tisdag, maj 31, 2011

Bra, City!

Läser en fantastiskt inspirerande och faktiskt lite sorglig krönika av Jenny Damberg i tidningen City - en av de där gratistidningarna vi får här i stan - om vegetarisk mat. Grejen är att City har börjat ett upprop för "bättre mat" och då tittat mer på klimatsmart och vegetarisk mat. Igår publicerades två artiklar. Dels nyss nämnda krönika, och dels en artikel med tips både för hur bra vegetarisk mat kan lagas och några tips på bra ställen om man vill äta bra vegetarisk mat. Upplysande, roligt, tänkvärt och riktigt bra skrivet. Kul!

Vad jag emellertid fastnade för i den där krönikan, och det största skälet till att jag skriver det här blogginlägget är det här citatet, som jag tycker är väldigt talande:

Jag måste inte äta kött. Länge gjorde jag inte det. Men till slut kändes det omöjligt att låta bli. Det har inget med näringsvärde att göra. Det handlar om smak, men framför allt, om gemenskap.
Det är tråkigt att gå ut och äta när man är hänvisad till risotto, en halvhjärtad pasta eller grytgegga. De alternativ som brukar gälla även på lite bättre restauranger. Man känner sig som den ständige förloraren, någon alla måste tycka synd om.

Och här kan jag känna igen mig lite i attityden från olika restaurangkök. Vegetarianer är fel. De äter fel och de gör fel. För min fina köttbit, som jag lagt omtanke och eftertanke på att både laga till enligt perfektion och sedan lägga upp så snyggt jag bara kan - den äter de inte. Och de vill inte ha såser av mina fina fonder. Och de vill äta mat med kanske inte dyrare, men mer ovanliga råvaror än alla andra av mina gäster. De som kommer tillbaka varje kväll för att de vill äta min köttbit, för att de vet precis hur jag lagar den.

Mina stammisar.

Och vegetarianer blir aldrig stammisar på en restaurang som inte är vegetarisk. Faktiskt inte ens på en som "bara också" serverar kött. Serverar jag kött kommer jag att bli ratad av vegetarianer. I alla fall som stamgäster.

Och det är tråkigt.

För jag gillar verkligen vegetarisk mat. Och jag vill verkligen lära mig mer om det. Och jag vet att jag - inte minst av miljöskäl - borde äta mer vegetariskt.

Jag försökte faktiskt införa en vegetarisk dag i veckan i min veckomatsedel på jobbet för ungefär ett år sedan. Det gick inte alls. Och faktiskt var det inte barnen som var motvalsar. Det var personalen. Och föräldrarna. Det finns fortfarande människor som tycker att "vegetariskt är inte riktig mat" eller att "jag är ingen gräsätare - jag äter gräsätare". Och med en sådan attityd kommer vi tyvärr inte heller att se så mycker förändringar i krogstockholm. Vegetarisk mat kommer att vara en mariginalföreteelse. Det kommer inte vara intressant för krogarna att satsa på den här gruppen gäster, helt enkelt för att A) de är en så liten del av målgruppen och B) de kommer ju inte tillbaka. De följer med ett annat gäng kompisar, där alla äter kött utom vegetarianen, och de äter sin "vegetariska tallrik" och sedan kommer de aldrig mer tillbaka.

Målgruppen är liten. Och målgruppen är köpstark. Men den är också väldigt kulturellt stark och många vegetarianer vill helst äta på enbart vegetariska restauranger.

Det är två sidor av samma mynt.

Vi mår alla bra av att äta mer vegetariskt. Och vår miljö mår bättre. Och vi kockar borde verkligen lära oss att laga mer vegetariskt. Inte minst för att det är gott och kul. Och framtiden ligger i att äta mer vegetariskt!

(Även för mig, som gillar att koka fond och stycka kött)

2 kommentarer:

O. sa...

"Vegetarians and their Hezbollah-like splinter faction, the vegans, are a persistent irritant to any chef worth a damn.

To me, life without veal stock, pork fat, sausage, organ meat, demi-glace, or even stinky cheese is a life not worth living.

Vegetarians are the enemy of everything good and decent in the human spirit, and an affront to all I stand for, the pure enjoyment of food..."

Du vet vem som sa det. Kul att du kommit igång igen förresten!

Jesper sa...

O. Och kul att se dig här. Och visst vet jag vem som sade det. Anthony Bourdain. Den författare av kökslitteratur som i högst grad inspirerat mitt eget liv i köken. :-)