lördag, oktober 31, 2009

Matbloggpriset 2009

Efter sedvanligt hemlighetsmakeri kom så igårNomineringarna till årets matbloggpris Såg att jag var nominerad. Tack. Synd att jag inte var en av de elva som gick till final. Förra året var jag bland de sista, men i år var det alltså väldigt många bidrag och många av de här bloggarna är mycket, mycket bra. Och snygga. Kolla in listan.

Och nästa år får man väl satsa igen, och hoppas att någon nominerar en! :-) Trägen vinner, som det brukar heta.

Och ni som gått vidare! Grattis och lycka till!

Halloween

Halloween. En ny tradition. När jag var liten hette det "alla helgons dag" och vi satte ljus på gravar. Och så var den lokala matbutiken stängd. Det var ungefär det. När man så själv får barn får man tänka över alla traditioner.

Fram tills förra året gick det att hålla alla tankar på något slags amerikaniserat hyperkommersiellt fjanthögtidsfirande borta från barnen - de var helt enkelt för små, men i år ville dottern fira "halloween" på samma sätt som alla kompisar.

Jag förbjöd henne att tigga godis.

Men nya traditioner ger ju också nya maträtter, så jag förbjöd inte att vi åt pumpa. Eller rostade pumpafrön. Eller gjorde Orminges schysstaste pumpalykta. Av en jättepumpa. 6 kilo, närmare bestämt.

När denna släpats hem från den lokala coop-butiken vidtog en timmas urgröpande och sedermera karvande. Och dottern är överlycklig - En PERFEKT pumpalykta!



--

Andra firar förresten på andra sätt. Mackan - min bror, t.ex. släppte sin nya bok, en ny samling skräcknoveller, just på halloween. Den finns att läsa (gratis) på hans blogg. Kolla in den.

Hur firar du förresten själv halloween?

torsdag, oktober 29, 2009

Metro om bloggar

Den här artikeln finns i Metro idag. Så - vilken bloggtyp är du? Och vilken bloggtyp är jag?

Själv tycker jag att artikeln är lite lustig, eftersom den inte har med stora bloggkategorier som "teknikbloggar" eller "matbloggar" medan den har t.ex. "kändisbloggar", vilket givetvis borde vara en mindre kategori - färre av oss är ju så kända att vi kan kallas "kändisar"? Dessutom känns en del formuleringar lite... olyckliga. Man undrar hur skribenten själv läser bloggar - och om hon bloggar själv? Och i så fall - virken typ av bloggare HON är?

onsdag, oktober 28, 2009

Skolkök får pröva ätbara tallrikar - slut på disken.

Läste på facebook igår att min kallskänka hade "hamnat i slagsmål med en diskback". Just disken i ett förskolekök är den syssla som ibland tar längst tid, är krångligast och i alla fall tråkigast.

Därför läser jag med stort intresse i Aftonbladet om ett projekt i italien (som för övrigt för något år sedan sades ha Europas bästa skolmat) att man prövar ut nya, ätliga tallrikar. Det spar på disk och tydligen minskas produktionssvinnet. Dessutom känns det verkligen roligt att skolkök, som ju i media ibland får stå för bakåtsträvande och oengagerat matportionerande, får ligga i teknikens framkant:

Tallrikarna testas först i skolköken. Om idén visar sig fungera, kommer de nya tallrikarna snart att finnas i affärerna.


Eventuella rester kan återanvändas som t.ex. djurföda.

Intressant, tänker jag och undrar när de ätliga tallrikarna finns på mitt snabbköp, så man slipper diska här hemma också! :-)

Bami goreng

Bai goreng - indonesisk nudelpytt med mild curry - visade sig vara favorit bland maten den senaste tiden hos junior igår. Han åt som en liten (ja, mycket liten, men ändå, han är ju inte så stor själv!) häst. Just igår fuskade jag och använde sådana där "snabbnudlar". Det blev väldigt gott ändå.

Bami goreng (4 port)

2 paket snabbnudlar
1 msk olja för stekning
1 gul lök
100 g wokgrönsaker (paprika, ärter, lotusrot, bambuskott... vad du tycker är kul)
1 tsk guld mild curry
1 krm vitlökspeppar
1 msk kycklingfond (jag använder bong)
En burk räkor i lag (100 g)
½ msk soja

Koka nudlarna i rikligt med vatten och hetta upp en stekpanna eller wokpanna.
I med oljan och tärna löken. Om grönsakerna är frusna (wokblandning på påse) kan du lägga i dessa nu.
I med lök och - om du nu har färska grönsaker - i pannan.
I med curry. Se till att det blandar sig riktigt i oljan.
I med nudlarna när de är "nästan helt mjuka".
Smaka av med kycklingfond och vitlökspeppar
I med sojan i nudelblandningen och precis före servering - räkorna. Rör om ordentligt.

