Gästbloggare: Pastasallad med hemtorkade körsbärstomater och zucchinichips

Följande bloggpost är en gästbloggpost skriven av Omar Ud-Din. Omar och jag är - som regelbundna läsare av bloggen kanske vet - kompisar. Vi har några gånger arbetat i samma kök och ringer varandra då och då för att få tips och råd när vi ställs inför kulinariska frågetecken. Omar är killen jag ringer för att få tips om vegetarisk mat.

Numer studerar han teologi i Uppsala och är "typ halvvägs" till att bli präst.

Idag skriver han, här på bloggen, om en vegetarisk pastasallad med hemtorkade tomater och zucchinichips.

--

Pastasallad. Jag ryser bara av att höra ordet pastasallad. Snabblunch inköpt för typ sjutti spänn in nån Pressbyråkiosk som luktar maskingrillad korv. I det fallet handlar det oftast handlar det om tunna skivor gouda och "rökt" skinka eller torra kuber av kyckling som urbenats i maskin. Alltihop kompletterat med ett persiljeknippe, två skivor tomat och två tredjedelar pasta.

Som ni förstår har jag en hel del fördomar mot kall pasta. Rätt lagad är det ändå en tacksam rätt i skidbackens termos eller som komplement på sommarbuffén. Penne, spiraler eller rentav makaroner är billigt. Barnvänligt? Välj vit pasta. Lite mer medvetet klientel? Koka lite fullkornsnäckor eller välj färsk tagliatelle. Ni ser. Det finns en hel djungel av alternativ - om man hinner planera lite.

Igår var det dags att damma av durkslaget igen och laga ihop en snabb rätt till en italiensk buffé. (Jag behöver kanske inte nämna att den enda andra rätten var pizza). När jag ändå hade en hel eftermiddag på mig passade jag på att köra några tricks ur boken. Kotten tipsade mig om att rosta lite grönsaker. Halverade ungefär ett kilo (!) körsbärstomater, sprinklade över grovt salt och skvätte på lite härligt citrondoftande marockansk olivolja. Tomaterna fick sen torka långsamt och på låg värme i ugn med luckan på glänt. Det finns något djupt Björn Ranelidskt över den allt intensivare doften av varma tomater.

Grönsak nummer två - tunt hyvlade skivor squash fick samsas med tomaterna. Höll nästan på att slänga de kolsvarta skivorna som tittade ut en dryg timme senare. Jag tror nästan att vi är genetiskt programmerade att inte äta mat som ser ut som grillkol. Det här visade sig vara ett värdigt undantag. Krispigheten fanns där, sältan likaså, och en härligt fet smak av god olivolja. Förresten är det ingen som tänker på svärtan när man smular ner squashchipsen i salladen. Syns inte men smakar underbart.

Eftersom närbutiken inte hade annat än svindyra 150-gramsförpackningar av italiensk ost. Feta hade påmint för mycket om nämnda snabbköpsbyttor. Den danska "feta" som fanns i kyldisken var heller inte riktigt vad jag tänkt mig. Så, jag valde ett säkert kort – Västerbottensost. "Osten visar hur kreaturens suckar inte varit förgäves", som Sara Lidman lär ha beskrivit den. Nu råkar Västerbotten ligga obetydligt norrut om Italien men jag vågar påstå att den är minst lika god.

Pasta, ruccola och ännu lite mer olivolja fick avsluta salladen som blandades i femlitersbunke. Bara ner med händerna och röra runt tills händerna fått en härligt len yta och ingredienserna blandats till en jämn och fin lunch, middag eller som tillbehör till sommargrillen.

Gick det att äta då? Jo, tack. Det blev så gott att till och med sambon gillade det. Hon som i vanliga fall petar bort tomaterna.

Broccolisoppa

1 del grönsaksbuljong
2 delar potatis
3 delar broccoli
1 del creme fraiche och grädde
4 delar vatten
Salt och vitpeppar efter behag

Koka potatisen så den går sönder.
I med grösaksbuljong, det mesta av broccolin, men spar några buketter.
I med creme fraiche och/eller grädde.
Smaka av med salt och peppar.
Mixa, men inte helt slät.
I med de sista buketterna. Låt dem koka upp i soppan.

