tisdag, december 22, 2009

Jullov

Hej, alla. Tänkte ta jullov nu, i ett par dagar. Har inget att skriva om just nu och har en del projekt kvar innan jul som måste bli klara, så vi hörs sen. God Jul på Er, allihop!

Under tiden ni väntar på något mer härifrån kan ni läsa om äppelknyten på "Kock-Annas" fina blogg "En liten paus"

söndag, december 20, 2009

En liten skaldjursmiddag

"Vi har en flaska vin hemma - vad äter man till det?", undrar Frk. R.
"Tja, vad är det för vin?"
"Det är det där vinet vi drack när vi firade din bok, i höstas"
"Hmm. Du? Vi drack två sorter. Vi drack faktiskt två flaskor vin. En var, typ... Om du inte minns kan jag påminna dig om hur du mådde morgonen därpå..."
Fästmön tystnar. Verkar fundera över något.
"Det står verdicchio på flaskan".
"Aha... Då skall vi äta skaldjur till".


Musslor med vitt vin, grädde och parmesan.


Räkor


Chili och vitlöks-parmesangratinerad havskräfta, krabbklo, gratinerade champinjonhattar fylda med timjan och ost.


...och musslorna. Och en chili-aîoli. Och så vinet, förstås.

Julbordet 2009

Började så jobba igen. I fredags, närmare bestämt, var det så dags att lämna hemmets trygga vrå och i stället bege mig till "mitt andra hem" - egentligen ett hem jag ibland känner mig mer hemma i. Jag vet hur jag ska bete mig i mitt kök. Hemma (eller i "det riktiga livet" rent generellt) är jag inte alltid lika säker. :-) Nåväl. En riktigt bra dag att komma tillbaka i alla fall - för det var dags för årets upplaga av julbord.

Det blev ett litet julbord i år:

Tre olika sorters (hemgjorda) sillar
Gravad lax med (vår fantastiskt suveräna) hovmästarsås
Janssons Frestelse
Ägghalvor med (givetvis hemgjord) majonnäs och kaviar
Prinskorv och köttbullar
(Fruktat mästerlig) rödbetssallad
Kokt potatis
(Vår egna) julskinka
Kavring med gräddost


(Världens bästa kallskänka gör senapssill!)


(Och O. med ägg. (Ett ägg bland andra? :-) )


(Gravad lax)


(Mat - in action - ute på avdelning)


(Och så här vackert dukades det på avdelningarna!)

torsdag, december 17, 2009

Barnleken - lilla gris

Jag leker med min son, såhär de sista dagarna av min pappaledighet. Vi har kommit fram till att vi båda gillar att brottas och kittlas med varandra. Vi har något som vi kallar "krabban" där jag sjunger "krabban, kraaaabban, kraaaaaabban" enligt signaturmelodin från filmen "hajen" och när jag får tag på honom klämmer jag med händerna, som en krabbklo om hans lilla goda mage och axlar och ben och han skrattar så han tjuter!

Nu har vi emellertid kommit på att "jag äter upp dig" också är jätteroligt. En variant på temat, där jag säger "nu kommer jag och äter upp dig, lilla gris" och så nafsar jag honom och skriker ut vad jag nafsar i: "sidfläsk!" (i sidan), "lägg!" i låren, "filé!" i ryggen, "karre!", "revbensspjäll!", "skinka" och så förstås lite mer inspirerat av Franzén - Linderberg och Mistral, "griskind!". Sonen skrattar gott och har börjat lära sig var alla grejerna sitter och försöker att dra mig i öronen och nafsa tillbaka och börjar ibland numer själv med att skrika "lägg!" och bita mig i låren...

Jag inser att vi är jättefåniga. :-)

Desserttankar

Har av en god vän, stor förebild och matkollega fått i uppdrag att utvecka ett "roligt, lite annorlunda dessertrecept" men som "kan lagas av vem som helst". Möjligen har jag mer entusiasm än kunnande för uppgiften, för jag har svårt att få ihop alla bitar:

Jag är ingen vidare patissier. Jag har - alltid - svårt med desserter och sockerbageri. Trots det har jag en vettig "grundreportoar" där gamla "klassiska bistrorätter" står i fokus. Jag kan göra en vettig creme brulee (min fästmö hävdar faktiskt att jag gör världens bästa. Nu är hon partisk, men hon gillar å andra sidan creme brulee, och min är tydligen allra bäst!), jag har vevat ihop otaliga liter chokladmousse. Jag kan göra smulpajer och maränger och har faktiskt tillochmed en gång (i och för sig i skolan och det var ett traumatiskt ögonblick) gjort en bröllopstårta (som till slut började svaja och blev rombisk i formen, lite som det lutande tornet i pisa och rann åt ena hållet, så att hela tårtan blev randig).

Men jag har alltså inga riktigt bra idéer.

Kan en chokladmousse tänkas bli "annorlunda" eller "nyskapande"? Det känns som att precis ALLA i HELA VÄRLDEN kan göra chokladmousse. Och har gjort det. Men om man smaksätter den med mörk rom och apelsin, t.ex.? Eller med cointrau eller så? En creme brulee med någon annorlunda smakbrytning? Asiatiska influenser? Chili/lemongrass? Eller något helt annat? Jag är rådvill.

Och jag måste komma upp med något. Snabbt.

Har läst gamla kokböcker och receptsamlingar (Raymond Oliviers "det franska köket", gamla upplagor av "Bonniers kokbok" etc.) och har sett kompotter, krämer och pajer. En tarte tatin, kanske?

Jag vet inte.

Hjälp mig. Peka mig i rätt riktning, kära läsare.

Omelett-testet

Har skrivit om det förut, men fick i veckan ett mail från en kock som "bryner benen" (ett slanguttryck för en oerfaren kock som gör sina första år i branchen - en period då man ofta, som commis, får skala lök och koka buljong och andra enklare grundläggande uppgifter. För buljongen måste man ju just "bryna ben" för att kunna koka ur all god smak och att "bryna benen" är att jobba på det här sättet) om "omelett-testet" och om det är vanligt på restauranger och hur det går till. Min yngre (och mer lovande?) kollega skulle gå på anställningsintervju inför ett nytt jobb och undrade om h*n skulle förbereda sig för ett omelett-test. Det skrev jag att h*n borde.

