torsdag, juni 30, 2011

Vad jag lärt mig av TV att jag inte kan lära mig av TV...

Sitter och tittar på sommarrepriserna av "kniven mot strupen", med Alexander Nilsson. Ett program, och inte minst en kock, som berör. och börjar tänka på programidén. Och kocken - Alexander.

Har skrivit det förr, och kommer säkert få skäl att skriva det igen men Alex var min köksmästare och huvudlärare när jag själv, för några år sedan, gick kockutbildning på culinar.
(Som en liten passus slöts cirkeln mellan mitt eget kockengagemang och culinar åter, under förra våren, då jag fick ta emot en väldigt engagerad, duktig kockelev, från just culinar.)

För programidén, som egentligen är samma program som Gordon Ramsay's kitchen nightmares går ut på att en känd, framgångsrik, viljestark kock och köksmästare av "den gamla hårda skolan" kommer till något sunkhak, som är på svaj, och försöker få det att funka igen.

I sin arsenal av tricks använder köksmästaren sitt kunnande, sina kontakter med lokala leverantörer av råvaror och - i alla fall i Gordon Ramsays fall - en aldrig sinande ström svordomar och invektiv.

Den svenska varianten är snällare. Alexander är snällare (och om han läser det här kommer han säkert bli arg för att jag skriver det! - vi kockar tycker inte om att bli kallade snälla). Men det är samma idé. En "quick fix" av ett dåligt ställe där man snabbt försöker identifiera några enkla fel och sedan åtgärdar dem.

I det här programmet blev det väldigt talande hur låg kunskapsnivån på kökspersonalen var. De hade ingen formell skolning. Och för det fick de schavottera i TV. Samtidigt gick det väldigt tydligt fram att engagemang för maten är väldigt viktigt.

Själv är jag av åsikten att engagemang är kanske det viktigaste för en kock. Men samtidigt - mycket av det jag kan av teori, historia osv. om köksarbete har jag faktiskt lärt mig. Av Alexander.

Jag har lärt mig en massa fullkomligt ovärderliga små saker, som jag aldrig hade lärt mig annars. Och här kommer nu ett tips till alla kockar - eller folk som vill bli kockar - gå i skola! För det GÖR skillnad. På riktigt. Folk som gått som lärlingar hela sina liv lär sig att - minst lika bra som i skola - laga mat av de råvaror de har. MEN - och det finns ett stort MEN här - utan formell kunskap förlorar man den "stora bilden" av matlagningen. Man ser inget sammanhang. Vem som helst kan genom att praktiskt laga mat lära sig att steka en biff, filea en fisk eller göra handgreppen i den mat de lagar. Men utan att se hur det kan fungera i andra kök. Utan att få se "en större värld" av matlagningen. Man kan sitt kök. Sina rutiner. Och inte så mycket annat.

Det här har jag sett rätt ofta ute bland kockar. Folk som är självlärda och därför kan hur just deras kök funkar. Och det funkar ofta perfekt. Men de förstår inte hur den kunskapen ska funka i någon annans kök. Vi kan lära oss att laga gryta på grytbitar, eller på högrev, eller på framsyska, eller på märgpipa, eller vad det är. Men vi förstår inte varför. Eller hur vi skall byta kött (t.ex.) för att få ihop den där rätten, snabbare, godare, bättre, billigare och mer effektivt. Vi lär oss jobba med "grytbitar" utan att veta varifrån på djuret de kommer.

Och det här tycker jag - egentligen - är rätt viktig kunskap. Sedan kommer kunskap med erfarenhet. Också. Men formell kunskap är - som i alla hantverksyrken - faktiskt viktig.

För utbildning ger faktiskt fler jobb.

De här tankarna får jag, när jag ser min gamla kökslärare genomföra ett "förhör" på kock-kunskaperna hos kökspersonalen i programmet. Ingen av dem vet, trots rätt många ledtrådar, vad ett innanlår, ett ytterlår, ett lägg eller högrev sitter på ett nötkreatur...

Grejer som jag lärde mig i skolan.

Svennig, men trevlig picknick

Efter ännu en dag med ryggskott kände jag att jag inte orkade lyfta upp mina barn i barnstolar och våningssängar med en gång när de kom hem från junibacken. Svaret blev en liten picknick, ute i det fria för att helt enkelt inte behöva fixa vid matbordet.

Det blev färdiga köttbullar, potatissallad och till efterrätt jordgubbar med spraygrädde (sojagrädde till sonen, som inte tål mjölk). Sedan lek med boll och frisbee.

Förortsmys, ett litet tag sådär, före sängdags...

Dags för Junibacken...

Ja, ni som inte läste det här inlägget, 2007, när jag skrev det - jag har mina skäl att ägna kvällen åt att göra...


... och ja - ni som minns det. Och minns mig från 2007... Ni minns också säkerligen att jag på den tiden var lite argare... För Er andra. Det här är kanske ett exempel på hur man inte skriver bloggpost. I alla fall inte om man vill vara populär på en restaurang. :-)

onsdag, juni 29, 2011

Klassisk köttfärslåda

Har skrivit om något slags köttfärslåda tidigare, men det var länge sedan. Och sedan dess har jag lagat den här - kanske lite mer "klassiska" varianten, väldigt ofta.

Den är lite som en sjömansbiff, fast med köttfärs i stället.

Den var väldigt poppis på min tidigare arbetsplats och har visat sig vara lite av en "barnfavorit". Tror att det har att göra med att det är smakrikt, men med enkla smaker. Och inget tillkrånglat, eller överdrivet såsigt.

Bara brynt köttfärs, lite lök, kokta potatisskivor som varvas i en ugnsfast form. Lite kryddpeppar, några lagerblad. Lite spad (typ buljong, eller vad som helst - en lättöl, kanske, om du vill köra "sjömansbiff-rejset") och sedan låt det gå i ugnen på sisådär 180 grader i kanske en halvtimma.

Och voila!

Sommarsnabbmat

Det är högsommarvarmt. Jättejättejättemittisommarentokvarmt. Så varmt att man inte gärna ställer sig vid spisen för de stora projekten direkt.

Och sommaren är ju semestertid. Tid för avkoppling. Så det får bli snabblagade lätträtter för i princip hela slanten. Det blir kassler med potatissallad, goda sallader, eller som idag - världens snabbaste, enklaste, men ändå matiga smörgås:

En skiva Wasa delikatess med lite kall, kokt färskpotatis (som idag kostar 2 kr kilot på min lokala mataffär), lite matjessill (3 kronor burken i samma affär), och så en klick gräddfil ovanpå.

Sådan där 30-sekundersmat som man bara måste ha och njuta av i värmen. När man inte orkar med annat. Mat som svalkar. Och mat som går snabbt att få klart. Och som mättar. Och som är billigt. Det blir nästan inte bättre.

Dessutom är det ju gott!


Problem med blogger - inga bilder

Har tänkt att skriva ett inlägg om snabbmat på sommarsvenska, och tycker det går rätt bra, men så ska jag lägga till bilden - något som tydligen inte funkar just nu på blogger. Det är något internt serverfel som gör att man inte kan lägga till bilder på sajten, eller använda olika storlekar på bilderna, ifall man länkar till externa bilder, så håll ut - jag antar att de jobbar på det - men det kan dröja ett tag tills det är fixat och bilder återigen funkar på bloggen.

Vi säger så, så länge. Ha det bra.

Smulans bakbloggs trevliga tävling


Den trevliga bloggen "smulans bakblogg" har fyllt ett år! Grattis! Stora bloggtjejen, nu! Grattis, grattis, grattis.