Dagens vegetariska - veg. Nasi goreng

1 del kokt långkornigt ris.
1 del wokgrönsaker

Steks på hög temperatur i olja.
Smaksätt med vitlök, ingefära, salt, lime och röd currypasta. Snabbt och gott!

Tex-mex med veg.

Flickvän ens äldsta ringde sin äldre halvbror igår och stämde träff. Han kom förbi och vi bestämde oss för "något texmex" när även halvbrorsans flickvän skulle komma.

Ett litet problem uppstår: jag är varken någon expert på tex-mex eller vegetariskt.

Vad göra?!

Det fick bli en liten buffe' med vitlöksoljemarinerade stora vita bönor, kokta majskolvar, ostspäckade chili och oliver - som jag köpte färdiga - gul chili, färsk hemgjord salsa, god hemgjord guacamole och andra tillbehör (vi som äter kött fick t.ex. kycklingfärs) för att göra sig en god nachotallrik.

Det blev oväntat bra. :-)

Röra att ha på en smörgås - ungefär som hummus, fast ändå inte...

Varje dag - till "dagens lunch" på jobbet ingår sallad och bröd. Brödet är ofta ett "hembakt" (tja, eller ni hajar - bakat på plats, i alla fall) morotsbröd, som jag tycker är gott, och till det "något slags god röra". Den där röran kan vara lite av varje. Något som en typ en tapenade, med oliver och sardeller, eller hummus på kikärter, eller något på färskost, med färska örter eller...

Ja, som den här röran - en väldigt enkel röra på röda linser.

Varje dag gör vi nämligen också en basilikaolja som vi använder i t.ex. smörgåsar med tomat och mozarella, eller som dekorationsolja i soppor och liknande, som bas till vinägretter och - tja - lite allt möjligt, kan man säga.

Men den här röran, då - jo, ta lite röda linser och koka dem. Länge. Så att du kokar sönder dem ordentligt. Lägg dem sedan i en chinoise, så att de får rinna av allt vatten ordentligt. Det du då får kvar är en stärkelserik "gröt" som du kan använda som bas till din röra.

Sedan - i med lite av den där basilikaoljan, lite färska hackade örter, några vitlöksklyftor som får hackas i, kanske en skvätt citron, och voila - "smörgåsröra".

God grillmiddag trots osmaklig krönika.

Vi grillar. Frk. W, hennes barn, hennes styvson, en av grannungarna, och så jag.

- Ryggbiff med kappa.
- Marinerad karrékotlett.
- Kryddiga korvar.
- Kycklinggrillkorv


That sort of thing.

Till detta en hemmaslagen bearnaise, persiljesmörslungad färskpotatis, potatissallad, grönsallad... Ni vet? Grillfest, helt enkelt. Just sådär mysigt som man bara kan ha det på gården i en miljonprogramsförort till stockholm på sommaren? Fast på riktigt, liksom. Med riktig bearnaise. Riktigt bra kött. Riktig potatis, lagat på riktigt sätt... Ni vet? Bara gott, mysigt och trevligt, på alla sätt.

Mums!


Men bevisligen tycker inte alla samma sak. Lars Lindström på ("kvalitetspublikationen") Expressen å sin sida tycker att köttbiten växer i munnen som en cancersvulst.

Och här tycker jag egentligen att Lars Lindström gör en väldigt osmaklig liknelse. Jag förstår grejen. Att vi bör införa "meatless monday". Jag applåderar tillochmed sådana initiativ. Men därifrån att ens i samma mening nämna orden "kött" och "cancer" tycker jag blir osmakligt.

Jag har för bara ett par månader sedan mist en tidigare chef (min bästa chef alla kategorier, någonsin) i just cancer. Jag är livrädd att folk runt omkring mig ska få, eller ha cancer. Cancer är kanske den värsta sjukdom jag kan komma på.