För såhär är det:

Omelett-testet är en ofta förekommande metod att testa ifall en kock faktiskt kan och om man kan laga mat på riktigt. Testet går till så att kocken ställs inför en helt tom arbetsbänk och sedan får i uppgift att tillaga något enkelt. Vanligen omelett, för det går såpass fort och kräver såpass få ingredienser att man inte behöver söla ned hela köket med grejer. Man får en tid (10 minuter?) på sig att få ihop en omelett.

Man kontrollerar sedan ifall kocken A) kan laga mat utan recept och har en enkel "reportoar" av vanliga rätter. B) kan arbeta "rent" C) har en vettig grundteknik (knivteknik - fyll din omelett med något!) D) förstår hur temperaturen spelar in med råvarorna (är det för varmt på spisen kommer omeletten att bränna och bli väldigt mörk, som alltid när man arbetar med ägg!).

De här olika mätpunkterna kan sedan betygsättas för att en potentiell arbetsgivare skall kunna "dryga ut sina kunskaper" om kocken, efter att ha läst CV och genomfört en intervju.

Det är ett test som jag - i någon form - kört med alla de människor jag jobbat med som jag haft något slags ansvar för. Min kallskänka fick, då hon ju inte håller på med varma rätter, innan hon började jobba i mitt kök, i stället förbereda grönsaker och göra en gravlaxsås, men ni förstår principen? Man testar några enkla kunskaper för att se hur någon jobbar, innan man pratar om anställningskontrakt.

Det finns faktiskt tioochmed köksmästare som riggar sitt omelett-test så att det är omöjligt att klara av. Kanske tiden är för dåligt tilltagen eller det saknas en ingrediens, för att se hur den aspirerande kocken klarar av stress och motgångar i köket. Om man kan hålla ihop trots att allt inte går som det är tänkt. Det ger också en insikt i hur man klarar av att improvisera och anpassa sig till nya förutsättningar.

Elakt? Orimliga krav? Jag vet inte. Jag tycker att det är rättvisast för alla parter om den som söker jobb också får både chans att göra sig en bild av hur köket fungerar (om man letar runt i kylar och frysar efter ingredienser märker man hur t.ex. hygienen funkar och hur pass bra ordning folk har på sina råvaror) och vad som förväntas av en (jag själv har svårt att i en intervjusituation på riktigt göra klart exakt hur det dagliga jobbet faktiskt ter sig!) och jag själv kan göra mig en uppfattning om jag tycker att det skulle kännas ok att jobba ihop med någon, innan kontrakt är skrivna och någon blir ledsen för att något inte funkar.

Ibland har någon inte klarat av sitt test och då inte blivit anställd. Vid något annat tillfälle har man klarat av de tekniska momenten utmärkt, men själv kommit fram till att man inte kan jobba på stället, för att man tycker att det är för trångt eller o-överskådligt i kylar. I något enda tillfälle har man inte klarat av testet men ändå fått en chans, för att man haft en bra attityd och ändå gjort sitt bästa. Då brukar jag resonera enligt "jag kan lära vem som helst handgreppen att laga mat, men jag kan inte lära folk att bete sig vettigt - det måste komma inifrån". Att man missar omelett-testet betyder alltså inte nödvändigtvis att vi inte kan jobba ihop i framtiden, bara att jag vill se hur du beter dig i mitt kök!

Så - omelett-testet, alltså - vanligt bland kockar och köksmästare i branchen. Främst för att kontrollera om det som ser bra ut på papper också ser bra ut i praktiken.
(Och omeletten på bilden har ingenting med själva texten att göra. Den bara låg i mitt bildarkiv och skräpade)

onsdag, december 16, 2009

Mat--Tina 00talets TV-kock...

Nu börjar det dyka upp olika krönikor över 00-talet - det första decenniet på tjugohundratalet i media. I Aftonbladet kan man idag läsa om Sveriges - kanske genom tiderna - mest populära Svenska TV-kock, Tina Nordsröm A.K.A Mat-Tina och hennes mediala resa och framgångar, som en krönika över ett mat-tv-sverige under de senaste tio åren.

Själv är jag - kanske inte helt oväntad - väldigt positiv till allt snällt som skrivs om henne - jag tycker hon är en fantastiskt trevlig människa och gillar henne ohämmat.

Inte helt otippat är hon en idol. Kanske inte alltid för att hon är tekniskt briljant, utan för att hon visat att man inte behövde vara en euro-geezer för att få synas i TV och laga mat. Hon visade att dörren till TV-studion kunde vara öppen för... ... . . sådana som jag.

Och jag håller med Aftonbladet. Tina är Sveriges mest inflytelserika TV-kock under det här decenniet! Och rättvist så!


(Och en gammal goding - bilden från TV-inspelningen av "Tinas mat" hösten 2007)

Snabb pastasås med bacon och korv

När man är hemma med lillkillen måste lunchen gå fort. Det blir ofta något som bara tar några minuter att laga. Ibland blir det att fuska och ta till olika billiga ingredienser eller halvfabrikat. Ibland blir det att laga maten kvällen innan och sedan värma maten till lunchen och inte sällan blir det att göra en snabb pastasås. Som den här, med bacon och korv.

(4 port)
1 paket bacon (130 g.)
4 grillkorvar
2 dl grädde (eller oatly, i vårt fall)
1 msk kycklingfond
1 tsk torkad basilika
1 tsk torkad oregano
1 msk tomatpuré
1 krm vitlökspulver
½ tsk tomatketchup
Salt och svartpeppar efter behag

Börja med att dela baconet i fina bitar och stek på dessa i en het panna.
Då fettet börjar smälta i baconet, dela korvarna och stek på dem i fettet.
Slå över grädden, tomatpurén och tillsätt fonden.
När såsen kokat ihop ett kort tag. Krydda upp den med ketchup, vitlök, och örterna.
Smaka av med salt och svartpeppar (jag använder kvarn för peppar).


tisdag, december 15, 2009

påskpralin försvinner ur julasken.

Eller - vad säger man om att ägglikör nu försvinner ur aladin-asken? Själv ser jag fram emot att få den utbytt, även om den nya pralinen än så länge är hemlig. Jag har i princip aldrig ätit ägglikör-pralinen och jag tycker att det känns naturligt att även chokladaskar utvecklas.

