söndag, februari 28, 2010

Tack och hej

Hej, bloggen. Har ett tag tänkt på vad jag ska göra med Krubb. Jag har känt att jag varken har något att skriva om och att det jag möjligen skulle kunna skriva om inte platsar på bloggen.

Just nu är jag väldigt ledsen, för en mängd saker i mitt liv som inte gått som jag vill. Det rör inte mitt jobb i någon större utsträckning, men allt som hamnar i "att fixa till i livet"-högen blir just nu lite för mycket för att klara av.

Jag har därför beslutat att lägga ned bloggen.

Jag kommer låta den ligga uppe ett par dagar, innan jag "rensar" den.

Om Krubb kommer tillbaka i någon annan form i framtiden vet jag inte.

Det här inlägget går inte att kommentera.

Tack, alla, för den tid som varit och för den tid ni lagt ned på att läsa, kommentera och komma med nya inspel på inlägg och annat. Tack alla ni som köpt eller läst mina böcker. Ha det bra.

Bye.

onsdag, februari 24, 2010

Raggmunk med fläsk

Onsdag. Och det betyder ofta - på mitt jobb - husmanskost. Det är roligt. Jag känner mig alltid som något slags "förvaltare av matkultur" när jag får laga gammaldags husmanskost. Det är kanske en fördom jag har, men jag tror att barn av idag kanske inte så ofta får gammaldags mat som kåldolmar, raggmunk, strömmingslåda och janssons frestelse hemma? Nåväl. "Mina barn" på förskolan får i alla fall rätt ofta rätt "gammaldags mat" och det brukar ofta vara väldigt poppis, både bland barn, personal och barnens föräldrar (som inte sällan skickar uppmuntrande små mail och lovordar just min "mormorsmat".

Just idag har jag plockat fram en riktig klassiker (och tackar min lyckliga stjärna - och min fantastiska chef - att vi till slut, för något år sedan - fick köpa stekbord, utan vilket den här maten skulle varit omöjlig att göra.

Precis ALLT går på stekbordet, utom lingonen.

Som också var "hemmafixade". Vad tycks om raggmunk, fläsk och rårörda lingon till lunch?

söndag, februari 21, 2010

Snabb tonfinskceviche

Var hemma hos min storebror igår. Vi hade "en lite grabbig" kväll, med mat, prat om livets allvar, några öl, en flaska vin och mycket och god mat. Det är så i vår familj - vi umgås ofta över och kring mat. Många av mina egna viktigaste insikter och beslut har jag gjort och tagit i något av familjemedlemmarnas kök. Köket är verkligen hemmets hjärta. Och hjärna. Och i vårt sociala liv den naturliga samlingsplasen. Liksom våra förfäder före oss samlas vi kring härden och liksom nästan "i lågornas sken" och där söker vi varandras närhet och värme, men också råd och vishet.

Nåväl. till förrätt igår blev det ett slags ceviche på tonfisk, vaocado, lime och annat smått och gott. Som alltid när min storebror står i köket är det rena, enkla smaker och enkelt elegant:

(2 port)

300g fin färsk tonfisk i små tärningar
Tvåtärnade avocado
juicen från två lime
3 msk chilisås med vitlök (sån där man hittar på asiatiska livsmedelsbutiker)
En skvätt soja
Salt och peppar

Börja med tonfisken och stänk lite lime över den, så den börjar "grava" lite.
Lägg i avocado i serveringsskålar.
Rör i chilisås, limejuice och soja i skålarna
I med tonfisken.
Smaka av med lime, salt och peppar.

onsdag, februari 17, 2010

Världens bästa kallskänka - en omslagsflicka

Noterar - löjligt stolt (för jag har egentligen ingen anledning att vara det) att MIN kallskänka - som om det undgått någon är rent löjeväckande begåvad, trevlig, kreativ, teknisk och dessutom rolig (och här hör jag folk stöna framför skärmarna - i alla fall de som känner mig och vet ungefär på vilken nivå min humor ligger på) - är med på omslaget till facktidningen hotellrevyn!

Snygg bild var det också! Bra jobbat hotellrevyn. Och bra jobbat, kallskänkan!

tisdag, februari 16, 2010

Fettisdagen

Fettisdagen. Upptakten till fastan. Och för de flesta av oss - "semmeldagen". Det äts och testas och jämförs semlor i tidningar, i mina favoritbloggar och på TV.

På förskolan är semmeltempot lägre, men det har ändå bakats semlor med barnen idag. Eller semlor och semlor? Finns det regler för vad en semla SKA innehålla? För när man jobbar med barn i förskolemiljö får man inte använda mandelmassa. Alls. Nöt och mandelallergiker kan få en allergisk chock bara de vistas i samma rum som det kan finnas spår av mandel. Som i en semla.

Svaret blev att i stället fylla semlorna med bär (hallon).

Och då infinner sig nästa allergi-jobba-med-barn-i-kök-fråga: "Hur gör vi med dem som inte tål mjölkprotein?". Intressant frågeställning. Utan något riktigt bra svar. För visst finns det numer soja-substitut som går att vispa, men nu är vår semla alltså en vetebulle med kardemumma i, utan mandelmassa och dessutom utan grädde. Är det en semla då?

Och nu kommer nästa "ta - i - så - att - du - baxnar - allergi - jobbamedbarnikök - fråga": Nämligen: Vi har äggallergiker bland barnen. Man kan varken ha ägg i själva vetedegen eller pensla för vacker färg...

Resultatet blev - enligt uppgift - "gott". Om än kanske inte en så traditionell semla?

Bra jobbat, i alla fall, alla kollegor som tog sig tid till att baka med barnen. Det lär ha varit mycket uppskattat! Good work!

...och själv åt jag inte en enda semla det här året.

Trailer för stjärnkockarna

Jag har ju skrivit om TV-programmet stjärnkockarna tidigare och ser nu fram emot starten. Fick genom O. (som i odåga) länken till trailern. Kolla in, visst verkar det kul?!

fredag, februari 12, 2010

"Italiensk köttfärslimpa"

Gillar - trots att jag inte borde det som kock - köttfärslimpa. Det är gott och går att variera i det oändliga. Fyll den med något som svamp på hösten och krydda med timjan och rosmarin och plötsligt har du en "höstmustig" köttfärslimpa, med rödbetor och kapris och vårprimörer på sommaren och du har en "sommarköttfärslimpa".

Gjorde en "Italiensk köttfärslimpa" på jobbet idag, som blev mycket uppskattad. Jag skriver italiensk inom citattecken för jag vet egentligen inte om italienare äter köttfärslimpa. Men det var i alla fall en köttfärslimpa fylld med "matlagningsgräddedränkt" ströbröd, basilika, persilja och vitlök. Smaskigt.

Och till denna en "tomatgräddsås" på spadet från köttfärslimporna, lite bong oxfond, lite rött matlagningsvin, lök, krossade tomater och en massa grädde.

Till detta serverades idag potatis, men jag skulle kunna tänka mig att det t.ex. skulle kunna funka med gnocci eller någon pasta också. Och nästa gång ska jag nog klä mina köttfärslimpor i lite pancetta och kanske fylla dem med ost och soltorkad tomat också. Just idag hade jag både olika sorters mjölköverkänsliga (mjölkprotein och laktos) och tomatallergiker, liksom någon muslim med bland gästerna, så det fick bli ett lite förenklat recept.

Gott blev det i alla fall.

torsdag, februari 11, 2010

Populärkulturkompassen

Mackan har startat en ny sådan där "meme"-grej och givetvis måste jag haka på... Det handlar om fem populärkulturella influenser i ens liv, både musik, serier, tv-program, böcker... Ja - ni hajar. Och så lite om hur de påverkat en.

Eftersom jag själv är musiknörd - och då menar jag NÖRD - och dessutom spelar trummor (när tillfälle ges - numer är det dock rätt sällan eftersom jag förra året tvingades sälja mitt väldigt hårdrockiga trumset) måste min första "influens" vara något trumrelaterat. Jag väljer ett klipp med en idol:



Vi talar förstås om Rick Allen - trummisen som förlorade en arm (i en bilolycka) och fortsatte att spela. Det här är - mig veteligen - en av de första låtarna som Def Leppard spelade in efter come-backen till bandet. Och det är bra på så många sätt:

1) Rick Allen är en hjälte. Att fortsätta med något man brinner för, fastän man - rent bokstavligen - är trasig är så oerhört inspirererande!