Jag blir arg, besviken över hur en så duktig krönikör kan skriva något så korkat, och slutar lyssna. För karln har egentligen rätt i sak, men med sådana här brösttoner blir han omöjlig att ta på allvar.

Man blir bara förbannad.

Så jag fortsätter att grilla.

Upprop i aftonbladet: Inför en köttfri dag i veckan!

Läser i aftonbladet under "debatt" följande artikel som är ett upprop, där flera svenska artister ställer sig bakom att införa en köttfri dag i veckan.

Bakgrunden är följande:

Idag firas världsmiljödagen - en dag införd i FNs regi (F.ö. hölls den första världsmiljökonferensen i Sverige - vi har alltså varit ett föregångsland i miljöfrågor förr) och man försöker tänka på hur miljön globalt kan förändras till det bättre. Den enskilt största påverkbara delen av utsläpp av s.k. "växthusgaser" kommer från vår matkonsumtion. Den står för ungefär 25% av vad vi som människor släpper ut årligen (som jämförelse kan sägas att vi släpper ut ungefär 30% av våra personliga utsläpp genom våra kommunikationer som bilar och flygplan och sådär).

Att göra något radikalt åt hur vi åt skulle alltså kunna påverka miljön tämligen omgående. Och effektivt.

Som det står i artikeln:

Enligt Naturskyddsföreningen är den absolut viktigaste klimatgärningen du som enskild individ kan göra att dra ner på konsumtionen av kött. Det är vad vi väljer att äta som spelar roll för klimatet och miljön, inte hur maten har producerats eller transporterats.

Och det är tänkvärt.

Jag har skrivit om det förr (bl.a. härom dagen då jag hyllade en annan tidning som skrev bra om vegetarisk mat) men det här är en tanke jag själv har haft några gånger. Jag försökte genomföra en vegetarisk dag på matsedeln på förskolan för ungefär ett år sedan. Det gick inte alls.

De som satte sig emot det var vuxna. Antingen personal eller föräldrar till barn som gick på förskolan. Barnen åt. Även vegetariskt (och hade förmodligen kunnat vänjas till att äta vegetariskt i ännu större utsträckning om jag fått chansen att fortsätta). Men det här handlar inte om barnens matvanor. Det handlar om oss vuxna. Om vårt ansvar. Om vår attityd.

Let's face it - det är inte VI som kommer betala för vår överkonsumtion av kött i framtiden. Det är våra barn. Och deras barn.

Så jag välkomnar det här uppropet. Och hoppas nu bara att skolor och förskolor också hänger på. Att positiva exempel tas fram och skrivs om och uppmärksammas så att fler vågar göra likadant.

För den här frågan är viktig.

Även om det behövs ett gäng halvavdankande mellankändisar som skriver krönika i an aftonblaska för att vi ska börja tänka till lite.

--

EDIT: Den här artikeln verkar vara en som berör. Har nu läst ett par andra blogginlägg om saken och det verkar, på nätet, nu finnas folk som antingen A) tycker att det här är en lysande idé. Eller B) Tycker att det vore diktatoriskt att besluta om en köttfri dag. Jag har ju redan redogjort för min ståndpunkt, men jag vill bara säga att jag tycker att det verkar lite själviskt och ansvarslöst att något slags ultraliberalistisk tanke när det faktiskt handlar om den miljö vi lämnar över till våra barn?! Men det kanske bara är för att jag är pappa?

Mer grillat

En liten suddig bild blev det på gårdagens middag, som fortsatte i grillandets tecken. Grillat och sommardagar hör ju ihop, liksom. Det blev en lite improviserad middag på haloumi med grillad paprika, några tomater och röd lök... Enkelt, men gott.

Bra, City!

Läser en fantastiskt inspirerande och faktiskt lite sorglig krönika av Jenny Damberg i tidningen City - en av de där gratistidningarna vi får här i stan - om vegetarisk mat. Grejen är att City har börjat ett upprop för "bättre mat" och då tittat mer på klimatsmart och vegetarisk mat. Igår publicerades två artiklar. Dels nyss nämnda krönika, och dels en artikel med tips både för hur bra vegetarisk mat kan lagas och några tips på bra ställen om man vill äta bra vegetarisk mat. Upplysande, roligt, tänkvärt och riktigt bra skrivet. Kul!