Den här gången gjorde marabou dessutom så att man ägnade sig åt lite "open" utveckling och hörde av sig till de som faktiskt äter chokladen - konsumenterna - och gjorde en undersökning där man gjorde klart vad man tänkte göra och tog sedan bort den minst populära pralinen. Vist. Och modigt. Bra jobbat, Marabou.

Själv röstade jag i den här omröstningen och röstade för att man skulle ha kvar körsbärspralinen - något som tydligen fler gjort:

1. Körsbär i likör 13 %
2. Gräddnougat 12 %
3. Trillingnöt 12 %
4. Pärlnougat 9 %
5. Cocoskola 9 %
6. Nöttryffel 8 %
7. Höstnougat 7 %
8. Trofénougat 7 %
9. Mjuktoffee 6 %
10. Apelsintryffel 5 %
11. Romrussin 5 %
12. Likörtryffel 5 %
13. Ägglikör 3 %

Det känns på något sätt skönt att ha valt "rätt" och att körsbärspralinen får vara kvar ett tag till. Det är ju ändå den som är godast.


(och bilden är hämtad från artikeln)

Tisdagstema: Ur fokus


Jo - faktiskt - "ur fokus". Egentligen skulle säkert vilken som helst av bilderna på den här bloggen passa rätt bra, men här är en verkligen ofokuserad bild. Ibland har man helt enkelt inte (de gamla trötta) ögonen med sig. Och ibland är man själv inte jättefokuserad.

Ljuvlig, julig korvgryta


Blev så inspirerad av gårdagens jul-mys med glögg, pepparkakor och annat smaskens (hade lite löjrom kvar, bl.a.) så jag idag gjorde en julinspirerad korvgryta.

Jag hade lite rotsaker hemma - det är så billigt nu på vintern - och det passar ju så bra med grytor och soppor när det är kallt. Lite grillkorv som legat i frysen ett tag och lite buljong så har man en god och närande gryta. Med kanel och kardemumma och lite beska och sötma från en skvätt svagdricka får den här grytan sin egen karaktär. En god, rund smak med många av julens smaker samtidigt.

Och utanför snöar det. Jag njuter i fulla drag.

--

Ljuvlig julig korvgryta (på grillkorv) - 4 port

2 tsk smör
1 st morot
1 st palsternacka
1/8 kålrot
1/8 rotselleri
1 st stor gul lök
5 st grillkorvar
4 st medelstora potatisar av fast sort
1 st kanelstång
1 tsk kardemumma
2 msk mörk konc. oxfond
4 dl svagdricka

Börja med att dela och bryna rotsakerna. Först morötter, sedan palsternacka, rotselleri och kålrot. När rotsakerna börjar mjukna. Dela potatisarna och låt dem gå med i grytan.
Dela sedan löken i grova bitar och låt gå mjuka, i lite smör.
Dela korven och låt gå med grytgrönsakerna.
Tillsätt kardemumma, kanel och oxfond.
Slå över svagdrickan och dra ned värmen till ettan.
Lått stå och småputtra i en timma.
Ta ur kanelstången

Servera med en julöl, julmust eller svagdricka. Garnera med - om du har - några strimlor av apelsin eller clementinzest.

Kaffe - om du inte vill ha diabetes.

Ja faktiskt, (om man skall tro aftonbladet, och det kanske man inte ska, men då kan man läsa i DN i stället) men nu har en medicinsk tidsrift i sidney kommit fram till att kaffe, och faktiskt te, hjälper till att undvika diabetes.

Det finns tydligen magnesium och andra viktiga ämnen i kaffe som hjälper oss undvika diabetes. Det är alltså inte koffeinet i dessa drycker som hjälper till, men det finns tillräckligt mycket av andra viktiga ämnen som hjälper.

Själv tycker jag att det känns tryggt på något sätt, eftersom jag älskar kaffe. Gärna starkt, bryggt i min moccakanna (hur överlevde jag någonsin utan den?)

måndag, december 14, 2009

glögg igen

Skrev ju - för inte så länge sedan - om glögg här på bloggen. Men glögg är ju inte bara en sorts glögg och det finns ju flera sätt att dricka glögg.

Här en roséglögg, som jag serverade kall, lite som en apertif, med något trevligt till (en smörgås med ost, vitlöksmarinerade soltorkade tomater och färsk basilika) eftersom jag tycker att rosévin kändes lite kontinentalt.

Hur serverar du själv glögg? Och till vad?

Morgonlyx

Testade - för någon vecka sedan - att lyxa till morgonen lite med "nybakta croissanter" hos fästmön. Det får stå inom citattecken, för jag använde Sarah Lee's "croissant på burk", vilket är en förskuren bit smördeg som sedan delas och rullas ihop till rätt form och slutligen gräddas i ugnen.

Nåväl. Gott blev det i alla fall. Och det är ordentligt mysigt att börja dagen med detta, nymåneformade bakverk. Det känns nästan lite kontinentalt. Med starkt kaffe och lite philadelphiaost (och kanske lite rökt lax och gräslök, eller varför inte en fikonmarmelad) är man "riktigt på banan" med en riktigt bra start på dagen!

söndag, december 13, 2009

Viktig, viktig diskussion!

Eller vad kallar man annars de här två inläggen hos Brax? Det här är både mycket lärorikt och väldigt viktigt. För mig. Som älskar just vinägerchips.

Husmanskost

Husmanskost. Känn på ordet. Husmanskost. Hus. Mans. Kost. Husmanskost. Vad är det? Och hur kommer det sig att det heter så? De flesta män, i den generation som faktiskt äter husmanskost, är faktiskt inte speciellt husliga.

Jag förstår om det skulle ha kallats "husmorskost" för det är den matlagning jag förknippar med ordet. Mat som skall räcka till många. Mat som handlar om att ta hand om enkla, väldigt billiga råvaror. Ändar och kanter och skalkar. Och transformera det till något som folk faktiskt är beredda att stoppa i munnen. Och betala för. Det är typiska "husmors"-kunskaper.

Men husman?

Husman är egentligen "en man med ett hus" och ett väldigt gammalt ord för torpare. Någon som äger sin egen bostad. Men yttrycket "husmanskost" kommer faktiskt inte från denna period. Det är ett tyskt låneord från tjänstefolk: "haussmann" är drängen, den som hälper till med att sköta hus och hästar.

