagar vettig mat är alla liksom "Åh - vad du är BRA, vilken VACKER och GOD mat du lagar!" Det är givetvis smickrande och roligt, men jag tycker kanske inte själv att mina insatser hittills kvalar in på någon slags stordådslista.

Jag fortsätter emellertid att försöka laga vettig mat, till vettigt pris till barnen (och personalen) och livet fortsätter att gå sin gilla gång.

Idag har jag förresten varit borta från jobbet, för att vara hos ögonläkaren. Han tog bort tre suturer ur ögat och vi hoppas nu på att hornhinnan skall "släppa efter" lite och inte strama så mycket, så att jag så småningom kan börja se bättre igen, och inte ha så ont i ögat.

Nåväl. Veckan har - menymessigt - sett ut ungefär såhär:

Måndag: Korvgryta
Tisdag: Fisksoppa
Onsdag; Sjömansbiff
Torsdag: Fläskwok m. Sötsur sås och ris.

Och så idag - när jag inte varit på jobbet - har det fått hänfalla till halvfabrikat:

Fredag: Köttbullar och pasta.

Tack, förresten, Helen, som idag ställt upp och lagat mat. Vi ses igen på måndag!

onsdag, januari 23, 2008

Lenas mintchokladtårta


Jag berörde det i ett tidigare inlägg, men jag har alltså underbara kollegor. Eller kan man kalla dem annat, när man får både äta - och sedan får receptet på - en sådan här smarrig chokladtårta?

MINTCHOKLADTÅRTA
(Recept från Lena)

Skär tunna snibbar av tårtan. Med sin konfektliknande karaktär är den dryg och alla mäktar inte mer än en smal bit. Därför räcker tårtan till många, eller till fler till fällen. Den håller sig någon vecka i kylen, helst täckt med ett högt lock, eftersom folie kan fastna i glasyren.

Låt gärna tårtan bli rumsvarm före servering.


16—20 bitar

175 g mörk blockchoklad
175 g smör eller margarin
2 dl strösocker
3 äggulor
1 dl vetemjöl
3 äggvitor

Mintchokladglasyr:

25 g smör eller margarin
1 dl vispgrädde
200 g After eight mintchoklad plattor


Gör såhär:

Bryt ner chokladen i en kastrull och låt den smälta med matfettet på svag värme under omrörning. Rör i sockret. Tillsätt gulorna, en i taget under kraftfull omrörning. Rör i mjölet — 1 dl räcker faktiskt.

Vispa vitorna till hårt skum och vänd ner det i smeten.

Häll den i en väl smord och bröad form (24 cm i diameter) med löstagbar kant.

Grädda direkt i 175 grader cirka 20 minuter.

Tårtan ska inte vara genom gräddad utan “halvrå” inuti. Det är det som gör den så god.

Lossa den försiktigt från form- kanten (bottenplattan kan vara kvar) och låt kakan kallna under press, använd till exempel en skär bräda med mortel på, så att den blir platt och fin.

Glasyren: hetta upp matfett, ovisspad grädde och chokladplattor (spara två till garnering) på svag värme.

Rör till jämn smet och låt den bli rumsvarm. Men inte så kall att den stelnar.

Bred glasyren slät och fin över och runt kakan. Placera den gärna på en upp och nedvänd bunke vid glasering så att chokladen kring kanterna inte lägger sig i en ring nertill.

Lägg på chokladplattorna.

Sjömansbiff

Jag har skrivit om det förr. Ibland har man flow och en dag blir riktigt, riktigt bra. Idag har jag haft en sådan där dag när allt går som man vill. Man hinner med precis allt man företar sig, maten blir god och uppskattad och man hinner hålla efter i köket, så det håller sig någorlunda fräscht. Sådana dagar går man hemmåt med en ännu lite lättare svikt i stegen och känner att "det där gick ju inte så illa". Att man har underbara kollegor gör ju heller inte saken sämre, så... Well. Det har varit en bra dag, helt enkelt.

Det här är speciellt roligt, för jag serverade sjömansbiff idag. Sjömansbiff,lö för trogna läsare, är precis den rätten som jag tokmissade på Grantomta, under min första vecka där. Ni minns? Annars kan jag bara säga att "ju mindre som är sagt om det, desto bättre."Det var inte min stoltaste stund, kan man väl säga... Nåväl. Idag serverade jag alltså sjömansbiff på Ekbacken. Det gick bra. Jag är stor, stark och oövervinnerlig.

