Jobbar ju i ett kök som har "sockerpolicy", d.v.s. att när jag lagar mat skall jag i möjligaste mån undvika socker.
Barn skall inte ha socker, som bekant. Många föräldrar till barn på de förskolor jag lagar mat till frågar om hur vi ser på socker i maten och ställer ofta frågor som
"Ni ger väl inte barnen nyponsoppa eller söta krämer till mellanmål?"
"Ni ger väl inte barnen varm choklad till utflyktsmatsäck?"
"Ni bakar väl inte bullar och kakor med barnen?"
Och nej - det gör vi inte. Längre. (Tyvärr kan jag tycka, egentligen, för jag tror att barn mår bra av att baka. Och känna lukten av kanelbullar. Och faktiskt äta en då och då. Tillochmed på förskolan, men det är egentligen en annan frågeställning).
Tidigare har vi serverat glass med färska bär till "kalas" då någon fyllt år. Men då vi pratade om hur vi skulle kunna fira ett barn på ett sätt som inte betydde att proppa i det mer socker kom vi fram till följande lösning:
Färsk frukt, upplagt på ett roligt sätt. Och genast delas förskol(orna/an) i två läger - de föräldrar som tycker att det är bra att vi skurit ned på socker och de som tycker att "varför får inte MITT barn glass?"
Så - hur skall man göra? Well - vi har ju redan tagit vårt beslut, men några föräldrar är rätt upprörda. "Hur KAN man bara servera FRUKT som kalas? Det är väl inget kalas?" Men faktiskt - Barnen verkar gilla det. De äter mycket. Och det GÅR ju att göra lite "roligt och kalasigt" även av bara frukt? Eller vad tycker ni om det här - från i måndags? Skar några frukter - dekorerade med kokos på några av dem, och slängde med lite bambupinnar för barnen att göra "spett" av. Poppis. Och festligt.
"Kalas!" som det brukar heta.
