Annapanna - Bevis! :-)

Skrev härom dagen ett inlägg om hur jag behövde en timbalring och till sist tillverkade en själv.

I det inlägget skrev kompisen (och f.d. kollegan) "annapanna" "picture or it didn't happen!" - en vanlig utmaning på nätet. Speciellt när folk säger typ "jag är bäst i kvarteret på att ta på mig flest antal jeans samtidigt", varpå någon säger "picture or it didn't happen!" och man får lägga ut en bild på sig själv med 12 byxor på samtidigt, eller... Ja, ni hajar.

(Vissa har tagit det här ett steg längre och kräver "picture or it didn´t happen!" så fort folk uppdaterar sin statusrad i facebook eller twittrar, typ: "jag har precis sprungit 3 km, är jättesvettig!" - "picture or it didn't happen!", varpå alla ens kontakter får se hur snygg man är när man är alldeles rödsvettig. Allra värst är det när någon skriver typ "är magsjuk...")

Nåväl. Här är i alla fall mitt bevis - min "picture or it didn't happen". Gubbröra, upplagd med brödknivssågad cocacolalight-burk som timbalring. :-)

Ibland måste man improvisera

Jag MÅSTE ha en timbalring! Aldrig tidigare har jag känt så starkt att jag verkligen BEHÖVER en timbalring, som idag, nu till lunchen. En timbalring är verkligen vad jag behöver! Nu!

För Er som inte vet vad en timbalring är, så är det en liten utstickare, ungefär som en pepparkaksform, fast rund, och lite högre. Den kan man både skära bröd med, så att det blir små runda puckar av det man skär, eller lägga i saker, som röror och annat, så att det blir små prydliga, helt runda högar av det man lägger i ringen.

Normalt sett är en timbalring en liten ring i rostfritt stål, kanske sisådär 7 cm i diameter, gånger kanske 3-4 cm på höjden. De finns att köpa i många välsorterade köksaffärer och jag har faktiskt använt dem tämligen ofta i de olika kök jag jobbat i.

Utom just det jag jobbar i idag, då. För här saknas det. Och jag som tänkte lägga upp min goda gubbröra på kavring som små stiliga puckar! Och nu har jag fått beställning på två också! Hur tusan skall jag lösa det här? Jag MÅSTE ju bara snygga till de här mackorna. Jag kan ju inte bara bära ut ett par skivor hembakt kavring med röran KLICKAD ovanpå?! Det duger inte! Jag MÅSTE fixa till något sätt att få runda, fina, tjusiga små puckar av maten!

Hur sjutton ska jag lösa det här?! Tänk, Jesper! Tänk!

Mhm... Om jag skulle...

Såhär fint har jag det i mitt kök

Chef's table - bordet i mitt kök - på Ekbacken har sett risigt ut sedan långt innan jag kom dit. Nu - med en fin vaxduk ser det ut som en bättre kvarterspizzeria! :-)

I påskägget: ett påskägg för att koka påskägg!

Fick av mina föräldrar ett påskägg härom veckan, innan de åkte till skåne. Kul. Med i påskpresentpaketet (som också innehöll pata negra-skinka och lite annat smått och gott!) fanns det här lilla "ägget", vilket egentligen är till för att koka ägg, i microvågsugnen.

Tanken är att själva toppen på äggen skruvas av, man knäcker ned ett ägg i det, pickar hål på gulan med något, som typ en gaffel, stänker i lite vatten i ägget och så kör man det i micron, för att få "det perfekta frukostägget" som det står i manualen - och på bara 30 sekunder.

Jag skall säga det med en gång. Det låter nästan för bra för att vara sant. Och det är det. Eller i alla fall hemma hos mig. Jag har en microvågsugn som är kanske 10 år, men som fungerar alldeles utmärkt. Den har emellertid sådana där vred som timer-inställningar, vilket gör att "30 sekunder" blir en VÄLDIGT flytande tipdpunkt. Dessutom är uteffekten på min micro 500 watt, att jämföras med moderna, 700 watt eller tillochmed 900 watt. Det gör att ägg i min micro - helt logiskt - tar längre tid än 30 sekunder? Hur lång? Jag vet inte riktigt. "Det perfekta frukostägget" har hittills inte matrialiserat sig i mitt lilla plastägg. Än.

På cirka 45 sekunder ser mitt ägg ut såhär - ungefär som ett pocherat ägg. Vid "nästan 50 sekunder" låter ägget "PLOPP", pyser ut äggvita genom ventilationshålen på toppen, och innanmätet har förvandlats till något som närmast liknar "biffen" på en "egg McMuffin" på McDonald´s - fast torrare och mer grågult.

Jag har alltså lite mer experimenterande framför mig innan jag får till "det perfekta frukostägget". Och funderar fram tills jag lyckats på om det - eftersom ägget ser ut som det gör - är "McDonald's-minuter" man räknat i för att få fram koktiden? :-)

Kvällsmys

Dottern är här och sover över (ja - lillkillen har också varit här idag, men nu är han hemma hos Fru Värn igen) och såhär på kvällskvisten är det ju lite mysigt att tända några värmeljus.