Sjömansbiff:

Du behöver: (4 port)

10 stora potatisar av fast sort
300 g- strimlat nötytterlår
5 stora gula lökar
En buljongtärning
Salt, peppar, kryddpeppar och ett par lagerblad
En burk öl. (om man vill)

Gör såhär:

Sätt på ugnen på 150 grader.
Hacka löken i fina bitar, skala och skiva potatisen.
Bryn köttet i en panna med lite smör.
Varva potatis, lök, kött och kryddor i en ugnsfast, gärna smörad form form.
Häll på lite av ölen, så att det är nästan halva formen, i höjd, med öl. Eller använd vatten i stället (och salta i så fall lite extra).
Skjuts in i ugnen i sisådär 25 minuter-halvtimma, kolla att potatisen blivit mjuk och att köttet smakar gott.

Servera gärna med rödbetor eller smörgåsgurka.

(och en mörk lättöl).

måndag, januari 21, 2008

Kosmisk rättvisa

När jag ikväll kom hem från att ha jobbat en vanlig arbetsdag, sedan storstädat köket (för det var inte gjort på ett tag) och sedan varit med på personalmöte kände jag mig som mosad mask i huvudet.

Min fantastiska fru hade gjort potatisvåfflor och ur frysen tagit fram lite Kalix-löjrom som jag fått av - även de fantastiska - föräldrarna. Med lite creme fraiche och röd lök kan resultatet inte beskrivas som något annat än "precis vad jag behövde".

Det tycker jag är någon slags kosmisk rättvisa! :-)

(Och nej - det är inte alls synd om mig ikväll. Längre.) :-)

lördag, januari 19, 2008

Grattis Rutan!

Föga överraskande vann alltså Rutan Krubbs och Skrivbloggens tävling RAW i receptklassen och vinner således Mackan Anderssons "Ur mörkret".

Rutans vinnande bidrag blev till sist Tungomål vilket jag tyckte var en fyndig rubrik.

Och Rutan - maila mig din adress, så kommer en bok på posten i nästa vecka.

Än en gång: Grattis.

torsdag, januari 17, 2008

Kött.

Jag skall sluta lova saker i den här bloggen. Knappt hade jag hunnit skriva sista punkten i förra inlägget förrän jag kom på att jag ju faktiskt borde kommentera två händelser som det rapporterats om i dagspressen idag. Båda två med anknytning till kött:

1)Ica har än en gång ertappats med märkningsfurk

2)EUöppnar upp för klonat kött

Båda ämnena känns liksom för heta för att inte kommentera på något sätt - så - för att ta det i tur och ordning då:

Allvarligt - Ica. Allvarligt. Jag hajar inte. Om någon liksom i pressen gav sig på MIN butikskedja och berättade om att livsmedelsverket hade haft synpunkter på hur jag (t.ex.) skötte märkningen av kött, då skulle jag liksom ropa "rätting! Mittåt!" vad det gällde de frågorna. Inte liksom "ojda - igen..." och låtsas som om det regnar. Hajar ni inte att de här stackars butikerna, som bevisligen har föreståndare som genpoolen borde ha suddat ut för länge sedan drar hela butikskedjan i smutsen? Går det liksom inte att säga något i stil med: "Nästa butik som förekommer i pressen i en sådan här fråga blir av med ICA-namnet och får inte längre köpa våra varor"?

Nej - jag vet - ingen människa lär ha blivit sjuk, någonsin, för ommärkt köttfärs eller fläskfilé i Era butiker, men det är så förbannat korkat att sälja bort sitt förtroende för några få kronor kilot för ompackad fläskfile.

Och så det här med klonat kött - hmm. Jag vet inte jag. Jag äter kött. Och jag har egentligen inte så många moraliska betänkligheter omkring det. Jag köper att man föder upp djur för att äta upp dem, men klona dem? Jag är lite kluven, minst sagt. Eller skeptisk. Mer på ett känslomässigt plan än att jag har någon slags informerad åsikt i frågan. Vad tycker ni andra?

