Inga sardeller heller, eller?

Jo, jag skrev ju om Janssons frestelse igår och i snacket om ansjovis med några jobbarkompisar fick jag idag hålla en liten kort föreläsning om att detta är skarpsill och inte att förväxlas med "Anchovese", som ju är sardeller, på Svenska.

När jag kom hem hade dessutom dikussionen i kommentarerna till Jansson-inlägget kommit att handla om just sardeller.

Användaren Låla skrev bl.a:

Hej hej!

Jesper och ni andra - jag får cravings på sardeller! Älskar endivesallad (endiver skurna i åttondelar) med en enkel dressing av hackade sardeller, citron och olivolja över. Sardeller rules (fast det är inte helt fel med Janssons heller!).
Men en liten fråga. Jag brukar alltid köpa sardeller i olja, men sambon var i Frankrike och köpte med sig sardeller i salt och "saumure" hem. Jag har fått höra att saumure är ung. saltvatten.
Men har någon ett tips på vad jag ska göra med dem? Kan man använda dem på samma sätt som dem i olja?
Tacksam för svar... =)

Och kock-kollegan Landonius både svarade Låla och kom med ett så bra recept att jag tycker att det platsar här på "förstasidan"...

låla: Varför inte göra Pissaladiére ett slags lökpaj med sardeller och oliver: kan göras på bröddeg (typ pizza)eller pajdeg. Hacka ca 1 kg lök ganska fint och svetta på olivolja med en nypa timjan, 2 lagerblad och en nypa farin(bara för att ta fram lökets sötma). Filea sardellerna, och mosa 6-8 st med em rågad msk kapris,
blanda i lökröran. Spara 1/3 av degen, kavla resten och klä en pajform, häll i lökröran, rulla upp
sardellerna cs 12-14 st och tryck i löken lite här-och var likaså svarta oliver. Rulla en tunn korv av resten av degen och lägg fin galler på pajen. In i ugnen på 240*
ca 15 min. Kan serveras både varmt och kallt.

Förresten känns sardeller som en sådan där ingrediens som knappt användes förr, utom på typ pizza och i tapenade, här i Sverige, men som nu finns som fyllning i oliver på burk, i olika pastasallader, som självklar ingrediens i dressingar etc. Kul.

Vill man förresten vara lite sådär perverst skadeglad kan man kolla in den här veckans "smakduell" på DN där det skribentkulinariska stolpskottet Mats Holmberg återigen använder sitt pluralis majestatis för att driva sin tes om vad han gillar för mat. Intressant. (Ja, jag vet - jag har kommenterat Mats Holmberg nästan sedan Isobel skrev om baguetter på Kort om gott, men hey... Skott mot öppet mål är lite för enkelt för att låta bli... Jag skall sluta mobba honom snart.)

Vad gillar du själv sardeller? Och till/på/i vilken mat? Kom gärna med tips!

Smakduellen igen - Leverpastej

För någon vecka sedan reagerade jag på taffel-bloggen "kort om gott"s ganska långa och bitvis elaka påhopp på DNs "smakduellen" i ett blogginlägg om smak.Då gällde det hela baguetter och att skribenten gillade baguetter med skorpa som inte smakade surdeg (vilket - bland smaketablissemanget - givetvis är "fel" åsikt).

Den här veckan handlar det om Leverpastej och möjligen har skribenten den här veckan försökt safe:a och dragit en fegislösning. Han jämför nämligen en gräddleverpastej (från Scan) med en light-dito, med morötter (från viktväktarna). Han kommer i och för sig till att den ena smakar bättre (gissa vilken eller läs själv!) :-) men i omdömet om hur de smakar står det bl.a. att läsa att gräddpastejen smakar "gräddigt" medan den andra, utan grädde "smakar mer av lever".

Nähä? Vilken överraskning!

Hur saker skall smaka...

Läser, några gånger i veckan, bloggarna på Taffel. Följer egentligen nästan bara Gittos och Lisas bloggar, men har under de senaste veckorna fått upp ögonen för den fina Kort om Gott.

Härom dagen skrev Isobel ett bra inlägg som en kommentar till DNs (och Mats Holmbergs) "Smakduellen" och då kanske fämst den senaste duellen med baguetter.

Jag gillar Mats Holmberg. Jag gillar smakduellen. Jag kan - i och för sig - tycka att den ibland känns lite velig (kolla t.ex. in texten om hummer) när han inte kommer fram till något riktigt resultat utan "Ja - alla får ju göra som de vill..." Jag blir irriterad över att man gör ett test och sedan inte vill komma fram till något resultat. Man läser ju för att man liksom är intresserad av att antingen få vägledning, eller för att i alla fall få reda på vad skribenten tycker i frågan men på det hela taget är greppet kul och karln kan skriva.

Men så kom då Isobels blogginlägg och en fråga hon ställer är - utan att kanske skriva det i samma ordalag som jag - "Vem är Mats Holmberg att hålla en smakduell? Karln har ju FEL på vad som är 'rätt' respektive 'fel' smak!". Hon drar en analogi kring Holmbergs analys av de olika baguetterna och kommer fram till konklusionen att Holmberg förmodligen är en sådan människa som gillar pulvermos bättre än potatismos för att han inte känner igen 'rätt' smak.

Jag vet inte hur jag skall förhålla mig till sådant här. Jag ställs - om man så vill - inför en inre smakduell. För å ena sidan: Visst finns det ett inslag av skäms-mat kring mat man gillar fastän det är 'fel'. Jag kan tycka att det är lite snobbigt att hacka på folk för att de föredrar sina baguetter med skorpa och fluffiga inuti, i stället för sega och doftande av surdeg. Båda produkterna finns ju där för att de har en marknad, och världen har liksom blivit ett snäpp bättre JUST för att vi kan välja vad vi vill äta.

Å andra sidan - hemska tanke - tänk om Pulvermos faktiskt kommer att bli 'rätt'?