Vad jag emellertid fastnade för i den där krönikan, och det största skälet till att jag skriver det här blogginlägget är det här citatet, som jag tycker är väldigt talande:

 

Jag måste inte äta kött. Länge gjorde jag inte det. Men till slut kändes det omöjligt att låta bli. Det har inget med näringsvärde att göra. Det handlar om smak, men framför allt, om gemenskap.
Det är tråkigt att gå ut och äta när man är hänvisad till risotto, en halvhjärtad pasta eller grytgegga. De alternativ som brukar gälla även på lite bättre restauranger. Man känner sig som den ständige förloraren, någon alla måste tycka synd om.

Och här kan jag känna igen mig lite i attityden från olika restaurangkök. Vegetarianer är fel. De äter fel och de gör fel. För min fina köttbit, som jag lagt omtanke och eftertanke på att både laga till enligt perfektion och sedan lägga upp så snyggt jag bara kan - den äter de inte. Och de vill inte ha såser av mina fina fonder. Och de vill äta mat med kanske inte dyrare, men mer ovanliga råvaror än alla andra av mina gäster. De som kommer tillbaka varje kväll för att de vill äta min köttbit, för att de vet precis hur jag lagar den.

Mina stammisar.

Och vegetarianer blir aldrig stammisar på en restaurang som inte är vegetarisk. Faktiskt inte ens på en som "bara också" serverar kött. Serverar jag kött kommer jag att bli ratad av vegetarianer. I alla fall som stamgäster.

Och det är tråkigt.

För jag gillar verkligen vegetarisk mat. Och jag vill verkligen lära mig mer om det. Och jag vet att jag - inte minst av miljöskäl - borde äta mer vegetariskt.

Jag försökte faktiskt införa en vegetarisk dag i veckan i min veckomatsedel på jobbet för ungefär ett år sedan. Det gick inte alls. Och faktiskt var det inte barnen som var motvalsar. Det var personalen. Och föräldrarna. Det finns fortfarande människor som tycker att "vegetariskt är inte riktig mat" eller att "jag är ingen gräsätare - jag äter gräsätare". Och med en sådan attityd kommer vi tyvärr inte heller att se så mycker förändringar i krogstockholm. Vegetarisk mat kommer att vara en mariginalföreteelse. Det kommer inte vara intressant för krogarna att satsa på den här gruppen gäster, helt enkelt för att A) de är en så liten del av målgruppen och B) de kommer ju inte tillbaka. De följer med ett annat gäng kompisar, där alla äter kött utom vegetarianen, och de äter sin "vegetariska tallrik" och sedan kommer de aldrig mer tillbaka.

Målgruppen är liten. Och målgruppen är köpstark. Men den är också väldigt kulturellt stark och många vegetarianer vill helst äta på enbart vegetariska restauranger.

Det är två sidor av samma mynt.

Vi mår alla bra av att äta mer vegetariskt. Och vår miljö mår bättre. Och vi kockar borde verkligen lära oss att laga mer vegetariskt. Inte minst för att det är gott och kul. Och framtiden ligger i att äta mer vegetariskt!

(Även för mig, som gillar att koka fond och stycka kött)

Dagens vegetariska gryta

Skulle ha serverat en vegetarisk gryta med ris och yoghurtdressing idag. Men eftersom jag inte - idag (heller) hade riktigt vad jag beställt i kylar och frysar blev det lite improviserat med tillbehören, men grytan blev i alla fall bra. Såhär:

(4 port)

2 röda paprikor
100 g smörbönor
50 g röda kidneybönor
1 liten burk minimajs
1 morot i skivor
Några haricots verts
100 g små blomkålsbuketter
1 gul lök
1½ dl vitt vin
2 msk bong grönsaksfond
2 dl oatley "i mat"
2 msk thai sweet chili-sås

Gör såhär:
Strimla paprikan och tärna löken.
Fräs lök och paprika i en kastrull med lite olja i.
När paprikan är mjuk och löken är gul, slå över oatley, häll i fonden och vinet i kastrullen.
Låt koka ihop ett tag och när "grädden" börjar bli orange - stavmixa nästan slätt till en sås.
Tillsätt chilisåsen
Dela ned grönsakerna i små vackra bitar och lägg i grytan. Låt koka ihop sig lite.
Tillsätt bönorna och låt dem bli varma.

