måndag, augusti 31, 2009

Milko höjer priset på mjölk för att stödja mjölkbönder

Såg ni det här i dagens DN? Om inte - läs artikeln. Den går alltså ut på att Milko tycker att en bonde får för lite betalt för att producera mjölk och i stället för att köpa mjölk utomlands höjer de priset på sin mjölk, så de kan ge det överskjutande täckningsbidraget direkt till bonden.

Intressant, tycker jag, när företag går ut och hittar något annat att konkurrera med än med priset. Som i det här fallet att mjölken är närproducerad. Riktigt intressant blir det ju mot bakgrund av att mjölken inte behöver transporteras några längre sträckor!

En riktigt spännande idé alltså. Nu återstår att se ifall folk fortsätter att köpa mjölk från milko, eller om det är plånboken som styr...

Béarnaise

Fick mail om det där jag skrev om kött igår. Det hela handlade om vad man skall äta till sitt kött och jag föreslog en rödvinssås eller en Bearnaise.

Eftersom jag semera fick svarsmail om "men hur gör man bearnaise, då?" och där pulver var uteslutet (bra där!) för att det innehåller för mycket tillsatser kommer här en länk till en tidigare post om just bearnaisesås.

Ibland "snabb-bear" jag och tar då en creme fraiche, skvätter i lite vitt vin och lite vinäger, lökpulver, dragon och persilja och gör den lite gul med gurkmeja. Det vågar jag nästan inte skriva, men så gör jag i alla fall, när jag inte har tid. Bättre att fuska rätt, än att använda pulver. :-)

Och jo - Bearnaise är säkert jättebra LCHF-mat också! :-)

LCHF - en religion?

Det är mycket om LCHF nu. I aftonbladet igår kunde man bl.a. läsa om att folk som äter LCHF-mat tydligen inte blir sjuka i svininfluensan. Dr. Dahlqvist själv, som sägs citeras i tidningen beskriver det emellertid något annorlunda:

Vi är naturligtvis inte garanterade mot vare sig svininfluensa eller andra infektioner. Det jag menar är att vi lchf-are har den gemensamma erfarenheten att vi blir avsevärt mindre sjuka i infektionssjukdomar sedan vi övergick till lchf.
Det är också logiskt med tanke på att vi får i oss mindre av det i överskott infektionsförsvarsnedsättande omega-6-fetterna i matoljorna och margarinet, och i spannmålen. Och att vi slipper de onaturliga fetterna i margarinerna, som självklart försämrar kroppens motståndskraft mot invaderande mikroorganismer.


En något mer nyanserad bild, alltså. Men samtidigt - sättet som aftonbladet uttrycker sig på är inte helt ovanligt bland folk som "hittat ljuset" med LCHF-mat. Man tycker sig se förbättringar med ALLT efter att man börjat äta på det här sättet - tarmfloran blir bätre, man minskar risken för diabetes (och behöver inte vårdas med insulin), man blir smal och vacker, man blir stark, man får ett starkt immunförsvar, man får inte cancer...

Och jag hajar. Budskapet har gått fram. Jag borde äta mindre kolhydrater. Sure. Fine. Jag kommer att må bättre. Men det här känns nästan som en religion. Ett slags väckelse, där de nyfrälsta predikar för de förtappade missbrukarna, som värsta frälsningssoldaterna i londons slum i slutet på förra seklet. Och här börjar jag bli allergisk.

För även om jag förstår att LCHF-mat är bra för mig (och folk omkring mig) är den här kostens värsta fiender sina fanatiska förespråkare. Precis som kristendomens största fiende är kyrkan. Många känner att "jag skulle väl kunna kalla mig kristen om det inte vore så många kristna nötter..." eller "Gud finns nog, men kyrkan är inget för mig". Och på samma sätt känns det med LCHF. Det är nog bra, men folk är så fanatiska att man riskerar att skrämma bort folk.

Läs mig rätt.

LCHF är gott. Det är därför jag gillar det. Som jag skrivit i en mängd inlägg tidigare - jag gillar god mat. Jag gillar smör, grädde och schyssta köttbitar.

LCHF är säkert nyttigt (och i alla fall nyttigare än att peta i sig smakförstärkare och stabiliseringsmedel direkt från burken). Jag hajar det. Det är liksom rimligt och logiskt.

Men LCHF är INTE - för mig - speciellt viktigt. Och jag tror inte att jag kan slippa undan cancer eller andra dödliga sjukdomar som annars inte är direkt relaterade till min kost, just genom att lägga om kosten. Faktiskt. LCHF har ingen magisk "helande kraft". LCHF är inte "det enda ljuset". LCHF verkar vara gott och med det argumentet hade JAG kunnat blivit övertygad och "rättrogen".

Men det känns lite för mycket som en religion för mig.

--

Ps. Som vanligt skriver kostdoktorn väldigt bra, tydligt, balanserat och kliniskt om det här med svininfluensa och cancer... Ds.

--

EDIT: 090831 klockan 14:03- fick en länk till den här - mycket talande filmen av Mackan, i en av kommentarerna. Riktigt roligt!

Mina försök till LCHF/GI blir varm sallad.

Ja - försöker lära mig lite mer om LCHF och/eller GI-mat. En hel del kamrater, kollegor och familjemedlemmar äter så och själv blir jag mer och mer intresserad. Fast jag tycker att det är svårt med inspirationen till nya recept, ibland. Det blir oftast liksom något "jag tar något som jag gillar, så tar jag bort kolhydraterna och fyller på med mer grönsaker".

Inte sällan blir det således olika små varianter på temat "varm sallad". I och för sig inte så dumt, för det är ett ganska bra sätt att göra av med rester också - som här, i förra veckan, då dottern inte ville ha sitt frukostägg och barnen sedan åt pasta med baconsås till lunch. Det blev en liten sallat med ostbitar (från pecorino och västerbottensost), bacon och - som sagt - kokt ägg. Jättegott. Och jätte-enkelt. Och säkert - om man får tro LCHF-folket - nyttigt.

Snabbt tips för dig som vill starta restaurang.