Och för att fira det hela har man dragit igång en väldigt trevlig tävling, tycker jag.

Man kör tävlingen ihop med köksbutiken ninas mat och reglerna är väldigt enkla, så se till att även du deltar! Det handlar helt enkelt om att berätta vad man skulle använda priset till - ett presentkort på 150 kr, i butiken - ifall man vinner!

--

Själv är jag lite av en knivfetichist och jag har, sedan jag för första gången för kanske tio år sedan använde en satake-kniv (ni vet en sådan där japansk kock-kniv med hål i bladet) velat ha en. Jag skivar ju en hel del grönsaker i jobbet och hålen i bladet gör att skivorna inte fastnar i varesig varandra eller i bladet när man håller på.


Dessutom är ju kniven snygg!

Så en sådan här kniv skulle jag verkligen vilja ha. Och prispengarna är ju en god grundplåt till en sådan kniv!

Just som vi trodde det var över...

Efter medialt drev och skräckartiklar om först gurka, sen tomat, sen sallad, sen groddar, sen inte groddar och sen groddar igen - från tyskland - trodde vi, eller kanske tillochmed hoppades vi väl alla att det här med ehec kunde vara en liten medial parentes sommaren 2011...

Sen kom de första rapporterna om det första inhemska utbrottet av ehec. Och paniken återkommer.

För man vet inte varifrån det kommer. Det nya fallet har nämligen ingen kontakt med tyskland. Det är en man hemmahörande i skåne som aldrig varit i tyskland som blivit smittad.

– Detta innebär att smittkällan finns i Sverige, vilket i så fall är betydligt värre för det skulle kunna innebära att det finns någon form av smittat livsmedel eller något liknande i omlopp som vi inte vet vad det är ännu.
//Sofie Ivarsson, epidemiolog på Smittskyddsinstitutet.


Jag, som i min nya yrkesroll jobbar mycket mer med färska grönsaker, groddar, gryn, bönor och liknande livsmedel än förr är givetvis också oroad. Kanske mest för reaktionerna. Får vi inga gäster nu?

Hoppas att man snabbt kan komma fram till (rätt) smittkälla, nu, och fort - innan det utbryter panik igen och folk till sist helt avstår från att äta grönsaker och bönor för att man är rädd för att bli sjuk. Flera leverantörer av tidigare konstaterade smittkällor (som groddar) har helt enkelt slutat leverera. Inte för att man vet att det är groddar eller något annat som är källan den här gången, utan mest för att man är rädd. Och att man inte vet.

Det här kan bli farligt.

(bilden kommer från den här artikeln)

söndag, juni 26, 2011

God, snabb, enkel, billig och barnvänlig pastasås

Ja, ungefär hur enkelt som helst, men ibland får man göra det enkelt för sig.

(4 port.)
4 portionsskurna laxfilébitar
1 msk skaldjursfond (bong)
1½ dl vitt matlagningsvin (winborgs, t.ex.)
1 vitlöksklyfta
½ tsk sambal oelek
Lite olivolja
Typ 10 cm purjolök
1 gul paprika
24 st räkor
2 dl grädde (eller oatly i mat, som jag använde)

Skär löken och paprikan i vackra bitar och hacka vitlöken. I med allt i en kastrull med lite olivolja i botten.
Låt fräsa på medelstark värme tills paprikan och löken mjuknat.
Häll på fond och vin och tillsätt lite vatten.
Tärna laxen i lagom stora bitar och låt koka med i buljongen.
I med lite sambal och låt koka tills laxen är genomkokt.
Slå över lite grädde och låt småputtra tills det är dags att servera.
Skicka i räkorna i kanske 10 sekunder på svag på värme, innan det är dags att servera.

Mums.

lördag, juni 25, 2011

Rabarberpaj

Igår firades midsommarafton. Barnen, jag, frk. W och två av hennes barn åkte till hennes syster (med familj) på ingarö.

Det gjorde ett helt gäng andra också. Vi var typ 18 pers, tror jag. Och trevligt var det. Och god mat! J - Frk Ws systers karl - gjorde bl.a. riktigt bra lerpottesill.

Själv bidrog jag med ännu än "Jesper bakar på gehör"-paj - något slags rabarberpaj.

Själva pajskalet är efter en idé (som allt annat jag bakar och lagar, som är gott) från mamma, men då jag som vanligt inte hade något exakt recept gjorde jag min paj såhär:

--

Rabarberpaj:

Ett par rabarber
2½ dl corn flakes
125 g smör
1½ dl vetemjöl
½ dl socker
En nypa socker (½ msk?) att sockra rabarberna med
1 tsk ingefära

Skala och skär rabarbern i fina bitar, så de täcker botten på en pajform.
Smörj formen med lite smör och lägg i rabarbern
Strö lite socker och ingefära över.
Krossa corn flakes lätt i handen, så det blir små trevliga smulor.
Nyp ihop smör, vetemjöl, socker och cornflakes till en smuldeg.
Strö pajskalet över pajen.
Grädda i ugn - 200 grader tills skalet fått en vacker färg (25 minuter?)
Servera med vaniljsås eller vaniljglass.

--

En enkel, snabb, okomplicerad och väldigt god paj som jag tycker passar utmärkt på midsommarafton.

Vad har ni själva lagat/ätit/bakat/fikat på midsommar? Lämna gärna en kommentar eller länk.

tisdag, juni 21, 2011

Comfort food: Makaronipudding

Har skrivit om makaronipudding förr, och kommer säkert att göra det igen. För det är en sådan där grej jag verkligen tycker om. Både att laga och att äta.

Att laga, därför att det går att variera i det oändliga, beroende på ingredienser - och man behöver bara ett fåtal. Och att äta kanske mest för att jag förknippar få rätter på min egen reportoar så intimt med min mammas matlagning. Maten jag växte upp med. Och maten som jag lärde mig var "rätt". För det är väl så - för oss alla - att ingen mat är så god som mammas mat? Inget signallera heller omtanke och kärlek så mycket som mat, då någon lagt ned sin själ i det? Och ingen älskar väl oss så villkorslöst som en förälder?

Nåväl. Makaronipudding är nostalgi. Och "comfort food" på alla plan. Jag lagar det för att det är enkelt. Och jag äter det för att jag känner mig sådär fånigt lycklig som bara "mammas mat" kan göra mig. Dessutom mättar det. Länge. Comfort food för både kroppen och själen. Det är comfort food för att det är "tillbaka till rötterna". Och idag, när jag spänt musklerna i kulinariskt nytänk igår, känns det extra "comfortable" att laga något som både smaklökar och kroppen känner igen. Comfort food. Mammas mat. Som en skön, varm filt kring mina sinnen.

--

Makaronipudding (6-8 port)

4 ägg
5 dl mjölk
5-6 dl idealmakaroner
6 st grillkorvar
Någon skiva rökt skinka (eller vad man har för rökt grej hemma. Bacon? Kassler?)
Två lökar (idag en gul och en röd)
Lite purjolök (7 cm?)
Ett par rejäla nävar riven ost
Salt, peppar och muskot

Koka makaronerna "halvfärdigt".
Gör en äggstanning på ägg, mjölk och lite av osten.
Krydda med salt, peppar och muskot
Stek korv och vad du nu har med löken i en panna ett kort tag.
I med makaroner, äggstanning och stekgojset i en ugnsfast form. Vänd runt några gånger så att allt blandas ordentligt.
Toppa med resten av osten.
Grädda puddingen i ugn på typ 200 grader i 30-40 minuter.
Dekorera gärna.