Ibland är det svårt

Jo - även om jag inte söker jobb, just nu (jag trivs väldigt bra på min arbetsplats och känner inte för att byta - nu när jag äntligen börjar lära mig hur allt går till!) så är det ibland kul att läsa platsannonser.

Man kan se om man i alla fall uppfyller grundkraven som företagen ställer. Det är inte alltid så lätt. Ofta ska man vara ung, stark och samtidigt ha många års erfarenhet från branschen. Jag börjar komma upp i åldern då jag i och för sig har tillräckligt många års erfarenhet under bältet, men å andra sidan inte längre är varesig ung eller lovande.

Men så - genom en av mina favoritbloggar - en liten paus - fick jag syn på den här annonsen, och den tar faktiskt priset! Dagens roligaste.

tisdag, oktober 27, 2009

McDonald's avvecklar på Island

Island, som ju drabbats hårt av den ekonomiska krisen i världen, kommer nu att "förlora" sina tre McDonald's-restaurangen. En nyhet i DN som diskuterats lite i bloggosfären under de senaste dagarna. Tydligen lägger man ned den sista oktober.

Jag vet inte riktigt vad jag skall tycka om det. Jag äter ibland på McDonald's, men det känns inte direkt som någon nyhet att prata så mycket om. Kanske är det anmärkningsvärt att McDonald's nu inte finns i alla världens länder?

Matlagning är min terapi

Jag har några gånger skrivit här på bloggen om sambandet mellan fysisk och psykisk hälsa. Eller "kropp och själ" som det ibland heter. Om det finns en själ vill jag tro att kroppen är dess om inte tempel så i alla fall boning. Därför vill jag dela med Er hur jag ser på min egen matlagning. Jag vill skriva personligt, men den här posten kanske blir väl personlig och kanske tillochmed en smula privat. Ändå - jag vill dela med mig av en tanke.

Jag tror att när man är ledsen, upprörd, arg, orolig eller trött måste man koncentrera sig på rätt saker. Att för att över huvud taget hålla ihop själv i en värld som mer och mer faller sönder runt omkring en gå tillbaka i sig själv och hitta det där "sanna jaget". Det som är kärnan i vem man är. Eller i alla fall - för att sätta mindre dramatiska ord på det - något hos sig själv man kan känna igen sig i, när allt annat grumlas av... ja - livet.

I mitt fall har det ofta varit jobbet. Att liksom hitta det där som man känner igen hos sig själv har varit repetitivt arbete. Att hacka lök. Att röra i såser. Att göra en risotto. Jag brukar själv konstatera i mitt kök att jag mår bättre när i alla fall kroppen inser att den gör något den kan. Att min själ bara får vara med och lugna ned sig lite. Att inte behöva tänka på det där svåra, utan bara göra vad som seddan länge blivit ett slags nästan meditativa rörelser i det reflexmässiga arbetet som är min matlagning.

När jag har svårt att finna min väg i livet går jag tillbaka till det där innersta rummet i mig själv. Och oftast har den som välkomnat mig där varit en leende kille i vit rock och förkläde. Och jag förstår att det låter pretentiöst och nästan fånigt, men det där med matlagning är verkligen jag. Det är nästan det enda jag har som jag kan säga är "bara mitt". Det är den kunskap jag bär med mig när allt annat känns svajigt. Det blir min fasta punkt i tillvaron. Min matlagning är - i mångt och mycket - mitt enda uttryck för omsorg om andra människor. Och mitt enda uttryck för omsorg om mig själv.

När mitt liv var som allra jävligast i vintras frågade flera av mina kollegor - både i branschen och på förskolan - om jag inte borde ta några dagars sjukledigt. Jag jobbade på. Inte för att visa mig duktig, eller för att tjäna pengar (även om jag behövde även pengar), utan för att det blev ett slags terapi. Att klä på sig kockrocken på morgonen blev den ritual jag behövde för att komma igång. Att skära grönsakerna till lunchen blev ett slags meditation. Ett sätt för mig att - mitt i det kaos mitt liv i övrigt var - känna igen ett annat kaos, av ett kök som väser, puttrar, bullrar och pyser och piper. Jag kunde andas ut och fick det där "mentala andningshålet" jag behövde för att orka med dagen i övrigt.

Jag pratade ibland med min chef då. Hon tyckte också att det var bra att jag var på jobbet. Jag vill gärna tro att hon såg att jag mådde bättre av att arbeta än att ligga hemma i en depression och sjukskriva mig. Eller så hade hon bara svårt att hitta en vikarie. Vilket skälet än var tror jag att jag mådde bättre av att arbeta än vad jag gjort om jag varit hemma.

Jag säger inte att jag är som alla andra. Det finns säkert människor som bättre behöver vara hemma och stanna upp och reflektera över sitt liv - eller som har insikten att se det - bättre än jag. Samtidigt - matlagning är helande.