2) Låten är från 1988, det året jag först började lyssna på lite "rockigare" tongångar, något som sedan fick mig att vara med i mitt första "egna" rockband, tillsammans med Chrille och Karin, tillsammans delade vi drömmen om att någon dag, på något sätt, bli något stort. Det gick bra för Chrille. Karin vet jag inte riktigt bad som hände med (efter den där Skid Row-spelningen på globen), men vi "växte ifrån" eller "kom bort" från varandra ungefär samtidigt som jag gjorde lumpen. Själv blev jag kock, i stället för världsberömd hårdrockstrummis.

3) "Pour some sugar on me" är ungefär lika subtilt som Joan Jetts "...so put another dime in the jukebox, baby". Jag gillar direkta budskap. Eller rättare - jag förstår inte subtila dito. Fråga vem som helst som någon gång försökt ha en någotsånär vettig vuxen relation med mig.

Nästa populärkulturella influens måste givetvis vara en från mitt jobb. Eller rättare - från min yrkeskår. Det finns folk som kan skriva. Och det finns folk som kan laga mat. Och så finns Anthony Bourdain. För Er som inte läst något av honom (Kitchen confidential är hans mest kända verk - den finns på Svenska också!) - gör det! Det här är killen som genom att göra en nästan "spinal tap"-esque memoar om arbete i kök lyckats dra yrket i smutsen och därigenom göra det fullkomligt oemotståndligt! Det är som ett reportage i rolling stone magazine, fast på typ 300 sidor. Man skrattar. Man gråter. Man förfasas. Och - för mig - man känner igen sig. När jag blir stor skall jag typ BLI Anthony Bourdain!

...men det skulle vara självförnekelse att inte skriva något om min kyrkliga bakgrund. För Er som inte vet var jag under många år tämligen aktiv inom frälsningsarmén. Jag kom in i kyrkan genom musiken (en barnkör) och blev kvar inom musiken och tillbringade de sista åren inom kyrkan bakom trummorna. Det där med tron blev till sist en svårighet för mig och jag lämnade min församling. Strax därefter hände en massa saker i mitt kyrkliga och övriga liv (jag separerade från min dåvarandre fru, något som ledde fram till en skilsmässa, min lokala församling lades ned eller dog ut för att vi hade för få medlemmar, jag var arg och bitter på flera församlings- och andra samfundsmedlemmar etc.) så jag lämnade till slut "frälsis" för att aldrig komma tillbaka. Icke desto mindre var "kristen kultur" en stor del av min egen kultur under många år.

Ett favoritband var "Tree63", som är ett rockband från Eastbourne i England (där jag också tillbringat en hel del tid) som bl.a. har gjort "modernare" inspelningar på gamla psalmer.

Den här heter ju "förunderlig nåd" på Svenska, men originaltexten - "Amazin grace" är så väldigt fin. Den är en text om att hitta sin plats. Att loppet inte är kört. Att man - trots allt - kan bli förlåten för sina missgärningar. Och låten är jättefin. Och Tree63 gör den väldigt bra...



Men mitt liv har ibland också varit kamp. På många sätt. Och ibland har det varit roligt. Och ibland har det varit båda samtidigt. Ni vet - sådär som det kan vara när man boxas? Jag var på min första boxningsträning någon gång - kanske i nian - när jag jobbade extra i ett fruktstånd på det lokala torget. En av killarna i ståndet bredvid (som sålde blommor) tränade på en klubb på söder och tog med mig dit en kväll efter att vi stängt. Det var jätteroligt, men jag började inte boxas då.

Jag boxades av och till under lumpen - ofta tillsammans med polaren U. Sedan dess har jag börjat och slutat så många gånger att jag nästan verkar vara som en rökare kring nyår. Men jag har i alla fall några par handskar hemma. Och tandskydd. Och jag tycker fortfarande att "Eye of the tiger" är en jättebra låt! Nåväl. Under de där åren i tonåren såg jag någon gång "Rocky IV" och tyckte att den var väldigt tuff. Precis som t.ex. "Top Gun" har jag sett den säkert 20 gånger. Och varje gång är det lika bra.



Dessutom tycker jag att just den här scenen, där Dolph Lundgren (som spelar Ivan Drago) får smisk är oerhört skön, just nu, i schlagerfestivaltider. Vem har inte fantiserat om att ge honom ett kok stryk? :-)

Och till sist får väl en populärkulturell influens bli "kärleken" på något sätt. För det finns väl få saker som just påverkar oss sådär som kärlek gör. I mitt fall är det till min familj, men också till en mycket speciell barnskötare. Och jag lånar orden från en annan musikalisk influens - herrar Adolphsson och Falk:



För Er som kände mig redan på den tiden, då jag lyssnade på AoF.

Och nu känns det som om jag på något sätt borde lämna över stafettpinnen till några bloggkompisar, men jag har inte riktigt någon aning om vilka av Er som läser min blogg längre: Manne? Kristofer? CayakCarin? Nåväl - ni som känner Er manade - känn Er frimodiga att känna Er också utmanade. Kör hårt!

onsdag, februari 10, 2010

Aftonbladet och den magiska femte smaken.

Läser den här lite annorlunda artikeln på Aftonbladet. För Er som inte läst den, eller orkar läsa en aftonbladet-artikel: Det handlar om en pasta med "umami-smak" på tub från Storbritanien. Och som omskrivs som "alla kockars dröm" i aftonbladet. MEN - undrar du - finns det inte redan umami i mat kockar lagar? Jodå - Umami - "den femte grundsmaken" är något som finns i t.ex. ost, räkor och andra skaldjur och misopasta.

Men artikeln är rätt konstig - dels skriver skribenten (Jessica Balksjö) om "Unami" (vilket alltså är felstavat) och dels kanske någon tycker - "men har man inte försökt att framställa just umami genom olika kombinationer med natriumglutamater?" Svaret är "jo - precis" vissa av oss kommer kanske ihåg "aromat" på Svenska kryddhyllor (en liten gul burk från knorr?). Ett försökt till "umami på burk", fast innan vi använde ordet umami, som är ett japanskt låneord.

Men sedan kommer några riktigt roliga meningar, i den här - tämligen okritiska - artikeln:

Mirakelsmaken upptäcktes av en japansk forskare för över 100 år sedan och har hittills bara varit tillgänglig för de största stjärnkockarna.

Nu kan vem som helst få maten att smaka underbart.


Som sagt - umami är en smak, inte ett ämne (och om det är det är det alltså något slags natriumglutamat). Och ingredienser med den smaken har väl funnits tillgängliga för alla som kunnat hitta rätt råvaror? Vem som helst KAN väl redan få maten att smaka underbart? Man behöver väl inte vara en av "de största sjänkockarna" för att skala räkor?

tisdag, februari 09, 2010

Gör-det-själv-kött?

Läser i aftonbladet att Sverige röstat "ja" i EU-organet SKLD för att börja använda "köttklister" av trombin inom EU. Det här köttindustrin möjlighet att "limma ihop" delar av kött för att t.ex. sätta ihop mer estetiska former på köttet. Man kan också använda delar från ett kött (t.ex. en oxfilé) och sedan limma ihop med delar från en annan för att kunna sälja Frankensteinbiffen som "hel oxfilé". Själva klistret heter Fibrimex och är tillverkad av blod från gris eller ko. Den består av två olika blodenzymer:

Trombin, som är ett nyckelenzym i koagulation och fibrinogen, ett protein i blodplasma, som vid koagulation omvandlas till olösliga trådar av fibrin. Ett slags "tvåkomponentlim" för kött således.

Den svenska delegationen har godkänt att medlet börjar användas, men vill få till en märkning av "limmat" kött. Man ser en uppenbar risk i att konsumenter kan vilseledas och luras att betala för mycket för ett "fejkat" livsmedel.