Servera - om du vill - som min mamma (och det blir alltid bäst) med skirat smör.

måndag, juni 20, 2011

Världens bästa, finaste dikt.

Blev glad när jag genom twitter ser att världens bästa kallskänka nu läst in sin kanske bästa dikt - dikten som fick mig att gråta första gången jag läste den, för länge sedan nu, på hennes blogg. Kocken. Lyssna här. Den är fortfarande lika bra. Lika sann. Lika smärtsam. För det är omöjligt att jobba i köksbranchen utan att känna någon kollega, köksmästare eller vän som det här inte stämmer in på.

Bra, Jenny! Aktuellt, hjärtskärande vackert och alldeles underbart.

Regnig söndagmiddag: Fläskgryta

Det regnade ju som bekant igår. Så det blev gryta för att hålla sig varm. En liten fläskgryta.


500g fläskbog, i bitar
2 morötter
1 palsternacka
1 bit rotselleri
6 lagerblad
1 msk god buljong
2 röda äpplen (tärnade)
1 grönt äpple (tärnat)
½ msk soja
1 tumme ingefära (riven)
1 tsk thai sweet chilisås
Juice från ½ lime
1 gul lök
Salt och peppar


Bryn köttet i en gryta i lite fett
I med lök och rotsaker. Låt puttra lite mjukt.
I med lime, soja och buljong. Slå över vatten tills det täcker grytan.
I med kryddorna och äpplena.
Låt koka ihop till god gryta, i sisådär 45 minuter, på mellanhög värme.

Servera med ris.

Dagens soppa - tomat och paprikasoppa

Har jobbat på stationshuset i Saltsjöbaden idag. Ett litet fik med enkel mat med tämligen tydlig "hälsoprofil". Ett mysigt litet hak.

Idag har jag lagat en quinoasallad med kallrökt lax med en honungs-, citron- och senapsdressing (och krutonger). Dagens varmrätt var kyckling marinerad i japansk soja, vitlök, chili, ingefära och honung på en bädd av quinoa, toppad med alger och en yoghurt med citroncest, honung och havssalt.

Och så dagens soppa då - Tomat och paprikasoppa med örtolja och rostade solroskärnor:

1 burk krossade tomater (gärna mutti)
1 gul paprika
1 vitlöksklyfta
1 spansk peppar (eller annan valfri mild chili)
Någon matsked god koncentrerad buljong
Salt
Grovmalen svartpeppar

Hacka paprika, vitlök och chili och lägg i en kastrull med lite olivolja. Låt det steka lätt, tills paprikan fått färg och börjar mjukna
På med tomaterna
Tillsätt buljong och lite vatten ( 1½ dl?) och låt koka ihop under typ 30 minuter.
Stavmixa till slät soppa.
Smaksätt med salt och grovmalen svartpeppar.

Servera med örtolja (Färska örter stavmixas i olivolja med lite flingsalt) och rostade solrosfrön.

söndag, juni 19, 2011

Improviserade kakor med barn (Värns barnkakor)

Söndag och det regnar katter och hundar, som det heter. Det är grått och eländigt och vi är alla rätt trötta idag, efter en liten helg på havet. Natten har dessutom varit tuff för oss alla och vi känner oss (antar jag - jag känner mig nämligen så och allas våra humör är likadana) lite ledbrutna och tilltufsade.

Samtidigt behöver vi göra något. Och utomhusaktivitet är inte att tänka på. Så det får bli något som är både gott, underhållande och som vi alla har koncentrationsförmåga att kunna göra klart - baka något snabbt och sött, så vi kan fika lite.

Det blir en improviserad övning, som alltid när jag tvingar mig själv att baka. Jag KAN verkligen inte följa ett recept och jag vill dessutom alltid själv experimentera med egna smakkombinationer, så jag letar fram ett recept på mördeg (från min första kokbok) som jag använt som botten på tarte tatin annars, smaksätter den med lite egna grejer (vaniljsocker, kryddnejlika, kanel) och vi klickar ut kakorna på en plåt och gräddar.

Och gott blev det. Och poppis. Och lagom stora. Om än olika stora. Men så är det ju när man har olika stora händer! :-)

Mysigt, i alla fall.


--


Värns barnkakor (ungefär 20 st)

200 g bakmargarin
5 dl vetemjöl
1 dl potatismjöl
2 msk vaniljsocker
1½ dl strösocker
1 tsk kryddnejlika
1 tsk kardemumma
Lite (en liten nypa kanel)

Gör en mördeg av alla ingredienser. När degen är mjuk och smidig att göra kakor av. Rulla till små bollar på en plåt. Tryck till bollarna lite så de blir plattare.
Grädda på 180 grader i mitten av ugnen i typ 15-20 minuter.

Söndagmat

I svensk mattradition har söndagmat länge varit festmat. Man har gjort sin traditionella söndagsstek och pressgurka. Inte sällan har man hört uttryck som "det här är ju en riktig söndagmiddag!" när folk ätit god mat mitt i veckan.

Samtidigt har vi med oss från barnaårens söndagsskola budet att "tänk på vilodagen att du helgar den". Det är Gudomligt att vila. Och på den sjunde dagen vilade Gud. Och hela den där grejen (är det inte så - ni som vet - att faktiskt Jesus själv någon gång blev utskälld för att han samlade ax och åt och bjöd sina lärjungar på sabbaten, i stället för att vila?)

Nåväl. Jag har således en något mer "lat" - eller eftersom det låter bättre - biblisk inställning till söndagsmat. Det är ofta mat som går snabbt att laga, så att jag får mer tid att vila.

Jag brukar behöva vila på söndagarna. Som idag, efter att ha varit ute på sjön (eller havet, faktiskt) med Stora J och "glina" på Stora Js båt. Vi har haft det jättemysigt. Och som vanligt när Stora J och jag umgås har det lagats mycket - och god - och lite ambitiös mat. Avnjuten i havsnära miljö med mycket frisk luft.

Det har grillats flankstek (med bearnaise, mangosalsa och potatis), ätits silltallrik (med färskpotatis och gräddfil, som sig bör) och frukost med egenbakat bröd.

Samtidigt var de sista dagarna före helgen - även om det var bra dagar - rätt omtumlande. Mycket i livet har förändrats. Och det gick snabbt. Så - en vilodag behövs verkligen.

--

Gick igenom min bildkatalog på datorn och kollade vad jag ätit, och fotat, under de senaste söndagarna. Och det är oftast väldigt enkel mat. Lagat snabbt och inte sällan av veckans rester, för att helt enkelt ha tid att vila mer. Söndagen är den dag jag anser att det faktiskt är "heligt" att vila. Jag behöver avkopplingen. Och jag behöver tiden till annat än att stå vid spisen. Som att vara med barnen.

Och inte minst att planera en ny arbetsvecka.

(Korv och kyckling med potatismos)

(Gräddstuvad pytt)

(Kyckling i curry)

Vad lagar du själv för mat på söndagarna? Är det fest? Eller vila? Eller vilar du i festförberedelserna?

fredag, juni 17, 2011

Goda dinkelfrukostbullar

Bakade små "typ franskbröd" igår. Ska ut med storebror och barnen ikväll, på storebrors båt, och han hade bett mig "fixa en förrätt eller något bröd eller något". Det fick bli bröd. Och jag som egentligen inte kan baka. Bakning skrämmer mig.

Och det är egentligen rätt löjligt att det gör det. För jag gillar att skvimpa med iengredienser. Gillar att arbeta med händerna. Och jag gillar att ha tydliga regler för mitt liv i övrigt.

Så varför gillar jag inte att baka?