Livstecken

Ja, jag vet. Men jag har några olika skäl:

Dels ser jag sämre, just nu, p.g.a. ett stygn som lossat i mitt opererade öga, och när jag ser sämre, läser jag sämre och följaktigen - skriver sämre. Så...

Dessutom har jag lite ont om tid just nu. Jag har ju precis bytt jobb och det tar lite tid att sätta sig in i alla nya grejer.

För Er som undrar dåra:

"Det går bra". Jag trivs bra med jobbet och allt går enligt i alla fall mina planer, så... Jag är nöjd. Hoppas förresten att alla nu fått min bok, av Er som beställt. Mina böcker kom i veckan och jag vet att flera andra fått. Om du fortfarande inte fått din bok - skriv till kundtjänsten på Vulkan, enligt tidigare.

Ha det bra, så hörs vi om ett tag igen. Jag har inte glömt bort Er. Och jag kommer att skriva snart igen. Bara inte idag.

Vi hörs.

tisdag, januari 15, 2008

Sista utrop: Raw.

Som Mackan redan har konstaterat är det alltså bara timmar kvar tills vår gemensamma tävling - RAW tar slut.

Se nu till att lämna in Era bidrag!

söndag, januari 13, 2008

Bloggutmaning: Sju sanningar

Fick av Frukostflingan följande lilla utmaning:

...vilket är ett kul sätt att få veta mer om alla sina bloggvänner. Utmaningen går ut på att jag ska berätta sju sanningar om mig själv. Reglerna är enkla och låter så här:

Länka till den som utmanat dig. Berätta sju sanningar om dig själv. Utmana sju bloggare i slutet av ditt inlägg. Lämna ett meddelande till den du utmanat. Och här kommer mina sju sanningar...


Eftersom det syftar till att lära sig mer om sina bloggkompisar får jag väl leta i gömmorna bland hemligheter och mindre kända fakta som inte alla redan vet och delge mig av mina sju sanningar:

1) Jag gillar att läsa, fast jag har svårt att läsa. Jo faktiskt. Jag har rätt svårt att läsa och läser långsamt. När jag gick i plugget hade jag ofta svårt att hänga med i andras lästempo och jag är rätt dålig på att läsa högt för dottern. Jag gillar emellertid att läsa och jag läser ibland rätt mycket, men det går i perioder. Jag läser det mesta, från deckare och fantasy till biografier och lyrik, men har ofta väldigt svårt för science fiction.

2) Jag tänker mig ofta mitt liv som en film och jag funerar hela tiden på soundtracket. Jag är väldigt intresserad av musik. Jag lyssnar på väldigt mycket musik och väldigt mycket olika musik. Jag spelar själv trummor och i mitt kök står alltid en radio eller CD-spelare på med musik. Jag har ofta musik på i bakgrunden när jag skriver och jag funderar ofta på "om det här vore en scen i en film, skulle den här musiken passa som soundtrack då?". Lote nördigt, jag vet, men det är en typisk sådan 'Jesper-tanke' som alltid finns där. Jag har haft långt gågna planer på att rekommenderra soundtrack till mina bloggposter (till den här posten skulle The Who med 'won't get fooled again' passa bra, t.ex.)

3: Jag äter allt utom... Alltså. Jag äter faktiskt ALLT jag blivit bjuden på och hittills inte kommit fram till att jag direkt ogillar något. Sedan finns det saker man tycker mer eller mindre om. Sedan finns det fiskbullar. Och jag bara AVSKYR abbas fiskbullar i dillsås, eller i hummersås. De är vedervärdiga, tycker jag. Jag får dem bara inte i mig. Det händer att min fru köper sådana hem till oss att ha som nödproviant, när jag inte är hemma, men jag avskyr det verkligen. Jag vet inte vad det beror på, men jag har svårt att ens vara i samma rum som andra som äter det. Det är typ min ENDA matnoja.

4: Jag är över trettio och kör moped, men har inget körkort. Så det så.

5: Jag har svårt att komma ihåg namn och funderar därför alltid ut ramsor om folk. Jamen, du vet? 'Helen, Helen, är hon med snygga ben...' eller sådär? Om vi träffas, så fråga mig inte "vad är min ramsa", om du inte är beredd på på riktiga pinsamheter.

6: Jag går, under perioder, i sömnen. Det gör ibland att jag vaknar till på andra ställen än jag gått och lagt mig, vilket är väldigt förvirrande.Dagar efter sådana nätter brukar kvala in som "en sån där dag".