Att röra i en gryta, känna dofterna av "hemma" och "kärlek" är välgörande. Det blir ett balsam för själen att få ägna sig åt något som att skala potatis. Att slippa allt annat. Eller att få tid att faktiskt tänka, utan att tankarna bara går runt. Att känna att man - i all sin trasighet och litenhet, där det är lätt att få för sig att man inte är något värd - faktiskt kan något. Att "hitta sig själv". Igen. Att känna igen något. Igen.

Så - varför skriver jag det här idag?

Ni kan vara lugna. Jag är inte deprimerad. Jag har tänkt på att skriva den här posten sedan i april, eller så, när jag började blogga på allvar igen. Jag vill försöka peka på att det finns helande krafter i att göra något man känner igen. Och samtidigt vill jag berätta att jag längtar tillbaka till mitt kök.

Jag skulle behöva samla tankarna lite. Jag behöver göra en risotto ikväll.

Victoria Silvstedt i Tina's cook-along på TV4

Jag gillar Tina, om det inte framgått. Ja - jag vill börja med att skriva det, så det inte rår några som helst tvivel. Då jag fick träffa henne för nästan precis två år sedan var det - utan några som helst tvivel - en av mina absolut största kökserfarenheter över huvud taget. När jag blev tillfrågad av kompisar efteråt hur det varit kunde jag helt enkelt bara svara "fantastiskt". För det var det. Och det är hon.

MEN (hör jag Er alla framför datorerna säga nu...)

Igår. På Tina's Cook-along. Vad var det?

Man hade tagit dit Victoria Silvstedt. En rar tjej från Bollnäs, som ju gjort karriär av att i sann zorn-inspirerad dalkulleanda avbildas "barfota över hela kroppen". I ovh för sig verkar hon vara duktig på det hon gör, för hon bor tydligen i New York och har fått bli plåtad i ett antal rätt väl spridda publikationer. Ett - antar jag - bra och välbetalt jobb.

Nåväl.

Igår var hon i alla fall med hos Tina och skulle laga mat. Det var direkt plågsamt att se. Det var förnedrings-TV när det är som allra värst. Hon kunde inte skära en grönsak. När Tina frågade något eller pratade slutade Victoria helt enkelt att göra det hon gjorde och Tina fick flera gånger "rycka in" vid även Victorias skärbräda. Det var så hopplöst pinsamt att jag inte orkade titta emellanåt, utan slog över till Discovery Channels "dirty jobs" (vilket som vanligt var jätteäckligt, vilket fick mig att flippa mellan kanalerna, för att försöka missa de värsta scenerna ur varje program).

På riktigt.

Det var ett alternativ att se folk rensa ur gammal färg ut ett tråg, byta bebisblöjor och fylla hus med cellulosa i stället för att se Victoria Silvstedt i Tinas kök.

Jag förstår att jag är känslig.
Jag förstår att jag och Victoria Silvstedt kommer från helt olika verkligheter.

I Aftonbladet (och i TV igår) svarade hon ju på frågan om hon lagar mycket mat med "jag lagar te och kaffe - räknas det?" Och så skar hon sig. Tina fick plåstra om hennes finger med ett rätt stadigt plåster för att inte få blod i maten.

Jag höll mitt huvud i händerna flera gånger igår. Jag tänkte - "hoppas för Guds skull att Silvstedt har många år kvar i sin modellkarriär". För jag hoppas verkligen att hon är lika lycklig med sitt yrkesval som jag är med mitt. Och vi skulle aldrig klara av att byta. Jag är förmodligen ungefär lika bra på att posera i (eller utan) underkläder som Victoria Silvstedt visade sig vara på att laga mat.

Jag inser det.

Och jag försöker verkligen vara snäll nu (även om jag - som vanligt - inte lyckas något vidare) men eftersom "restaurangbranschen" är fylld av s.k. "modeller" som hela tiden väntar på "nästa jobb" eller på "skådespelare" och folk "inom media" som alla bara väntar på att antingen bli upptäckta eller att få "nya gig" tänker jag:

"måtte Victoria Silvstedt aldrig behöva livnära sig på att någon gång i framtiden stå i ett kök".

(Och jag hittade inga bilder från TV-programmet igår, på nätet, men den här - från Aftonbladets intervju med henne - hade hon i alla fall kläder på sig, så jag vågade lägga upp den)

En liten asiatisk fläskgryta

Gjorde en liten asiatisk fläskgryta häromdagen. På tärnad bacon, faktiskt, till mig och sonen. Såhär blev det:

130 g bacon
1 gul lök
Lite roliga wokgrönsaker
2 msk soja
1 msk kycklingfond
2 msk honung
1 msk thai-chilisås
1 krm ingefära
1 vitlöksklyfta
1 msk vit balsamvinäger

Stek bacon i en gjutjärnsgryta. Tärna och låt löken steka mjuk i baconfettet.
I med wokgrönsaker.
Tillsätt övriga ingredienser och låt koka ihop till fin konsistens.
Servera med kokt ris.