Bak är kemi. Bak är exakta mått av väl utvalda ingredienser. Sedan blandas de samman och min kontroll över utgången blir allt mindre. När jag lagar annan mat kan jag hela tiden smaka, känna och liksom uppleva att maten börjar bli klar. Bröd är mystiskt. Och därför skrämmande.

Löjligt, jag vet, men icke desto mindre skrämmande. Men vad har jag egentligen att vara rädd för? Det är inte rocket science. Det är inte speciellt farligt om något går fel. Brödet blir antingen undergräddat och degigt eller övergräddat och skorpigt. Inte direkt slutet på den moderna civilisationen som vi känner den?

Jag tror att det handlar om att jag är rädd att misslyckas. Samtidigt borde jag kanske utsätta mig för det oftare. För när jag misslyckas lär jag mig att resa mig igen från motgångarna. Att misslyckande egentligen bara är en erfarenhet som vilken annan som helst. Bara lite mer dyrköpt.

Jag borde gilla att baka bröd!



--
Dinkelfrukostbullar (typ 25-20 stycken)

2 dl dinkel (krossat dinkelvete) i 4 dl vatten får kokas ihop med lite salt till en gröt. Låt svalna. Det här är din bas till din deg.

16 dl mjöl
Ung. 8 dl vatten
1 paket jäst
Lite salt
Goda brödkryddor

Lös upp jästen i lite ljummet vatten.
I med mjölet, kryddorna, saltet i bunken.
I med vattnet, lite i taget, tills det "tar" och blir en deg av det.
Rörs till en slät, smidig deg som lätt släpper ifrån skålkanterna. I med gröten och lite mer mjöl för att suga upp överflödig vätska. Blanda väl.
Låt jäsa i typ en timme under bakduk.
Sedan knådas degen lätt med väl mjölade händer och formas till trevliga små bullar.
Dessa får jäsa på plåt i c:a 15 minuter till
Pensla med vatten och strö krossat dinkel ovanpå.
Grädda i ugn, först på 200 grader i typ 20-30 minuter, sedan på typ 175 i typ 10-15 minuter tills bullarna har en vacker färg och luktar gott.

Serveras - gärna varma - med gott, salt smör.

torsdag, juni 16, 2011

Varning - Ekonomi och politik!

Läser i Expressen, på deras debattsida
idag en debattartikel av Olof Lavesson om hur Reinfeldt och Juholt står inför sin första stora debatt. Oavsett om man är vänster eller höger känns det ganska politiskt intressant att se vad som händer. Lavesson vill att Juholt skall besvara det gamla moderata förslaget att halvera restaurangmomsen, något som fler än jag tror kan göra en del för arbetstillfällena i köksbranchen:

I valrörelsen nåddes ett brett politiskt samförstånd om behovet av att sänka momsen på restaurang- och cateringtjänster.
Förslaget innebär att momsen halveras, vilket beräknas få stor betydelse för branschen och sysselsättningen.

Och jag önskar faktiskt att det här kommer upp. För branchen behöver anställa. Och för att kunna göra det behöver det bli billigare för konsumenten - gästen att äta.

En annan artikel, i en annan stor tidning, nämligen i DN pratar igen om matpriser, fast nu för hemmakonsumenten. Varje år genomför nämligen PRO - ni vet "de grå pantrarna" - en undersökning om vad en standardiserad matkasse kostar i olika delar av landet. Det skillde nästan en tusenlapp mellan den billigaste och den dyraste kassen, beroende på butik, och var du bor. En tusenlapp! För EN gång att handla!

Jag som då använder pengarna från min lön (i köksbranchen) hoppas alltså på just det förslaget jag skrev om överst, räcker till texten jag skrev om nederst. Det gör ju tusenlappar i skillnad.

måndag, juni 13, 2011

Kvällens dessert - min cheesecake

I boken om mitt liv kommer det finnas ett kapitel som heter "vi lagar och bakar något av det vi har hemma". Idag var det extrapris på eldorado cream cheese på den lokala willys-butiken och jag hade ful-digestive och lite grejer hemma, så det blev något slags improviserad "typ frozen cheesecake".

Botten:

6 st digestivekex
2 msk flytande honung
1 tsk kryddnejlika
Lite florsocker (jag vet inte - 1 tsk?)
60 g smör
Smält smöret i en kastrull
Krossa digestivekexen och lägg i botten på en springform
Häll smöret över
Ringla honungen över kakbotten
Krydda med kryddnejlika och pudra med florsocker
Baka av i ugn på 220 grader i typ 15 minuter

Topping:
4 ägg
2 dl vispgrädde
400g cream cheese
½ dl vaniljsocker
1 dl strösocker

Dela äggen, med äggulor för sig och äggvitor för sig.
Vispa äggvitorna till ett hårt skum, så du kan vända på skålen utan att det lossnar.
Vispa grädden i en tredje skål, till hårt skum, tillsammans med lite av strösockret, ungefär som till en gräddtårta.
Vispa ihop äggulor, vaniljsocker, resterande strösocker och cream cheese till en jämn smet.
Vänd ned äggvitan och grädden försiktigt till en luftig massa med en slickepott.
Toppa kakbotten med toppingen.
Ställ i frys i minst 3 timmar, tills toppingen stelnat.
Garnera med frukt. Jag gillar äpplen till min, de bryter gott mot kryddnejlikorna i botten!

söndag, juni 12, 2011

Nödkaka

Frk. W.s näst äldsta kom på att han skulle ha fika med till skolan imorgon. Och vi hade redan handlat för kvällen (och morgondagen). Och inget fikabröd eller kakor hemma.

Jag fick således spänna mina odugliga bagarmuskler och försöka fixa till något slags "nödproviant" värdigt en klassfika. Så det blev vad som hädan efter kallas "nödkaka".

2 ägg (det var vad vi hade hemma)
150g smör
½ dl vispgrädde
2,5 dl vetemjölk
2 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker
1 msk pressad citron
½ dl strösocker

Smöra och bröa en bakform
Blanda ihop alla torra ingredienser i en bunke
Smält smöret på låg värme i en kastrull
Kläck ned äggen i en ren bunke. I med smält smör och grädde. Vispa frenetiskt, tills du har stora biceps.
Tillsätt de torra ingredienserna lite i taget.
Skrapa över smeten i kakformen med en slickepott
In i ugn på 175 grader i sisådär tre kvart.
Färdigt

(Typ, en vanlig sockerkaka, alltså).

Snabbmat - Wok

Har varit ute på sådan där "nöjeskryssning" med Viking Line (Cinderella) det senaste dygnet, med frk. W. Jättemysigt på alla sätt, och det är allt jag tänker skriva om det just nu.

Men när vi kom hem blev det att "laga något snabbt". Barn i olika storlekar och modeller var på väg hem och själva hade vi inte intagit någon föda på ett tag. Det blev - som vanligt kanske - en snabb lösning i form av en kycklingwok. Kyckling och wokgrönsaker i en panna. Ris i en kastrull.

Och så en woksås att ringla ovanpå:

½dl soja
1 msk kycklingfond
1 dl vatten
1 krm torr ingefära
2 finhackade vitlöksklyftor
1 msk thai-chilisås
½ dl strösocker
1½ msk honung

Koka ihop och låt stå och puttra tills det fått en lagom "såsig" konsistens.

lördag, juni 11, 2011

Tüska mündigheter nu säkra: Ehec från groddar

Läser i Aftonbladet att man nu känner sig säkra på att Ehec-smittan faktiskt kommer från ekologiskt odlade groddar.