Fick mail om sajten startarestaurang.se och har surfat runt lite på den. Den verkar väldigt vettig och det skall bli roligt att se hur den utvecklas, men - som sagt - går du i "starta-eget-tankar" inom restaurang/hotell/vandrarhem/pensionat/catering så kolla in. Det verkar - som jag skrev - lovande.

söndag, augusti 30, 2009

Fortsatt billigt kött

Enligt flera tidningar kan vi räkna med att det låga priset på "finkött" - Entrecôte och filé, t.ex. kommer att hålla i sig under hösten.

Det hela handlar om att det helt enkelt finns ett överskott på god, Brasiliansk biff och att priset på den nu pressar ned priset även på svensk biff. Enligt vissa av artiklarna är det riktigt billigt:

- Entrecote kommer att gå att köpa för runt hundralappen och oxfilé för under 200 kronor kilot, säger Johan Hållbus, vd för köttimportföretaget North Trade,
(Ur bl.a. GP och DN)

Själv tycker jag att det är intressant att vi Svenskar, som varit väldigt skeptiska till kött från sydamerika i flera år plötsligt köper sydamerikanskt igen, utan att något speciellt har hänt. Samtidigt är det intressant att se att vi å ena sidan kan tänka oss att köpa närproducerat kött för att det är bättre ur miljöhänsyn, medan vi å andra sidan kan tänka oss att äta kött som flugits hit från sydamerika, bara det är extrapris på Ica.

Fast det förstås - det ÄR gott med en riktigt fin bit kött. Och med de här priserna kan tillochmed jag kosta på mig en biff lite då och då.

fredag, augusti 28, 2009

Skolmat för miljoner slängs

Läser i SvD (även om jag också såg rewrites på den här artikeln hos bl.a. DN och Aftonbladet) om att det slängs en massa skolmat i Stockholm. Tydligen är problemet rätt stort. Dels ekonomiskt, men också för att miljöpåverkan är rätt stor.

Men man ser skillnader mellan köken. Och så undrar man varför det är så...

Här är ett par tips, till dig som jobbar i (för-)skolkök för att minska svinnet:

A) Gör dina gäster delaktiga i menyn! Håll t.ex. matråd där du låter eleverna komma med egna förslag på maträtter. Var prestigelös, vill de bara äta makaroner och köttbullar så låt dem göra det. En dag. Sedan kan du kolla hur mycket svinn du fick den dagen...

B) Gör dina gäster delaktiga i matlagningen! Ta in barn i köket, då och då, låt dem vara med och laga mat. De slänger inget de lagat själva. Och de ser efter sina kamrater också!

C) Om det är möjligt - portionera mindre. Alla vet att när maten är "på andra sidan kökströskeln" är den sopor. Jag vet att du vet att du inte får ta om hand om rester som serverats i matsal eller ute på avdelningar. Men om du portionerar ut mindre kan folk komma och hämta mer "när de behöver" snarare än få för mycket på en gång. Svinnet minskar och du får rester i köket, som du kan ta bättre hand om - gammal kostekonomi, helt enkelt.

D) Umgås med dina gäster! Känner de dig ser de ditt jobb. Ser de ditt jobb tar de hänsyn och kastar mindre.

E) Beställ lagom mycket! Ett tips som tar lite tid att lära sig. Och det kan variera väldigt (på en förskola krävs det bara att det börjar gå vintersjuka eller förkylning och så kan antalet variera med typ hälften på en dag!), men försök att använda dig av råvaror så länge som möjligt, så du slipper få "svinn i köket".

--

Andra om samma ämne.

torsdag, augusti 27, 2009

Lika bra arbetsmiljö på förskola, som på krogen?

Läser i DN om att man skall införa rökförbud (rökbefrielse?) för kommunal personal i Stockholms stad fr.o.m. första maj 2010. Det här är lite spännande - för jag känner igen en del av tankegångarna och tonerna från debatten kring rökförbudet på krogen, för några år sedan.

Då hette det att man "jagade rökare" och att man inte tyckte att det var möjligt att avvisa gäster som rökte.

Samtidigt blev det den enskilt största förbättringen av arbetsmiljö i en branch där det förut varit i princi omöjligt att inte utsättas för passiv rökning.

Därför tycker jag att det är viktigt att det här nu genomförs i hela stockholm. Vi som kommunalanställda har med människor att göra som - liksom personal på krogen (fast det den här gången är omvänt) - inte kan välja om de vill utsättas för våra eventuella rökvanor (barn på förskola, äldre på vårdhem av olika slag etc.) Det känns viktigt att det här genomförs nu.

Kanske blir det nu - att jobba på ett kommunalt förskolekök - lika bra arbetsmiljö som det vore att jobba i ett krogkök? :-)

onsdag, augusti 26, 2009

Så - äntligen fyllda 34, nu inne på det 35:e

Jo, jag fyllde u år härom dagen. En händelse som någon av Er noterade i kommentarerna på Krubbs mikroblogg. För Er andra kommer här några bilder och kommentarer från själva födelsedagsfirandet.

Som alla av Er säkert redan vet är jag inte helt hemma med (för att inte säga totalt värdelös på) att baka söta bakverk. Det var därför Gud skapade konditorier. Det blev således köpetårta till kaffet. Och mariekex. Man kan inte ha kalas med barn utan att servera mariekex. Jag är säker på att det står någonstans i "partybalken" i festlagsparagraferna i lagboken! Nåväl. Dotern är pappas prinsessa, älskar marsipan och grönt, så det blev prinsesstårta.



Först på plan av gratulanterna var givetvis lillkillen, som ju är hemma med mig, så jag får vara pappaledig från jobbet. Nummer två var min egen pappa. Tyvärr var mamma såpoass sjuk att hon inte orkade, eller kunde, komma förbi. Lillkillen har dessutom hostat och sådär och mamma får inte få någon infektion i luftvägarna så... Tyvärr blev det bara pappa. Men det var mysigt, det också.

Av någon inte helt solklar anledning kommer mina barn väldigt bra överens med "faffa" och han är således den släkting de lärt sig yrkestiteln på först, sedan de lärt sig "mamma" och "pappa". (Dottern brukar dessutom när hon jämför hur stor och stark någon är fråga om han/hon är starkare än pappa och om man svarar "ja" ställa följdfrågan - "starkare än farfar?").