Plakstek som metervara?

Kompisen F. bygger hus tillsammans med sin man. Ibland har det varit motigt och jag tänker mycket på henne och hur det går där, med huset. Ibland när jag själv är på brädgården går jag och tänker lite hur det skulle vara att själv bygga hus. Oftast bestämmer jag mig för att "aldrig".

Så - ibland går man på stan och ser på restaurangers menyer. Ofta kan man få "en öl och en..." för typ 95 spänn.

Och nu har tydligen - enligt mediamagasinet Resumé, som jag läser mycket sporadiskt -byggfirman XL en rolig kampanj på ekplank på löpmeter - eller vad sägs om den här?

fredag, februari 05, 2010

Något för fjällvandringen? Redan de gamla... romarna...

Letar egentligen efter nya fältbestick inför nästa fjällvandring (eller annat friluftsäventyr, men de senaste åren har det mest varit på fjällvandring man kommit ut). Kollade på nätet och ville egentligen ha typ "swiss army knife" eller så, fast med bestick. Jag vet att jag har sett ett sådant verktyg, någonstans i forntiden, med lite knivblad och verktyg för snabba fältmässiga reparationer av fjällutrustningen, men alltså också med t.ex. sked.

Jag verkar emellertid inte riktigt hitta det jag söker, så jag googlade med ordet "old/outdated models" och fann den här sidan: http://gizmodo.com/5460475/the-worlds-oldest-swiss-army-knife, som visar sig ha världens äldsta swiss army knife... Från typ 200talet e.kr. - då det inom det romerska imperiet verkar ha funnits ett sådant verktyg!



Bevisligen har någon annan - före mig - tänkt på det här behovet. Bara typ 1800 år före mig. Tanken svindlar.

Och - eftersom DE på DEN tiden inte klarade sig utan ett. Hur ska jag kunna klara mig utan ett sådant här verktyg? Sökandet går vidare...

Mjölka en E-ko

Arla har lanserat en ny, ekologisk cottage cheese (keso) och på lanseringssidan kan man bl.a. tävla i att mjölka en E-ko. Ganska kul.

onsdag, februari 03, 2010

En dagens, tack...

Snodde den här listan av Frk. R. och fyller snabbt i en sådan där "meme"-lista:

DAGENS VILL HA: Vet inte? En ny kockrock, kanske. Min gamla favoritrock har blivit missfärgad (rosa) i tvätten.
DAGENS KLÄDSEL: Svart kockrock, pepitarutiga byxor, rött förkläde. Svart-vit-rutig bandana med jolly roger på.
DAGENS SMINK: Nej, inte idag. Heller.
DAGENS FRISYR: Som vanligt lite sådär pojkaktigt kort. Bitvis grå. Lite som en stubbad grävling.
DAGENS HÄNDELSE: Har lagat vegetarisk pyttipanna idag. Det gick inget vidare.
DAGENS LÅT: "what if god was one of us" av Joan Osbourne
DAGENS HAR GJORT: Vaknat, lagat en massa mat, diskat, har (äntligen) hämtat barnen på förskolan.
DAGENS DROG: Värktabletter
DAGENS PUSS: Ja, tack. Gärna. Gärna många. Så länge de kommer från mina barn eller möjligen Frk. R. :-)
DAGENS KÖP: Pommes frites, ägg och juice
DAGENS GODIS: inget faktiskt, men dagen är ju inte slut än?! :-)
DAGENS HUMÖR: Bra. Gillar onsdagar.
DAGENS ORD: Bediour (antar att det är rödbetor på skånska, min kallskänka sade det förut idag...)
DAGENS SMS: Tror att alla dagens SMS hittills gått till Frk. R.
DAGENS SKA BARA: kolla med lite papper. Sedan kanske läsa lite, innan det är dags för sänggåendet.

Restaurangkartan.se äntligen lanserad.

Ja, egentligen behöver det inte skrivas mer än så - Ted Valentins innovativa sajt för restaurangrecensioner har äntligen kommit igång "på riktigt". Kolla in!

Marsvinsdebatten

Aftonbladet skrev igår, appropå programmet "landet brunsås" en tämligen upprörd artikel om ett inslag där en av programledarna - Erik Haag - hemma hos en peruansk familj äter ett marsvin (som familjen köpt via annons på blocket).

Många bloggar kommenterade redan igår, men jag var tvungen att tänka lite kring vad jag läste innan jag tyckte till om saken.

För jag tänker såhär: Visst kan man tycka att det är hemskt att ett djur slaktas utanför något slags "kontrollerat" system (Som Johan Beck-Friis på veterinärförbundet):

– Det är ett brott mot djurskyddslagen.

Johan Beck-Friis menar att det endast är experter som kan ta död på ett djur så att det inte lider i onödan. Han tycker att SVT är ett dåligt föredöme som visar marsvinsmiddagen som om det vore en spännande söndagsrätt. I stället borde de skylta med att det är ett brott mot djurskyddslagen.



och det finns säkert folk som tycker att "man äter inte husdjur". Samtidigt tänker jag att t.ex. äter kanin (som folk har som husdjur), och häst (husdjur) och säkert - en kultur där andra bjuder på "genuin inhemsk mat" skulle kunna tänka mig att äta andra husdjur (katter? hundar? guldfisk?). Jag har egentligen inga speciella moraliska skrupler. Så länge djuret har levt ett någorlunda drägligt liv (jag gillar ekologiskt kött, t.ex. - även om jag tror att det är svårt att hålla sig med ekologiska marsvin i Sverige!) kan jag tycka att det är "mat som mat", liksom.

Jag vet att folk tycker att vissa djur inte bör ätas (för muslimer och judar - t.ex. gris och för hinuer - kor) av religiösa skäl, men jag har inga speciella religiösa dubier vad det gäller "matlagar" av olika slag. Jag äter fläsk och nöt. Och häst. Och kanin, som sagt. (Vissa lagtrogna judar äter heller inte räkor, eftersom de inte har fjäll). I sverige ser vi helt enkelt "husdjur" där andra ser "mat". Och det känns inte så konstigt.

Matlagning är i varje kultur ett sätt att överleva på det som finns runt omkring oss (fransk matlagning - sniglar, någon?) och innebär det att vi som svenska, välbärgade, västerländska lagom bekväma människor ibland blir upprörda på andra kulturer kan jag oftast rycka på axlarna åt det och säga "det handlar ju bara om mat".

Problemet är - som jag ser det - att vi numer har det så gott ställt att vi kan välja vad vi kan äta (ja, jag har också läst tidningarna - jag vet att det finns miljontals människor, även i rika länder, som svälter, men bare with me...) och att vi inte har någon kontakt med vad vi äter. Vi upprörs över fel grejer, enligt mig. I stället för att uppröras över att folk i vissa delar av världen svälter upprörs vi i västvärlden för att folk inte äter som vi, och är snabba att fördöma ett beteende som omoraliskt.

DET tycker jag är omoraliskt.

Mat är mat. Även om det inte är mat för oss alla. Oavsett vilka matregler vi sätter upp för oss själva (och tro mig - jag accepterar att ALLA människor har olika regler för hur de vill äta och tycker att de ska få välja själva, om de kan).

Jag har bara svårt för att se varför så många blivit så upprörda över att någon äter ett marsvin.

Hade det varit bättre om man - som köpare av nyss nämnda husdjur - gjort klart för säljaren att man tänkte äta upp det? Hade det blivit mindre rabalder då? Eller handlar det om att vi är obekväma med att äta kött från ett djur som vi precis innan klappat och interagerat med? Jag vet inte.

Torsk på lax.

Min fantastiska kollega D - en kille jag tycker mycket om och som egentligen bara har det enda karaktärsfelet att han gillar HV71 - kommer in i köket en dag och dricker en kopp kaffe. Vi brukar, när vi kommer till jobbet, ofta brygga kaffe åt varandra, jag och D. När han kommer först står bryggaren redan och puttrar när jag kommer, och när jag kommer först brukar jag ofta kunna hälsa honom med "Vilken tur att du är här! Kaffet är klart!"