Dottern ville ha "flera miljoner" värmeljus, men jag hade inte så många värmeljusstakar att ha dem i, så det fick bli de här ljusen så länge.

I själva villan hittade jag inga tändstickor (jag HAR säkert tändstickor någonstans, men jag hittade dem inte just nu - en tändsticksask är förvånande liten när man ser suddigt!) så jag fick improvisera. Och det är då man är hyffsat nöjd att man är köksnörd:

Veckans fynd

Har ju skrivit förr om fördelarna med moccabryggare (och ni som inte har någon - fixa!)

Det blir gott kaffe (eftersom det har en högre och bättre temperatur, eftersom det är bryggt under tryck och eftersom det är finare malt, vilket ger "mer snittyta" per korn som kan släppa ut mer arom) och oftast faktiskt nyttigare (eftersom det inte släpper lika mycket garvsyra) i eocca än i vanlig kaffebryggare. Så... You do the math, jag skall inte tjata om det mer.

Min kanna - en italiensk pjäs som varit med ett tag, är förmodligen min tredje eller fjärde i ordningen. Jag har helt enkelt älskat ihjäl de tidigare. Men - och här skall ni faktiskt få några skäl att INTE köpa en likadan kanna som jag:

1) De är dyra. Jag har en kanna från italien, av något jättecoolt märke (som jag tror börjar på G), som säkert är som Ferrari, Ducati, Armani och... borlottibönor (inte helt klockrent, men ni hajar) - RIKTIGT bra italiensk design, i den tekniska framkanten, globalt sett. Det finns billigare, ungefär lika anygga och nästan lika bra moccakannor annorstädes. Man måste inte köpa det dyraste som finns, om man inte vet med sig att man dricker hundratals koppar kaffe om året.

2) Den är av aluminium. Jamen, säger du, Aluminium är ju jättebra - det leder värmen jättefint, är lätt att hålla rent, ser vackert ut och lämnar ingen smak efter sig. Flera av alla världens kockar ÄLSKAR aluminium. Jag också. På min spis. Men inte på .tex. induktionshäll. Då måste man ha något som leder ström. Som rostfritt stål. Rostfritt stål har hittills stavats "kanna från bodum" eller vissa induktionshällstillverkares egna moccakannor. Dyrt, således. Tillbaka till punkten ovan.

Tills nu.

För veckans fynd är en moccakanna för 6 koppar (vilket är helt ok till frukostkaffe för två-tre personer) från Åhléns. Invägandes till priset av 198 kr är den ungefär hälften så dyr som min aluminiumkanna OCH den funkar även på induktionshällar.

Att den inte är riktigt lika snygg som min får man väl ta, till det priset? Men i alla afll - veckans fynd:

Nya leksaker i köket!

Har idag fått lite nya leksakeer till mitt fina kök på jobbet! Dels ett skärbrädeställ, dels några nya färgade skärbrädor (läs nedan) och så skärpstål och diamantbryne för knivarna. ÄNTLIGEN. Det var typ tre veckor sedan jag beställde det. Ännu har tyvärr inte mina nya fina (fyrkantiga, fackindelade glas)-grönsakstallrikar kommit än, eller min nya vattenkokare (den tidigare är svartbränd inuti, läcker vatten och går på 220 volt, en oönskad kombination).

Nåväl - skärbrädor: Har sedan tidigare en grön och en röd skärbräda på jobbet, men har nu också köpt en blå och en gul, så att jag snabbt kan "färgkoda" vilka livsmedel som skärs mot vilken bräda. Det gör det lättare att inte kontaminera olika livsmedelsbakterier med varandra, och att hålla isär t.ex. vilken bräda man skär vad på. Ni hajar fördelen.

Försökte vara så logisk jag kunde i färgkodningen. Grön skärbräda för grön-saker. Röd skärbräda för rött kött (dessutom rimmar ju "kött på rött", så den blir rätt lätt att komma ihåg!). Blå för fisk, som ju lever i havet, och det är ju - som bekant - blått. Och så gul för kyckling, som ju är gul. I alla fall när den är nykläckt. Mina små vita skärbrädor kommer att även fortsättningsvis användas för utlån till avdelningarna (att skära frukt eller pålägg mot), så de har jag bara märkt med märkpenna, så länge.

Det kanske är fjantigt, men jag tycker att det är jättekul med något så enkelt som att ha ordning på skärbrädor, i mitt kök. Jag blev så glad att jag städade undan min gamla hälldemaskin för att ha någonstans att ha skärbrädestället (maskinen fick bo under min kallskänk så länge, jag använder den VÄLDIGT sällan).
Nu väntar jag bara på mina grönsaksfat och vattenkokaren också!