Fler än jag som skriver om sveriges mästerkock

Skrev ju härom dagen om säsong 2 i Sveriges Mästerkock som just börjat.

Och jag har skrivit tidigare på bloggen om hur matlagning för mig är passionerad, sinnlig och ofta nästan andlig. Och idag skriver Fredrik Virtanen i aftonbladet att TV-kockarna är våra nya gudar.

Läs det och säg om du tycker att det stämmer!

Gemensam korvgryta på chorizo

Städar bland bilder och gamla inläggsskisser på bloggen och hittade blan annat den här bilden.

Det är en enkel bild på en enkel måltid - en korvgryta på chorizo, som vi gjorde gemensamt allihop härom dagen.

"Gemensamt allihop" ska här läsas som mina barn, jag och flickvännens två yngsta. 5 personer. Som alla stod och skalade, skar, fräste, kryddade och till sist serverade "världens bästa korvgryta".

Just det där tycker jag är mysigt. När vi lagar mat ihop. Det blir väldigt "dynamiskt" och ibland högljutt, precis som i alla andra kök, men att göra något tillsammans... Det är belönande för oss allihop! Det är roligt och mysigt med barn i köket - och de själva blir aktiva och smakar, duttar och fixar.

Vi har det väldigt trevligt då.

Och svinnet på maten är i princip noll. Vem vill väl inte äta den mat man själv varit med och lagat? Det blir en genuint positiv stämning som faktiskt ofta håller i sig långt efter att tallrikarna åter står i diskmaskinen. Vi trivs. Vi myser. Vi lagar tillsammans en gemensam korvgryta på chorizo

Mysteriet har hittat sin lösning!

Skrev ju i förra veckan om mitt spännande, lätt mystiska kuvert med senaste numret av gourmet. Efter några dagars letande och detektivarbete fick så mysteriet sin lösning:

Det är go'a Bendel som skickat tidningen. Och tidningen själv - den var väldigt rolig och trevlig. I den står emellertid en krönika att läsa att "machokocken är död" vilket gjorde mig lite rädd ett ögonblick, men efter att ha kollat min puls och att jag fortfarande andades (och dessutom inte hittat någon notis bland tidningarnas dödsannonser) var jag tvungen att pusta ut i vetskapen att även solen har fläckar - och att även Gourmet har fel ibland!

Stackars Ernst

Mysfarbrorn Ernst Kirchsteiger har råkat ta fel på ett par växter i TV och kryddat brännvin med fel art. Tydligen inte jättebra då det han kryddat med verkar giftigt. Illa, om än ett "honest mistake". Fast lite anmärkningsvärt då Ernst från början är en av oss. En kock, alltså.

Arbetskläder för vem?

Jag har några gånger tidigare skrivit om arbetskläder här. Jag har genom åren haft rätt många uppsättningar kockklkäder. En del har varit i kammad bomullssatin, några i bomulls och polyester-blandning. Några med kort ärm. Några med längre ärm. Olika färger, kvaliteter och snitt på i stort sätt varenda köks kockkläder, som jag någonsin jobbat i.

På mitt jobb kommer det rätt många kataloger med arbetskläder, från rätt många företag. Men i veckan som gick kom en som helt skiljer sig från alla andra...

Och kanske inte genom att det nödvändigtvis var bättre än alla andra. Bara väldigt annorlunda...

Kolla in den här sidan, till att börja med.

Hur många kockar känner DU som ser ut såhär på jobbet? Som liksom står lite poserande, med lätt korslagda ben och händerna i midjan eller på skinkan? JAG har hittills inte träffat någon.Den där nedersta bilden med tjejer som står och petar lite på en visp, med örhängen och smycken och utsläppt hår är något alldeles extra!


Eller den här?

"Här står jag med en purjolök på axeln"? Va?! Att han dessutom ser ut som om han är hemtad från thyp "Dexter" på TV inger inte direkt förtroende.

Och såhär håller det på... Hela katalogen är fylld av sådana här grejer. På en sida har någon fotat en halv kniv och lagt med bland knappar till kockrockar. På en annan sida sitter en kvinnlig kock i en säng, helt omotiverat. Ingen enda bild är tagen i ett kök. Så vem är den här katalogen gjord för?

Jag hajar inte?

Fast jag har ju bevisligen SETT och lagt märke till företaget? Är det det som är idén?

Vad vet väl jag - jag är ju bara kock. Utan purjolök på axeln.

Jag skall aldrig mer gå ut med ett gäng kompisar på Blå Dörren...

Jo, såhärva. Det fanns en tid när jag mer eller mindre levde på restaurang Blå Dörren vid slussen. Ni vet - det där lilla haket som ligger inlämt mellan den där mackbaren (eller vad det är) och restaurang Eken? På 90-talet var Blå Dörren ett stamlokus och det var nästan läge at sätta upp en mässingsplakett där, vid det inre bordet på "hyllan" längst in. Många är de vänner som ätit sin första middag med mig på restaurang, just där. Haket i fråga har dessutom ett av Stans Bästa sortiment vad det gäller Svensk flasköl från småbryggerier, och hade tills för bara något år sedan en fantastisk gubbröra på menyn.

Men låt mig ta storyn från början:

Vi var ute ett gäng från jobbet igår. Vi hade lirat bowling och dels för att få något i krävan efter den idrottsliga uppgörelsen och dels för att fira att jag kommit typ sist på min bana (den som hade närmast på min bana hade bara dubbelt så mycket poäng som jag - jippi!) hade vi bestämt att gå till söderkisen. Det visade sig vara fullt och eftersom "krogsöder" är lite av en vit fläck på kartan för min del bestämdevi att vi skulle kolla in mitt gamla stamhak.