Servera med ris (fast jag hade inget ris hemma så det fick bli med poatis i stället) och toppa med någon god yoghurt-dressing eller creme fraiche.

Smaklig måltid!

Vegschnitzel

Dagens vegetariska recept. En liten "vegetarisk schnitzel".

4 dl kikärter på burk
4 dl smörbönor (kokta)
1 tsk salt
1 dl finhackad gräslök
1 vitlöksklyfta
1 tsk lökpulver
1 krm vitpeppar
1 dl ströbröd
1 dl majsstärkelse

Mixas till en smet.
Smeten kluttas ut i ströbröd och vändes.
Friteras i 180 grader varm olja, i c:a 3 minuter på varje sida.

Servera till t.ex. örtcremefraiche, en salsa, eller som jag - lägg på en sallad. Senapsvinaigrette är jättegott!

Vad che-kar du?

Läser i Aftonbladet att Lydia Guevara - Ernesto "Che" Guevaras barnbarn gjort ett modelljobb för PETA - en djurrättsgrupp som tycker att alla borde vara vegetarianer.

Jag vet inte riktigt vad jag skall tycka om uttalanden som det. Jag tycker att det är en smula osmakligt att vi i delar av världen som faktiskt kan välja vad vi äter inte äter de djur och hela de djur vi faktiskt slaktar. Samtidigt tycker jag att det är direkt stötande när vi - som västerlänningar t.ex. - är ute och reser och ber om "vegetariska alternativ" på ställen där det inte finns på menyn. På vissa ställen i världen är en kyckling eller en bit fläsk just skillnaden mellan liv och död och att då ha mage att i stället be om andra proteiner är direkt osmakligt för att inte använda ord som "perverst".

Nåväl.

Jag är - som ni vet vid det här laget - INTE vegetarian. Men jag gillar vegetarisk mat. Och jag gillar alla vegetarianer jag känner. I princip. Det finns nog inga som tänker så mycket på kött som vegetarianer. Å andra sidan - det finns nog ingen som tänker så mycket på snygga tjejer endast iklädda morötter som jag - så - läs den här artikeln! :-)

Barnmat - makaroner med paprikasås

Lillkillen - som ju blev ett år i veckan - har varit här. Han äter nu "mjuk, men riktig" mat (han har lite tänder) men man får mata honom fortfarande. Idag funderade jag ett tag på vad jag skulle lagam tills jag hittade ett par tomater och en paprika i kylskåpet. Med några schalottenlökar, lite vitlök och så olivolja blev det en god liten pastasås, som sonen tyckte var väldigt god.

När jag så varit och hämtat dottern (som sovit över hos farmor och farfar) fick även hon en portion. Som försvann i ett nafs. Det här verkar vara en ny klassiker i det Värnska köket, som fungerar bra på barn. I alla fall mina barn!

--

Paprikasås (4 port)

1 röd paprika
5 st tomater
3 schalottenlökar
1 vitlöksklyfta
1 msk olivolja
1 tsk oregano
1 krm vitlökspeppar
1 dl vatten
Mjöl till redning (ideal vetemjöl)

Tärna paprikan, löken, tomaterna, vitlöken och lägg i en paanna med olivoljan.
Låt "steka" på mellanvärme tills tomaterna släppt ordentligt med vätska.
Stavmixa såsen
Passera genom en finmaskig sil
Ställ tillbaka såsen på spisen
Red av med mjölet. Vispa såsen len.
Krydda med vitlökspeppar och vitlökspeppar

- Till vuxna - smaka av med lite salt (barn skall inte äta salt, för sina njurars skull).