Näst på plan kom just dottern (som varit hos dagmamma) och dotterns ömma moder. Fina presenter överräcktes. En äggskärare - dottern äter tydligen skivat kokt ägg på smörgåsen numer - en GIGANTISK mugg som dottern tyckte att "den kan du dricka kaffe ur på morgonen". När jag förslog att jag kunde ha den till te eller soppa för att den var så stor att ha kaffe i svarade hon sakligt: "men ¨då behöver du bara dricka en kopp". Hon är smart, dottern. Det måste hon ha efter sin mor.



Efter det kom så klätterkompis, storebror och till sist Frk R. som alla också hade med sig presenter. Här - utan inbördes ordning, på något sätt, bilder på några presenter. Som kock tycker man sig se ett visst tema:



Ett par flaskor med gott att dricka i, blev det!

Annat gott att dricka, även det i flaska - den här gången årets svartvinbärssaft. Och så blommor.



Och äggskäraren. Som både skivar och klyftar ägg. En svart. Snygg.



Kaffemuggen. Här i jämförelse med min ordinarie morgonkaffekopp. Jag behöver
onekligen inte fylla på den. Den lär räcka! :-)



Ett litet specialomnämnande är det emellertid värt: Jag fick en Wüsthof Classic Ikon i present av Frk. R. Den lär vara inköpt på eventkock, för med i paketet låg en massa broschyrer om knivar som bara finns där. Nåväl. Har velat ha en sådan här sedan jag såg dem på GastroNord förra året, men har inte tyckt mig ha råd att köpa en. Eller att jag borde kosta på mig den lyxen när jag nu redan hade en gammal, mycket använd och älskad (och ömt vårdad) wüsthof classic som jag använder dagligen i jobbet. Ändå - jag har gått och suktat lite efter den här kniven. Den är så himla snygg. Och just den här varianten - med det vita handtaget - den känns nästan lite "western-gangster med pärlemorhandtag på puffran"-snygg, sådär. Billy the kid - here I come, liksom. Så - lite speciellt roligt var det.



Och i övrigt - tack till alla som var med och firade, skickade hälsningar eller på annat sätt såg till att dagen blev en så fin dag:

Kollegorna på Ekbacken (som sjöng så... vackert?), Farmor (som inte sjöng, men som ringde och gratulerade), Mackan (som sjöng), Mamma och Pappa, Ninna, Jocke, Lotta, Magnus, anita, Kjell, Hasse, Erik, Andreas, Joi, O., Kallskänkan, Systerdotter Hanna, JobbHanna, Lena H och så givetvis Frk R.

Tack, tack, tack.

Inspirerande blogg!

Fick det här bloggtipset av mina föräldrar och har sedan surfat runt på den i några timmar. Riktigt bra receptblogg för folk som vill äta mat med mindre kolhydrater och större andel fett. Kolla in!

tisdag, augusti 25, 2009

Bloggare deprimerad efter bantning.

En rubrik som skulle kunna vara satt av Aftonbladet, jag vet, men det handlar alltså om "Kissie", modebloggerskan, ni vet? Hon testade det där Alli (heter det väl) och fick förutom de vanliga magbesvären en depression. Hon tog sig tydligen inte ens ur sängen när det var som värst.

Skrämmande. Och jag tycker att det är rätt skönt, såhär någon dag efter att aftonbladet publicerade sin artikel om mat för (överviktiga) barn och ungdomar att man går ut och berättar historien om att det inte finns några genvägar till en lägre vikt.

Det är lätt - kan man tänka - att tro att man genom bara att ta en kort pillerkur skall bli av med de där extrakilona och sedan skapar man sig nya, allvarligare problem?

Nåväl. Vad vill jag med det här inlägget, då? Well - oavsett om du söker viktnedgång med viktväktare, enligt livsmedelsverkets rekommendationer, LCHF, GI eller vad det än är som funkar för dig verkar det enda som funkar på lång sikt vara att lägga om kosten, att ändra ett beteende. Och för människor som vill göra det har vi som kockar, framförallt till just barn och ungdomar, en jättemöjlighet att lära oss och hjälpa till mer. Att i högre grad titta på behoven som barnen, ungdomarna och deras föräldrar tycker sig ha och försöka hjälpa till att laga - även fortsättningsvis - så god och näringsriktig mat vi kan, trots nya kostråd, tips etc.

Jag vill själv vara en del i att försöka hjälpa mina "kunder" och gäster att äta så bra som möjligt, enligt vad de själva tycker. Både vad det gäller smak, presentation näringsinnehåll och hur kosten är sammansatt.

Ps. En till som skrivit några gånger om Alli är förstås kostdoktorn. Ds.

måndag, augusti 24, 2009

D-vitamin mot (öron)-inflammation i stället för antibiotika?

Ja, det verkar så. Kolla in den alltid briljanta kostdoktorn.

Vill bara tipsa om världens chans.

Jo, såhär, va. Läser lite bloggar, såhär på kvällen, då ComHem tydligen har krångel med TV-nätet i mitt hus och jag inte har något annat att göra.

Kollar in mannen, myten, idolen och viss mån mentorn Lagers blogg och ser världens chans till världens kanske näst bästa kockjobb (det bästa är givetvis som köksmästare för ett kommunalt förskolekök i Hammarby Sjöstad, men just det jobbet är redan taget! :-) ) - att kocka en vinter i Thailand.

Förra året hjälpte jag - lite överilat, kanske - en tidigare commis att få jobb där och vis av erfarenheten kan jag väl säga:

Om du är duktig, har gjort några år i svenska kök, har en vettig reportoar, jobbar rent och inte har svårt att jobba i team - då bör du kanske tänka på det här.

Däremot:

Om du har något över huvud taget som håller dig hemma i Sverige, såsom nytt förhållande, goda arbetsvillkor, en lön du trivs med och ett behov av "västerländskt arbetssätt" bör du kanske tänka två gånger innan du drar.

Samtidigt - det här är världens chans. Och världens möjlighet till äventyr. Vore jag tio år yngre och inte hade barn - eller känslomässigt kunde klara mig utan dem i ett halvår skulle jag åka direkt (nu klarar jag knappt de dagar när de är hos sin mamma, så det är inte aktuellt, men ni hajar). Så - kolla in Lagers blogg och hör av Er till honom om ni känner att:

"Jag är nog fan en kock som skulle kunna köra ett halvår i sydostasien utan att det gör så ont..."

lördag, augusti 22, 2009

Min bror, hans son, mina barn och jag

Ja - vi har hängt allihop idag. Det var skönt. Mamma och pappa (alltså farmor och farfar) var också ute en kort sväng och sade hej till alla barnbarn. Själv njöt jag av varje sekund tillsammans med tvillingbrorsan. Han bor i Malmö så vi ses bara några få gånger per år.

