Svennedessert - äppelpaj

Världens enklaste. Och godaste. En smulpaj av några äpplen som höll på att bli gamla. Dessa skäres i bitar och läggs i smord form. Täcks med socker, kanel, kryddnejlika, ingefära och muskot. Sedan på med lite margarin eller smör (jag tog mjölkfritt margarin, eftersom lilleman skulle äta.

Och såhär vackert (och gott) blev det.

Fruktfat till gästerna

Skrev ju i förra posten att vi hade gäster idag, och till deras välkomstmingel hade jag gjort i ordning några fruktfat...

Mysig söndag i skogen med barnen - vi äro indianer...

Idag har vi hållit oss i närområdet här. Det är väldigt skönt, för det finns en massa små gröna plättar med trän - något som barnen kallar "skogen" - lite här och var. Och vi har nära till både en trevlig badsjö och ett mindre trevligt träsk.

Men idag var vi indianer. Vi var ute och skulle se vad vi kunde äta av "i skogen". Som indianerna. Det var så att vi igår kväll sett pocahontas, och idag skulle vi leva indianliv. Och då lever man på vad naturen har att ge.

Precis nedanför mitt hus ligger en tennisbana. Precis bredvid den går en cykelväg. Och sen kommer "skogen". Där växer, invid den närmaste lyktstolpen blåbärsris. Just det riset var väl avplockat, men fortsatte man bara några meter in i "skogen" hittade vi både blåbär och andra skojiga saker.

"Det är nyttigt att äta av vad man hittar i skogen" säger min kloka dotter. "Och gott", fyller lillkillen i.

Vi går, efter att ha länsat skogen på de blå godsakerna, lätt fläckiga om kläder, skor, händer och munnar mot träsket. Vi hittar både det ena och det andra, som indianer äter! Som äpplen! Och körsbär.

Tydligen är just körsbär faktiskt typisk indianföda, visar det sig. För just de här förortsindianerna, de intar säkert en tredjedel av dagens sammanlagda energiintag just genom att äta körsbär! Gott är det. Och många bär finns det! Och roligt är det att både plocka dem, och sedan att spotta prick med kärnorna, mot träden, något som små indianer också måste öva på. Det är ett indian-jakt-trick, berättar jag för de små övande indian-glina.

Vi fortsätter vår färd mot träsket, där hittar vi vildhallon. Små, söta, lite tuffare hallon. Barnen njuter. Pappa njuter av att barnen njuter. Och nöjda kan indianerna under segerrop dansa vidare på nya äventyr.

Vad har Anna Skipper, Lill-babs och Alexandra Zazzi gemensamt?

Jo - de har alla varit med och författat en debattartikel i SvD där man kräver att momsen på frukt och grönsaker sänks eller slopas helt, till förmån för folkhälsan. En riktigt bra artikel, tycker jag. Kolla in.

Dole drar tillbaka sin stämning

Läser - glädjande - i sydsvenskan och DN den senaste utvecklingen i "banankonflikten" som jag skrivit tidigare om - att Dole drar tillbaka till stämning. Hurra.

Max går (inte) bananas!

Eller - ja, hur man nu ser det. Hamburgerkedjan Max har sålt en fruktsallad från Dole, som ju är rätt uppmärksammade just nu för att de stämt filmmakarna bakom filmen "bananas" (som går upp på bio på fredag - se den!).

Max tycker helt enkelt att "så gör man inte" och nu har man slutat ta hem fruktsalladen som ett sätt att sätta press på Dole och berätta att "vårt företag är inte med på sådana här fasoner". Bra, tycker jag.

DN skriver lite om det här idag.

Frukt är godis? Godis är nyttigt?

För att belysa lite av problematiken kring det här med att vara kommunalanställd, jobba med barn och mat och hela tiden försöka vara medveten om "hälsosam mat" och de nya trenderna...