Salsa med goda örter

Det händer ibland på jobbet, inte minst när jag lagar mat åt våra vegetarianer, att jag rör ihop något slags salsa för att ha någon sås att lägga på tallriken.

I fredags blev det den här skönheten, och eftersom jag hade lite örter från veckan över blev det lite särskilt gott.

(4 port.)
1 burk krossade tomater
1 gul tärnad lök
1 tsk balsamvinäger
1 msk thai chili-sås
1 gul paprika i tärningar

Och så typ

1 nypa färsk finhackad persilja
1 nypa färsk finhackad grönmynta
1 nypa färsk finhackad citronmeliss
1 nypa färsk finhackad basilika

Rör om i en stor skål. Smaka av med salt.

"Gul soppa"

Vi hade ett missöde med en av frysarna på jobbet i helgen och i måndags blev det att kasta mat. Rätt mycket mat. Mat som bl.a. skulle ha blivit soppa igår. Så det blev att improvisera för att få ihop något slags soppa. Som ofta, när man just improviserar, blev det ganska bra och här kommer receptet på en ny "favvissoppa" bland barnen på "min" förskola:

--

(4 port)

3-5 st stora morötter
1 gul lök
3 medelstora potatisar
1 dl creme fraiche
1 dl grädde
2 dl vatten
1 dl vitt vin
1 st grönsaks- eller kycklingbuljongtärning
1 50 g basilika
1 tsk salt

Skala och hacka lök, potatis och morötter i små bitar. Lägg i en kastrull och fräs i lite olja.
När löken börjar få färg, häll på vatten och tillsätt buljongtärningen.
När soppan kokar, tillsätt creme fraiche, vitt vin och grädde. Dra ned värmen på soppan och låt puttra ihop sig i sisådär en halvtimma.
Tillsätt salt efter behag.
Finhacka basilikan och låt gå i soppan precis före servering.
Servera gärna med krutonger (det gjorde jag) och lite riven stark (parmesan?) ost.

Vegetariskt: Varm bönsallad med matvete

Har - om det ungått någon - på sistone lagat mycket fisk och skaldjur hemma. Och mycket vegetariskt. Jag är just nu inne i en fas där jag gör mycket mat med bönor och idag blev det en italiensk-inspirerad "sallad" på stora vita bönor, cannelinibönor, röda kidneybönor, lite matvete, några strimlade grillade paprikor på burk, lite oliver och krutonger. Enkelt, men gott.

Bara "tjoff", ned med bröd i pannan - när det stekts på, så "tjoff" över i en skål eller något medan du värmer bönor, matvete och oliverna och så bara "tjoff" tillbaka med krutongerna på salladen.

Jättegott!

Och bönor är ju både gott, billigt, nyttigt och innehåller alla proteiner man behöver. Det blir faktiskt inte bättre!

Världens enklaste, snabbaste, godaste tillbehör

Hade ingen bild på det här, men får väl återkomma med en vid ett senare tillfälle, ifall jag hittar någon, eller tar någon i framtiden)

Smörbönor.
Eller carbanzobönor.
Eller cannelinibönor
Eller någon anna ljus böna, i princip vilken som heslt.
Blötläggs, kokas (eller köps färdigkokt på burk) och marineras sedan i olivolja med

vitlök
Salt
finhackad persilja

Svårare är receptet inte, på lycka!

Dagens lunch: Falafel, ris och paprikasås

Ibland får man känna mer som en kock på jobbet än andra gånger, och idag har jag varit Kocken. Med stort K. För jag har - bl.a. - gjort paprikasås till maten - ett projekt som så att säga "kräver sin man" (eller kvinna - men jag är helt säkert man!). Man börjar med att skära och rosta paprika, sedan flår man paprikafiléerna. Sedan... Ungefär här börjar folk säkert reagera och säga saker som: "Men Jesper - gör du inte paprikasås till väldigt många på din förskola?" Jo. Det gör jag. Paprikasås på typ 4 kilo paprika, närmare bestämt. Det är många paprikafiléer att flå. Såpass många att jag id halv elva undrar om jag kommer att hinna få ut all mat i tid. Det gick emellertid bra. Och barnen åt. Fantastiskt mycket.