Barnens kusin - min brorson - har jag inte sett på... länge. Jag vet faktiskt inte hur länge, men det är nog ett halvår sedan sist. Stor hade han blivit, i alla fall. Inser att man ser på sina och andras barn att man själv blir äldre, men man märker det väl mest på barnen. Hoppas jag. :-)

Med så många barn här blev det pasta med köttfärssås - för dagen pimpad med rosad paprika, rödbetor, oatley "i mat" och lite annat smått och gott. Till sist pyntades den med färskhyvlad pecorino, som jag tycker är nog så bra som parmesan på. Brorsan fick också en klick ricottaost på sin.

Inte så dumt, faktiskt.

fredag, augusti 21, 2009

Med tidningar som aftonbladet skriver sig en matblogg själv!

Läser en artikel om mat för barn i Aftonbladet och upprörs över hur dåligt underbyggd den är. Den följer i och för sig - och citerar i stora stycken - livsmedelsverkets rekommendationer för "mat för barn" (som bl.a. ligger till grund för kostpolicyn för barn i Stockholms stad).

Typiska tips man får som matlagare till barn är (förutom en massa skrämselpropaganda att snart sett vartannat barn är överviktigt i skolan och att det sitter i med babyhull ända upp i tonåren!) att man skall "i princip utesluta färdig barnmat på burk", att man skall servera vatten i stället för mjölk till barnen, att ge dem margarin i stället för smör, etc.

Alltså - gamla utdaterade kostråd som tillochmed livsmedelsverket själva börjat ifrågasätta. All samlad nutida forskning tyder nämligen på att vi människor i högre grad än vi tidigare förstått behöver just naturliga animaliska fetter som från smör och ost, och mindre kemiska tillsatser som förtjockningsmedel och smakförstärkare, som man petar i t.ex. vegetabiliska margariner.

Men - så blir man lite glad igen, för när man scrollar ned i artikeln ser man att aftonbladet har annonser som gäller kost och hälsa, ute i mariginalen till höger. Kolla vilken annons som är störst, och kolla in den websidan i stället! :-)

Veckans absolut roligaste


Kom hem från en lång prommenad med lillkillen förut idag och fann ett paket på hallmattan! Kul, tänkte jag, undrar vad det är?

Jo - det var den - visar det sig - fantastiskt fina nya boken "Svamplycka" av husguden Jens Linder och Pelle Holmberg.

Jag säger det med en gång - jag kan inte skriva en rättvis recension av den här boken. Dels har jag bara hunnit titta lite på bilderna och konstaterat att jag kommer att laga ett par recept (ett heter t.ex. "svampgryta i det fria" och är fotat på ett likadant friluftskök som det jag har!) och dels är Jens Linder en av mina absolut största hjältar, tillsammans med Anthony Bourdain, Måns Falk och Kinna Jonsson (som alla skriver fantastiskt om mat!)

Så jag skriver det bara rätt ut:

WOW. Vad kul. Och den här boken skall jag verkligen läsa! Jätteskoj med en temabok om svamp. Och speciellt nu i höst när det funnits så mycket svamp ute! Det här känns jättekul!

Pho - igen.



Pho - sydostasiatisk nudelsoppa. Går att göra på hur många sätt som helst. För att citera min gamla lärare och numer TV-kändisen Alex Nilsson: "Har man bara vatten kan man alltid göra soppa!". Det blev soppa på nudlar, surimi, lite grillad paprika från kvällen innan, några strimlor lök, lite kokosmjölk, thai-chilisås, lite hemkokt skaldjursbuljong (på räkskal) och till sist lite majs som jag hade kvar från härom dagen, som fick trängas i soppkastrullen.

Och helt ok snabbmat.

onsdag, augusti 19, 2009

Stackars Ernst

Mysfarbrorn Ernst Kirchsteiger har råkat ta fel på ett par växter i TV och kryddat brännvin med fel art. Tydligen inte jättebra då det han kryddat med verkar giftigt. Illa, om än ett "honest mistake". Fast lite anmärkningsvärt då Ernst från början är en av oss. En kock, alltså.

Favoritsmöret


Läste i ett annat blogginlägg på nätet om smör. Där pratas det om Arlas och Lindahls "smörkrig". Jag lägger mig inte i. Lindahls är godare, i alla fall.

Fast Lidls "Milbona"-smör är ännu bättre.

Och allra bäst just nu är faktiskt Valios smör. Som jag mycket glatt konstaterar också finns i praktisk "smörgås-bredar-bytta".

Vilket är ditt favoritsmör? Jo - ja just det - inlägget ovan - Kostdoktorn kör en enkät - vilket smör du föredrar. Gå in och kolla!

Varm sallad med bacon och rostad paprika



För Er som inte vet hur gott rostad paprika är - testa! Det är skitenkelt att göra. Ta ur kärnhuset ur en paprika, skär själva paprikan i "filéer", så - in på en plåt med lite olivolja i en het (200 grader?) varm ugn i några minuter. Lägg sedan paprikan i en bunke och spänn plast över. Efter någon minut har skalen nästan "svettats" av och det är lättare att dra bort dem.

Enkelt.

Och gott.

Och såhär blev min sallad. Toppad med lite ricottaost för att det skulle bli tjusigt och för att jag inte orkade göra någon dressing idag.

tisdag, augusti 18, 2009

Dagens pasta


Ja - ni vet. Det blir en del pasta när man lagar mat till barn? Idag blev det något slags penne, men som är rullade av små riktiga frimärken av pasta. Jättegoda. Givetvis inköpta på Lidl. :-)

Så blev det korv till. Ett par skivor salami. En bratwurst. En kalkonkorv och så lite lök och vitlök. Och några skivor kalkonbröst. I lite olivolja. Och vi som tålde det - vi toppade med lite ricottaost ovanpå. Och voila!

Snabbmat. Enkelmat. Barnmat. Men ändå lite lyxigt sådär. Fastän det är typ "makaroner och korv". Och barnen gillade det också, och det är väl det som är huvudsaken, egentligen?

