lördag, mars 15, 2008

Jag skall aldrig mer gå ut med ett gäng kompisar på Blå Dörren...

Jo, såhärva. Det fanns en tid när jag mer eller mindre levde på restaurang Blå Dörren vid slussen. Ni vet - det där lilla haket som ligger inlämt mellan den där mackbaren (eller vad det är) och restaurang Eken? På 90-talet var Blå Dörren ett stamlokus och det var nästan läge at sätta upp en mässingsplakett där, vid det inre bordet på "hyllan" längst in. Många är de vänner som ätit sin första middag med mig på restaurang, just där. Haket i fråga har dessutom ett av Stans Bästa sortiment vad det gäller Svensk flasköl från småbryggerier, och hade tills för bara något år sedan en fantastisk gubbröra på menyn.

Men låt mig ta storyn från början:

Vi var ute ett gäng från jobbet igår. Vi hade lirat bowling och dels för att få något i krävan efter den idrottsliga uppgörelsen och dels för att fira att jag kommit typ sist på min bana (den som hade närmast på min bana hade bara dubbelt så mycket poäng som jag - jippi!) hade vi bestämt att gå till söderkisen. Det visade sig vara fullt och eftersom "krogsöder" är lite av en vit fläck på kartan för min del bestämdevi att vi skulle kolla in mitt gamla stamhak.

Menyn var som alltid bra. Bra servis (en något äldre ardenner som verkligen kunde sitt jobb!) och - som väntat - väldigt trevligt sällskap. "Så - vad finns att klaga på, då?" hör jag folk mumla framför sina skärmar...

Vi hann knappt komma in och sätta oss förrän två gamla arbetskamrater kommer in genom dörren. Två servitriser jag först inte känner igen, men sedan kommer på vad de heter. Hej, hej - kul att ni är här, och hela den där grejen... Ursäktar mig och fortsätter att försöka koncentrera mig på mitt sällskap. Efter kanske en minut kommer en annan f.d. kollega - en snubbe som jobbat i baren på Gåsgränd 4, och dennes flickvän förbi.... "Nejmen - HEEEJ, vad gör DUUU här?"

Så tar det kanske ett par minuter och en f.d. hovmästarinna på Jenssens Böffhus, som numer kör eget kommer fram och hälsar. Hej, hej... Vid det här laget börjar mitt sällskap säkert undra om det var så bra idé att gå till just blå dörren och äta.

Och då kommer ett gäng från Grantomta.

I det här läget är jag beredd att sjunka genom golvet. Mitt sällskap himlar med ögonen , men fnissar artigt när jag försöker komma på fyndiga bortförklaringar att vi blir avbrutna hela tiden. Själv börjar jag ana att avbrotten i middagsmålet kommer att bli temat för kvällens händelser och att det kanske är lika bra att ge upp. Det är bättre att aldrig mer gå till Blå dörren. Eller kanske gå dit maskerad, nästa gång.

Tjejer - jag är ledsen, det var inte meningen att stå och skaka tass med en massa andra igår. Jag ville vara med ER, men jag tappade den bollen. Sorry.

Ni som var där igår - sorry om jag verkade irriterad, framåt kvällen. Jag tycker givetvis om Er också, fortfarande, jag bara ville äta min strömming och snacka med mitt sällskap.

Och egentligen vill jag här skriva en rekomendation åt alla att gå till blå dörren och äta, för det är fortfarande ett av Stockholms bästa vattenhål, men jag inser givetvis att risken finns att jag springer på också DIG där! :-)

4 kommentarer:

Anonym sa...

Haha. Det är lugnt. Var jobbar du nu?

//Barslynan

Jesper sa...

Jag jobbar numer som ensam kock på Ekbackens förskola i Hammarby Sjöstad. Det är knappt 100 tallrikar om dagen. Lunchservering (karott-mat). Framförallt svensk husman.

Världens bästa jobb! Bra tider. Bra arbetskamrater. Nytt och fint kök. Kul leksaker i köket (bl.a. en datorstyrd programmerbar elektrolux-ugn) och kul att det är ens eget kök.

Att börja jobba på förskola är nog bland det klyftigaste jag gjort, karriärmässigt.

Anonym sa...

Och vem var den kloke person som introducerade dig på Blå Dörren och lät dig prova på Gubbröra?

Jesper sa...

Det var nog en rörig gubbe! :-) Antingen var det "Den gamle kaptenen" (som f.ö. en gång i tiden hade kontor i den där lokalen som numer är "kanske smörgåsbar") eller så var det "Frere Jaques", eller en kombination av dessa gastronomins väktare och den goda smakens riddare. :-)

Kan inte tänka mig att det varit någon annan, då dessa båda herrar tillsammans nog introducerat mig för de flesta av mina mat- och dryck-ovanor!