Om mat är sex, är godis porr?

Ja, alltså - vi har ju diskuterat här på bloggen tidigare (ja - på andra bloggar också) huruvida det finns "sexig mat". Vissa har tillochmed hävdat att mat ibland kan vara minst lika bra som sex (vilket givetvis föder andra frågor - hur bra är deras sexliv, egentligen? Eller deras matlagning?) eller i vart fall ett gott sätt att trösta sig när man inte får något? Nåväl. Jag inser att det mest är jag och min allmänt snuskiga fantasi som går igång på sådant här - men så läser jag i aftonbladet om ett företag som i Eskilstuna sålt porrigt smågodis. Gelesnoppar, skumbröst och... Ja - kolla själva.

Givetvis har det här väckt viss upprördhet på nätet i allmänhet och bloggosfären i synnerhet - jag kan hålla med om att sådana här godisar inte behöver säljas tillsammans med karamellkungens ferarribilar och piratpengar i den lokala godis-tjorren. Samtidigt tycker jag att folk upprör sig lite väl mycket för småsaker (smågodis?) ibland.

torsdag, oktober 22, 2009

Balans i E-nummerdebatten

Det efterlyser en professor i livsmedelshygien i Aftonbladet, och jag kan hålla med i sak. Samtidigt används ord - tillochmed i rubriken - att tillsatser är "livsviktiga" och då undrar en som gillar naturlig mat: A) hur överlevde vi innan 1950-talet, då de flesta av de här tillsatserna började tillföras? B) bör vi äta livsmedel som måste berikas med tillsatser för att inte vara livsfarliga, eller finns det alternativ? Nåväl. Läs gärna artikeln, som jag i övrigt tycker ger en rätt bra bild av debatten som förs just nu, kring livsmedelstillsatser.

onsdag, oktober 21, 2009

Off-Topic: Kallskänkan regerar!

Ät så stolt över min fantastiska kollega - kallskänkan. Hon har - liksom jag - något slags författar- och skrivardrömmar och ser till att faktiiskt göra något av sin begåvning. Igår hade hon föreställning med sitt band "stormen" och idag har hon skrivit en fantastisk bloggpost om det. En utlämnande post som handlar om hur det känns där, när man står på scenen. Kolla in den!

En text som berör - tillocmed mer än den här gamla Eminem-dängan om hur det är att behöva stå på scenen. Att ta tjuren vid hornen, eller vad man säger, och faktiskt göra det man drömmer om - fastän man är livrädd. Bra jobbet, tjejen.

Och jag är stolt över att ha en så begåvad kollega!

ICA fuskar - den här gången med priserna

Just som man tycker att man nästan inte kommer ihåg historien med felmärkt köttfärs sätter man morgonkaffet i halsen, när man läser vad DN skriver. Det handlar om den prisjämförelse som PRO gör varje år och där ICA återigen - för att få fler kunden får man förmoda - har fuskat. Den här gången med prismärkningen.

Man blir lite ledsen, faktiskt.

Buljongkokt pasta med gräddig sås på bacon, tomat och gräslök

Dagens lilla pastarätt till lunch var egentligen inte något mästerverk, men lillkillen och jag åt bägge två gott:

Koka pasta i god buljong och gör följande lilla sås (4 port)

1 paket (130g) bacon
½ dl mjöl
2 dl grädde (eller oatly)
1 tsk oregano
1 vitlöksklyfta
2 tsk bong kycklingfond
1 msk tomatpuré
1 msk tomatketchup
½ dl finklippt/hackad gräslök

Tärna och stek på baconet lite.
I med mjöl för att binda ihop flottet lite
Slå över grädden och låt koka ihop ett tag.
I med kryddor och finhackad vitlöksklyfta
Tillsätt fonden och gräslöken
Smaka av med tomapuré och ketchup.

Stabucks öppnar i Sverige.

Ja, faktiskt. I Stockholm. På Arlanda. Läs mer i Restauratören. Det är så att man får en Gert Fylking - influerad vilja att bara ropa ut "ÄNTLIGEN!".

tisdag, oktober 20, 2009

Grattis Ragazze och tävling

En favoritblogg sedan flera år är "Tre tjejer i köket", som i dagarna fyllt fem år. Grattis, tjejer!

Och för att fira har tjejerna den här veckoan tävlingar. I dagens tävling kan du vinna en bok om italienska desserter! Gå dit och vinn, vettja!