Nåväl. D. och hans sambo E. hade härom dagen ätit något med lax och vi pratade om det. D. hävdar att de oftast inte äter så mycket annan fisk än just lax hemma och tillägger sedan - "Men lax är ju så himla gott! Jag är helt torsk på lax!" innan vi bägge brast ut i ett gapskratt.

Här kunde historien kunnat sluta - en liten rolig poäng i mitt språkintresse. "Torsk på lax", liksom. Men så började min (inte helt vanliga) hjärna att dra det här en vecka till. Och i morgon kommer vi alltså att servera "D.s torsk på lax" på jobbet - en fiskgryta med både torsk och lax i. Och en konstant påminnelse om D.s underbara uttryck.

Nu hoppas jag bara att alla gillar det, så att jag får skriva det på matsedeln snart igen. Det är ju lite mysigt att retas, oss kollegor emellan, också!

tisdag, februari 02, 2010

Tisdag...

En helt vanlig tisdag. Eller kanske ändå inte.

Dagen började med att jag skulle vara ute i god tid och därför skulle ta en buss strax före 6 på morgonen. Bussen (och följande två turer) var inställda p.g.a. vädret (Va?! SNÖ i stockholm? Då kan vi inte köra buss...) och till sist kom bussen, som var överfull redan på min hållplats (två hållplatser efter linjestart). Jag fick stå. Inget problem. Förrän vi kom till "centrum", ett par hållplatser bort, då min buss vid infarten till centrum krockar med en buss på väg ut. Människor på golvet. Alla stående ramlar omkull. Flera slår sig. Jag slår mig i ryggen och på höften på vänster sida. Resultat: Blir försenad till jobbet, då jag har en kilometer att gå från busshållplatsen. I snömodd. Med ömmande höft.

Kommer till jobbet, där det idag är skolinspektion. Bra. Kul. Jag gillar inspektioner. Det ger min arbetsplats tillfälle att visa hur bra vi är. Men idag är tisdag och jag anar att jag inte kommer att ha sådär jättemycket tid att lägga på mat och omsorg till skolinspektörerna, då jag ska få leverans av veckans varor.

Fixar i alla fall fika (frukt, kex, kaffe, te, och lite smått och gott) och serverar på personalrummet, där "inspektionen" äger rum. Hälsar på alla inblandade och försöker verka trevligare än vad jag egentligen är.

Så lunch. "Thailändsk kycklinggryta med ris". Vi har slutat med soppdag av någon lite halvdiffus anledning på jobbet, under tiden jag varit pappaledig. Får ihop grytan, men allt går långsamt. Jag är öm i höften.

Så är det dags för disk. Nu får jag skynda mig - varorna kommer snart och är jag inte färdig med disken blir det svårt att få plats!

Då kommer reparatören.

"Vilken reparatör?" undrar ni säkert.
Vår diskmaskin har läckt i ett par veckor och nu kommer vår fastighetsskötare och ska ta sig en titt på maskinen. Mitt kök är fullt av lortig disk. Fastighetsskötaren plockar metodiskt isär maskinen. Mina kollegor vill in i personalrummet (där det fortfarande pågår intervjuer för inspektionen), kaffe, te och frukt skall fram. Nu börjar jag få lite puls...

Min diskmaskin ser en timma senare fortfarande ut som en meccano-byggsats. Fastighetsskötaren ligger på golvet och skruvar på något som han "lagat sönder" (han använder faktiskt de orden!). Och nu kommer varorna.

En del av dem.

Och en del av de som kommer är krosskadade. Bl.a. en hink creme fraiche som nu lämnar ett vitt snigelspår efter den ena av de varuvagnar som grejerna står på. Mitt kök är nu A) fullt med disk. B) utan diskmaskin, men med en ansenlig mängd skruvar, muttrar och grunkor på golvet... C) i sällskap med en fastighetsskötare som börjar bli stressad av att ligga på ett golv fullt med vatten från en fortfarande läckande diskmaskin. D) Inhibiterat av en mycket irriterad (och öm) köksmästare med rätt höga stresshormonnivåer E) fullt med varor i olika stadier av förfall och kladdighet.

Och då kommer en kollega och vill hämta mellanmål "så vi har det gjort sedan".

I det här läget ringer jag min kallskänka, som jag vet också har fått varor, som också fixar fika till inspektionen, som också har en massa disk och som också har ungefär en miljon (helt andra, viktiga) grejer att göra (som att få in sina beställningar) att komma och hjälpa mig att rädda mitt bacon. Jag klarar helt enkelt inte det här!

Inombords svär jag långa ramsor fyllda med mycket fula ord medan jag packar av de kladdiga varorna och fantiserar hemligen om hur jag skall bli miljardär, köpa min leverantör och sedan sparka varenda människa där, en efter en.

Vid halv fyra börjar det lugna ned sig. Varorna är instuvade. Folk har börjat diska efter mellanmålet. Jag har hunnit få undan (det mesta av) disken och min puls börjar slå någorlunda mindre än hos en genomsnittlig kollibri. Jag har hunnit ringa in min beställning på frukt och grönt och hunnit sitta i telefonkö och sedermera lämnat in reklammation till leverantören.

Och jag har inte svurit högt en enda gång idag! Visst är jag duktig?!

söndag, januari 31, 2010

Jag - en kokosnöt?

Jag skrev ju tidigare i veckan om min onda tvilling. Han - i sin tur - hävdar att det är att visa kärlek att gå sin omgivning på nerverna. Ja, ni hör ju.

Men så skriver han:



Låt mig därför försäkra – jag har aldrig träffat en kock, och jag har träffat många under mina år som komiker, kurandes i någon köksvrå i väntan på showtime, som inte kunnat förmedla åtminstone ett tjugotal synonymer på “dum i huvudet”, ett femtiotal på “oduglig” och därmed strössla den verbala anrättningen med svordomar och målande beskrivningar på avvikande sexuella beteenden eller könssjukdomar. Eller både ock.)

Köksmästare är inte trevliga. Köksmästare är skräckinjagande.

Eller, ja, inte Jesper då. Han är som en kokosnöt. Hård (och hårig) på utsidan, insidan fylld av sött guck. Han försöker framstå som en vild varulv, men är lika skrämmande i verkligheten som en rabiessmittad Televinken.

(och nu tror jag att jag ska sluta reta honom. Han har, trots allt, en hel väska med mycket stora, mycket vassa knivar…)


Och jag skrattar så jag gråter. För definitonen: "Han är som kokosnöt. Hård och hårig på utsidan, men med insidan fylld av sött guck" är ungefär det roligaste någon någonsin skrivit om mig.

Jag tror att jag skall låta trycka upp visitkort där det står:

"Jesper Värn, kokosnöt" på!

Svenskar saltar för mycket.

I SvD skriver Henrik Ennart idag om salt. Det är tydligen nämligen så, att vi i Sverige saltar för mycket. Mer än dubbelt så mycket som den rekommenderade dosen. Kontrollen har gjorts på unga män från Göteborg.

Ifrån livsmedelsverket sägs det:

– För ett år sedan hölls ett symposium där det framgick att de sänkningar industrin hittills åstadkommit var ytterst marginella. Jag tror att man måste hålla industrin i örat om det ska hända något.


och jag tror att det faktiskt är rätt väg att gå. Att ta fram rekommendationer som de stora producenterna måste hålla sig till. Då sjunker saltmängden i en massa förproducerade maträtter (som ju är väldigt populära) och diverse halvfabrikat (som buljonger, t.ex.) som många använder.

Men läs artikeln, vettja. Där får man ju reda på VARFÖR salt är farligt och vad som görs internationellt. Kolla in!

Väldigt roligt mail.

Jag och min kallskänka hade för någon vecka sedan köksmöte. Det var roligt och spännande. Vi hade bägge rätt många idéer om hur vi skulle kunna utveckla jobbet i vårt lilla trevliga kök. Bl.a. tänkte vi (mest hon) att vi skulle börja laga mer vegetariskt. Sagt och gjort. I onsdags hade vi en vegetarisk gryta på menyn och nästa onsdag blir det något slags vegetarisk pyttipanna. Så kollade vi lite på kurser som vi vill gå på (och kom båda fram till att "klimatsmart mat" känns som ett ämne vi vill fördjupa oss inom) och slutligen att vi ville ha en kockelev.