I restaurangkretsar fanns det olika "grader" av både mat och matlagning och på menyer på större restauranger hade man olika tariffer för mat för "det fina folket" och deras körkarlar, drängar och passopper, som ju också måste vara med för att kunna köra och sköta om herrskapet. Dessa hjälpredor fick äta från menyn till en lägre tariff och fick således enklare mat, ofta bespisade i en enklare del av lokalen. Således - husmanskost.

Idag används ordet för enkel, ofta hemlagad mat med gamla anor. Kåldolmar och kålpudding, ansjovislåda (Janssons Frestelse), stekar och grytor, blodpudding, inälvsmat. Kort sagt: "vad din farmor fortfarande kunde laga". Det är kanske därför som husmanskosten tills för bara någon generation sedan inte hade något vidare rykte ute på krogen? Kanfarmor laga maten är det inte speciellt svårt? Och inte speciellt fint? Om det inte krävs vackra uppläggningar och konstiga franska tekniker för att kunna servera maten kan den ju inte vara värd något?

Men tack och lov har husmankosten fått en renässans de senaste åren. Grytor serveras återigen på lyxkrogar. En restaurang kan som söndagsmiddag slänga in en slottsstek på menyn som specialare. Och enkla rätter som sillar och Janssons frestelse, med billiga råvaror, börjar åter bli populära på julborden!

Så vill jag ha det. Husmanskost får gärna bli lite "tufft". För det är ett hedervärt yrke vi har - vi som lagar det - vi får det fula, det billiga, det icke önskvärda och det sega, läskiga som blivit kvar att bli gott, inspirerande, vackert och närande. Och det är inget mindre än magi.

Så - husmanskost. Magi.

Vad har du själv för trollerinummer på lut?

(Pyttipanna med ägg - typisk husmanskost i mitt kök)

Världens bästa föräldrar

Jag har världens bästa mamma. Hon lagar världens bästa mat och tar ibland med sig när hon kommer hit på besök. Jag har i och för sig världens bästa pappa också (jag undrar om det är en av de bidragande orsakerna till att jag blivit så bra?! :-) ) som hjälper till att köra. Jämt.

Igår fick jag av mamma och pappa en jättefin matpresent. De hade haft gäster i fredags och mamma hade lagat en riktig festmåltid! Eller vad sägs om det här:


Förrätt: En bit västerbottenpaj med löjrom, creme fraiche och rödlök.


Varmrätt: Janssons Frestelse. Min mamma gör världens bästa. 'Nuf said.


Dessert: Världens enklaste - En essert jag kommer att göra lite då och då när jag behöver något riktigt snabbt. Den kräver inget riktigt recept, faktiskt, utan är alltså vaniljkesella som toppats med amerikanska blåbär och sedan bara smulad digestive-kex på toppen. En len och god avslutning på middagen. Och den tog bokstavligen under en minut att fixa till. Det blir lite som en "uppochnedvänd cheesecake", men med mjukare "topping" eller "bottoming" i just det här fallet. Testa!

lördag, december 12, 2009

På Dottern och pappans restaurang

Dottern vill bli kock när hon blir stor. Som pappa. Och pappan är inte ett dugg mallig. :-) "Då kan vi jobba på samma restaurang, så ser vi varandra varje dag! Jag kan vara chef och du får göra såserna!", säger hon.

Idag gjorde vi en liten pastarätt tillsammans. Dottern pillade räkor och skar surimipinnar. Pappan fick dela oliver och koka pasta.

Medan pastan kokades vändes surimi, räkor och oliver i en het panna med olivolja och vitlök och sedan blandades alltihop i kastrullen. En helt ok lunchpasta tyckte pappan. Och dottern åt och åt och åt. "Det här var jättegott! Det ska vi ha på menyn! Så kan mamma, mormor, morfar, farmor och farfar komma och äta hos oss! Då blir vi jätterika!"


Dottern visar sin knivteknik.


Slutresultatet.

Ni glömmer väl inte?

Osttävlingen pågår tills i morgon klockan 23.59.

fredag, december 11, 2009

Överbakad fiskgratäng med surimi och chili

Gillar fisk och skaldjur. Och jag gillar mat jag inte måste pilla med hela tiden. Såhär års blir det mycket grytor, soppor, stekar och en och annan gratäng. Som den här - ett försök till att göra en son-vänlig fiskgratäng (som inte innehåller curry, för en gångs skull!) med mycket smak och som inte fick ta mer tid än riset som kokades till...

Det blev en fiskgratäng på pangasius - eller hajmal - eller "vietnamesisk sjötuga" som det hette förr, som fått lite extra sting av thailändsk sweet chilisås:

(2 port.)

250 g pangasiusfilé
8st surimisticks
4st skivor torrt franskbröd
1 dl grädde (eller i vårt fall oatly - i mat)
2 msk thai sweet chilisås
1 krm vitlökspulver
1 fiskbuljongtärning
Salt och peppar

Skär fisken i tjusiga bitar, så de täcker botten på en gratängform
smula över buljongtärningen
Täck med grädde och rippla thai-chilisås över.
Salta och peppra (jag använde vitpeppar), efter behag.
Skär surimisticks i bitar och lägg ovanpå
Kantskär franskbrödet och smula över gratängen
Gratinera i mitten på ugnen på 180 grader i 1-15 minuter, tills täcket fått en vacker färg.
Servera med ris, gärna kokt i fiskbuljong, och några roliga grönsaker.

fredag, december 04, 2009

Steg-för-steg: Något slags oströra - typ pesto - till pasta

Ja, jag vet inte riktigt vad jag skall kalla den här rätten, men något slags nöt- och oströra är det i alla fall. Och det blev gott till pasta, så jag lägger ut receptet här.

Du behöver

60 g riven prästost eller annan salt ost
En näve mandel
1 msk olivolja
8 svarta oliver
Salt, peppar, basilika, oregano

Riv osten och lägg den i en skål.

Rosta mandlarna i en torr panna. Tillsätt om du behöver lite olivolja, för att inte bränna dem. Rör om dem då och då så att de inte fastnar i pannan eller blir alldeles för brynta.

Använd gärna något slags "non-stick"-panna (teflon eller titan) och skaka den i princip kontinuerligt. Mandlarna skall vara genomrostade (du känner på lukten när det luktar gott - att de är färdiga), men får absolut inte brännas.