Kd byter fot

I ett mediabrus som sedan igår nästan uteslutande har handlat om Sverigedemokraternas debattartikel i Aftonbladet läser jag i stället på DN opinion om hur Kd nu börjar ifrågasätta den svenska alkoholpolitiken. En synnerligen intressant fråga, eftersom den berör den bransch jag i alla fall tillhört och som jag fortfarande - i viss mån - ser mig själv som tillhörande: restaurangbranschen.

Kd vill nu nämligen helt plötsligt - i stället för att som tidigare "tighta till" alkoholpolitiken - tillåta t.ex. sushi-barer att få servera alkohol (just nu är det förbjudet, om man inte serverar varm mat, det gör att du inte kan dricka sake till din sushi, ens om du vill lära dig allt om japansk matkultur!), att krögare (t.ex. till julbord) nu får öppna buteljer och krydda om brännvin, att cateringföretag kan komma att ges generella tillstånd för att alltid få skänka ut och inte längre behöva söka kundunika tillstånd för varje enskilt tillfälle etc. etc.

Intressant. De här lagförslagen är inte nya. Det brukar vara framförallt Fp och liberala grupper inom M som gärna för fram de här åsikterna, medan Kd - märkta av sina ofta frikyrkliga rötter - hållit på en mer "socialvärnande" ställning i frågan. Det är därför intressant att se att man nu bytt fot.

Just nu -när jag skriver det här inlägget - sitter Göran Hägglund i Tv4 i nyhetsmorgon och berättar om den nya inriktningen. Han gör ett väldigt samlat, nyanserat och kunnigt intryck.

Men samtidigt känns det farligt. Inte minst för Kd själva, för hur reagerar partiets medlemmar på den uppluckring av denna, en av partiets viktigare värdegrundsfrågor, på att man nu tar ett steg i en liberalare riktning?

Och hur reagerar svensken i allmänhet? Skulle du vilja ha fler utskänkningsställen för alkohol? Varför då? Alkoholism är ett växande problem och antalet alkoholberoende har inte varit så stort i sverige sedan förra sekelskiftet, som det är nu. Är det rätt att ändra alkoholpolitiken? Vad tycker du?

måndag, oktober 19, 2009

Äntligen - Livsmedelsverket reviderar sina rekommendationer

Läser - glatt - på flera bloggar om mat och hälsa att livsmedelsverket äntligen vaknat till liv, efter all den massiva kritik som framförts mot (de gamla, ofta inaktuella) kostråd man tidigare tagit fram. Livsmedelsverket har börjat att - även offentligt - revidera sina råd (som för en annan bl.a. ligger till grund för kommunens, och stadsdelens, kostpolicy för mat för barn) och börjat lyssna på kritikerna.

Äntligen!

I första vevan har man koncentrerat sig på de spannmålsprodukter vi äter och rekommenderar nu att äta mindre bröd och i högre grad äta fullkornsprodukter. En tydlig vridning mot en kost med mer fett och mindre kolhydrater, således. Man "arbetar vidare" med övriga kostråd.

Kanske det snart är ok för barn att äta naturliga fetter, utan en massa tillsatser? Den som lever får se... Jag önskar i alla fall att snart få baka och steka med smör, i stället för med oljor och margariner fulla med konsistensgivare, E-nummerlistor längre än min... väldigt långa i alla fall, och kanske rentav riktig grädde i såserna?

Nu undrar jag hur lång tid det tar tills man är färdig med sina nya, reviderade kostråd, när dessa har omräknats till något slags "rekommenderad kost för barn" när denna rekommendation kommit ut till alla kostchefer i alla kommuner och stadsdelar och slutligen när vår kostpolicy för södermalm är ändrad.

En liten, men god, förändring, alltså - tills vidare. Det känns bra att börja veckan med en god nyhet. Det går framåt, även om det inte går fort. Men framåt är i alla fall rätt riktning.

söndag, oktober 18, 2009

L - 50 år F - 20 år.

Kollegan L fyllde i veckan 50. Redan för ungefär ett år sedan - då L fyllde 49 började vi prata om att jag skulle kunna hjälpa till med maten till festen.

L är en kollega som lärt mig mycket om specialkost - faktiskt min största inspiration till mat för människor med speciella behov p.g.a. kostallergier, då L själv har några rätt allvarliga kostallergier själv.

(Här vill jag berätta en liten anekdot från min anställningsintervju på Ekbacken, som sköttes av bl.a. L, som under intervjun ställde så pass tuffa frågor att jag gick från intervjun rätt mosad, helt övertygad om att jag aldrig skulle få jobbet. Jag trodde att det skulle gå till någon kostrådgivare eller dietist och att jag - som enkel kock aldrig skulle kunna få chansen. Jag grämde mig något oerhört, eftersom jag gärna ville jobba just i köket på Ekbacken, som jag snabbt förälskade mig i, redan första gången jag såg det. Ibland ser man tydligen saker som andra inte märker i både folk och arbetsmiljö.)

