Världens bästa kallskänka och jag står och diskuterar knivar.
"Du har en sådan där tysk... vad heter de... va?"
"En Wüsthof, ja. Jo - den första fick jag för länge sedan av min storebror och förra året fick jag en classic ikon av min fästmö."
"Aah - just det... Wüsthof..."
"Vad har du själv för knivar?"
"Äh. Ehm. Jag har inga. Det är så dyrt och jag har aldrig haft råd att köpa några riktiga knivar..."
"Ok..."
"Alltså - det brukar ju gå bra att använda husets och så... Men..."
I det här läget känner jag att det enda rätta är att ge flickebarnet en riktig kniv. Det är för övrigt den enda sorts omtanke jag kan komma på att ge...
"Men... Här - nu har du en kniv."
"Men... Den kan jag ju inte ta emot..."
"Det är klart du kan. Nu får du en av mina knivar, så du har en riktig kniv att jobba med. Den är lätt att hålla vass. Slit den med hälsan. Men slit den. På riktigt. Slit ut den..."
"Men..."
"Inga men - du har just fått en kniv av världens kanske elakaste köksmästare, ta nu kniven och håll tyst!"
"Oj... Tack..."
"Så... Just så... Ta nu och använd den. Flitigt."
12 kommentarer:
Ha, en riktigt vass, bra kniv MÅSTE nästan vara det absolut viktigaste redskapet i köket?
Tror fröken Dill
Japp, så är det. Knivar är riktig kärlek.
Av världens bästa kompispar fick jag två knivar; Giesser Duo. Varje dag har jag använt åtminstone en av dem.
Helt klart en av de bästa presenter jag nånsin fått.
Fröken dill: En vass kniv till en vass kallskänka.
Karibien: Ja - visst är det bra?!
Vad fick hon för kniv? En tysk eller en japan?
...eller var det Rosendahl:en? Den är riktigt, riktigt bra, den också. (Och med min (dåliga) teknik är det den snabbaste kniv jag haft att hacka grönsaker med. Nu börjar det dock gå snabbt, även med lättare MAC-kniv).
Knivar är kärlek!
Ge bort en kniv?
Skall man inte begära en 10-öring (förlåt 1-krona idag som ersättning.
Detta pga av gammal sedvänja eller skrock(?)
Det är kärlek att ge bort något som någon kommer att använda och ha gott nytta av.
Hurra för världens bästa köksmästare!!!!! Hurra hurra hurra! Jag har önskat mig knivar i födelsedagspresent ett par år, men den enda som kanske skulle köpt någon så dyr present till mig är mamma, och hon hävdar att man skär av vänskapsbanden om man ger någon en kniv. Hon är fin min mamma, men hon är lite vidskeplig. Jag däremot, arbetade med stor lycka med min nya kniv idag! Tack igen Jesper!
O. En dansk.
Mackan: Jepps.
Örjan: Möjligen. Om man tror på skrock. :-)
Jessika: Mmm.
Kallskänkan: Varsågod. Och som sagt - slit den! (Och nu - gå tillbaka till skärbrädan och hacka paprika med dig!) :-)
Knivskarp kärlek till en kallskänka som kan ställa saker på sin spets, utan att ta udden av det hela.
Vågade inte vitsa till det om någon (kniv-)egg:ande kallskänka. :-)
Karlavagnen: Är du hemligen göteborgska? :-) Roligt, i alla fall.
Född Ståkhålmare och nedtvingad till Götet i tämligen skör ålder, blev gör-göttebosk över en sommar (survival instinct).
Skicka en kommentar