Smaklust


I helgen går den lilla matmässan "smaklust" av stapeln. Anne lottar ut biljetter till workshop:arna på sin blogg! Surfa dit och vinn, vettja. Och jo - inträdet till själva mässan är gratis! Var där eller var rektangulär!

...och när köksmästar'n är borta...

dansar kallskänkan på bordet? I wish. Men ändå.

Är alltså hemma på pappaledighet. En ledighet jag planerat länge. Ska vara hemma tills i januari, någon gång, då lillkillen skall skolas in på förskola. Vilken är inte bestämt än, men han står i kö för några stycken... Nåväl. Är alltså hemma. Och lagar mat åt mina egna barn.

På jobbet fick jag ju för en vecka sedan en ny kollega - norra Europas kanske bästa kallskänka - och hon och min tidigare commis, numer kollega och ständige vikarie - O. kämpar på i köket.

Det kommer nog att gå bra. Så småningom. Första dagen (igår) på köksmästar'ns pappaledighet verkar ha gått sådär. I några av kollegornas samtal igår hörs tydlig desperation när de berättar att O. är sjuk, att det skall bli fest i morgon (idag, alltså) och att man fått plocka in en övertalig pedagog från öppna förskolan för att få ihop lunchen.

Själv känner jag mig rätt distanserad. Jag är hemma. Jag har ett annat jobb nu. Att vara pappa. På heltid.

måndag, augusti 17, 2009

Barnmat - Thailändska blandfärsbiffar



Är hemma och är pappaledig med lillkillen, från och med idag, och vi har tagit det rätt lugnt faktiskt. Två svala snubbar som hänger lite skönt, sådär, liksom? I alla fall - första dagen har i alla fall gått väldigt bra hittills. Till lunch hade jag lite grejer hemma som jag handlade i min lokala butik igår, som jag kunde slänga ihop något av.

Vet egentligen inte hur thailändskt det är med blandfärs, men det var billigt på coop, så jag köpte det. Hade ett par schalottenlökar hemma, och så var experimenterandet igång! Och som vanligt, eller i alla fall rätt ofta, blev det förvånande bra. Bara sådär, liksom?

I alla fall - ett slags rätt kryddiga blandfärsbiffar, som jag toppade nudlar med, och sonen blev fett nöjdish.

(Och ja - jag läser min andra Jens Lapidus på kort tid, nu - jag vet att det märks! Please bear with me! )

--

400 g blandfärs
2 st schalottenlökar
1 vitlöksklyfta
Lite (½ dl?) vetemjöl
1½ msk Thai Sweet Chili-sås

Hacka schalottenlök och vitlök till typ damm
Blanda med färsen, äggen och chilisåsen. Låt gå ihop sig ett tag.
Ställ i kylskåpet i några minuter.
Pudra färsen med mjölet och blanda runt det.
Forma små biffar, som du steker på medelvärme i lite olja, i en panna.
Servera till något som känns lite asiatiskt.

torsdag, augusti 13, 2009

...och för precis två inlägg sedan...

Spräckte Krubb tuseninläggs-gränsen. Grattis mig! Eller vad man säger! Kanske dags för något slags firande? Samma vecka som nya boken kom, och allting! Kul, känns det i alla fall!

Kanske professionell blogg, men inte proffsblogg?

Läser i DN om de mest besökta s.k. proffsbloggarna och lägger märke till att de allra flesta av dessa "proffsbloggar" drivs av unga tjejer som skriver om mode.

Och det är ju givetvis ett jobb. Att få betalt för att skriva är ett jobb. Och således är man alltså "proffsbloggare" om man får betalat, genom t.ex. annonsförsäljning, för att blogga.

Själv blir jag alltid lite intresserad när man skriver något med "proffs" för jag vill gärna själv vara ett. Att upplevas som proffsig och kunnig. Både när det gäller min profession - som kock - och som skribent.

Samtidigt får jag - och det vill jag vara jättetydlig med - inte ett öre för att skriva Krubb. Det är ett fritidsprojekt, men som ibland handlar om mitt huvudsakliga arbete - att laga mat i ett professionellt kök.

Men jag reagerar. Att skriva om det man får betalt för skulle ju också kunna vara proffsbloggande? Eller?

Nåväl. Funderar på om Krubb skulle uppfattas mer proffsigt om jag tillät olika sorters reklam på den? Det skulle ju kunna vara från olika försäljare av köksutrustning, eller från restauranger och krogar, eller kanske andra bloggförfattare eller rent av förlag som vill sälja sina kokböcker? Och i de funderingarna har jag i föelängningen också tänkt på om jag någonsin kanske kan komma att tjäna pengar på Krubb.

Jag tror emellertid inte det. Det verkar vara svårt att få betalt för annonser på bloggen. Och att byta exponering på bloggen mot varor, som mat, verkar också svårt. Och det verkar vara svårt att motivera både besökare till bloggen att klicka sig vidare till annonsörer och leverantörer. Om man nu inte också äger de företag som annonserar.

Fråga Blondinbella och hennes pappa...

Nåväl. Jag får väl - så länge - nöja mig med att vara en proffsig kock (om jag nu är det) och blogga vidare som amatör. För jag tror inte att Krubb blir bättre - eller proffsigare - som blogg av annonser!

Frukt är godis? Godis är nyttigt?

För att belysa lite av problematiken kring det här med att vara kommunalanställd, jobba med barn och mat och hela tiden försöka vara medveten om "hälsosam mat" och de nya trenderna...

Läser i dagens SvD att vi Svenskar äter minst frukt och grönt i Europa. ("Bäst" på att äta frukt och grönt är tydligen Grekerna). Man pratar med företrädare för bl.a. livsmedelsverket som alla hävdar att det är viktigt, för att inte säga livsnödvändigt, att äta mer frukt och grönt.

(Några siffror för dödlighet i olika vitaminbristsjukdomar orsakade av för lite frukt och grönt i kosten framgår inte, men jag förstår att jag som Svensk skall ha dåligt samvete för att jag äter så lite frukt och grönt).

Det här sker samtidigt som man pratar rätt mycket i just barnkostkretsar om att just fruktsocker är farligt och att vi kanske bör skära ned mer på fruktintaget för barn.

Det är svårt med balansgången, således.