Först pekades gurka och tomater ut, sedan sparris och böngroddar.

Men nu säger sig de tyska hälsomyndigheterna vara säkra. Det är flera olika typer av groddar som är smittkällan till det stora ehec-utbrottet i Europa som skördat minst 30 människors livs, varav en svenskas.

Och ÄNTLIGEN kanske vi kan få slut på den här "ät-inte-gurka"-hysterin? I Sverige har det här gurk-larmet i princip gjort att gurka (i Sverige, alltså) inte köps in alls av de stora distributörerna. Och det när gurksäsongen precis står för dörren och alla har som störst produktion. Tonvis med gurka har behövts slängas och svenska gurkodlar sliter sitt hår. Det är ju inte HÄR smittan uppstått. Och svensk gurka har aldrig varit smittad. Och - visar det sig nu - inte spansk gurka heller. Utan tyska ekologiska groddar.

Myndigheterna verkar i alla fall ha fattat galoppen, och nu ändras alla rekommendationer (för att förhoppningsvis kunna rädda lite av marknaden för olika grönsaksodlare):

Tyska myndigheter drar nu tillbaka varningen om att undvika gurka, tomater och sallad, men behåller varningen för groddar.

Även svenska smittskyddsinstitutet ändrar sina rekommendationer för personer som vistas i norra Tyskland. De råds att inte äta råa groddar. Den tidigare rekommendationen om att också undvika att äta gurka, sallad och tomat har tagits bort.


Nåväl. Vi får väl se vad som händer. Otäckt är det i alla fall, med alla insjuknade. Och fler lär det bli. Även om de flesta smittade partier av groddar nu är kasserade...


fredag, juni 10, 2011

Att laga mat med barn...

Har säkert skrivit om det här flera gånger tidigare, men jag gillar verkligen att laga mat med barn! Inte bara "åt barn" eller "för barn" eller "barnslig mat", utan som i "tillsammans med barn". Det är helt underbart!

Mina egna barn har, liksom jag när jag själv var barn, fått vara med vid spisen, röra och drittla med oljor och grejer. Använda den stora kockkniven. För att jag vill ge dem det. En uppfostran vid spisen. Och något vi kan göra tillsammans. Det här tror jag egentligen är en grej de kan ha nytta av sen (tänk att man liksom redan har en rätt schysst receptreportoar när man flyttar hemifrån?), men också något som kanske kan skänka trygghet, eller i alla fall gemenskap, redan nu! Att stå med pappa vid spisen bjuder ofta upp till samtal om helt andra grejer. Grejer som betyder något.

Nåväl. Igår var vi hos frk. W. och alla hennes barn. Och jag med mina, då. Och det blev helt plötsligt väldigt många barn. Och hög volym. Och lite... .. . cirkus, skulle man kunna säga. För att dämpa det där lite granna bjöd jag helt enkelt in dottern (min) och frk. Ws minsting till att vara med och röra lite i grytorna på spisen.

Lillkillen (min, alltså) hade beställt "pasta med köttfärssås" som födelsedagsmiddag, så det blev att agera restaurangkök, komplett med arbetsstationer och allt.

Själv fick jag ta på mig rollen som kökspojke, och preppa mise-en-place. (det är tacksamt att vara pappa :-) ), men det är ju inte direkt något jag är ovan vid, så det gick rätt bra, trots min Gordon Ramsay-liknande köksmästare (dottern). :-)

Stationskocken för sås - sauciern - (Frk.Ws minsting) tog sitt arbete på mycket stort allvar. Han rörde och rörde. Hade i tomater, vitlök och kryddor och smakade med jämna mellanrum av såsen. "Mer tomat"...

Man blir alldeles varm - och inte bara av att laga mat tillsammans med två illbattningar, med 25 graders värme utanför köksfönstret. Utan av att se de här små grytgullen tillsammans röra, smaka, samtala om maten. Och domdera den oduglige kökspojken. :-)

Bild: Stolt kock med god köttfärssås

Öppet brev: På förekommen anledning...

Hej, alla.

Till att börja med - och det här är viktigt - vad roligt att just DU hittat till min blogg! Den här bloggen vore rätt meningslös utan de några hundra läsare som kollar in den dagligen. Den är inte så stor och "hipp" som många andra matbloggar, men jag tror att jag hittat min nisch i hur jag skriver, och det verkar som om många läsare kommer tillbaka flera gånger. Det är jättekul!

Jag gillar mina läsare. Och det händer att de gillar mig. Eller vad jag skriver. Och det har alltid varit ett rätt trivsamt klimat här på bloggen, i kokmmentarer och länkningar osv. De gånger jag tyckt något kontroversiellt har vi ändå kunnat resonera oss fram till olika åsikter och kunnat ventilera dem. Både ni och jag. Och det har känts bra. Så ska det vara. Jag vill ha interaktivitet på bloggen. Och jag vill att ni skall kunna kommentera i inlägg eller skicka mail till mig om ni känner att ni vill uppmuntra mig. Eller om ni vill framföra kritik.

Jag har också en viss förståelse för att folk ibland skriver fortare än de tänker, så att säga, och att ord i affekt ibland kan bli lite onödigt hårda. Det kan kännas lite trist, förstås, att bli kallad "idiot" t.ex. men jag kan ta det, om det finns en tanke eller ett argument för att folk tycker att jag är det. Och oftast har sådana bloggkommentarer fått stå kvar. Jag har ibland tillochmed bloggat om brev jag fått där jag ibland bytt åsikt, efter att någon kallat mig idiot. Nåväl.

Med detta sagt.

Jag kommer ALDRIG tolerera att bli hotad. Och jag kommer aldrig tolerera att någon hotar mina barn.

Den här bloggen handlar om mig, som person, och mitt yrke, som kock. Och ibland har mina (eller andra) barn fått vara med på ett hörn, för att de är en stor del av mitt liv. Och mitt matlagande. Bloggens namn är ju "Krubb" och de flesta inläggen på bloggen handlar just om det. Krubb. Mat. I någon form. Jag brukar tänka mig lite för innan jag nämner andra personer än mig själv i blogginlägg, men oftast brukar det gå bra att publicera ett inlägg, t.ex. om min sons laktosöverkänslighet eller om dottern och jag lagat mat tillsammans. Då har det ofta varit för att det finns något slags pedagogisk poäng - något tips jag vill visa Er.

Och på samma sätt - när jag inte skriver om mina barn gör jag det av en tanke. När jag t.ex. skrivit att jag tror att vi mår bättre av att äta mer vegetariskt tror jag det. Själv. Det här är alltså mina egna åsikter. Inte mina barns. Inte min arbetsgivares. Inte någon annans. Mina.

Så, för att vara övertydlig nu: Den eller De idiot(er) som under det senaste dygnet skickat flera hat- och hotmail till mig där du hotar min son och skriver att han aldrig ska få uppleva en till födelsedagstårta: Ge fan i det! På riktigt! Och ni som tycker att jag är en idiot för att jag skrivit mer om vegetarisk mat (eller du som tycker det, för att jag inte skriver tillräckligt mycket om det) - det räcker nu.

torsdag, juni 09, 2011

Idag...

Idag, för tre år sen, hände något väldigt speciellt. Jag blev pappa för andra gången i mitt liv. Den gången till en liten kille, som nu vuxit upp och blivit stora karl'n! Idag fyller han tre år.

Och som treåring vill man gärna ha tårta. Gräddtårta, för det står det alltid i alla barnböcker. Min son är emellertid laktosintolerant, så det blir att få fixa egen tårta. Det finns inga laktosfria gräddtårtor att köpa på konditori (varför gör det inte det, förresten?).

