Intern familjepost: Du gör min dag...

Tänkte att jag skulle spela låten "du gör min dag" med Petter och Magnus i det här inlägget, men låter bli.

Tänkte tillägna inlägget min bror, eller "min onda tvilling" som han ibland kallats - Mackan.

För han är rikt begåvad. Trevlig (nåja, i måttliga doser, ungefär som undertecknad, i alla fall, så finner några i vår bekantskapskrets oss i alla fall uthärdliga under korta stunder), engagerad. En bror sådär, som många önskar sig. Och en jag inte vill vara utan.

Mackan har varit i Almedalen för piratpartiets räkning och "levt rövare" under en vecka och skulle ha några timmar i stockholm, mellan det han anlände med båt från ön och ett tåg hem till Malmö, där han annars bor och verkar.

Vi ses inte så ofta, numer (och det är många i vår gemensamma bekanskapskrets, som valda delar av familjen, tacksamma för. När vi träffas - två himlakroppar, supernovor om man vill, blir det som alltid när två stjärnor krockar, katastrof. Ett svart hål av otyglad kraft - i vårt fall "dumhet" som hotar dra in allt i sitt gravitationsfält uppstår. En gemensam bekant har beskrivit oss som "två duracellkaniner på samma gång - fast genuint klantiga och dumma". Nåväl.) och det skulle vara skönt att träffa honom, om än så bara för att äta lunch.

Och nu utfärdas en publik varning till alla som känner min bror - eller som har med honom att göra - bestäm gärna vad som helst med honom. Men tro för ett ögonblick inte att begrepp som "tid" och "rymd" är samma sak för dig som för honom. "Klockan 12 vid centralen" betyder t.ex. på Mackiska "Någon gång efter halv två på, utanför eller i alla fall någonstans i närheten av ungefär cityterminalen".

Så nu kommer i stället dagens låt:



Ni förstår - jag, som många skulle kunna förledas att tro känner min bror bäst - pratar nämligen inte Mackiska. Jag tror att "12 vid centralen" betyder nämligen ungefär "12 vid centralen". Silly me.

Nåväl.

Lunchen då?

Jodå - det blev en mysig lunch. Faktiskt tillsammans med våra föräldrar (jo, det är faktiskt samma föräldrar, trots att vi under gymnasietiden lurade en lärare att Mackan var adopterad från Polen, något slags dumhetsrekord, då vi ju är enäggstvillingar och så lika att de flesta i vår bekantskapskrets tar fel på oss då och då.)

Det blev goda smörrebröd på trevliga Jacobs på centralen. Gott. Lätt. Mysigt. Gemytlig stämning med många skratt. Och sedan kaffe på maten. Mysigt, som sagt.

Så - Mackan - trots allt: Du gör min dag! (Och när du lär dig använda en kalender eller klocka kommer jag att svimma av ren förvåning!)

Snabb tonfinskceviche

Var hemma hos min storebror igår. Vi hade "en lite grabbig" kväll, med mat, prat om livets allvar, några öl, en flaska vin och mycket och god mat. Det är så i vår familj - vi umgås ofta över och kring mat. Många av mina egna viktigaste insikter och beslut har jag gjort och tagit i något av familjemedlemmarnas kök. Köket är verkligen hemmets hjärta. Och hjärna. Och i vårt sociala liv den naturliga samlingsplasen. Liksom våra förfäder före oss samlas vi kring härden och liksom nästan "i lågornas sken" och där söker vi varandras närhet och värme, men också råd och vishet.

Nåväl. till förrätt igår blev det ett slags ceviche på tonfisk, vaocado, lime och annat smått och gott. Som alltid när min storebror står i köket är det rena, enkla smaker och enkelt elegant:

(2 port)

300g fin färsk tonfisk i små tärningar
Tvåtärnade avocado
juicen från två lime
3 msk chilisås med vitlök (sån där man hittar på asiatiska livsmedelsbutiker)
En skvätt soja
Salt och peppar

Börja med tonfisken och stänk lite lime över den, så den börjar "grava" lite.
Lägg i avocado i serveringsskålar.
Rör i chilisås, limejuice och soja i skålarna
I med tonfisken.
Smaka av med lime, salt och peppar.

Jag inser att min familj inte är precis som alla andras...

Det är under påsken som jag inser att min familj inte är precis som alla andras. Min bror har på sin blogg bl.a. skrivit vad han tänkt bjuda några påskgäster på. Det blev eb ganska "seriös" middag. Fyra rätter och med rätter som räksoppa från grunden (och då menar jag GRUNDEN, som i hemgjord fond) på menyn. Detta nämner han som i en bisats till en "snabbpostning" på bloggen och ursäktar det klyshiga i att laga lamm till påsk.

Mina föräldrar, som tillbringat påsken utomlands kom hem igår, och idag var vi där och hälsade på. Mamma hade - som vanligt - tänkt ut en utsökt måltid och såhär efter påskens småätande och frosseri i ägg hade mamma "slängt ihop något" som visade sig vara rostasfilé med rödvinssås och kokt potatis, med några goda tillbehör som kokt blomkålshuvud och vitlöksoljeslungade morötter.

De hade också handlat "något litet" utomlands och jag fick ett typ kilo torkade örter från provence. Som prick över i hade de sparat gårdagens artikel från DN söndag om Charlie Trotter "ifall du är intresserad av att läsa"...

Ni anar kanske ett mönster här, men för att verkligen gnugga in budskapet liksom rosmarin på en lammstek kan ni ju kanske gissa vad jag och far när vi fick några minuter i soffan ensamma pratade om? Jo - hur MATEN hade varit på resan. Vad de ätit (fullständiga menyer, priser, vinlista - förstås), när och vad de andra i sällskapet ätit (och vad DE tyckt om maten).

Grejen är att det här inte på något sätt känns underligt eller ens lite nördigt i min familj. Mat är helt enkelt något som är ett ständigt närvarande element. Något vi alltid pratar om, diskuterar och bollar förslag med varandra om. Det är något vi läser och förkovrar oss inom, men också något vi hela tiden debatterar (och ibland tämligen högljutt - kan man verkligen ha DET DÄR tillbehöret till DEN DÄR maten?)

Jag inser att min egen familj inte är som alla andras. Att det kanske inte är helt konstigt att jag till sist blev kock i stället för något annat. Att vi har något som inte alla andra familjer har, och fastän det är ett nästan nördigt eller tillbesatthet gränsande intresse är jag väldigt tacksam för det.