Grattis

Som sist i världen: Grattis, Viktor Westerlind, Fredsgatan 12.

Mors dag-crêpes

Idag är det mors dag, och eftersom Fru värn och jag har barn ihop är hon mor idag hela dagen. Dottern tyckte högljutt "PANNKAKOR!" när jag frågade henne om vad hon tyckte att vi skulle ge mammam för mat idag. Jag antar att pannkakor faktiskt ÄR finmat när man är 4 år.

Nåväl. Då jag själv om inte avskyr så i alla fall inte längre gillar pannkakor, efter alldeles för många torsdagar vid stekbord med hinkvis av pannkakssmet blev det en liten kompromiss: Dottern fick "vanliga pankis" medan dotterns ömma moder och jag fick crêpes. Dessa fylldes idag, enligt "snabbmatstemat för helgen" med tärnad bacon (jo - jag har köpt färdigtärnad bacon på coop. Det var billigt och det är skönt ibland i pastasåser och sådär) "Myllimäkis creme fraiche" med timjan, citron och Karl-Johansvamp och rullades sedan ihop ströddes riven ost på och gratinerades i några minuter i ugnen.

Snabbt, lätt och väldigt gott.

För Er som inte testat den där creme fraiche:en än: Gör det. Det är alltså arlas "tema-creme-fraiche" med förra årets "årets kock". Den är jättegod att göra svampstuvning på, att tärna i lite kalvbräss i, eller bara använda au naturel som pastasås. Testa lite själv, vad du gillar.

Och se nu till att fira Era mödrar! Med crêpes, till exempel!

Påskbord...

Så var det dags för påskvecka, och eftersom alla andra matbloggar har börjat skriva om påskmat måste väl jag också göra det, antar jag?

Jag älskar högtidsmat. Eller rättare: jag älskar mathögtider. Som jul, påsk, midsommar, kräftpremiären, höstjakten, skördefesten, osv... Men jag tycker att det ofta blir att man lagar samma mat. Så fort folk vill ha en lite festligare buffé, så känns det liksom julbord. Eller ännu värre: Ålandsfärja (vilket är som typ ett julbord, men utan finess eller kärlek).

På onsdag skall vi ha någon slags påskbord på Ekbacken. Jag har hört mig för lite om vad folk vill ha och det känns som om det blir "typ julbord" nu också. Fast utan skinka. Men ni hajar. Barnen vill ha prinskorv och köttbullar. De vuxna vill ha några olika sillar och några fint dekrerade ägghalvor. Kanske någon lax och en ansjovislåda. "Det gamla vanliga", således. Man undrar i sitt stilla sinne hur det kommer sig att Sverige, ett av de rikaste länderna i världen, med en ganska gedigen egen matkultur och ett hyffsat sinne för att ta tillvara mathögtider envisas med att fira alla med att äta gammal "fattigmat" som sill och korv? Nåväl.

Annat var det på Dan Anderssons tid - då gjorde man det enkelt för sig till helgen:

Ur: Hälgdagskväll i timmerkojan

Bort, längtande vekhet ur sotiga bröst,
vik, bekymmer ur snöhöljda bo!
Vi ha eld, vi ha kött, vi ha brännvin till tröst,
här är hälg, djupt i skogarnas ro!

I och för sig verkar det finnas andra saker att grubbla över i Anderssons text (Som för övrigt är en av mina absoluta favoritdikter/sångtexter) än just menyplaneringen, men det tyder ändå på någon slags kärvt medvetande om att det inte behöver vara så tillkrånglat på matfronten för att man skall vara lycklig?



Nåväl.

Omar kommer i alla fall och hjälper till på onsdag. Det skall bli kul. Vi har inte jobbat ihop sedan förra pingsten, men han är rapp och duktig med kniven (han har ju fisnkt blod i ådrorna!) :-) och brukar ha en lika vass tunga som wüsthof, så det känns bra. Om inte annat är det kul att ha någon att härja med en dag i köket!

Här hemma funderar jag i termer som att göra något av lax, kanske löjrom. Säkert några ägg och så blir det nog någon paté, eller något. Kanske lamm? Jag vet inte. Jag vill i alla fall inte göra "en åland" här hemma.

Läser förresten att fler än jag planerar påskmenyn. Kul, Tony, och lycka rill med Julita. Det där kan bli HUR BRA SOM HELST. Böir det RIKTIGT bra kanske vi kommer nästa påsk och äter hos dig, i stället för att laga julmat hemma! :-)