7: Jag blir oerhört störd av att bli störd när jag skriver. Om dottern kommer och vill leka med mig samtidigt som jag skriver, eller om Fru Värn ens vänligt frågar om jag vill ha en kopp te när jag sitter och skriver blir jag rätt butter. Jag vet att det dåligkaraktär att liksom låta småsaker bekomma en, men jag vill inte bli avbruten i själva tankeprocessen när jag formulerar ord och meningar.

Så. Då var det fixat. Jag skickar vidare den här utmaningen till endast fem bloggvänner, för jag kommer helt enkelt inte på fler, just nu: Mackan, Emanuel, Kristofer, Gitto, Omie,

Läst om mat 2007

Jo, jag inser att det är lite sent för någon slags årskrönika över 2007, men jag tänkte att jag kanske kan ge några tips på bra böcker om mat och folket som lagar den, i alla fall...

Själv läste jag inte sådär jättemycket under 2007, p.g.a. en sprucken hornhinna. När jag hade tid att läsa, för att jag inte hade så mycket annat att göra, kunde jag helt enkelt inte. Så - det blev inte så många titlar som jag hoppats på under 2007 (nnågot jag givetvis tänker ta igen under 2008). Bland det första jag läste 2007 var emellertid The nasty bits av Anthony Bourdain, som för övrigt är en av mina favoritförfattare. Fastän han är kock. Karln kan faktiskt skriva. Fastän han är kock. Nåväl. Den här boken innehåller kåserier, krönikor, någon slags brandtal för "riktig mat" och lite annat smått och gott. Ett slags antologi, inte helt olik hans gamla "Kitchen confidential" (som hade den svenska undertiteln "En kocks bekännelser", som man fortfarande kan få tag i pocketutgåva lite varstans) och känns därför som en naturlig uppföljare på just den boken.



Så - vad tycker Jesper om boken då? Well. Den är bra. Men inte SÅ bra. Inte som den 'Aha - det finns folk som skriver SÅHÄR om DET HÄR' som just Kitchen confidential var, men det är underhållande, lättsamt, bitvis väldigt roligt och ett gott hantverk. Anthony Bourdain har återigen lyckats presentera lite av vardagen av att vara kock i New York på ett realistiskt, gritty och samtidigt helt oemotståndlgit sätt. Han får 4 av 5 i betyg för den här boken.

...

Så - alldeles i slutet av 2007 läste jag en annan bok av en kock, om hur det är att vara kock, eller rättare sagt kocklärling, nämligen Hett av Bill Buford.



För Er som möjligen inte vet det var Buford alltså litteraturskribent för ansedda "The New Yorker" och - enligt egen utsago, en hyffsad amatör med intresse för mat, när man på en fest stötte ihop med den storslagne Italiensk-amerikanska köksmästaren Mario Batali. Buford börjar, först som ett led i efterforskningar till en artikel och sedan för att han vill "lära sig ett riktigt hantverk" att arbeta hos Batali. Först gratis. Som lärling. Han är då 43 år.

Det är egentligen just det här som är bokens största styrka. Att liksom berätta historien om en människa som inte ger sig. En som ger sig den på att det inte finns "för gammal" eller "för okunnig" eller "för... vadsomhelst". Han ger sig inte. Fastän han vid 43 års ålder först blir satt på att skära rotsaker i brunoise och ta ur skrov på ankor.

Man får - i boken - sedan följa Bufords väg från grovköket, genom några resor till Italien och genom de olika stationerna i köket tills han på något sätt fått bekräftelse för sina insatser, år efter att han först sätter fot i Batalis kök. En mycket läsvärd bok som andas både värme (och inte bara hetta), kärleken till ett hantverk och storslagna personligheter. Jag ger boken betyget 5 av 5 möjliga. Faktiskt.

fredag, januari 11, 2008

Köttbullar och kycklingwok.

Så har jag alltså börjar på Ekbacken. Jag har ett kök som är ungefär lika stort som min lägenhet och toppmodernt. Datorstyrd ugn och diskmaskin, kokeri för sisådär 60l åt gången för potatis, pasta, och vad det nu kan vara. En liten spishäll och ett nästintill oändligt antal bänkmeter. Jag har ett stort torrförråd, ordentliga kylar (för gastronormstandardkärl) och gott om frysutrymme.