Samtidigt - vi har alltid lärt oss att "frukt är nyttigt" och faktiskt fanns det när jag växte upp ett talesätt att "frukt är godis" för att försöka få barn att äta mer frukt och mindre godis.

Så läser jag - i SAMMA tidning ytterligare tips för ett hälsosamt leverne. Där det framgår att jag - för att skydda hjärtat skall äta något helt annat...



Godis

Matbloggar.com

Vet inte om ni sett det här, men det finns alltså något slags "ny bloggportal" för just matbloggar. Många av mina favoriter har redan registrerat sig, så nu gör även jag det.

Kolla in.

måndag, augusti 10, 2009

Och NU finns den ÄNTLIGEN på RIKTIGT!


Nu finns min nya bok - "Finns det någon mer mat?" ute till försäljning på Vulkan. Den var också med som bidrag i "Mat och dryck"-kategorien till "Årets blok 2009".

Och spring iväg och köp nu!

Och för Er som vill vänta med att köpa en och i stället låna en på biblioteket kommer det att ta någon vecka till, innan det är klart med ISBN-nummer och liknande.

söndag, augusti 09, 2009

Jag har en så hjälpsam familj, jag...

Min mamma, lite oroad - verkar det som - av en tidigare bloggpost föreslår lite vänligt i ett mail att jag kanske borde gå en ny matlagningskurs!

Jag har en så hjälpsam familj, jag! :-)

lördag, augusti 08, 2009

Barnvänlig pasta



Har skrivit det förr, men det tål att upprepas. Det finns ett par lärdomar jag fått av att laga mat för barn på förskola som jag försöker förmedla till andra i liknande situation och de är:

1) Det går att få mat att smaka bra, även utan salt. Salt är farligt för små barn, vars njurar inte kan ta upp salt ordentligt.

2) Barn gillar smakrik mat MEN

3) Barn verkar vilja ha maten uppdelad. Inte så mycket grytor och "blandad" mat. Separerade grönsaker i stället för fina sallader, t.ex. Eller som idag - med pasta för sig, kyckling för sig och sås för sig. Bägge barnen åt. Med god aptit. Tillochmed dottern som annars inte brukar vilja ha någon sås på sin pasta!

Ungefär såhär ser ett recept ut:

(4 port.)

200g pasta.
Vatten att koka pastan i

Kycklingen:

2 st kycklingbröstfiléer
1 tsk paprikapulver - mild
1 krm vitlökspeppar
2 tsk olivolja

Såsen:

2 tsk olivolja
1 st röd paprika
2 msk tomatpuré
1 dl hemkokt kycklingbuljong (osaltad)
1 tsk oregano
1 vitlöksklyfta
1 krm svartpeppar

Börja med att sätta på pastavattnet. Salta lätt, ifall du inte lagar mat till små barn.
Tärna så kycklingen så smått du kan. Börja steka den tillsammans med paprikapulver och vitlökspeppar i olivolja i en medelhet panna. Rör i pannan då och då.
I med pastan i vattnet då den kokar.
Tärna paprikan och släng i en panna med olivoljan.
Finhacka vitlöksklyftan och ha i när paprikan börjar släppa lite vätska.
På med tomatpure och låt koka ihop något.
Slå över kycklingbuljongen.
Smaksätt med svartpeppar och oregano.

Picknick-mat för i morgon.


Ska på picknick i morgon, med barnens mor och barn och bada vid glasbrukssjön. Det känns kul. Barnen är spända på att träffa mamma igen, som de inte sett på ett par dagar. Så i eftermiddag har vi packat ihop ett gäng burkar till något slags picknickmat inför morgondagen:

Stekt kyckling och dadeltomater
Fägglad pasta
En curry- och chili-smaksatt majonnäs
Lite strimlade grönsaker
Smörgåsar med skinka och leverpastej
Strimlad rökt skinka att ha till sin "pastasallad"
Kex och dricka

Och så måste jag packa frukt också! Det ser ut att bli äppelbitar, i en liten burk tills i morgon, också.

--

Majonnäsen är alltså en hemgjord majonnäs - typ såhär:

2 äggulor
1 msk vit balsamvinäger
2 tsk dijonsenap
2 dl majsolja
1 vitlöksklyfta - finhackad

Vispas - oljan tillsätts droppvis - till majonnäs
Denna smaksätts med salt, spiskummin, gul curry (madras) och thailändsk sweet chili-sås efter behag.

Låt stå i kylen över natten.

fredag, augusti 07, 2009

Fredagsfoto - Vass


Kommer alltså med ett bidrag till FREDAGSFOTO: VASS.

Off Topic: Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag...

Det är sent en torsdagkväll och jag har haft mina barn hos mig. En dag som vi kanske inte gjort så mycket, men som känns bra ändå. Och på något sätt känns det bra att dela med sig av det där vackra i livet som gör att livet ändå är en speciell gåva... Det där vardagliga som blir fint och vackert bara för att det är en vardag med dem man älskar...

Efter frukost kom sonen och slöt upp med dottern och pappan och vi gick ut och lekte ett tag, tills dottern ville plocka en vacker sommarbukett. Denna plockades ihop under högtidliga former och sattes i dotterns lilla tillbringare, som annars fört en tillvaro bland sandlådeleksakerna på sistone. Nu fick den emellertid bli vas och ställdes så småningom på bordet "tills mamma kommer och kan se den".

Dottern ville också ha "grillad korv" till lunch. Det fick bli fuskgrillat, men icke desto mindre korv med grillränder. Ibland är man lycklig att köket är så välutrustat som det faktiskt är! Den duktiga Dottern hjälpte till och vände korvarna i pannan så att de fick ränder hela vägen runt om.

Den "grillade korven" avnjöts sedan under glatt tjoande av både dottern och lillkillen. Vi alla njöt av hur enkelt och gott det faktiskt är med en grillkorv, med lite senap och ketchup på. Det behöver inte vara svårare än så...


Så gick vi ut och lekte igen. Lekandes i parken ringde plötsligt telefonen det var "farmor och farfar" och farmors bror, som är på besök. Dessa slöt upp och vi fikade lite i den av NVP omskrivna sagoparken, vid gamla frälsis-kåren. Barnen var glada, men till slut mycket trötta.