Och jag är ju notoriskt dålig på att baka.

Men med ett par sockerkaksbottnar, lite hjortronsylt, råkräm och lite vispad laktosfri grädde blev det denna lilla konstruktion. Garnerad med grabbens älsklingsgodis - gummibjörnar.

Så - grattis, killen! Grattis på treårsdagen! Och hoppas du gillar tårtan, när du kommer hem från förskolan!

Pimpad snabblunch

Det finns en fördom om att kockar ALLTID äter mat gjord från grunden. Att vi alltid har en fond gående på spisen och står och glatt styckar allt kött själva. Det är förstås inte sant. Även kockar vill ibland ägna sin tid åt att göra något annat, kanske viktigare, som att umgås med barnen, läsa en bok eller ringa mamma och pappa...


I de fallen händer det att tillochmed jag faller till föga och tar fram något färdiglagat som jag bara behöver värma. Som härom dagen, då jag tog fram en färdigsoppa på tetrapack från Kelda. Något slags "toskansk tomatsoppa". Den var helt ok. Kryddig, men inte för het. Men givetvis var jag tvungen att pimpa till den lite. Man måste ju, inte minst för självförtroendets skull, visa sig själv att man KAN laga mat, även om man inte alltid behöver det!

Jag hackade i ett par vitlöksklyftor, hade i lite torkad basilika, lite passerad tomat, olivolja och kycklingfond.

Sen var soppan ungefär som jag ville ha den.

Serverade den med pasta i botten av skålen, lade en klick italiensk färskost i och ripplade lite olivolja på den och dekorerade med ett basilikablad. Och vips, blev den där färdiga soppan en liten festmåltid. Att servera med ett gott bröd till blev min "lunch på fem minuter"-räddning.

onsdag, juni 08, 2011

Lemonad



Sådana här varma dagar är det gott med något kallt att svalka sig med. Som min lemonad.

4 citroner
1½ dl socker
5 dl vatten

Skär citronerna i klyftor. Pressa ur juicen ur dessa och lägg i klyftorna och juice i en kastrull.
I med socker och vatten. Koka upp tills lagen är klar i färgen.
Häll över lemonaden i en vid bunke, genom durkslag. Den svalnar snabbare i bunken än i kastrullen. Ställ gärna bunken i kallt vattenbad eller på is.
Pressa ur det sista ur citronklyftorna du har i durkslaget ned i lemonaden.
Låt svalna.

Servera väl kyld. Gärna med is.

Efter Alexander Nilsson och Per Morberg...

Kollar efter ett tips på twitter in Regular Ordinary Swedish Meal Time på youtube, ett matlagningswebb-tv-program som skall handla om vanlig svensk matlagning.

Borde egentligen bli förfärad, men tänker att det här nog egentligen är en naturlig följd av de lite mer yviga utspelen av TV-kockar på senaste tiden. PerMorberg som slänger och dänger med nyslaktat kött, skrapar bredvid från skärbrädan och gör "rustik" mat. Alexander Nilsson med sina stora gester och svengelska ibland väldigt högljudda utrop. Det här känns liksom som om man har tänkt:

"Well, är det såhär svensk mat-TV ska se ut, då skall inte vi vara sämre". Och så har man gjort den här hobby-produktionen.

I just det här programmet görs köttbullar. Och man tar i så man nästan kräks för att spela över klyshorna. Det slängs, dängs, skvätts, kastas grejer osv. och jag får associationer till en annan svensk matlagningskändis:

Den svenske kocken, från mupparna.
och blir lite beklämd. Är det såhär svensk mat uppfattas utomlands? Hafsigt, slafsigt, med högljudda kockar som talar ett hemmagjort språk i köken? Som slänger och dänger med ingredienser, spiller och drullar och har sig? Och är det bilden vi vill förmedla?

Svensk matlagning har länge, bland andra européer varit lite av ett skämt. Man har skämtat om att "i sverige kan man laga två sorters sås. Och de definieras av inget annat än färgen". "Svensk matlagning är antingen brunsås eller vitsås".

Själv trodde jag att vi kommit en bit ifrån den här nidbilden av svensk matlagning. Att vi i stället hade kommit att bli ett land man sneglar lite på ute i europa, efter framgångar med profilkrogar som "Franzen/Lindeberg", Bocuse d'or-deltagare och annat. Men det här verkar helt enkelt vara en stämpel som är väldigt svår att tvätta bort - svensk matlagning är slafsig. Och högljudd. Och mest bara kladdig.

Och det är synd.

Jag gillar både Per och Alexander. Shit - Alexander har lärt mig något av det viktigaste jag kan! Och det är världens trevligaste killar. Per fick mig att återigen gå tillbaka till grunderna och jaga smaker i stället för att på ett nästintill larvigt sätt dutta och stapla mat på höjden. Så - all heder åt de killarna. Frågan är bara om de vet vad de ställt till med.

För när man ser det här blir i alla fall inte jag speciellt sugen på svensk mat!

Lyxkrogkoncern med gangstermetoder?

Kommentar: Det här är en schemalagd post, som publiceras då jag står i ett annat kök och lagar mat, så jag lär inte kunna svara på kommentarer på några timmar. Eller ta bort inlägget för att någon advokat hör av sig. Bara så ni vet.


Min gamla polare Emanuel har på sin blogg ibland en samling länkar till intressanta frågeställningar i bloggosfären (används det ordet fortfarande, förresten, eller är jag en nätdinosaurie? Nej - svara inte förresten!)

Hittar där en länk till en story som gör mig riktigt upprörd.

Grejen är följande: En skribent och bloggare på Nöjesguiden har skrivit ett blogginlägg om en klubb han drivit på F12 Terassen och hur man från restaurangens sida tyckt att det släppts in för många 'förortsmänniskor' där.

I blogginlägget skriver han bl.a.

"Tjafsar du med fel killar är du körd. Jag skulle gärna vilja veta vad som hände. Var jag för ”blattig” för deras smak? Var det för många skämt om att de är 40 och ligger med 18-åringar (ta ett skämt)? Ställde jag för mycket krav på några män som alltid fått som de velat? Jag lär aldrig få svaret."

När blogginlägget publicerats blir skribenten HOTAD av en medarbetare inom F12-gruppen. På krogen.

Senare under natten när jag var ute, kommer en av männen som står för driften fram till mig på krogen vid tre-tiden och är riktigt förbannad för att jag "satt ut hans namn i tidningen", och berättar att han ska "förstöra mig i den här staden".

Och då kopplar F12 in sina advokater. Och Nöjesguiden tvingas ta bort blogginlägget. Och bloggaren/skribenten blir portad. Tydligen på flera krogar.

Detta för att han haft åsikter om hur han skall få driva sin egen klubb. Och publicerat dem.

Det här tycker jag är ruttet! Att man som restaurang tycker att klientelet är fel på en klubb är kanske berättigat, men det känns i det här fallet inte så lite (smyg?)rasistiskt att prata om 'förortsmänniskor' och 'blattar' som de som inte är välkomna på restaurangen i fråga och sedan hänvisa till något slags 'image som restaurangen i fråga vill upprätthålla. Allas pengar är väl bra pengar, i restaurangbranchen, liksom? Eller?

Och att sedan ge sig på den som tycker annorlunda, med advokater, genom att porta honom från flera restauranger (inte bar den där klubben bedrivits) och fysiskt hota honom, för att han skrivit om sina åsikter, det tycker jag är riktigt läskigt.

Och jag inser att jag också kommer att bli portad från F12-gruppens ställen genom att jag tycker så.