Det är alltså - för att uttrycka det milt - ganska kul arbetsmiljö att jobba i.

Igår skulle jag börja, parallellt med den tidigare kocken, för att kunna få ett par dagar ihop, med "köksöverlämning" där vi hann gå igenom rutiner och sådär, men han har varit magsjuk, så jag hat fått vara själv. Igår blev det därför färdiga köttbullar, och pasta. Jag gjorde en pastasås på tomater till maten (och falafel till vegetariskt alternativ), men gårdagen gick mest ut på att inventera vad som fanns och försöka lära sig rutiner.

Idag har jag lagat mat! Riktig mat. Jag ville se om min - numer rätt kända - kycklingwok funkade lika bra med de här barnen också.

Det gjorde det.

Så - jag är väldigt nöjd med de här dagarna.

onsdag, januari 09, 2008

Ursäkta, alla bokköpare.

Jo, jag vet. Jag har mottagit alla Era E-mail. Vulkan.se verkar ha lite trubbel att leverera min bok. Det har varit helger och det har varit strul med själva distributionskedjan säger man.

Själv ser jag det som lite smickrande att min bok säljer såpass bra att man får logistiska problem att få ut den till kunderna, MEN jag har förståelse för alla som lagt ut pengar på den och ännu inte fått någon bok.

Jag vill bara - å vulkans vägnar (och liksom för att berätta att jag är medveten om problemet) - be om ursäkt för det inträffade och be Er ha tålamod. För frågor angående Era beställningar, hör av Er med E-post till kundtjanst@vulkan.se med beställningsnummer, så lär ni få ett svar på när böckerna kommer.

Återigen: Förlåt.

Spänd förväntan

Om sisådär 12 timmar börjar jag arbeta i mitt nya kök, på Ekbacken i Hammarby Sjöstad. Det känns riktigt roligt.

Resultat av vidare efterforskningar

Skrev ju för lite sedan om min mammas fråga om creme brulee och creme caramel och har givetvis postat frågan i diverse - för kockar - relevanta forum (och en del andra) och hittills verkar konklusionen vara följande:

---

Crème Caramel är det som i gamla receptböcker ibland omskrivs som "brylépudding" eller "karamellpudding" och är ugnsbakad pudding på ägg, socker, grädde och ibland mjölk. (och vaniljstång, och ibland ytterligare ingredienser). Denna bakas i vattenbad i ugn, i formar smorda med smör och socker, som vid tillagningen då smälter och bildar en karamellsås. Puddingen stjälpes upp på serveringsasietten och får då en tjusig "spsspegel" med sig, av smör och smält socker.

Creme Brulee (jag orkar inte kolla alla accenter här, men ni hajar vilken det är) bakas och serveras emellertid i samma form. Ofta cocotteform. Dessa tillagas (i princip) på samma sätt som caramelkusinen, men alla recept jag sett på creme brulee saknar äggvita, vilket i något fall förekommer i caramelpuddingarna. Nåväl. Vid serverandet pudras topparna på puddingen med socker (jag brukar använda råsocker för det ser ballare ut) och brännes av med blåslampa. Brulee betyder "brynt" på franska.

Tydligen lär just "creme brulee" vara en nyare dessert än "creme caramel" och/eller ha rötter i den spanska efterrätten "crema catalana", men det är - som det heter - en helt annan historia.

tisdag, januari 08, 2008

Grönt nyårslöfte

Läste - för ett par dagar sedan - den här postenLisas blogg och har sedan dess funderat en del på vad mina eventuella miljölöften för 2008 skulle kunna vara.

Jag vet med mig att jag är dålig på att hålla nyårslöften, rent generellt och att jag har dålig karaktär, så mina nyårslöften brukar bli av typen "det här VET jag att jag inte kan misslyckas med" - ('Jag lovar att gå ut med soporna ibland' och sådär).

Jag har emellertid tänkt på det här, och rätt mycket, ett par dagar och jag tycker själva grundfrågan är viktig så... Here goes:

1) Jag lovar att inta flyga inrikes. Andra kollektiva färdsätt har företräde. Helst tåg, verkar det som, ur miljösynpunkt, men annars buss.