Nåväl. Igår var det dags för födelsedagsfest för L. L:s dotter, som faktiskt också fyllde år var också med som festföremål. Hon fyllde 20. Så det blev något slags "70-årsfest".

Då man skall sätta ihop en meny som fungerar både för 20-åringar och deras partysugna kompisar och 50-dito och dessutom tänka till kring frågor som vad folk äter och om det finns speciella behov är inte alltid lätt. Men det blev i alla fall något slags "Sverige möter Italien"-tema på maten. Såhär blev det (i några bilder).



Förrätt: En liten kantskuren toast med ett ägg av röra på bl.a. lax och avokado, garnerad med liten sallad och röd mangold.



Varmrätt: Parmaskinkalindad kycklingfilé på potatisklyftor, gräddsky, en sallad med mozarella, örtolja och soltorkade tomater.



Dessert: Desserten var tvådelad - här den första delen - en liten smoothie-shot med L:s egna vinbär från trädgården.
Och här kommer den andra delen:



Chokladmoussefylld rulltårta med vispgrädde.

Ett väldigt trevligt gig, och det känns verkligen hedrande att få vara med och göra den här - rätt speciella festen - efter det bästa jag kunde. Tack, alla. Och ett speciellt tack till sushi-Lars och Nina Simone som hjälpte till i köket! Tack, tack, tack.

torsdag, oktober 15, 2009

måndag, oktober 12, 2009

Förklaring

Jo. Jag har ju inte skrivit på ett par dagar. Och jag har haft någon form av "giltigt förfall". Eller "livet" som det heter. Egentligen räcker det säkert med den här första bilden för att förklara vad som hänt - men ändå. Frk. R. och jag har haft lite annat att göra än att blogga i helgen...

Och för Er som undrat om jag mår bra och oroligt skrivit och påmint mig om att jag har en blogg att sköta. Jag vet. Tro mig. Jag vet. Så här kommer något slags "rekapitulation av helgen", som alltså har handlar om...



Tadaaa!

Jo - på Östersjön, i lördags, förlovade vi oss alltså. Vi tog en kryssning, med Viking line, i lyxhytt och såg till att skämma bort oss lite på köpet.

Men lördagen började med en liten, lätt improviserad frukost:



Croissanter, Rökt lax, Philadelfiaost med gräslök, ankleverterrine med murklor, cumberlandsås med åkerbär, morotsmarmelad, skaldjurspaté med romsås, starkt kaffe (och te) och - förstås - lite bubbel för att fira det högtidliga...

På båten blev det sedan god mat, gott att dricka och väldigt mysigt i största allmänhet. Utan att bli alldeles för matnördig kan man säga att "food garden"-restaurangen på Cinderella hade allt vi kunde önska i matväg. Eller vad sägs om sjötunga med tryffelhollandaise?



In alles - gott, roligt och alldeles, alldeles, alldeles för mycket viktigare än bloggen.

fredag, oktober 09, 2009

Får får får? Nej, Pizzerian får inga får. Längre.

Skrev ju om den där pizzerian härom dagen.

Nu skriver GP att den lokala miljöinspektören där inte kommer att bevilja vidare serveringstillstånd.

I samma veva s– Lokalen är ju inte för alltid diskvalificerad att använda som restaurang. Det är ju bara att skura ur ordentligt. Vad vet jag, den nya restaurangen kanske kan heta Tre Får?om historien om fårslakten blev känd låg pizzerians ansökan om förnyat tillstånd att driva restaurangen på livsmedelsinspektör Britt Svenssons bord. Hon avslog den ansökan.

– Ja, det fanns anledning att inte bevilja. Det är faktiskt första gången någonsin som jag sagt nej.


Man utesluter emellertid inte att det kommer att kunna starta en ny pizzeria på adressen.


– Lokalen är ju inte för alltid diskvalificerad att använda som restaurang. Det är ju bara att skura ur ordentligt. Vad vet jag, den nya restaurangen kanske kan heta Tre Får?


Tinas Mat

Har fått en del förfrågningar om det gamla Tinas Mat-programmet jag var med i. Här är det, för de som undrar.

Kanske dags att gå en kurs?

Världens bästa Lisa har en matlagninskurs den 1/11. Ett tips: Anmäl dig! Det verkar jättekul! Jag har - tyvärr - aldrig lagat mat med Lisa (om man inte räknar i rent filosofisk form, då jag lagat diverse recept ur åtminstone två av hennes böcker och många, många recept inspirerade av hennes fina texter i gamla nummer av Gourmet.)

I alla fall. Jag tänkte tipsa lite om det här, för jag gillar Lisa och hennes generösa inställning till sitt jobb som "matinspiratör". Hon är rolig, trevlig och har dessutom en ny, omtald, väldigt intressant frisyr, sägs det! :-)

Så var där eller var rektangulär!