Det är inte mycket att göra annat än att stämma in i Agnetha Fältskogs toner från sjuttiotalet:



--

Fotnot: Det här inlägget är ett schemalagt blogginlägg.

torsdag, augusti 06, 2009

Bär ger energi som räcker hela hösten


...om man får tro Aftonbladet. Det vore bra. Förra veckan såg jag faktiskt hjortron, men de var ännu bara kart och hade inte riktigt mognat. Om någon vecka blir det kanske ut i skogen här intill i alla fall och försöka hitta blåbär. Det skulle vara gott till någon paj, eller sylt, eller så. Vi får se.

Hjortron är annars ett av mina absoluta favoritbär. Vilket/vilka är dina?

(Och den här gången är det hjortronen på bilden som har med texten att göra)! :-)

Inte alla förskoleanställda borde få blogga...

Läser det här i SvD och i Aftonbladet och blir så rasande att jag kokar!

A) Jag har barn i förskoleåldern själv och det här är ungefär det värsta jag i mardrömsväg kan fantisera ut.

B) Jag arbetar själv på förskola. Att vara man och vilja jobba med barn - i någon som helst form - och med små barn i synnerhet väcker alltid viss misstanke, skepsis eller i alla fall frågor och inresse hos de föräldrar som lämnar sina barn i vår vård.

Det är därför OERHÖRT att något sådant här kan ha fått ske. I Stockholms kommun fick jag lämna utdrag ur belastningsregistret för att få bli anställd. Detsamma gällde under det dryga halvår jag vikarierade på Värmdö. Det finns alltså rutiner för att kontrollera nya anställda i kommunen. Jag tror - emellertid - inte att den kontrollen görs automatiskt på alla kvinnor som anställs, men på samtliga män. De övriga killar jag känner som arbetat som vikarier på min förskola under våren har bägge fått lämna utdrag ur belastningsregistret.

Och det tycker jag är rätt.

Men - som sagt - jag blir VANSINNIG när jag läser sådant här. På precis samma sätt som jag blir VANSINNIG när folk i restaurangbranchen inte kan följa lagar och regler. När mitt yrke dras i smutsen. När min heder tafsas på av hjärndöda kriminella idiotjävlar får det mig att vilja återinföra dödsstraff. På riktigt.

För mitt jobb är världens bästa.

Att laga mat till barn är underbart. Och jag älskar att jobba med barn. Att umgås med barn. Att ge dem min mat.

Jag inser när jag läser meningarna ovan att jag inte kan skriva att "jag älskar barn" utan att själv bli åtminstone lite extra synad i sömmarna av kollegor och andra kommunanställda. För att jag är anställd på förskola. Och för att jag är man.Och det är sådana här idioter som gör att det är så.

Samtidigt är jag kluven. Jag vill inte ha mer kontroll av män som jobbar i förskolan, för jag är själv man och det är bökigare och bökigare att sköta sina arbetsuppgifter hela tiden. (En av vikarierna berättade i somras att han t.ex. inte någon gång lämnades ensam med barn vid skötbordet. Han vågade heller inte hjälpa barn att torka sig "där fram" efter att de varit på toaletten, utan ville ha hjälp av kvinnliga kollegor, för att ingen skulle kunna - ens för ett ögonblick - få för sig att "det var något".

Fas jag vill ha kontroll - för jag har - som jag skrev - barn i den här åldern och jag vill givetvis inte att de någonsin skall komma i kontakt med något sådant här.

Jag hatar därför sådana här händelser. Jag hatar att folk gör såhär. Och jag skulle ha svårt för att inte hata någon som gjorde såhär om jag fick reda på vem det var. De här händelserna tar fram det värsta i mig.

Jag vet inte riktigt mer vad jag skall skriva. För jag är så upprörd just nu.

--

EDIT: kl. 19.50 - Jag har fått ett par mail om det här inlägget nu, men inga bloggkommentarer. Mailen är från kvinnor som tagit illa vid sig av att jag tycker att även kvinnor bör referenstestas i belastningsregistret. Då de hävdar att detta är ett typiskt "manligt problem" vill jag att andra framförallt killar skriver om SINA erfarenheter av det här. Länka gärna hit från din egen blogg, eller skriv i kommentarerna här. Tack på förhand. MVH /Jesper

onsdag, augusti 05, 2009

För en vecka sedan...



För en vecka sedan...

För en vecka sedan var jag i fjällen.
För en vecka sedan var det sista kvällen i tältet.
För en vecka sedan hade jag och mitt resesällskap levt på frystorkat i flera dagar.
För en vecka sedan tog vi ett beslut att lyxa till det.
För en vecka sedan köpte jag mat för nästan 200 kronor på en fjällstation.
För en vecka sedan åt vi upp all mat på en gång, för det var så gott, trots att det varit så dyrt.
För en vecka sedan lade vi oss mätta, som prinsar.

Trots att det var kallt i tältet.


--

Och här är en liten god crostini med ost, lite stark korv och pyntad med oliv. Till cidern var det alldeles fantastiskt lyxigt!

tisdag, augusti 04, 2009

Om E-böcker...

Det började redan igår. Men flera tidningar och en stor mängd bloggar har sedan hakat på och skrivit om, rewritat eller kommenterat den här artikeln från SvD om E-böcker och försökt göra något slags nyhet av den.

Det handlar om att flera förlag börjat intressera sig för olika tekniker att faktiskt distribuera sina författares verk billigare än att trycka dem på papper.

Men frågan, som den alltid kokar ned till är: finns det någon marknad. Hittills har svaret i princip varit "nej". Dels för att folk har utvecklat egna standarder som bara stöds av egenutvecklade ofta rätt tekniskt håriga lösningar för att läsa E-böckerna (och samtidigt garantera något slags upphovsrätt) och dels för att det just kräver tekniskt håriga lösningar för att läsa en E-bok. Det krävs något slags dator, eller burk för att över huvud taget kunna läsa. Och folk läser inte på en dator som de läser på papper. (Krubb skulle aldrig göra sig något vidare som papperstidning, eller hur? Även om den givetvis är en av Sveriges bästa matbloggar?! :-) )

Men nu - skriver man i tidningen (och då är det ju sant!) börjar förlagen hitta modeller för att både få ut sina E-böcker och det finns ett större och större intresse bland läsarna, sägs det.