2)Jag lovar att så långt det är möjligt sopsortera på jobbet. Inte bara sära på "karonger" och "resten" utan kanske börja med någon slags system för återvinning även av andra förpackningar.

3) Jag lovar att äta upp HELA kon. Eller rättare - jag skall äta mer "fulkött" och "inälvor". Det hela handlar om vad jag skrev härom dagen. En kossa som man har ihjäl för att äta upp (vilket egentligen är helt ok, tycker jag) har ätit och bajsat och bidragit till miljöslitaget i precis lika hög grad som andra kor, så det är direkt puckat att inte äta upp HELA kossan utan sedan bara slänga den. Ok jag VET att jag inte kommer att kunna para ihop rätt njure med rätt file i snabbköpet och så, men jag tänker tänka lite mer på det här med att faktiskt äta mer av hela djuret.

Typ så.

söndag, januari 06, 2008

Det här med kött...

Du är väl inte vegetarian? får jag ibland som fråga (med det underförstådda att det vore väldigt underligt och onaturligt). Och för att lugna släktingar och bekanta som läser den här bloggen och tror att jag fått någon slags uppenbarelse eller så:

Nej, det är jag inte.

Men jag har en del rätt starka åsikter vad det gäller kött. Och jag kan därför identifiera mig med vegetarianer i högre omfattning än de flesta karnivorer. Hur? Well: De flesta vegetarianer har tänkt igenom det här med kött. Få människor har faktiskt tänkt så mycket på kött som folk som hela tiden förväntas försvara sin ståndpunkt att inte äta det.

Jag tycker såhär:

Jag tror att det finns rent biologiska skäl till att äta kött. Att vi liksom lärt oss att ta emot proteiner och annat ur just kött bättre än ur många andra livsmedel. Köttet är alltså en förpackning åt näring, eller energi, eller vad vi skall kalla det för. Vi har, sedan vi lärt oss att äta ALLT på den här planeten, också ätit kött helt enkelt för att det varit bra för oss. När vi så fortsatt vår existens har vi de senaste några tusen åren, ungefär en pissepotta i vida nilen, i jämförelse, vad det gäller tid - lärt oss att t.ex. tämja djur och föda upp dessa för att leva av dessa.

Så: Nutid.

De senaste hundra åren har vi gott från att liksom föda upp djur för att äta dem till att föda upp dem för att äta bara deras filéer. Vi har - i västvärlden ett köttberg som är helt groteskt. Vi blir vansinniga när man försöker sälja på oss gammal färs och vi äter själva bara "de fina bitarna" från djuren.

Men djur är inte bara filé. Eller karré. Eller skinka. Eller... ens högrev, fransyska, innerlår. Djur är också njurar. Lever. Hjärta. Tarmar. andra organ (mage, testiklar...) och en MÄNGD styckningsdetaljer. Det som inte är "reda köttbitar" skulle kunna bli korv, pastejer, syltor, och diverse annat och till sist skulle vi kunna koka soppa på dess ben. Att inte äta UPP HELA DJURET är liksom ett så groteskt, äckligt, vansinnigt, oetiskt och rent perverst slöseri att det är... jag har inget annat ord än äckligt.

Så - tills jag själv tänkt ut ett vettigt "köttätarnyårslöfte" där jag faktiskt tänker över hur jag skall kunna använda mer av de kossor och grisar som jag i mitt nästan "Gudfadern-aktiga" sätt beger att någon skall ta livet av genom att beställa eller köpa kött tänker jag komma med lite fler vegetariska recept.

Bara så ni vet.

Det första kommer här:


“Het tomat och paprikasoppa”.

Du behöver: (för 4 personer)
En röd paprika
1 burk krossade tomater (runt ett halvkilo, eller så)
1 färsk chilifrukt av “mild” typ. Spansk peppar eller så.
1 buljongtärning

Garnityr:

Rostade pinjenötter
Färsk basilika

(Och inte helt vegetariskt, men gott)
Färsk parmesan
en klick creme fraiche

Gör såhär:

skär paprikan i små bitar - kanske en halv gånger en halv centimeter i fyrkanter. Kör dem i en het panna, med minimalt med fett. Kanske lite olivolja om du vill, tills de blivit riktigt mjuka och är nästan bruna av värmen.
Häll på tomatkrosset och buljongen och så en halvliter vatten. Låt koka ihop en liten stund.
Hacka undertiden chilifrukten väldigt fint. Så litet du bara kan. Skrapa bort kärnorna om du tycker att det är för hett.
Ha i chilin i soppan. Ta soppan av spisen och låt stå och dra i någon minut innan servering.
Salta, om du behöver (det behöver jag nästan aldrig)