--

EDIT: Nu funkar länken som den ska, också.

torsdag, oktober 08, 2009

Pasta med kalkonkassler och pepparrotsost

(4 port.)

300 g kalkonkassler
1 gul lök
1 msk bong kycklingfond
1 msk vit balsamvinäger
1 tsk oregano
Några varv med en pepparkvarn

I en panna. Med lite olivolja.

Toppa med en klick pepparrotsost

Äggets dag, nu på fredag.

Fick följande pressmeddelande, och tydligen är det "äggets dag" i morgon. Var gärna med och fira. Och gör något kul äggrecept och blogga om. Länka gärna.

Fira Äggets Dag nu på fredag – bli en klimatsmart hemmakock

Fredagen den 9:e oktober är det åter dags för Äggets Dag. Det är dagen då ägget hyllas runt om i hela världen med bland annat äggfestivaler, konstutställningar och recepttävlingar. I år uppmärksammar Svenska Ägg dagen genom att inspirera fler att laga klimatsmart mat som kan hjälpa oss att minska matsvinnet.

Svenskarna slänger mycket mat i onödan. Uppskattningsvis 100 kilo livsmedel per person och år hamnar direkt i soptunnan, vilket är ungefär en tredjedel av allt vi köper. Det visar en studie från Konsumentföreningen Stockholm. En viktig del i att minska matsvinnet är att ta till vara på maten som man köper. Då är ägg ett bra, näringsrikt och gott hjälpmedel. Att ha ägg hemma gör att du när som helst kan använda både överbliven redan tillagad mat och andra ingredienser från kylskåpet som blivit över, till att laga en god och matig frittata eller omelett.

– Det är viktigt att vi hittar sätt att komma bort från det stora matsvinnet. Att ge konsumenter enkla tips i vardagen på hur de kan bidra till att minska matsvinnet är ett sätt att inspirera dem att se nyttan med maten i kylskåpet istället för att slänga den. Ägg är ett bra livsmedel att alltid ha hemma i kylen och som passar utmärkt när det finns överbliven mat och man vill laga till något gott, säger Louise Ungerth, chef för Konsument & Miljö vid Konsumentföreningen Stockholm.

Äggets Dag runt om i världen
Äggets dag är instiftat av IEC (International Egg Commission) och har firats sedan 1996 med olika aktiviteter runt om i världen. I Ungern anordnas exempelvis en äggfestival varje år, med matlagningstävlingar, musik och konstutställning med ägg. I Kina har man bland annat haft äggkarnevaler. I Nederländerna har skolbarn skapat konst med ägg och i USA brukar man tävla om att laga frukostmenyer med olika inslag av ägg.


...och banangrälet fortsätter.

Skrev ju om snabbmatskedjan Max härom dagen. Igår skrev SvD om att nu Ica och Axfood skall möta dole för att diskutera framtiden. Intressant när företag visar lite kurage mot stora multinationella handlare.

tisdag, oktober 06, 2009

Bloggtips - Silverkocken

Jag läser ibland andra kockars bloggar. En jag ofta återkommer till är Silverkocken, som idag har en RIKTIGT rolig post. Han gör nämligen egen blodpudding. Ballare än så blir det nästan inte! Seså - spring över dit och läs där, nu!

Max går (inte) bananas!

Eller - ja, hur man nu ser det. Hamburgerkedjan Max har sålt en fruktsallad från Dole, som ju är rätt uppmärksammade just nu för att de stämt filmmakarna bakom filmen "bananas" (som går upp på bio på fredag - se den!).

Max tycker helt enkelt att "så gör man inte" och nu har man slutat ta hem fruktsalladen som ett sätt att sätta press på Dole och berätta att "vårt företag är inte med på sådana här fasoner". Bra, tycker jag.

DN skriver lite om det här idag.

Råttan i pizzan? En grönsak i fårakläder?

Tydligen har man i Tidaholm misstankar om att ett lamm slaktats på en pizzeria. Det är givetvis inte rätt. Att slakta i livsmedelsproducerande lokaler, som inte är slakteriklassade, är olagligt. Här verkar det dessutom som om man haft lammen i samma lokal där man lagrat grönsaker. Hur förklarar man det för myndigheterna? "Nej, det är inte ett lamm - det är en luddig grönsak?" Känns sådär, faktiskt.

Samtidigt kan jag inte låta bli att inombords ställa mig frågan:

"Undrar om de på den här pizzerian också får samma fråga som på min lokala pizzeria?" vilket ALLTID är: "Är det färska räkor på pizzan?". Är det färskt lamm, liksom? "Visst - kom ned i källaren och kolla!"