Jag tog kontakt med Culinar igen - "min" gamla skola - och anmälde att vi återigen, trots allt, var villiga att ta emot en kockelev (senast jag var i kontakt med dem var för ungefär ett år sedan och då skulle vi få en ny kockelev, men som sedan inte dök upp, alls, på sin praktik, så jag blev rätt besviken.) Och knappt hade jag skickat iväg mailet förrän det kom - nästan som ett svar på vårt mail, faktiskt, ett mail från en kockelev. På Culinar.

--

Hej Jesper!
Jag kikar in på din blogg då och då och fann där din mailadress, vilket i sin tur födde idén om att rådfråga dig i min jakt på praktikplats inför våren. Om du känner att du har lust och tid att läsa och svara blir jag GLAD!

Jag läser en grundläggande kock- eller källskänke-utbildning på restaurangskolan Culinar Utbildning i Liljeholmen. I vår har vi en ca två månader lång praktik och jag skulle då vilja uppleva och lära mig arbetet i ett förskolekök!
Jag gillar verkligen matlagning men är egentligen inte speciellt intresserad av restaurangbranchen. Jag tänker söka mig mot något nutritions-orienterat så småningom, men tycker det känns bra att även ha en praktisk utbildning, som den jag skaffar mig nu.
Jag tror att jag verkligen skulle tycka om att arbeta i ett litet kök, under andra premisser än restaurangkökets... Just därför vill jag göra min stor-APU på en förskola.

Så, skulle du vilja ta emot en snäll praktikant i ditt kök? Eller har du något tips att ge mig om andra förskolor som kanske brukar ta emot kockaspiranter, och som jag kan vända mig till?


Vänligen,


--

Givetvis var det här precis vad vi söker. Någon som är utbildad och som gör sin "sista" praktik. Någon som kan laga mat och har en vettig grundreportoar men som nu vill lära sig hur man jobbar i just förskolekök. Någon som vill jobba med barn och någon som är intresserad av näringsvärde och smak.

Det är så inspirerande att ha kockelever! Man lär sig mycket själv och tvingas ofta tänka till på varför man gör på ett visst sätt, innan man gör det. Det är kort sagt väldigt utvecklande - och framförallt roligt. Så nu i morgon ser jag verkligen fram emot att gå till jobbet och ta tag i det här. Jag vill verkligen ha en kockelev. Och jag vill verkligen ha den just till mitt kök på Ekbacken. Det känns så väldigt peppande!

fredag, januari 29, 2010

Mymlan får till det

I dagens Aftonbladet har Sofia "Mymlan" Mirjamsdotter en liten krönika, eller vad man ska säga, om hur man bör se ut på sina bilder på facebook om man vill kunna jobba på förskola. Roligt och bra skrivet. Och tyvärr väldigt träffande.

Bakgrunden är att en barnskötare på en förskola har blivit nekad en utlovad förlängning på sin tillfälliga anställning efter att en förälder har googlat och hittat en bild (från facebook) där banskötaren bär en mössa med texten "porn star" och sedan slagit larm till ledningen och ifrågasatt om barnskötaren är lämplig för arbete med barn.

Över huvud taget tycker jag att historien är väldigt tråkig. För en som själv både bloggar och finns på facebook försöker jag att i bilder och text att inte uppröra just föräldrar till barnen på min arbetsplats. Man vet liksom aldrig vem som läser. Detsamma gäller givetvis mina chefer. Man vill ju inte göra en McDonalds. Men jag kan samtidigt tycka att "det jag gör på jobbet, det gör jag på jobbet" och således "det som händer utanför jobbet händer utanför jobbet" och de två har inte nödvändigtvis med varandra att göra.

Samtidigt förstår jag chefer som t.ex. före en anställning googlar sina tilltänkta anställda för att kolla att folk inte är kriminella.

Men någon jävla ordning får det väl ändå vara! (Och nu antar jag att föräldrar och/eller chefer kommer att reagera på att jag svär i det här inlägget).

torsdag, januari 28, 2010

Det kom ett... mail...

Fick ett intressant mail idag, med tips på ett tema till bloggpost(er). Har funderat lite själv, men ni - som läsare - får givetvis också vara med att bestämma. Vad tycker ni?

Yo!

Jag har kollat på några inspelade avsnitt av "River cottage" och
framför allt Hugh Fernely-Witthingstalls första serier "A cook on the
wild side" (innan River Cottage).

Jag blir grymt inspirerad av hans tankar om "self sufficiensy" (ingen
aning om hur det stavas...) d v s att verkligen ta till vara på allt
som naturen och miljön omkring en erbjuder. En slags
"allemansrätt"-tänkande om mat och så.

Hugh vandrar igenom ängar och skogar och hittar ätliga örter som han
använder i matlagningen. Han jagar. Han fiskar. Han "jagar", fångar
och tillagar sniglar (i avsnittet om Stadens möjligheter). Han ger
tips om hur man hittar vilda frukter och bär och han tillagar
roadkill.

Jag inser att allt det här kan kännas rätt främmande. Kanske framför
allt från ett rostfritt, sterilt storkök där man vanligtvis får maten
som ska tillagas via stora kylvagnar. Men jag blir som sagt otroligt
inspirerad av tankarna. Både rent kostekonomiskt - att ta hand om
precis varje del av ett djur, exempelvis, liksom att ta till vara på
sådant som finns omkring oss (även om jag själv antagligen drar
gränsen strax FÖRE att stoppa friterade gråsuggor i munnen. Men inte
Hugh...). Men också för att det lyfter fram en matkultur som är lite
gammaldags.

För det tredje så visar det på ett sätt att förhålla sig till mat som
tillkommit innan vi fick frysar och kylar. Att själva tillagningen
ofta också syftar till att bevara maten. Och jag tänker på polare i
vår omgivning som inte har frys. Eller ugn. Eller bara en kokplatta.

Kunde det inte vara kul att slänga in en bloggpost ibland om "baka
bröd utan ugn", "en kyckling - en vecka", något om vad man kan odla
hemma kanske - varför inte i en balkonglåda eller på en fönsterbräda?
(Potatis och morötter är ju svårt, men spenat? Örter?) Kan man följa
"matåret" på något sätt och kolla vad man kan få tag i, gratis eller
billigt, under vilka årstider?

Bara tycker att det vore så kul att se en kock fundera över de här frågorna.

Och jag inser att det skiljer sig lite från det du gör på Förskolan
och allt det där. Och att det säkert innebär en massa merarbete och
experimenterande och det tar tid och...

Men i alla fall - vore kul att se sånt här också. Det är också en
nisch som jag inte ser andra mat/kostekonomi-bloggar ha.


Så - vad säger ni? Ska jag skriva något/några grejer om det här? Kom gärna med mer input.

onsdag, januari 27, 2010

Dagens vegetariska gryta

Skulle ha serverat en vegetarisk gryta med ris och yoghurtdressing idag. Men eftersom jag inte - idag (heller) hade riktigt vad jag beställt i kylar och frysar blev det lite improviserat med tillbehören, men grytan blev i alla fall bra. Såhär:

(4 port)

2 röda paprikor
100 g smörbönor
50 g röda kidneybönor
1 liten burk minimajs
1 morot i skivor
Några haricots verts
100 g små blomkålsbuketter
1 gul lök
1½ dl vitt vin
2 msk bong grönsaksfond
2 dl oatley "i mat"
2 msk thai sweet chili-sås

Gör såhär:
Strimla paprikan och tärna löken.
Fräs lök och paprika i en kastrull med lite olja i.
När paprikan är mjuk och löken är gul, slå över oatley, häll i fonden och vinet i kastrullen.
Låt koka ihop ett tag och när "grädden" börjar bli orange - stavmixa nästan slätt till en sås.
Tillsätt chilisåsen
Dela ned grönsakerna i små vackra bitar och lägg i grytan. Låt koka ihop sig lite.
Tillsätt bönorna och låt dem bli varma.