F12-gruppen vill inte kommentera händelserna.

Läs mer Här och Här.

tisdag, juni 07, 2011

Musik och mat - hör de ihop?

Gamla matpolarinnan och förebilden Lisa Förare Winbladh skall tillsammans med Alt Tumble och Håkan Lidbo göra radio i sommar. Den 17:e Juni är det dags för P2s nya program "köksradion". Läser i nätupplagan till "mat och vänner":

- Det är kul men också ganska mycket pussel då vi förutom att para ihop rätt mat och vin även ska få till musik så att den förstärker allt, säger Håkan Lidbo.

En frågeställning som faktiskt känns rätt viktig och relevant för mig som kock. För visst är det så - att laga mat för andra är aldrig bara att "sleva ihop något"? Det handlar om att sälja in en upplevelse. Att ge en erfarenhet. Och själva upplevelsen i sig själv är ju en summa av alla de där intrycken man som matgäst får vid måltiden? Liksom - om servicen är bra, om belysningen är den rätta, om smakerna gifter sig bra, om det är vackert upplagt på tallriken? Och om alla de här sinnena, lukt, syn, känsel, smak osv. är med i leken, varför inte också hörseln?

Jag hävdar att soundtracket till våra liv är minst lika viktiga för hur vi upplever olika händelser som händelserna i sig själva.


En romantisk måltid, med tända ljus, god mat, gott vin, väldoftande bordssällskap, vackert upplagd (maten alltså, inte nödvändigtvis bordssällskapet även om det kanske är det ultimata målet med måltiden), osv. kan alltihop förstärkas av Marwin Gaye med "Let's get it on" på en nedskruvad stereo i grannrummet?

Tänk Er nu samma upplägg, fast med t.ex. "thunderstruck" av AC/DC, och på högre volym på den där stereon? Romantikdödare som endast överträffas i effektivitet av barnprat om bajs kring matbordet.

Så? Visst är det så att mat och musik hör ihop? Och att upplevelsen av maten vi äter ibland är väldigt intimt förknippad med soundtracket till?

OT: Tisdagstema: Äventyr

Läser ju bloggen tisdagstema och idag är tisdagstemat äventyr. Ser mig själv som äventyrare, ibland, och inte sällan har de händelserna som i efterhand skulle kunna beskrivas som "äventyr" - d.v.s. att saker har gått lite oväntat, just varit förknippade med... Ja, just det, klättring. Här en bild från Ågelsjön, utanför norrköping. Just den här gången var jag "enögd" efter en av de där ögonoperationerna jag gått igenom (äventyr i sig) de senaste åren.

måndag, juni 06, 2011

Bloggtips: Studentköket skriver igen!

Ser till min stora glädje att bloggen studentköket har kommit igång igen! Bra där, O! Inlägget för dagen beskriver också ytligt en händelse som vi (O. och jag) sent kommer att glömma. Så - kolla in.

ehec-smittan spåras till böngroddar

Först var det importerade gurkor från spanien. Nu verkar det som om smittan är spårad till lokalt odlade böngroddar. I tyskland alltså.

Det ska vara en blandning av groddar och det är groddar som inte har exporterats utanför Tyskland.
säger Lars Plym Forshell, smittskyddssamordnare på Livsmedelsverket till DN.

I Expressen kan man läsa följande:

Nu tror hälsovårdsmyndigheterna i Tyskland att man äntligen hittat smittkällan. Därför uppmanar man nu alla att sluta äta böngroddar. Enligt talesmannen Gert Hahne finns inga direkta bevis – men:

– Allt tyder på att det är därifrån smittan kommer, säger han enligt AP.
Flera som drabbats hade ätit på restauranger i Tyskland som nyligen fått leverans av böngroddar, skriver AP.
Varningen för att äta tomater, gurka och sallad står samtidigt fast tills vidare.

De fall som konstaterats här i Sverige är samtliga människor som rest i tyskland vid tiden för utbrottet. Det är alltså INTE - som något ägg skrev i mail till mig - ett skäl att inte äta grönsaker eller vara någon större risk för vegetarianer. Bara så vi vet.

söndag, juni 05, 2011

Upprop i aftonbladet: Inför en köttfri dag i veckan!

Läser i aftonbladet under "debatt" följande artikel som är ett upprop, där flera svenska artister ställer sig bakom att införa en köttfri dag i veckan.

Bakgrunden är följande:

Idag firas världsmiljödagen - en dag införd i FNs regi (F.ö. hölls den första världsmiljökonferensen i Sverige - vi har alltså varit ett föregångsland i miljöfrågor förr) och man försöker tänka på hur miljön globalt kan förändras till det bättre. Den enskilt största påverkbara delen av utsläpp av s.k. "växthusgaser" kommer från vår matkonsumtion. Den står för ungefär 25% av vad vi som människor släpper ut årligen (som jämförelse kan sägas att vi släpper ut ungefär 30% av våra personliga utsläpp genom våra kommunikationer som bilar och flygplan och sådär).

Att göra något radikalt åt hur vi åt skulle alltså kunna påverka miljön tämligen omgående. Och effektivt.

Som det står i artikeln:

Enligt Naturskyddsföreningen är den absolut viktigaste klimatgärningen du som enskild individ kan göra att dra ner på konsumtionen av kött. Det är vad vi väljer att äta som spelar roll för klimatet och miljön, inte hur maten har producerats eller transporterats.

Och det är tänkvärt.

Jag har skrivit om det förr (bl.a. härom dagen då jag hyllade en annan tidning som skrev bra om vegetarisk mat) men det här är en tanke jag själv har haft några gånger. Jag försökte genomföra en vegetarisk dag på matsedeln på förskolan för ungefär ett år sedan. Det gick inte alls.

De som satte sig emot det var vuxna. Antingen personal eller föräldrar till barn som gick på förskolan. Barnen åt. Även vegetariskt (och hade förmodligen kunnat vänjas till att äta vegetariskt i ännu större utsträckning om jag fått chansen att fortsätta). Men det här handlar inte om barnens matvanor. Det handlar om oss vuxna. Om vårt ansvar. Om vår attityd.

Let's face it - det är inte VI som kommer betala för vår överkonsumtion av kött i framtiden. Det är våra barn. Och deras barn.

Så jag välkomnar det här uppropet. Och hoppas nu bara att skolor och förskolor också hänger på. Att positiva exempel tas fram och skrivs om och uppmärksammas så att fler vågar göra likadant.

För den här frågan är viktig.

Även om det behövs ett gäng halvavdankande mellankändisar som skriver krönika i an aftonblaska för att vi ska börja tänka till lite.

--

EDIT: Den här artikeln verkar vara en som berör. Har nu läst ett par andra blogginlägg om saken och det verkar, på nätet, nu finnas folk som antingen A) tycker att det här är en lysande idé. Eller B) Tycker att det vore diktatoriskt att besluta om en köttfri dag. Jag har ju redan redogjort för min ståndpunkt, men jag vill bara säga att jag tycker att det verkar lite själviskt och ansvarslöst att något slags ultraliberalistisk tanke när det faktiskt handlar om den miljö vi lämnar över till våra barn?! Men det kanske bara är för att jag är pappa?