Krossa mandlarna grovt i en mortel, eller med en tung kastrull, direkt mot skärbrädan. Det gör inget om mandlarna blir i olika storlek och form, det handlar bara om att de skall delas ned i mindre bitar. Om några mandlar är hela är det inte hela världen.

Finhacka oliverna.

Blanda ned mandlarna i den rivna osten, tillsammans med de finhackade oliverna och en matsked olivolja. Krydda efter behag och rör försiktigt om med en gaffel tills du fått önskad konsistens.

Koka upp pastan. Eftersom röran i sig själv är rätt salt kan du koka pastan utan salt i vattnet, om du vill. Tillsätt något syrligt. Jag dekorerade med tomater, som jag tycker bryter sältan och det feta på ett gott sätt, men en citronklyfta funkar också bra!

Lägg röran på pastan och servera. Dekorera med vad du har hemma!

torsdag, december 03, 2009

Vintermys: Choklad

Gillar choklad. Och gillar att göra varmchoklad såhär när temperaturen sjunker nedåt under nollan. Ofta spetsar jag min choklad med lite chili, lite ingefära, lite rom, eller en kombination av detta.

Och givetvis måste man servera varmchoklad med vispad grädde. Eller marshmallows. Vad njuter ni själva av såhär, när det börjar bli mörkt och kallt? Skriv gärna en kommentar!

Den 5 februari - ett svart datum för bilindustrin?

Fick en svart nyhet i posten idag. Eller ja - det handlar om Bilar. Ahgrens bilar, alltså. De lanserar nu tre nya smaker - i saltlakrits. Såhär fint var varutprovet, när det dunsade ned på hallmattan.





I början av februari väntas de nya bilarna finnas i handeln.

Nu behöver jag bara kolla med fästmön om hon är intresserad av att pröva på de här bilarna, eftersom jag egentligen inte gillar lakrits särskilt mycket.

onsdag, december 02, 2009

Börjar jag äntligen bli en kändis?! Eller behöver jag gå till apoteket?

Jag fick igår mitt livs första (och givetvis hittills enda) brev från Micael Bindefeldt AB. I paketet låt den monstruöst kända "apotekets senap" och eftersom jag nu fått den av Bindefeldt (som ju är känd just för att arrangera kändistäta PR-arrangemang och fester) känner jag mig - säkert väldigt oförtjänt - som en riktig TV-stjärna.

Nåväl - senapen då? Jag har ännu inte hunnit använda den, men funderar på att göra en rullsylta på rimmat bogfläsk senare och då lär den komma fram. Senapen finns i två olika versioner, med olika konsistens och styrka och kommer i vackra burkar. Perfekt för julbordet!

Och att jag nu fått de här väldigt lyxiga produkterna och av just Bindefeldt betyder förmodligen en av två saker - antingen börjar jag bli känd (vilket jag givetvis hoppas på) eller så tycker någon bara helt enkelt att jag borde gå till apoteket! :-)

Jag har ett barn som gillar curry!

Man hör ibland folk som jobbar med mat för barn. Eller med barn i övrigt och inte nödvändigtvis med mat, att "det där äter inte barn - det smakar för [sätt in beskrivande adjektiv här, typ 'starkt', 'beskt', 'hett' eller vad det nu kan vara]" och inte sällan får just curryrätter ett just sådant omdöme.

Det här är en av mina erfarenheter och som jag ofta får försvara inför mina kollegor:

"Barn gillar mat som smakar något"

Det finns - i min erfarenhet - inte något som är "för mycket smak" oavsett vad smaken är. Och såhär tror jag att det är: Barn känner igen smaker, men till en början i livet har barnet ibland svårt att uppfatta flera olika smakkombinationer. Sublima smaker upptäcks helt enkelt inte och då uppfattar inte barnet riktigt vad det äter och vad det skall känna igen. Därför vill jag dela med mig av en egen synpunkt:

Min yngsta (som snart är ett och ett halvt) älskar curryrätter. Allra bäst gillar han Nasi goreng. Han kan inte ännu säga "köttbullar" (men säger "körv" om korv, vilket fått mig att undra ifall han egentligen inte har västgöstskt eller småländskt påbrå. :-) ) men han säger "Nasi Goreng". Och det lagar jag därför rätt ofta. (En rolig parentes är att min äldsta när hon var liten gärna åt t.ex. citroner och älskade ansjovis - livsmedel som ju faktiskt också smakar en hel del!) Inte sällan vill han numer vara med och laga mat och igår såg det ut såhär:



Vi gjorde Nasi goreng med gul curry, ärter, morötter och surimi. Lillkillen rörde glatt i pannan och när jag började krydda med gul curry (madras) och vitlök blev han så glad att han skrattade. Han sade "mer! mer!" och hällde själv i en rätt stadig dos currypulver.

Jag tänkte att "det här kommer han aldrig att äta - det blir alldeles för starkt", men jag hade fel. Nu kommer säkert någon att tycka att "men - det är klart att han äter - han har ju varit med och lagat maten!" Och möjligen har denne någon rätt. Jag vet inte riktigt varför han äter, men att han gör det - det har jag märkt!

Och inte bara curryrätter, utan även mat med chili, peppar och andra starka kryddor. Majschips med salsa?! Jajjamen! Chili con carne?! Jepp! Thailändska rätter med grön curry och chilisås? Det med! Och så Curry, då. Jättegärna. Får han välja äter han väldigt gärna curry. Gärna med fisk eller skaldjur.

Igår satt han och blundade när han åt. Han njöt verkligen av maten. Han gav ifrån sig "Mmmm!" och "smaskigt" mellan tuggorna och åt upp en ordentlig portion. Så - jag tror verkligen att barn gillar starka smaker. Och jag tror att vi som jobbar med mat för barn faktiskt kan ta ut svängarna lite mer än vi ibland vågar göra? Världen "mat för barn" behöver inte hela tiden vara pasta, köttbullar och korv. Den är större än så! Det finns så många goda ingredienser där ute! Det kan vara mat med sting. Som curry. För det kan vara mina barn du kommer att laga mat åt.

Nu tillåts grisbönderna leverera till SCAN igen.