Läser i dagens SvD att vi Svenskar äter minst frukt och grönt i Europa. ("Bäst" på att äta frukt och grönt är tydligen Grekerna). Man pratar med företrädare för bl.a. livsmedelsverket som alla hävdar att det är viktigt, för att inte säga livsnödvändigt, att äta mer frukt och grönt.

(Några siffror för dödlighet i olika vitaminbristsjukdomar orsakade av för lite frukt och grönt i kosten framgår inte, men jag förstår att jag som Svensk skall ha dåligt samvete för att jag äter så lite frukt och grönt).

Det här sker samtidigt som man pratar rätt mycket i just barnkostkretsar om att just fruktsocker är farligt och att vi kanske bör skära ned mer på fruktintaget för barn.

Det är svårt med balansgången, således.

Samtidigt - vi har alltid lärt oss att "frukt är nyttigt" och faktiskt fanns det när jag växte upp ett talesätt att "frukt är godis" för att försöka få barn att äta mer frukt och mindre godis.

Så läser jag - i SAMMA tidning ytterligare tips för ett hälsosamt leverne. Där det framgår att jag - för att skydda hjärtat skall äta något helt annat...



Godis

Kalasveckor

Har skrivit om kalas på jobbet förr och förra veckan och den här är verkligen "kalasveckor". Förra veckan hade jag fyra kalas på jobbet (tre på samma dag) och den här veckan är det fyra till (ett idag, ett i morgon, ett på onsdag och ett på torsdag).

För de som är "i branchen" kan jag bara snabbt berätta att "Jo - vi firar barnens födelsedag" och födelsedagsbarnet får då normalt sitta på en speciell stol på sin avdelning och ha krona eller så på sig, barnen sjunger, och så vid mellanmålet får barnen sådana här fruktfat, i stället för tårta eller glass eller så. Det är - bland barnen - väldigt uppskattat och de tycker att det är skojigt när frukten ligger vackert uppskuren och/eller de får pröva några nya tropiska frukter, som de kanske aldrig ätit förr.

Kalas? Kalas!

Jobbar ju i ett kök som har "sockerpolicy", d.v.s. att när jag lagar mat skall jag i möjligaste mån undvika socker.

Barn skall inte ha socker, som bekant. Många föräldrar till barn på de förskolor jag lagar mat till frågar om hur vi ser på socker i maten och ställer ofta frågor som

"Ni ger väl inte barnen nyponsoppa eller söta krämer till mellanmål?"
"Ni ger väl inte barnen varm choklad till utflyktsmatsäck?"
"Ni bakar väl inte bullar och kakor med barnen?"

Och nej - det gör vi inte. Längre. (Tyvärr kan jag tycka, egentligen, för jag tror att barn mår bra av att baka. Och känna lukten av kanelbullar. Och faktiskt äta en då och då. Tillochmed på förskolan, men det är egentligen en annan frågeställning).

Tidigare har vi serverat glass med färska bär till "kalas" då någon fyllt år. Men då vi pratade om hur vi skulle kunna fira ett barn på ett sätt som inte betydde att proppa i det mer socker kom vi fram till följande lösning:

Färsk frukt, upplagt på ett roligt sätt.


Och genast delas förskol(orna/an) i två läger - de föräldrar som tycker att det är bra att vi skurit ned på socker och de som tycker att "varför får inte MITT barn glass?"

Så - hur skall man göra? Well - vi har ju redan tagit vårt beslut, men några föräldrar är rätt upprörda. "Hur KAN man bara servera FRUKT som kalas? Det är väl inget kalas?" Men faktiskt - Barnen verkar gilla det. De äter mycket. Och det GÅR ju att göra lite "roligt och kalasigt" även av bara frukt? Eller vad tycker ni om det här - från i måndags? Skar några frukter - dekorerade med kokos på några av dem, och slängde med lite bambupinnar för barnen att göra "spett" av. Poppis. Och festligt.

"Kalas!" som det brukar heta.