Tisdagstema: Gott


Dagens bidrag till TisdagsTema: Gott. Vissa tycker min mat är god!

måndag, oktober 05, 2009

Off topic: Tatuering?

Det är ju inte ovanligt att kockar har tatueringar. Faktiskt känner jag väldigt få kockar (jag tror att det bara är O. vid närmare eftertanke) som inte har en, eller fler tatueringar.

Själv gillar jag tatueringar och tycker att det ofta är vackert. Jag har en själv, på höger biceps som på något sätt symboliserar delar av mig och som jag känner att jag kan stå för. För det är ju så med tatueringar - när de väl sitter där så sitter de där. Resten av livet.

Och just det där med att märka kroppen för resten av livet är något som kräver lite eftertanke. Jag gick och funderade på min tatuering från 1995, då jag som enda gruppmedlem i min grupp i lumpen inte tatuerade in vårt motto, tills 2007 - då jag gjorde den här tatueringen. I 13 år således. Och nu har jag funderat ett tag till på att göra en till.

Den här gången tänker jag göra en på andra armen, och något som är köksrelaterat. Jag har inte tänkt klart, och därför har jag låtit bli. När man läser sådant här kan man förstå att tatueringar kräver lite extra eftertanke.

söndag, oktober 04, 2009

En het potatis


Ett litet potatistilltugg.

Halvad delvis kokt potatis som toppas med paprika a la brunoise, olivolja, oregano, vitlök, salt, svartpeppar, chilisås och rostas i ugn på 220 grader i sisådär 20 minuter.

Toppas lämpligen med t.ex. cream cheese eller creme fraiche.

Mums.

(Och i bakgrunden står förresten mina fantastiska pepparkvarnar, som jag skall skriva om vid ett annat tillfälle - jag är så kär!)

lördag, oktober 03, 2009

En påminnelse

Dottern och Pappan lagar svennekebab


Lördag och det blev lite senare än vanligt för vissa av oss. Andra var uppe p.g.a. familjens yngsta som vaknade - som vanligt - före klockan 05.00. Det gjorde att lillkillen sov en stund mitt på dagen och dottern och pappan fick lite tid för oss själva. Vi tog upp en gammal familjetradition som vi inte förvaltat speciellt bra på sistone - vi lagade mat ihop!

Det blev ett slags "lite svennig" kebabtallrik. Såhär ungefär:

"Pannbröd" (Chapati?):

En lös deg blandas av mjöl, vatten, bakpulver, någon matsked olivolja, lite kryddor (salt, spiskummin, salvia) och formas till bröd som steks på medelvärme i stekpanna med rikligt med olja.

Pommes frites:

Skärs på husets mandolin, blanceras och friteras till sist på hög värme i sauteuse.

Kebab:

Finns jättebra, färdig på snabbköpet, eller gör som oss - ta en redan genomstekt bit stek (den här var en gammal slottsstek) och kryddas sedan med paprika, spiskummin, vitlök och salt och skärs så tunt man kan med en kockkniv och steks på i lite olja.

Och vill man kan man givetvis göra "röd och vit sås" till, men just nu är barnen inne i en "inte äta sås"-period, så det fick anstå idag.

torsdag, oktober 01, 2009

Arvina gustus est!

Arvina gustus est! - Ett motto att leva efter. Det är min gamla hemliga klubb "den hemliga klubben magens vänner", som är så hemlig att vi tillochmed måste ha med ordet "hemlig" i själva namnet! Nåväl. Vårt motto har - sedan det här - mycket löst sammansatta - sällskapet bildades (vilket var långt innan jag blev kock, by the way) strax efter att mammut var en stående menyfaktor varit just "Arvina gustus est". Eller "Smör är gott".

Och idag känns mottot mer än vanligt aktuellt. Smör är inte bara gott, det börjar bli nyttigt också. I alla fall om man får tro vad som står i tidningen. Det är onekligen ett paradigmskifte. För bara något år sedan fick livsmedelstillverkare som unilever och andra i princip helt fritt spelrum när de kunde göra reklam för sina "nyttiga" lågfettprodukter.

Becel har ju t.ex. i flera år försökt få folk att tro att det är bra för hjärtat.

Och nu har alltså pendeln svängt. Det är nyttigt med smör. Det är bra med naturliga fetter, feta mejeriprodukter, smör och ost. Äntligen. Arvina gustus est!

(Och ni andra i det hemliga brödraskapet magens vänner - jag kommer aldrig mer att uppa ett ord om att vi finns. Eller inte. "Det finns ingen konspiration", som det heter) :-)

Off Toic: Zombies på nätet

Mackan Andersson - min bror - håller på med uppföljaren till sin uppskattade skräcknovellsamling och som ett led i detta har han lanserat "odöda mitt ibland oss" - som är ett slags online-spel för att få en handling till en ny novell. Kolla in det. Jättekul och spännande!