Garnera såhär:

Lägg - om du vill - en klick med creme fraiche i soppan och en kvist basilika eller två ovanpå. riv parmesan efter tycke och smak över och skicka i de rostade pinjenötterna (som du rostar i het, fettfri panna) PRECIS innan du serverar.

Det blir gott, hett och är enkelt. Du är färdig på högst 20 minuter, om du kan hantera en kniv utan att skära dig.

Lycka till!

Jo, det pågår ju en tävling...

Som ni vet pågår ju RAW Skrickis/mat/skräckismat-tävlingen på Krubb och Mackans skrivblogg. Fick själv översänt ett bidrag i "novelldelen" (alltså Mackans, som lottar ut min bok) och det kvalar snabbt in på listan över "det otäckaste jag läst i hela mitt liv.

Här på bloggen går det fortfarande stillsammare till, med Rutans bidrag som enda (och således klart ledande) bidrag till att vinna Mackans bok.

Det börjar emellertid dra ihop sig för deadline (oh vilket bra ord i det här sammanhanget!) så se nu till och skicka in recept på blodkorv, blodpalt, boudin noir, kalvhjärna, huvudsylta, egen korv eller vad det nu kan vara (for chrissakes, Mackan har skrivit om en nedra SPÖKHÖNA i sin bok - ni har väl i alla fall någon slags recept på KYCKLING hemma?!) och var med och tävla!

lördag, januari 05, 2008

Hjälp - kulinariskt mysterium: Caramel kontra Brulée

Vi pratar om Crème brûlée och Crème caramel och den möjliga skillnaden mellan dessa snarlika efterrätter. Det hela har sin upprinnelse i en fråga som min kulinariskt allvetande mamma ställt mig strax före nyår. Jag - i min tur - har ställt den bland kockar och andra matkunniga under de senaste dagarna (och givetvis sökt svar på Internet, i kokböcker etc.) och frågan gäller alltså:

Vad är skillnaden?

Ok, ok, ok. Nu svarar du "Jamen - VET du inte det? Det är ju..." och för att bespara oss alla ungefär samma svar några gånger skall jag redovisa vad jag själv kommit fram till:

I olika recept har man olika ingredienser i bägge efterrätterna. Cr±eme Brülee görs normalt sett på äggula, vispgrädde, vaniljstång och socker och vattenbadas i cocotter tills de är stela. dessa serveras med täcke av bränt socker. Caramelkusinen tillagas med samma ingredienser (och ibland används hela ägg, i stället för bara äggula, men i andra recept används bara äggula, ofta något mer socker och serveras ibland utan form och oftast med täcke av karamellsås på smör och socker i stället för bränt socker.

Och ibland inte.

I en del recept för creme caramel verkar det vara PRECIS samma recept som mitt gamla brulerecept. . Det föranleder mig att tro att det hela handlar mer om HUR det serveras. d.v.s. med bränt socker eller med tillbehöret karamellsås. I, eller utanför kokottform?

Vad är grejen?

Hjälp mig nu att reda ut det här, en gång för alla.

fredag, januari 04, 2008

Dagens bloggtips!

Den alltid lika aktuella bloggen Kristofer upp-och-ner (med och av "KillenTidigareKändSomMediaKristofer") har idag en fantastisk bloggpost, som om den kommenterats av andra bloggar jag läser hade omnämnts som "Jesper blir kallad stjärnkock på mediablogg".

Kristofer har - som alltid - en något mer nyanserad bild av min mediala storhet! :-)

Check this out. Det är bara SÅ himla bra.

Och Tack, Kristofer, för att du finns! :-)

*skrattar, med magknip, omkringgrullandes på golvet*

torsdag, januari 03, 2008

Mer fame and fortune...

Följande trillade idag (eller kanske igår) ned i e-brevlådan hos gruppmedlemmarna i "vulkan" på facebook.com. Den gamla bloggbekantingen Linda Skugge skriver:

Linda Skugge sent a message to the members of Vulkan.

