Jag tillbringade en inte föraktlig mängd av min första halva av livet hittills i Storbritanien. Ett storbritanien som blivit duktigt utskällt av matförståsigpåare världen över, som gjort sig lustiga över "la cuisine anglais" som "saker slängda i en fritös och sedan dressade med vinäger". Och haggis. Typ.
Men storbritanien har - faktiskt - ett par grejer som fört gastronomiskt sinnade livsnjutare som mig själv närmare något slags uppenbarelse av "det bästa jag ätit". Och det är nästan alltid saker som inte går att få tag på någon annan stans i världen:
Förutom nyss nämnda haggis finns det -
som jag skrivit om förut - höjden av njutning i godisform: Penguin.
Denna fantastiska lilla "bisquit" är alltså chokladrån toppade med chokladsmörkräm och sedan överdraget med - du gissade det - choklad. Och som om det inte vore nog finns det alltid små skämt eller gåtor på varje penguin bar, ungefär som en lyckokaka, fast rolig. Som den här: "What does penguins in Antarctica sing for birthday celebrations? Freeze a jolly good fellow."
Nästan lika gott och fullkomligt oförståeligt att det inte slagit någon annanstans är Chips med salt- och vinägersmak. En smak som inte gått att hitta någon annanstans än just på de brittiska öarna - förrän nu!
För NU kommer Estrella (Äntligen) med en "salt and vinegar"-variant på potatischips! En smak som är lika rätt på en stenig strand mot nordsjön som på en folklig pub tillsammans med en spitfire eller Bishop's finger. En oöverträffad smak-kombo som dessutom känns mer europeisk än den där storsäljande sourcream and onion-smaken som alla chipstillverkare kör med.
Ok - jag skall säga det med en gång - den svenska Estrella-varianten är inte alls lika "rivig" som t.ex. de brittiska walkers eller highlands-varianterna, men så används heller inte maltvinäger i Sverige i någon större utsträckning heller utanför chipsindustrin! De är alltså chipsvärldens svar på ABBA - lite svenniga men HELT ok!
Att dessutom några av världens ballaste kockar, just nu, kommer från anglosaxiska öar (Jamie Oliver, Gordon Ramsay, Marco Pierre White) tycker jag faktiskt borgar för att det brittiska imperiet faktiskt kommer att resa sig igen, i alla fall smakmässigt.
Rule Britania!