Efter debaclet med grisarna förra veckan har nu Scan, efter att tillsammans med ett veterinärföretag ha gjort platsbesök på alla polisanmälda gårdar, lyft restriktionerna mot de grisbönder som blev avstängda från slaktproduktionen förra veckan.

I flera artiklar hävdas det nu att den djurrätsorganisation som brutit sig in på gårdarna och filmat dessutom manipulerat flera av bilderna, spridit material som varit filmat utomlands och en massa andra tokigheter, för att väcka debatt. Och det har man ju lyckats med.

Vad nu fler och fler börjar fråga sig är ifall djurrättsaktivister, och sedan media som så ensidigt rapporterade om frågan, faktiskt har kunskaperna att ens tolka vad man ser på bilderna. När sedan flera bönder har fått hotfulla mail och telefonsamtal från djurrättsaktivister och det visar sig att även djurrättsaktivister är skurkar kan man ju fråga sig vad folk egentligen håller på med.

En berättigad fråga, tycker jag. Men det är ju ingen nyhet.

söndag, november 29, 2009

Tävling - En julost till advent?


Ja, såhär inför jul tycker skånemejerier att det är dags för "svensk julost" och man har således tagit fram en speciell, lagrad prästost som får pryda julbordet. Såhär till första advent öppnade jag min (som kom i en goodie-bag förra veckan, tillsammans med en vackert designad osthyvel) och blev så inspirerad att jag vill utlysa en tävling här på bloggen.

De som vinner (5 st.) får en varsin presentcheck från skånemejerier att köpa ost för.

Men - hur tävlar man då?

Man får komma med sitt favoritrecept, där ost ingår, antingen i en kommentar till det här inlägget, eller genom att länka till sitt recept i en kommentar till det här inlägget. Varje tävlande får lämna in ETT bidrag var. Tävlingen håller på till den 13:e december klockan 23.59. Jag - som enväldig domare - utser de fem bästa bidragen och dessa belönas med varsin presentcheck.

Så - kom med Era ost-recept och vinn ost!

fredag, november 27, 2009

Kökshaiku

Mitt bidrag till Mackans lilla poesitävling blir en liten Haiku.


Hackar brunoise
Sedan i med morötter
Det blir god buljong

Sedan blir det sås
Det är inte heller trist
Om man är som jag

torsdag, november 26, 2009

Adventstid, kom i mitt ensamma hus...

Nu är det snart advent och med det står julen snart för dörren. Och jul innebär ju förstås också traditionell julmat. Och - ÄNTLIGEN - en tid då det är helt legitimt att ära Janssons Frestelse.

Jag älskar Janssons Frestelse och det är för mig den viktigaste rätten på hela julbordet. Skinka, sylta, risgrynsgröt och tillochmed sill kommer på andraplats. Janssons Frestelse äger!

Jag har skrivit om det många gånger förut. Min mamma gör världens absolut bästa, men mina blir långsamt bättre och bättre. Förra året lärde jag mig det trick som mamma sedan länge kört med (i det hemliga receptet) - nämligen att svetta löken före man gräddar frestelsen. Idag var det dags för säsongens första.

--
Janssons Frestelse
(8 port.)

10 potatisar - medelstora
2 stora gula lökar
1 stor burk ansjovis (av grebbestads)
Lite smör
3 - 4 dl grädde
Ströbröd på toppen
Salt och peppar efter behag

Sätt på ugnen - förvärm till 200 grader.
Smörj formen med lite av smöret.
Antingen finstrimla (julienne) eller riva potatisen.
Skär löken i vackra strimlor
Finhacka ansjovisen.
Svetta löken i lite smör
Varva potatis, lök och ansjovis jämt i hela formen.
Häll ansjovisspadet jämt över lådan.
Häll på grädde så det nästan täcker hela lådan
Toppa den med ströbröd och vipeppar.

In i ugn på 200 grader i sisådär 45 minuter-en timma, tills den blivit gyllenbrun och vacker på toppen och är krämig i konsistensen.

Ta ut - låt svalna något - njut av dofterna som sprider sig i köket och ge dig sedan hän åt det kanske svenskaste vi har i husmanskostväg!

Jo, på tal om det där med att byta karriär


Har ni läst det här? Telias tidigare marknadsdirektör Karin Moberg har bestämt sig för att "göra något mer lustfullt" och vad det än är vill man ju gratulera henne till att ha hittat något hon verkligen vill göra. Men så visar det sig att hon blir bagare och man blir alldeles varm inombords. Kul.

Och Tack, Mårten, som skvallrade om det här, på facebook.

Och bilden kommer från Scanpix och samma bild som användes i artikeln.

onsdag, november 25, 2009

Grymt? Grisigt?

Såg givetvis också bilderna på TV igår från grisfarmen där grisarna stod i princip på varandra. Upprördes också över hur lite plats grisarna hade att röra sig på. MEN vad flera tidningar skrivit om är att grisarna äter på en död gris. Folk uttalar sig i media och flera kändisar talar nu med avsky om att de inte kommer att äta fläskkött mer. Och absolut inte ha skinka på julbordet. Flera upprörda artiklar har skrivits om att "fläsket kan finnas i din butik" (nähä? En av Sveriges första svinfarmare - en som levererar till bl.a. Scan är ju under lupp?)

Jag kliar mig i huvudet.

För - utan att vara expert på grisar, men hey - är det något att bli upprörd över? Ja - att bonden inte hunnit ta bort grisen, kanske, men grisar är väl allätare? De äter kött, fisk, grönsaker - ungefär som du och jag. De har precis samma matvanor som du och jag. Men ingen moral eller värderingar. Det betyder att de - precis som alla andra rovdjur och allätare säkert äter vad som finns till hands. Att de kanske tillochmed kan döda ett skadat djur för att få mat? Jag har bara ett kort ögonblick i min karriär matat grisar, på en "självförsörjande" gård på ett behandlingshem för missbrukare en gång i tiden. Där gav vi grisarna i princip allt som blev över från matborden. Grisarna åt - faktiskt - ALLT. (Någon som faktiskt KAN något om grisar får givetvis gärna skriva en kommentar!).

Vad jag upprörs över är hur vi människor är snabba till att döma och ge grisarna mänskliga egenskaper. Att lägga på dem ett "moraliskt ok" i stället för att ta reda på hur grisar fungerar. För visst är vi lika grisar (väldigt många procent av vårt DNA är gemensamt med just grisar), men vi ÄR inte grisar. Och de ÄR inte människor.