Gräddstuvad pytt

Sådana här sommardagar tycker man sig inte alltid ha tid att stå och laga mat hur länge som helst. Maten ska gå snabbt och vara lättlagat. Som pyttipanna. Man gör liksom bara det. "pytt i panna", eller "släng det i pannan" som det skulle heta idag. Ibland kan man ju skoja till det lite och göra det lite festligare genom att leta reda på en vacker, lite somrig tallrik, Kanske klippa lite gräslök över. Idag fick pyttipannan också stuvas med en skvätt grädde. Det blev faktiskt riktigt gott. Och enkelt. Och gott. :-)

Mer grillat

En liten suddig bild blev det på gårdagens middag, som fortsatte i grillandets tecken. Grillat och sommardagar hör ju ihop, liksom. Det blev en lite improviserad middag på haloumi med grillad paprika, några tomater och röd lök... Enkelt, men gott.

lördag, juni 04, 2011

Grillfest

Efter flera dagars solsken har grilloset stått som dimman vid lützen här i förorten. Och idag hade vi vår tur. På gården står en murad grill som alla i föreningen här kan/får använda, bara den är ledig. Och idag var den ledig. Samtidigt är det ju lördag, så barnen och jag gick på vår lördagspromenad till lidl för att köpa lördagsgodis. Och då blev det lördagsgodis även för oss vuxna (ja, barnen också, förstås, de måste ju också äta!) - tjocka revbensspjäll.

Med lite grilltillbehör som hemmagjord potatissallad och en god blandsallad med mozarella blev det en riktigt festlig, somrig, god lördagslunch.

Potatissallad på riktigt är egentligen världens enklaste. Man börjar med att röra ihop en majonnäs och koka tärnad potatis och sen rör man liksom bara ihop det. Men för att ta det från början:

(4 port)
6-8 potatisar av fast sort
Salt
2 äggulor
4 dl rapsolja (eller annan smakfriolja - INTE olivolja)
1 msk vitvinsvinäger
2 tsk senap
2 vitlöksklyftor
salt och peppar

Skala potatisen och tärna den.
Koka i lätt saltat vatten tills den är mjuk, men inte sönderkokt (kanske 20 minuter?).
Under tiden.
Blanda äggulor, vinäger och senap i en tämligen stor bunke
Vispa - med ballongvisp - ned oljan droppvis. Majonnäsen kommer långsamt att tjockna. Du får stora biceps under tiden.
Skala och hacka vitlöksklyftorna.
Smaka av med salt och grovmalen svartpeppar.
Låt potatisen svalna. Gärna under kallt vatten.
När potatisen kallnat. Rör i majjon i potatistärningarna. Klart!

Salladen bredvid, här uppe, är så enkel att jag inet tänker beskriva den mer än "gör sallad, se till att ha tomater med. I med mozzarella".

BBQ-sås:

2 msk tomatpuré
½dl passerade tomater
2 msk flytande honung
½ dl matolja/rapsolja
1 msk pepprig olivolja
1 tsk soja
Två vitlöksklyftor
1 tsk saturnus whisky-essens eller 2 cl rökig whisky
Möjligen lite rosmarin om man vill (men det ville inte jag idag)
Salt och vitpeppar efter behag

Finhacka vitlöksklyftorna.
Rör ihop allt i en liten bunke och låt stå och dra sig tills du skall använda såsen.
Pensla köttet med den, precis innan det skall på grillen.


Revbensspjällen:

Skär revbenen i fina bitar.
Förkoka eller stek i ugn på 180 grader ett tag, tills de är nästan klara. (Det gjorde jag idag, det tog lika lång tid som att göra de andra grilltillbehören - 20 minuter?)
Lägg på superhet grill i kanske 5-7 minuter på varje sida. Pensla noggrannt med bbq-såsen. Vänd ibland på revbenen och pensla på mer.
Busenkelt. Och ändå - på något sätt - mat på riktigt. Mat från grunden.

onsdag, juni 01, 2011

Veckans pysselpost: Slottsstek

Ibland får jag för mig att vara lite mer pysslig i köket. Att laga riktig mat, så att säga. Att laga allt från grunden (var den nu är någonstans? Jag har aldrig fött upp en ko själv för att sedan slakta den, eller mjölkat den för att få mjölk som jag kan kärna till grädde... Fast det där känner jag är ett eget blogginlägg). Så - i alla fall - idag hade jag bestämt mig för slottsstek. Det är en rätt som är rätt pysslig. Allra bäst blir nämligen steken om man gör den en dag före.

Och så får man ju - som biprodukt till själva steken - en massa godis att laga sås på, liksom "på köpet". Och då kan man pyssla vidare och göra en pysslig gräddsås. Med fond man kokat själv. Och fond är pyssligt. Och mysigt. Visst har jag skrivit om fond här på bloggen tidigare? Nåväl. Ibland vill jag - i ett liv fullt av kompromisser - inte kompromissa. Jag vill laga mat "på riktigt". Utmana mig själv. Visa för mig själv och min omgivning att jag faktiskt kan laga mat. "Från grunden". Och på riktigt.

Idag var en sådan dag.

Det som gör det lite roligt är att jag pratade med en kockkollega som också arbetar på förskola och som hävdade att hon inte hann laga mat på det här sättet. Att det är för mycket pyssel. Att hon därför tar genvägar och köper steken sous-vide. Köper fonden till sås på flaska. Att hon aldrig tar sig tid att göra pressgurka utan i stället serverar mor annas smörgåsgurka till barnen. Hon var helt chockad!

Jag själv anser att vi som är kockar ibland måste utmana oss såhär. Att det är vårt förbannade jobb att ibland visa att vi faktiskt kan laga mat. Jag tar också genvägar ibland. Jag fuskar. Och jag hatar det. Därför är en dag som idag skön. Ett bevis på att jag faktiskt är kock!



Just receptet här är inte helt autentiskt, på något sätt, för jag gjorde inte precis såhär. När man skall laga mat till tvåhundranånting personer, som alla skall ha mat samtidigt får man kompromissa lite. Men här är i alla fall något slags recept. På slottsstek à la mode:

Lite skissartat ser receptet ut såhär:

Minst ett kilo fransyska eller innanlår, något som går bra att göra stek på. Putsa det från hinnor och senor, men fettet kan vara kvar. Det kommer att smälta och bli jättegott!

Bryn köttet i panna på tämligen hög värme, i lite smör och rapsolja. Salta, peppra och lägg sedan över i stekgryta.
I med lite vatten i grytan. I med rotsaker (morötter, lök, selleri, palsternacka) och lite kryddor (lagerblad, någon vitlöksklyfta). Ta sedan ett par ansjovisfiléer och låt dem simma runt i spadet. Häll på ett glas (eller ett par) rödtjut.

In i ugnen med stektermometer. Kör så långsamt du kan tills kärntemperaturen i mitten är 67 grader.


Ta ur köttet.
Sila spadet över i en ny kastrull. Koka ned det. Koka fond på det med lite mer rotsaker och kryddor, om det behövs. Smaka av med salt, peppar och lite socker.

Så är det dags att göra pressgurka:
Skiva eller hyvla gurka tunt med en osthyvel (eller använd mandolin, eller grönsaksskärmaskin, om du har en sådan). Koka inläggningslag på en del ättikssprit (12%) till två delar socker och tre delar vatten. Lägg i ett par kryddpepparkorn och lagerblad i lagen medan den kokar upp. När lagen är genomskinlig och sockret löst upp sig - häll över i något annat. Låt svalna.

I med gurkan i lagen. Strö finhackad persilja över. Lägg möjligen under press för att få bättre konsistens.

Gräddsås:
Av fonden du fått från skyn kan du nu koka gräddsås och egentligen är det världens enklaste. Jag brukar ta 50/50 av grädde och creme fraiche. Smaka av med salt och peppar. Om såsen behöver sötas lite kan man röra i lite äppelmos. Det är alltid gott!