Servera med ris (fast jag hade inget ris hemma så det fick bli med poatis i stället) och toppa med någon god yoghurt-dressing eller creme fraiche.

Smaklig måltid!

Min onda tvilling...

Det är inte alla som vet, men jag har en ond tvilling. Jo - faktiskt. Han heter Marcus - Mackan - Andersson och anses - ofta helt felaktigt - i vår bekantskapskrets vara "den trevliga av tvillingarna". Jag själv antar att det beror på att de flesta helt enkelt inte kan hålla isär oss och därför har blandat ihop oss.

Anyhow.

Igår var Mackan på besök på mitt jobb och eftersom vi inte träffas så ofta (han bor i Malmö och jag har sällan vägarna förbi där) tog jag mig lite extra tid för att fika och "shoot the shit" som det heter...

Men när Mackan kommer har min kallskänka inte gått hem än. När hon går säger hon "Tack för idag. Bra jobbat!" och jag svarar "detsamma!" varpå min bror höjer ett ögonbryn och när kallskänkan lämnat rummet utbrister:

"Vem är du och vad har du gjort med min bror?"
-Vaddårå?
"Jamen. Ärligt - du får en tjej i köket och helt plötsligt är du dig inte lik..."
-???
"Ja, du har inte svurit, skrikit, kastat något eller ens utbrustit i könsord på hela tiden hon var här... Och nu berömmer du henne för jobbet? Vad har hänt med dig, egentligen?"
- Ja. Ehm... Jag har...
"Blivit gullig"
- Fan, vad du är taskig. Det där var väl väldigt onödigt?! Säger du sådär igen kommer jag att tvångsmata dig med en pall kapris...
"Du - dina hotelser... Jag går inte på dem längre. Förut, kanske... Du hade ett välde av skräck... Nu är du... Typ Björne i Björnes magasin"
- Säg inte sådär!
"Du borde ha lärt dig... Jag har... liksom som uppgift..."
- Att göra mitt liv surt? Jo, jag har märkt det.
"Jag tänkte säga 'vara ditt sunda förnufts röst' men din förklaring funkar också"
- Potejto, potaaato.
Just.

Inspirerande samtal.

"Eh - 'Jeppe' - det är någon som söker dig!"
- Säger du 'Jeppe' en gång till kommer jag att stänga in dig i grönsakskylen och spackla igen dina näsborrar med en hink malen pepparrot! Jag heter "Jesper" eller - i ditt fall - "köksmästar'n"! Ge mig luren!

[Min kallskänka kvittrar: "Ja köksmästar'n" och fyrar av sitt allra okynnigaste leende]

...

"Ja, hej! Jag heter [sätt in namn här] och ringer från [sätt in namn på nyööpnad förskola här] och jag undrar om jag kan få köpa din bok?"
- Ja, det är klart. Skicka mig din adress så skickar jag en bok...
"Ja - fast jag måste alltså ha en faktura-adress, då, som jag inte riktigt har här nu..."
- Skärp dig! Du är en av oss! Det är klart att du ska ha en bok! Skicka mig din adress, så skickar jag boken om några dagar.
"Ehm... Ja... Tack då... Vad snällt..."
- Säg inte det förrän du läst boken [skratt]. Men som sagt, skicka mig mail. Då får vi ju kontakt så kan vi höras av och kanske hjälpa varandra med frågor och grejer till köken. Jag och min kallskänka (som jag just hotat att stänga in i en kyl) har precis också pratat om att vi gärna skulle vilja göra studiebesök på någon annan förskola och kolla in deras kök...
"Oj. Ja... Visst. Ehm. Ni är givetvis välkomna. Jag skickar mail!"

Kul.
Att kunna påverka. Och att folk får reda på att boken finns. Och att kunna hjälpa till. Och att få kontakt med fler förskolekockar som tar sitt jobb på allvar.

måndag, januari 25, 2010

Att visa kärlek är att ge bort en kniv...?


Världens bästa kallskänka och jag står och diskuterar knivar.

"Du har en sådan där tysk... vad heter de... va?"
"En Wüsthof, ja. Jo - den första fick jag för länge sedan av min storebror och förra året fick jag en classic ikon av min fästmö."
"Aah - just det... Wüsthof..."
"Vad har du själv för knivar?"
"Äh. Ehm. Jag har inga. Det är så dyrt och jag har aldrig haft råd att köpa några riktiga knivar..."
"Ok..."
"Alltså - det brukar ju gå bra att använda husets och så... Men..."

I det här läget känner jag att det enda rätta är att ge flickebarnet en riktig kniv. Det är för övrigt den enda sorts omtanke jag kan komma på att ge...

"Men... Här - nu har du en kniv."
"Men... Den kan jag ju inte ta emot..."
"Det är klart du kan. Nu får du en av mina knivar, så du har en riktig kniv att jobba med. Den är lätt att hålla vass. Slit den med hälsan. Men slit den. På riktigt. Slit ut den..."
"Men..."
"Inga men - du har just fått en kniv av världens kanske elakaste köksmästare, ta nu kniven och håll tyst!"
"Oj... Tack..."
"Så... Just så... Ta nu och använd den. Flitigt."

söndag, januari 24, 2010

...och nu pratar jordbruksministern om märkning.

Efter gårdagens artikel i SvD kommer man idag med en uppföljande artikelg. Där säger jordbruksministern Eskil Erlandsson:

– Min inställning är solklar. Djur ska avlivas på ett sätt som är så snabbt och skonsamt som möjligt och det innebär att djuren först måste bedövas. Det är fundamentalt enligt mitt sätt att se det, säger Eskil Erlandsson.


och nu jobbar man alltså för en märkning av köttet. Drivande i frågan är veterinärförbundet:


Veterinärförbundet kräver att vanligt kött märks med information om att djuret bedövats före avlivningen.

– Som konsument har jag samma rätt att kräva information om att djuret bedövats, som att det slaktats enligt en speciell religiös ritual, säger Johan Beck-Friis.


Man hävdar vidare att det i frågan om rituellt slaktat kött är en viktigare princip med djurskydd än med religionsfrihet och jämför i artikeln (den rituella) slakten med könsstympning hos människor. Och även om jag tycker att principen att märka kött är viktig tycker jag kanske att just den sortens retorik faktiskt underblåser främlingsfientlighet och kan angränsa mot hets mot folkgrupp, vad det gäller judar och muslimer.

Samtidigt - det är vikigt att frågan tas upp, tycker jag. Jag tror inte att så många (jag vet att jag inte hade det) har koll på hur köttet slaktas "ute i Europa" och att vi genom att köpa det understödjer ett system av djurplågeri ekonomiskt.

lördag, januari 23, 2010

Överblivet Halal-kött säljs i din mataffär

Jag gillar verkligen mat från olika länder och kulturer. Olika mattraditioner har under all tid influerat andra matkulturer och något så svenskt som kåldolmar har ju t.ex. sitt ursprung i Turkiet. Vad jag vill ha sagt, såhär i början av det här blogginlägget är att jag är odelat positiv till "utländska influenser" i svensk matlagning.

Jag tycker också att folk som bestämmer sig för att äta mat enligt sina egna kulturer och sin egen uppfostran skall - oinskränkt - få göra det. Folk som äter halal-slaktat kött, eller följer koscher-matlagning, eller ayur-vedisk mattradition, eller vad det nu än är (vegetarianism av alla former, t.ex.).

Men - för det finns ett men, i slutet av den där meningen. De kan alltid välja att välja "halal" (t.ex.)-märkt kött i butiken. Då man - i fallet halal - slaktar görs detta rituellt genom att djuret skärs om halsen och sedan förblöder. Djuret slaktas och märks "halal-kött". Detta för att indikera att slakten gått till på rätt sätt (djuret vänds mot mecca, och skärs sedan över halsen) som är "rätt och riktigt" enligt de muslimska matlagarna/mattraditionerna.