Idag skriver dessutom Aftonbladet att grisarna - som igår "avslöjades" som vanvårdade att det inte förekommit någon vanvård:

"...Under dagen har Svenska djurhälsovården varit och kontrollerat besättningen på Hultströms gård.

– Enligt djurhälsoveterinärens bedömning fanns det ingen vanvård, inga djur som utsatts för lidande, säger Jan-Åke Robertsson, vd på Svenska djurhälsovården.

Veterinärföretaget är ingen myndighet utan utför kontrollerna på kundens begäran. I det här fallet Lars Hultström själv.

– Vi kom fram till att många av de grisar som visats på bild var under behandling och i en särskild avdelning. De som var så allvarligt sjuka att de inte kunde botas med läkemedel avlivades. Hur många det var vet jag inte.

Såg ni några döda grisar?

– Nej, de var borttagna ur besättningen när våra medarbetare var på plats. Personalen hade redan åtgärdat det. "


Så - vanvårdas grisarna? Kanske? Jag vet inte? Är det onaturligt för en gris att äta på en annan död gris? Jag vet inte? Men det gör å andra sidan inte heller de som skrivit de här - nu uppåt 50 länkade artiklarna som handlar om "grisskandalen" i medierna heller?

Jag får helt enkelt ställa mig frågan i Thomas DiLevas ord: Vem ska jag tro på?



--

Uppdatering - klockan 15:36 - har nu läst en annan bra bloggpost som ifrågasätter hur mycket olika skribenter (och djurrättsaktivister) faktiskt vet om grisarna man beskriver. - Tack Kryddburken.

Upddatering - klockan 18:47 - har nu läst en till bloggpost, den här gången från den mycket läsvärda Mat och Politik, där det bl.a. diskuterats just grisars naturliga beteenden... Enlightening!

Uppdatering - Klockan 22:45 - I expressen finns nu en artikel som länkas av en del bloggar, där flera bönder uttalar sig och faktiskt tycker att frågan diskuterats rätt okunnigt i media.

Om att byta karriär

Fick ett mail från "låt-oss-kalla-honom-Johan". Johan är en kille - lite yngre än jag - som är köksmästare i ett större kök:

Jag är tjugonånting år, och jobbar som kökschef på ett stort hotell. 5 kockar, 2 kallskänkor, en mängd frukostflickor, servitriser...

Alla dessa äter maten vi i köket dagligen producerar, personalmat...

Ständiga deadlines och granskning flera gånger om dagen av vårat hantverk - köksarbetet...

... 750 portioner mat dagligen i form av frukost, luncher, lunchbuffé, a la carte så har vi många granskande ögon på oss. Du vet hur det kan vara, ett tufft ofta ouppskattat arbete i vilket man förväntas lösa allt vad det än gäller. Där en tummen upp och ett "skitgott!" kan få en att skina upp i glädje.


Det här känner jag ingen. Det är ibland väldigt höga krav på ens hantverk och det är väldigt sällan man i köket får reda på vad folk tycker om ens mat, annat än om den inte är "upp till par" och därför skickas tillbaka. Det är helt enkelt ett mysterium vad som händer med maten när den väl tagits ur "luckan". Man går snabbt vidare på nästa bong och försöker att hålla ihop något slags konsekvens och jämn kvalitet på det man skickar ut.

Men man vet inte alltid hur det går.

Kraven är ofta (nästan omänskligt) höga (ja, jag vet - här kommer någon att säga att "det är Ert förbannade jobb att överträffa alla förväntningar om man jobbar i restaurangbranchen" och du kanske tycker att du har rätt, men har du någonsin en dag på jobbet då jobbet "bara är ett jobb" eller då du själv inte känner dig 100%? I restaurangbranschen får man - med den logiken inte ha en.) och den gång man faktiskt får en kommentar om att det man gjort är bra blir man så själastrålande glad att väldigt få saker kan få en ur rytm. På samma sätt är det tvärt om: får man bara höra att man gör "äcklig" mat hamnar man snabbt i en ond spiral där allt man gör bara blir sämre och sämre tills man inte längre orkar anstränga sig - varför skulle man? Allt man gör blir ju "reverse-Midas" - allt guld man rör blir till bajs.

Nåväl. Brevskrivaren har en familj och känner nu att både arbetets krav och arbetstidernas slit börjar kosta alltför mycket. Man håller på att gå sönder. Det är för höga krav och för lite uppskattning (här både i form av lön från arbetsgivaren, frihet att göra "vad man vill" med maten, kraven på kvalitet från gästerna samtidigt som man har kraven på ekonomi från arbetsgivaren).

Samtidigt vill man - och kan man - inget annat än att (fortsätta) att laga bra mat. Men hur?

... någonstans måste jag ju arbeta. Och ett naturligt steg för mig känns som att jobba i ett skolkök.


Och jag kan bara säga: Välkommen ombord, broder! För såhär är det:

Att jobba med "mat för barn" (även om just jag jobbar på förskola) är att varje dag få omedelbar feedback på det man gör.
Att jobba med mat för barn är att ofta få uppskattning av ens gäster - barnen - som sticker in sina huvuden i köket och tackar för maten, eller kommer med teckningar och fina saker de pysslat ihop.
Att jobba med mat för barn är att arbeta med andra mål än att bara sälja maten. Även om man har ekonomiska krav på sig även i skolkök finns ofta andra krav på maten - att den är god och näringsriktig, t.ex.
Att jobba med mat för barn är att ha ett meningsfullt jobb, med ofta en väldigt trevlig arbetsmiljö.

Jag rekommenderar alla gamla kollegor som börjar se sig om efter "något annat att göra", men som fortfarande vill arbeta med mat att ta steget och försöka börja jobba med mat för barn. För mig har det - förutom att det gett en massa tillfredställelse - gett mig en mängd erfarenheter jag inte skulle fått annars:

Jag har lärt mig laga mat för barn med speciella behov (som t.ex. religiösa eller allergiska skäl att inte äta viss mat). Jag har lärt mig att interagera med mina gäster (med hjälp av t.ex. "matråd" för att få reda på vad barn vill äta och hur vi kan göra det. Jag har lärt mig massor om hur min arbetsmetodik kan optimeras. Att laga 200 portioner mat på ett litet stekbord, en ugn med 8 "stick", ett litet kokeri och två kokplattor är en utmaning, men en väldigt rolig utmaning. Man får efter ett tag ett slags "flygledar-sinne" där man hela tiden tänker på vilket moment som måste göras för att frigöra resurserna i köket och när...