--------------------
Subject: Synskadad kock etta på Vulkantoppen. Grattis Jesper Värn!

Hej, Vulkanvänner. Vulkantoppens förstaplats innehas för tillfället av den synskadade kocken Jesper Värn med boken Mums – Det bästa från Krubb.
Det firar vi med en liten intervju med Jesper.

Vad handlar din blogg Krubb (http://krubb.blogspot.com/) om?

Jag startade Krubb under hösten 2004. Till en början handlade den mest om vardagsbetraktelser från ett professionellt kök, men efter ett tag började jag skriva mer och mer om recept också. Numer är det en blogg "av en kock om mat".

Du är synskadad och jobbar som en kock, jag tycker att du är en hjälte!

Oj. Well. Tack. Jag ser mig inte själv som någon slags hjälte. Jag är kock. Jag har varit kock mycket längre än jag varit synskadad och även om jag ser dåligt idag kan jag jobba rätt bra "på känsla". Mycket sitter i fingrarna och i andra sinnen än synen.

Vad handlar din nästa bok om?

De kommer nog möjligen två böcker, under 2008 eller 2009, men vilken som blir färdig först är svårt att säga. Den ena blir en "kokbok för föräldrar". Det andra är en självbiografisk bok om min tid som kock, och då framför allt om tiden EFTER restaurangköken, och hur det kändes som "att hitta hem" med att börja jobba med mat för barn.

/Vulkankramar från Linda.
--------------------


Inte världens största mediala händelse, men ändå. Kul.

onsdag, januari 02, 2008

Fame and fortune

Missade det igår, men blev tydligen omnämnd på idolbloggen Matälskaren som "Veckans matnörd". Kul!

Thai-kyckling

IDag har jag börjat jobba igen efter julledigheten, och kom tillbaka till ett kök som idag skulle laga mat till typ 20 stycken. I och för sig gjorde det inte sådär jättemycket heller, för jag hade egentligen ingen jätteidé om vad jag skulle göra idag. Det blev att rensa kylar och frysar och jag hittade då kycklingfileer och lite annat smått och gott:

Några kycklingfileer
Lite frysta grönsaker (broccoli, morotsslantar, lite seller, och lite sådär...)
En kvarts påse fryst hackad lök
Lite fryst hackad vitlök
1 burk (typ 2 kg) kokosmölk
1 dunk med tigersås
Kycklingfond på flaska.
Ris

Så det blev någon slags "thai-inspirerad kycklingwok. Det blev bra. Det som barnen inte åt upp gick åt till diverse lunchlådor så jag fick inte tillbaka något i disken. Skönt.

I morgon börjar operation frysstädning igen, fast med korv som tema, tror jag.

tisdag, januari 01, 2008

Gott nytt år!

Ja, såhär under årets första skälvande timmar (nåväl - men när man stilla vaknat till lliv igen, i alla fall) får man väl önska alla ett riktigt gott (i ordets alla bemärkelser) nytt år. Mitt eget år kommer att fortsätta ungefär som vanligt. I morgon är det tillbaka till köket på Grantomta et tpar dagar, som gäller. Sedan är det dags för nya utmaningar i ett nytt (inte bara för mig, utan verkligen NYTT) kök, även det på förskola.

Jag brukar aldrig avge nyårslöften eftersom jag har så dålig karaktär att jag bara brukar lova saker som jag vet att jag kommer att kunna hålla ('jag lovar att inte ådra mig parkeringsböter i år... heller...'), men eftersom ni snart kommer att kunna läsa om det på andra ställen så:

"Jag lovar att det kommer åtminstone en ny bok under 2008". Eller 2009. Eller. När den är färdig, ok?!

Nyårsafton firades för övrigt den här gången ensam, i soffan, framför TVn, med ett glas päroncider. Lite torftigt och sorgligt kan tyckas, men jag hade det faktiskt bra. Jag har haft någon konstig maginfluensa i några dagar och orkade helt enkelt inte laga, äta eller ens tänka på nyårsmat, så Fru Värn och dottern fick åka till mormor och fira där i stället. Det gick ingen nöd på dem heller. De fick tydligen oxfile. Olika falla ödets lotter. :-)

Ha det bra. Och än en gång: Gott nytt år!