Menyn var som alltid bra. Bra servis (en något äldre ardenner som verkligen kunde sitt jobb!) och - som väntat - väldigt trevligt sällskap. "Så - vad finns att klaga på, då?" hör jag folk mumla framför sina skärmar...

Vi hann knappt komma in och sätta oss förrän två gamla arbetskamrater kommer in genom dörren. Två servitriser jag först inte känner igen, men sedan kommer på vad de heter. Hej, hej - kul att ni är här, och hela den där grejen... Ursäktar mig och fortsätter att försöka koncentrera mig på mitt sällskap. Efter kanske en minut kommer en annan f.d. kollega - en snubbe som jobbat i baren på Gåsgränd 4, och dennes flickvän förbi.... "Nejmen - HEEEJ, vad gör DUUU här?"

Så tar det kanske ett par minuter och en f.d. hovmästarinna på Jenssens Böffhus, som numer kör eget kommer fram och hälsar. Hej, hej... Vid det här laget börjar mitt sällskap säkert undra om det var så bra idé att gå till just blå dörren och äta.

Och då kommer ett gäng från Grantomta.

I det här läget är jag beredd att sjunka genom golvet. Mitt sällskap himlar med ögonen , men fnissar artigt när jag försöker komma på fyndiga bortförklaringar att vi blir avbrutna hela tiden. Själv börjar jag ana att avbrotten i middagsmålet kommer att bli temat för kvällens händelser och att det kanske är lika bra att ge upp. Det är bättre att aldrig mer gå till Blå dörren. Eller kanske gå dit maskerad, nästa gång.

Tjejer - jag är ledsen, det var inte meningen att stå och skaka tass med en massa andra igår. Jag ville vara med ER, men jag tappade den bollen. Sorry.

Ni som var där igår - sorry om jag verkade irriterad, framåt kvällen. Jag tycker givetvis om Er också, fortfarande, jag bara ville äta min strömming och snacka med mitt sällskap.

Och egentligen vill jag här skriva en rekomendation åt alla att gå till blå dörren och äta, för det är fortfarande ett av Stockholms bästa vattenhål, men jag inser givetvis att risken finns att jag springer på också DIG där! :-)

Noterat om några favoritbloggar

Noterar att Lisa skriver om testiklar på Matälskaren (som enligt twingly lär vara Sveriges mest inflytelserika blogg - grattis, tjejen!) Kul med en annorlunda ingrediens. Själv har jag ätit det (lammtestiklar) två gånger. En av dessa i Tanzania, när jag var där och klättrade. Jag skall någon gång skriva en mer utförlig bloggpost om hur yttre miljö och semesterstämningar kan få en att bli meräventyrlig, även kulinariskt, än hemma i ett blasktråkigt sverige, men som sagt... Nu skriver Lisa... Kolla in hennes blogg.

Ud-Din i studentköket kom förresten i helgen upp igen, efter att ha legat nere ett tag, med ny design och något färre features, men funktionellt och snyggt och lättläst. Kul att se att min gamla kökselev fortfarande tar sig tid att blogga om mat, trots teologistudierna. (Food is religion, man... Cooking is our creed...)

En annan bloggare som börjat skriva igen efter en stunds bloggtystnad är Frukostflingan. Ni vet? Tjejen som skriver om krokultur? Anekdoter från branchen och gamla krogord och grejer? Har ni förresten inte köpt hennes bok än, så gör det! Hennes historier och anekdoter från branchen är oftast söta, nostalgiska saker från en svunnen tid, något mer oskyldig och mindre hetsig än denna våran...

Idag skall jag förresten på Intervju igen så vi får väl se om jag skriver mer om mina egna äventyr i branchens mer udda miljöer... Ha det bra så länge.

En bra kock...

Jag vill vara en bra kock. Jag vill bli en, om jag inte är en. Samtidigt har ju gästen alltid rätt. Och restaurangägaren. Och - ifall man inte basar i sitt eget kök - kksmästaren. I mitten står kocken och skall försöka jämka mellan dessa järnviljor. Plocka fram alla de egenskaper som är "en bra kock".

Men vilka är det då?

Ja - det kan förstås vara att laga god mat. Mat som smakar bra och ser vacker ut. Samtidigt vill nog köksmästaren att man kan ta tillvara på vad som finns i köket och att man är ekonomisk. De här två egenskaperna är inte helt polära, men det kan vara svårt att laga god mat av gamla rester. Sådant kräver träning och fantasi.

Fantasi, ja - ofta skrivs det i anställningsannonser att en medarbetare skall vara "krativ", ett ord jag som köksmästare inte gillar alls. Jag vill ha en produktiv medarbetare, som gör som jag säger. Som kan reproducera min mat tusentals gånger, efter varandra och det blir lika bra som min första tallrik. Det sista jag vill ha är någon som börjar stajla med tamarind, wasabi eller freggin lingonchutney till min fina, goda vackra späckade fläskkarre.

"Cleanliness is Godliness" fick vi lära oss i skolan och det gäller verkligen i ett kök. Att hålla rent och snyggt är en dygd för varje "bra kock". Är ditt kök slabbigt och stökigt kan din mat vara hur god och snyggt upplagd som helst, förr eller senare KOMMER någon av dina gäster att bli matförgiftad. Och då är din restaurang out of business. Och du - min vän - är utan jobb.

Vad finns det mer för egenskaper hos en "bra kock#? Måste kockar vara trevliga? Ha välstrukna kockrockar?Kunna tala något visst språk? Kunna hantera viss utrustning? Skriv gärna en kommentar och berätta vad du tycker...