Idag serverades falafel och kokt ris.

Lök och morotspaté med syrlig svart bönsalsa

Vad jag lagade på kulturhuset i Järna idag. Typ. Tyvärr har jag inga bilder från det här, men gott blev det i alla fall och jag hoppas att någon av Er vågar pröva på det ändå och testa recepten. Det blev kanonbra, och var jättekul. Det här skall jag göra fler gånger!

Lök och morotspaté

5-6 morötter
1 lök
1 vitlöksklyfta
2 msk olivolja
1 liten mild chili (spansk peppar)
½ lime, juice och zest
4 ägg
1½ dl kvarg (kesella)
½ dl finhackad persilja
4 msk majsstärkelse (maizena)
Salt och peppar efter behag

Slå på ugnen - 150 grader.
Klä en patéform (brödform) med smörpapper.
Skala och riv morötter
Skala och hacka löken och vitlöken
Fräs i olivoljan och en liten nypa salt.
Häll över morotsfräset i en ren, sval bunke, gärna i kallt vattenbad (isbad?) så att det svalnar.
Rör ihop ägg, kvarg, majsstärkelse, limejuice, limezest och lite salt i en separat skål.
Finhacka chilin och lägg i morotsfräset tillsammans med persiljan.
I med kvarg-blandningen i morotsfräset och blanda ordentligt. Häll över blandningen i formen.
Grädda i mitten av ugnen på 150 grader tills innertemperaturen på patén är en bit över 70 grader (så du vet att ägget koagulerat ordentligt) och patén har en fast och fin form.
Låt svlna och stjälp upp på serveringsfat eller skärbräda


Svart bönsalsa

5 tomater
1 dl svarta bönor - förkokta
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 dl citronsaft
1½ dl olivolja
1 dl Rivna blad av bladpersilja
Salt

Skålla och ta ur tomaterna. Tärna tomatfiléerna i vackra bitar.
Tärna den gula löken.
Hacka vitlöken fint.
Blanda bönor, tomater, lök och vitlök i ett durkslag. Låt stå och rinna av all överflödig vätska medan du gör en vitronvinägrett genom att stavmixa citronsaft, olivolja och salt. Precis före servering. Stjälp citronoljan över salsan i en skål och dekorera med riven bladpersilja.

Servera t.ex. till den goda morotspatén ovan.

Champinjonstuvning

Jag har en ovana att gärna ta en smörgås framåt kvällen. Att när jag sitter och tittar på TV gå upp i någon reklampaus eller så och göra en smörgås (eller två) och njuta framför TVn. Det blir inte riktigt barje kväll, men det händer. Rätt ofta.

Själva mackorna har egentligen ett par tekniska requirements som bara måste uppfyllas: A) De måste vara goda) B) De måste gå att äta med händerna C) De måste kunna gå att laga på lika lång tid som en reklampaus är. Vi snackar alltså "riktigt snabb mat"

Och igår gjorde jag en gammal "har-precis-flyttat-hemifrån"- klassiker: Varm smörgås med champinjonstuvning!

(1 vanlig kvällsportion för en nattasugen kock)

2 vita brödskivor
5 champinjoner
2 schalottenlökar
1 msk smör
1 dl grädde
1 msk mjöl
1 tsk kinesisk soja
Flingsalt och vitpeppar efter behag

Rosta brödskivorna i ugnen på 200 grader eller i brödrost.
I med smör i en het panna (kör din platta på full whack).
Tärna svampen smått, i med den i pannan.
Tärna schalottenlöken jätte-jätte-smått. I med den i pannan.
Låt steka ihop tills svampen är brun och fin och löken tagit smak av smöret.
Häll på grädde och rör om, dra ned värmen något.
I med soja.
Red av genom att pudra mjölet ovanpå stuvningen och röra hela tiden.
Smaka av med flingsalt och vitpeppar.

Lägg upp stuvningen på de rostade brödbitarna. Servera till en kall lättöl eller ett glas vatten.