Ok, säger du, men då köper jag kött som inte är märkt "halal" eller "koscher" så kan jag välja att djur som slaktats med i sverige mer konventionella metoder (bedövning och slaktmask). Men här är svaret "nej", eller kanske snarare "nja". För du kan inte veta varifrån ditt kött kommer. Det är nämligen såhär: I andra EUländer (som tyskland, som är "stora producenter" vad det gäller halal-kött) finns inte samma krav på märkning som här i Sverige. Det är dessutom så att "slaktavfall" från olika religiöst slaktade djur. (som t.ex. bakdelen på djuren, som anses orena i vissa kulturer) sedan säljs på den konventionella märknaden. (Som t.ex. fransyska).

Det är alltså omöjligt, när du köper din köttbit i affären, att veta om den slaktats enligt något religiöst system (enligt muslimska eller judiska matregler, t.ex.) eller inte. Det enda du vet är att om den är märkt "halal" är den slaktad "halal", men alltså inte om den inte är det. Överskott och slaktavfall från t.ex. halal-slakterier får säljas som "vanligt" kött.

Det här skriver SvD om, idag.

Ska vi kräva en märkning av kött som visar hur det har slaktats? Bör vi, som köttätare, i stället förstå att olika djur slaktats på olika sätt i olika kulturer och tycka "kött som kött", liksom? Eller vad? Vad tycker ni?

Intressant på TV framöver

Hittade via Lisa på Matälskaren till expressens artikel om ett nytt TV-program: "stjärnkockarna" - ett matlagningstävlingsprogram där olika kändisar i lag kommer att ställas mot varandra och en jury bestående av bl.a. Melker Andersson.

Det verkar intressant. TV-rpgrammet kommer att sändas på TV3, "i vår".

Nu väntar jag bara på en svensk variant av "top chef" också. Då tänker jag anmäla mig! :-)

EU vill förbjuda surströmming

Läste i gåragens aftonblad att EU vill, eller kan förbjuda surströmming. Just nu är surströmming tillåtet som en regional produkt, men Sverige har en dispans på ett farligt ämne i fisken (dioxin) som kommer att gå ut under året och nu vill man inte förlänga dispansen.

Själv tycker jag att det vore tråkigt om vi så småningom, i europa, förbjuder alla regionala råvaror och vi alla tvingas äta något slags "generiskt europeisk" mat. För vad vore livet utan konstiga ostar, obskyra charkuterier och olika torkade, inlagda och lutade fiskar?

fredag, januari 22, 2010

Vad har Anna Skipper, Lill-babs och Alexandra Zazzi gemensamt?

Jo - de har alla varit med och författat en debattartikel i SvD där man kräver att momsen på frukt och grönsaker sänks eller slopas helt, till förmån för folkhälsan. En riktigt bra artikel, tycker jag. Kolla in.

torsdag, januari 21, 2010

Snart dags för en ny glass-säsong?

Läser, hos alltid läsvärda Rebecca om GBs glassnyheter och lägger märke till att det både kommit nya smaker av de gamla klassikerna "Magnum" och "Cornetto". Dessutom verkar de ha något samarbete med Ben and Jerry's. Det bådar gott inför sommaren!

Husmansvecka

Har haft något slags "husmansvecka" på jobbet den här veckan. Det kom egentligen som ett förslag från en förälder till ett barn på en av förskolorna, men det var ett väldigt bra förslag tycker jag!

Det är möjligen mina fördomar (och också grundade på egna erfarenheter av hur jag tycker att jag har tid att laga mat till mina egna barn) men jag tror att barn idag kanske inte får så mycket "gammaldags" mat hemma. Således: "så klart att jag skall laga mer husmanskost!" och så har det fått bli. Ja - inte "bara" husmanskost (jag gjorde en avvikare till asien igår och lagade en chicken teriyaki), men en hel del gamla klassiker.

Eller vad sägs om stekt fläsk med löksås? Inte speciellt modernt, men - tycker jag - ruggigt gott och en riktig klassiker. Ett typiskt bidrag på min lista över "gubbvänlig mat". Och nu dessutom barnvänlig, verkar det som. Det var soprent i skålar och på fat när barnen ätit färdigt.

Eller köttsoppa - på innanlår? Också väldigt populärt och också väldigt gott. Och gammaldags, har jag förstått.

Eller som idag - kokt fisk (här skulle det ha varit torsk tills för några år sedan, men numer får man ta något annat som finns till hands så jag tog en annan "vit" fisk) med äggsås och potatis? Det blev också väldigt populärt. Faktiskt. Sedan kan folk som säger att "barn äter bara fiskpinnar och lax" dra något gammalt över sig! "Mina" förskolebarn äter bevisligen kokt fisk med äggsås! (De äter i och för sig också - tydligen - rätt ofta sushi, för det brukar de ofta önska på våra "matråd" (där barnen får vara med och bestämma matsedeln).

I nästa vecka ska jag servera bl.a. ugnsstekt falukorv (med lök, senap och gratinerad med ost och ströbröd) och klassisk köttfärslåda.

tisdag, januari 19, 2010

Roligt om kafeteria...

Gillar star wars. De ursprungliga filmerna, med Luke Skywalker, Darth Vader och grabbarna. En till som tydligen gör det är komikern Eddie Izzard - som också tänkt lite på hur det skulle vara där - på dödsstjärnan, med Darth Vader, när han ska gå till kafeterian.

måndag, januari 18, 2010

McDonald's-anställd sades upp efter blogginlägg

Läser i Aftonbladet om en f.d. anställd på McDonald's i Örebro. Tjejen i fråga har skrivit ett blogginlägg om sin arbetsplats, som tydligen inte gillades av en chef på restaurangen.

Enligt Malin Ackholt på Hotell och Restaurangfacket har man som anställd en lojalitetsplikt mot sin arbetsgivare och man kan därmed sägas upp om man till exempel skriver nedsättande om sina kollegor eller arbetsplats på en blogg, eller skriver saker som kan skada arbetsgivaren.


Men så - när man tagit tjejen avsides och gett henne valet att säga upp sig själv eller bli uppsagd skriver chefen om henne på facebook. Och chefen får behålla jobbet.

Kan ibland bli lite irriterad på sådana här orättvisor, även om jag själv inte gärna skriver om arbetskamrater eller svårigheter på jobbet här. Jag förstår att den här bloggen läses, inte bara av mina närmaste vänner, utan även av kollegor, föräldrar till barn jag jobbar med och andra - i framtiden potentiella arbetsgivare, t.ex. - som skulle kunna ta mycket illa upp om jag skrev något negativt om min arbetsgivare.

(Nu har jag dessutom inget speciellt negativt att skriva om - jag trivs fantastiskt bra på mitt jobb!)

Men samtidigt - jag skulle bli MYCKET irriterad om min arbetsgivare skrev något elakt om mig. Det handlar väl om respekt, antar jag. Respekt för varandra. Och "om du inte skriver något elakt om mig kommer jag heller inte att skriva något elakt om dig" är en tämligen bra netikett-regel, tycker jag.

Men jag ÄR irriterad på att McDonald's först sparkar en anställd för ett brott mot något slags lojalitetsregel, och sedan hånar den f.d. anställda. Så gör man inte.

Ahlgrens bilar - salta

Som jag skrivit förut kommer det i februari en nyhet på den svenska bilmarknaden. Det är Ahlgrens bilar som utökar "bilfamiljen" med en ny variant i tre olika sorters saltlakrits.

Fästmön, Frk. R, som ju testade varuproverna jag fick, gillade dem skarpt. Själv äter jag väldigt lite sötsaker över huvud taget, och kanske allra minst lakrits, men jag har ändå smakat ett par stycken och tycker att "den var väl god". För folk som gillar saltlakrits är det här säkert en hit!

Nåväl - nu, i månadsskiftet - kommer i alla fall de nya bilarna ut i handeln och det kanske är dags för en ny turboladdad, fartfylld njutning. Och som du vet finns det bara ett sätt att stoppa dem?!

lördag, januari 16, 2010

Gammal polare gästbloggar om Szeshuan-mat

En gammal polare från förr skriver idag om kryddstark kyckling på matbloggen bacon. Bra. Gott. Initierat. Och - om du lagar maten - väldigt starkt. Kolla in det, vettja.

Don efter person? Eller bara ett fynd i drickakylen?