Själv har jag i samband med tågresor till och från fjällvärlden och någon dag i anslutning till dessa i år klämt tre pocketböcker. Det gör att en "läsmackapär" skulle behöva kunna lagra sisådär 1800 sidor text i läsligt format, kunna ha en "aktivtid" utan att behöva laddas om på sisådär 40 timmar, väga max 150 gram, tålas att knälas med i fuktiga och bitvis hårda miljöer (som en ryggsäck en mycket regnig vecka i fjällen, t.ex.) och kosta ungefär 200 kronor för att vara ett alternativ.

Så är inte fallet.

Tyvärr.

Dessutom finns det böcker - kokböcker t.ex. (jag själv har skrivit en) som redan finns som både pappersbok och e-bok. Nu har min bok inte sålt i några jätteupplagor, men jag tror att jag hittills har haft EN betalande kund av E-boken. Mot "några hundra" vad det gäller pappersdito.

Folk vill helt enkelt ha en bok att kunna bläddra med i köket. Eller i värsta fall använda som grytunderlägg. Och till det är en sådan där tilltänkt "läsmakapär" inte riktigt optimal.

Så jag tror inte på E-boken. Än. Eller kanske ens aldrig. En bok är helt enkelt alldeles för billig, lätt, användarvänlig och tålig för att jag skall ens börja fundera på att börja läsa på en skärm i stället.

Och den kräver inga batterier.

"Nygamla Krubb" tillbaka igen

Så - då hade tydligen Microsoft fixat till lite CSS-buggar i Explorer, så nu kan man använda samma mall aom tidigare till Krubb. Riktigt likadant blev det inte, för jag hade inte riktigt alla gamla grejor kvar, men nu är i alla fall den gamla bloggloggan uppe och allt känns mer bekant, igen.

Så - nu är "nygamla krubb" tillbaka igen.

Varm frukost


Ett till blogginlägg om frukostvanor, dåra. För jag hade igår en diskussion med några på jobbet om vad vi äter till frukost. Vissa åt nästan ingenting, medan andra åt yoghurt eller fil. Och nästan ingen av dem åt något tillagat.

"Det är för bökigt på morgonen", "Man hinner inte", "Man orkar inte äta något stort så tidigt".

Fast det gör jag. Jag gillar att äta "varm frukost". En stadig frukost, som nästan varje dag består av åtminstone ett ägg. Ibland, på helgerna, gör jag en "fry-up" och steker lite korvar, eller bacon eller så och gör äggröra. När jag är ute och campar eller vandrar eller klättrar brukar det alltid bli något rejält stadigt till frukost: varma mackor, gröt blandat med fruktsoppa, nudlar med något och ofta en bit ost eller korv till.

När jag är ute och reser försöker jag förresten alltid äta ordentlig frukost. Det har hänt att jag börjat mina dagar med leverkorv, små bratwurst och surkål (Tyskland), En hackebiff (Danmark), Bacon, ägg och vita bönor (Storbritanien), Stekt lever med lök (Holland) etc.

I asien är det inte ovanligt med en skål ris och grönsaker, eller nudlar till frukost.

Men i Sverige verkar det inte vara speciellt vanligt. Här äter vi - om vi är speciellt sportiga och hurtiga - på sin höjd och i extremfall gröt. Inga proteiner.

Mina kollegor tittade i stället på mig som om jag var från yttre rymden. Jag försökte förklara att jag i stället oftast inte åt så mycket till lunch, eftersom jag då är varm, trött och känner mig allmänt äcklig av stekos och buljongskvättande. Det förstod de, men de undrade fortfarande hur man kan äta saker som nudlar till frukost.

Ptja... Vad skall man säga? Är det här så ovanligt? Hörde för ett tag sedan Adam Alsing bli hånad av sina morgonprogramskamrater i radio, för att han gärna åt en varm, stadig frukost. Är vi idioter - Adam och jag? Eller har jag i honom hittat en själsfrände att dela frukosterfarenheter med? Är det dags att vi kommer ut som "varmfrukostvänner" och börjar föra budskapet om en varm frukosts fördelar till resten av världen? Eller - vad tycker ni? Är det här bara konstigt?

måndag, augusti 03, 2009

Ekologiskt inte nyttigare?

Läser även detta i SvD, där det talas om att det i en brittisk undersökning har konstaterats att ekomat inte nödvändigtvis är nyttigare än konventionell mat.

Och det är möjligen sant.

Fast de flesta eko-grönsaker jag ätit smakar bättre än sina konventionellt odlade kompisar. Och det är riktigt stor skillnad på ägg och ägg. Så - även om det inte är nyttigare - det är godare! Så det så!

Djuren är väl också männ'skor?



Ja - det är just vad de är - i Fablernas Värld, i Fablernas Väääärrrllld!

Så tänker jag när jag ser den här artikeln i SvD. Den handlar egentligen om att de djur som människan föder upp som mat-boskap egentligen är intelligentare än vi förr trott.

Det ges exempel i artikeln på getter som lär sig typiska hund-dressyr-tricks och om grisar som lär sig spela TV-spel. Men inte bara djurens eventuella intelligens diskuteras, utan också deras själsliv - bl.a. får - som ju i just fablernas värld oftast utmålas som direkt korkade:

– Vi har visat att det rör sig om intelligenta och kännande varelser med ett rikt socialt liv. Om nu fåren är så här smarta, hur intelligenta är då de andra djuren?

Keith Kendrick svarar själv att det inte råder någon tvekan om att vi kraftigt underskattat den mentala förmågan hos de djur vi föder upp för att äta.


Jag inser att det nu i bloggosfären skrivs en hel del av vegetarianer om skäl att inte äta kött utifrån det här. Och jag inser att jag är en ond människa när jag faktiskt tycker att det vore bra om den där renen som väckte mig klockan halv tre i tältet härom morgonen faktiskt nu är lite rädd för att bli uppäten!

--

Fotnot: Varesig renen på bilden eller den goda renstekssmörgåsen inköpt på Storulvåns fjällstation har något med varesig den irriterande väcknade renen eller något annat svammel i den här bloggposten att göra.

söndag, augusti 02, 2009

Tillbaka från Jämtland

Har varit i Jämtland en vecka. Jag får se om jag skriver något om det. Men , i alla fall, jag är tillbaka. Och det kommer lite grejer om någon dag, när jag återhämtat mig lite.

Fred och kärlek.