Hittade en burk av "Rock Star Energy Cola" i den lokala pressbyråns drickakyl för någon vecka sedan - innan jag åkte till Norrköping. Och tänkte - precis som jag alltid gör - "det här är verkligen en produkt för mig!". Både en cola (som jag - kanske tyvärr - dricker lite då och då), med extra koffein (i det här fallet spetsad med guarana och taurin) och dessutom för "Rock Stars". Det måste ju vara för mig?!

Anyways - blev så nyfiken att jag givetvis köpte burken. Och drycken smakade gott. Lite sötare än "vanliga" cola-sorter. Och lite mer fruktigt (ginseng och guarana?). Men väldigt god.

Colan kostade i min pressbyrå-butik 15kr. för 50cl. Och får av mig betyget 4 av 5. Riktigt god, således.

Ett glas Sake eller en kirin till sushin?

Ja, nu verkar det som om beslutet om en ändrad alkohollag (äntligen) tagits. I gårdagens SvD står att läsa att även små restauranger, som t.ex. serverar kall mat (som sushi) nu kan få serveringstillstånd. Ett beslut som legat i luften ett tag, men som borgarna faktiskt gick till val på. Tidigare har respektive länsstyrelse beslutat om lokala alkoholregler och i Stockholm har det bl.a. tidigare varit krav på att ha ett stekbord för att få serveringstillstånd - en regel som på en hel del ställen gjorde att man köpte det minsta stekbord som över huvud taget fanns på marknaden, ställde det i köket, men inte använde det, för att man helt enkelt inte serverade mat som skulle tillagas på just stekbord.

Nu blir det emellertid ändring.

Små restauranger med "kall mat" kan alltså få serveringstillstånd till sommaren. Och cateringfirmor kan ansöka om ett "permanent serveringstillstånd" (tidigare fick man ansöka om serveringstillstånd för varje enskilt tillfälle), som innebär att man i stället för att söka tillstånd för varje tillfälle hos länsstyrelsen (som dessutom hade rätt lång handläggningstid) nu kan få tillstånd av kommunen, och sedan rapportera i efterhand till kommunen hur man har serverat.

Det blir alltså "enklare" att servera alkohol tillsammans med mat nu.

Är det farligt? Är det bra? Jag vet egentligen inte. Man har hittills t.ex. inte kommit fram till beslut om gårdsförsäljning av alkohol, vilket kanske indikerar att man inte riktigt tänkt klart. Men det känns ändå bra att alliansen faktiskt infriar ett vallöfte. Det är inte varje dag man kan säga det om våra folkvalda!
Vad tycker du om de nya alkoholreglerna? Skriv gärna en kommentar.

söndag, januari 10, 2010

Samtidigt i Åby...

Är i Åby hos Sushi-Lars och hälsar på, i helgen. Har precis kommit hem från hans föräldrar där jag - föga överraskande - ätit Farihusets mat och druckit - som sig bör - några goda Efter-maten-whiskys.



Och nu är det dags att sova.

fredag, januari 08, 2010

List-årskrönika 2009

Har - sedan nyåret typ - haft dåligt samvete för att jag inte tagit mig tid och ork att skriva ihop någon årskrönika för 2009. Jag har börjat på kanske 5 stycken, men ingen blir riktigt bra.

Är - som alla som känner mig vet - en sucker för listor. Jag gör hela tiden listor över "de tio [sätt in något här] [sätt in något annat här]". Och så såg jag den här listan hos Frk. R. och tänkte att jag fyller i den, i stället för att skriva en lång krönika.

1.Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Vet inte, men det var en ny upplevelse att skjuta AK4 (i hemvärnet).

2.Höll du några av dina nyårslöften?
Ja - jo - det gjorde jag. Fast jag hade ett enkelt: "Jag ska inte dricka mig full på dagar som börjar med vokal". Det gick bra.

3.Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja. Bl.a. Peder och Marie.

4.Dog någon som stod dig nära?
Ja. Tyvärr. Jag förlorade en gammal lumparkompis.

5.Vilka länder besökte du?
Bara Sverige, faktiskt, men jag har varit runt en del i landet.

6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?
Mer tid med familjen och Frk. R.

7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
10/10, ligger nära tillhands.

8. Vad var din största framgång 2009?
Vet inte. Men i jobbet lär det ha varit att ha blivit intervjuad för en glassig publikation och så när jag fick pris för min nya kokbok.

9. Största misstaget?
Ojojoj. Det har varit många. För bara någon vecka sedan tvättade jag en hel maskin med arbetskläder och slängar till en vacker rosa nyans. Jag känner mig inte helt nöjd med det... :-)

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Var sjukskriven en längre tid för en ny hornhinnetransplantation.

11. Bästa köpet?
Utan tvekan en mocca-bryggare till Frk. R. Det hade inte kunnat gå att bo där, utan riktigt kaffe.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Vet inte. Semestern?

13.Gjorde någonting dig riktigt glad?
Många saker, faktiskt. Att Frk. R. faktiskt ville ha mig fastän jag är en grinig jävel ligger rätt högt upp på listan!

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
Jag vet inte, men säkert något av Lady Gaga, som jag kommer att kräkas på... Har nog inte hört någon ny bra rock under hela 2009, vad jag kan komma ihåg?

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både och. Det har hänt många saker.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Vet inte riktigt? Isklättrat? Spenderat tid med mina barn? Sexat?

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Bloggat?

18. Hur tillbringade/tillbringar du julen 2009?
Var först hemma hos ex-frun med barnen och åt god tomtegrötsfrukost med skinkmacka. Sedan julklappsutdelning och utelek. Slutligen med Frk. R. och hennes syster och svåger på Värmdö. Jättemysigt.

19. Blev du kär i år?
Ja. Verkligen. "Löjligt kär".

20. Favoritprogram på TV?
Vad som helst med Gordon Ramsay, utom hans "cookalong" som var riktigt bajsigt.

21. Bästa boken du läst i år?
Vet inte, det har varit många, men en jag kommer ihåg bäst är Jens Lapidus "aldrig fucka upp".

22. Största musikaliska upptäckten?
Har faktiskt inte upptäckt så mycket nytt i år, rent musikaliskt. Men såg på en gammal video med Eric Clapton att Phil Collins spelat trummor bakom honom. Kul.

23. Något du önskade dig och fick?
En Wüsthof classic ikon royal.

24. Något du önskade dig men inte fick?
Vet inte. Säkert, men inget som jag kommer på nu.

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Var hemma. Först var Barnen hemma hos mig, med sin mor, sedan kom Frk. R. och så slutligen min storebror. Det var väldigt trevligt. I övrigt tror jag att jag jobbade.

26.Vad fick dig att må bra?
Jobbet. Och Frk. R.

27. Vem saknade du?
Barnen, när de inte var med. Och Fiona. Och ibland - när de varit bortresta - mina föräldrar. Säkert fler, men "from the top of my head"...

28. De bästa nya människorna du träffade?
Kallskänkan ligger bra till på den listan.

tisdag, januari 05, 2010

Djupa tankar på trettondagsafton

Det är trettondagsafton. Har jobbat idag. Det var ungefär hälften så mycket folk som vanligt och efter att Menigo (föga överraskande) hade missat köttfärsen på min beställning kände jag att jag kunde gå hem. Det kändes lite som en fredag, faktiskt. Lite folk och så lite ledighet att se fram emot! Ungarna hemma osv.

Fast i morgon är det ju trettondagen och då är det ju söndag i kalendern. Så vi går från fredag till söndag utan lördag? Konstigt?

söndag, januari 03, 2010

Decenniets första: Lisa skriver bra om dystopisk matframtid

Antar att de flesta som läser Expressen redan läst det här, men jag tyckte att det var väldigt bra - och sorgligt - skrivet.En dystopisk krönika över det kommande decenniet och lite om de mattrender vi kan komma att se.

Lisa skriver - som alltid - bra och inlägget känns viktigt. Men vi får verkligen hoppas att hon får fel! Nästa decennium tänker i alla fall jag fortsätta att - ungefär på samma sätt som nu - laga "riktig mat". Med fläsk. Ungefär som nu.

Och - till Er som jag inte hunnit säga det personligen än - Gott nytt decennium!