Så - för att vara övertydlig - byt jobb! Kom över på den här sidan planket! Ta steget och bli "en av oss". Du kommer att få jobba med mat. Du kommer att få planera och laga mat som är rolig, god och uppskattad. Du kommer att få den uppskattning för ditt jobb som du förtjänar. Och du kommer - tro mig - att, om du är något lik mig alls, ha det roligt på jobbet. Varje dag.

tisdag, november 24, 2009

Min vanligaste fråga

Jo, får frågor lite då och då - och några är väldigt vanligt återkommande. Som den om hur man styckar kyckling. Idag kom den senast i en kommentar till det här gamla inlägget.

Jag tror att det möjligen, i en mörk källare (eller så) i t.ex. Linköping kan finnas något slags filmsnutt där jag faktiskt styckar en kyckling (och gör buljong - just själva buljongen finns det nämligen bilder på - om man inte blinkar på fel ställe - i den här gamla filmen). Men tack och lov finns inget i alla fall publicerat på nätet som någon kan håna mig för, så jag pekar glatt vidare till "en annan TV-kock" och ett klipp som inte är så många veckor gammalt.

Kolla in det.

Helgen

Ja, jag har ju inte skrivit på några dagar. Skälet är (förutom det vanliga att man ibland inte hinner med, eller inte orkar) att jag varit bortrest. Med Frk. R.

Vi fick - av hennes föräldrar, syster och svåger - för att fira vår förlovning för ett tag sedan, ett litet "paket" med att låna bilen över helgen, åka till Sigtuna, där bo på stadshotellet (som i år firar hundra år och därför...) äta "jubileumsmeny" och skämma bort oss lite...

Jag har helt enkelt gjort annat än att blogga (här tänkte jag för övrigt först skriva något fyndigt i stil med "jag har alltså inte haft plats i knät för en dator också..." men jag låter givetvis bli, eftersom jag är så finkänslig.).

Nåväl. Jag skulle säkert kunna skriva en nästintill pornografisk text om hur god maten var, hur vackert upplagt allt var, hur fantastiskt bra servicen var, men det skulle bara bli tråkigt för Er att läsa. Hur många gånger kan man läsa ordet "krispig" eller andra adjektiv staplade på varandra, om sallad, innan man liksom bara får spelet? Så jag skall bespara Er det.

Låt oss bara säga att maten, sällskapet och miljön tillsammans konspirerade för att - väldigt framgångsrikt - förföra mig. Man lyckades. Jag är helt tagen.

Maten är, utan att överdriva, bland det absolut bästa jag någonsin ätit. Tekniskt briljant, fantastiska smakkombinationer, ibland lite avantgardistisk och banbrytande (en dessert med lakrits, blåmögelost och blåbär - någon?) och hela tiden väldigt tilltänkt och intelligent presenterad. Såhär vill jag laga mat, när jag blir stor!

Men vad sitter jag här och skribblar om - åk dit, vettja! Se efter själva! Och låt Er förföras av en nästan Madicken-stad, med ett unikt litet vackert stadshotell, med den kanske bästa mat som står att finna i Stockholmsområdet. Åk! Ät! Njut!

onsdag, november 18, 2009

Årets julklappstips?

Jo, för Er som tänkt köpa någon av mina böcker att t.ex. ge bort i julklapp börjar det bli dags att beställa nu, så de hinner komma föra Jul.

Bara ett tips.

Kompisar från förr, när TV3 gör sin take på Gordon Ramsay


Ser att gamla kompisen från förr - min lärare från Culinar - Alexander Nilsson ska vara med på TV igen. På torsdag drar TV3s take på det gamla Gordon Ramsay-programmet "Gordon Ramsay's kitchen nightmares" ("Den elake kocken" på svenska). Det har i och för sig gjorts tidigare - då i en grannkanal med Melker Andersson (och då hette programmet "krogakuten").

Nu heter alltså programmet "Kniven mot strupen" och Alex, som är en mer karismatisk figur än t.ex. Melker (krogakuten lades tämligen snabbt ned) är alltså den som skall skälla ut krögare efter noter.

Det skall bli intressant att se. Jag som ju jobbade under Alex på Culinar tycker kanske inte att han är någon "Gordon Ramsay på svenska" direkt, men han är duktig och har säkert den kunskap som behövs för att hjälpa till. Liksom en personlighet som säkert blir bra i TV.

Så - jag kommer säkert att sitta klistrad vid TVn på torsdag!

(Och bilden är lånad från TV3.se)

tisdag, november 17, 2009

Mysteriet har hittat sin lösning!

Skrev ju i förra veckan om mitt spännande, lätt mystiska kuvert med senaste numret av gourmet. Efter några dagars letande och detektivarbete fick så mysteriet sin lösning:

Det är go'a Bendel som skickat tidningen. Och tidningen själv - den var väldigt rolig och trevlig. I den står emellertid en krönika att läsa att "machokocken är död" vilket gjorde mig lite rädd ett ögonblick, men efter att ha kollat min puls och att jag fortfarande andades (och dessutom inte hittat någon notis bland tidningarnas dödsannonser) var jag tvungen att pusta ut i vetskapen att även solen har fläckar - och att även Gourmet har fel ibland!

Lillkillen och pappan lagar mexikanskt


Så - Lillkillen är 1 år och 5 månader. Det är hög tid att börja sleva lite i köket... Som idag. Bestämde mig för att göra mat som vi båda kunde röra i och fixa med, för att bägge skulle känna sig involverade. Stekte lite köttfärs, som jag kryddade med chili, paprikapulver och spiskummin och sedan gjorde Lillkillen och jag en färsk salsa (av krossade tomater, hackad gul lök, vitlök, lite thai-chilisås och lite mer spiskummin) och guacamole (avokado, vitlök, olivolja, limesaft - och i mitt eget fall, lite creme fraiche. Lillkillen tål inte mjölkprotein, så han fick en lite grynigare, grövre, mer lantlig variant).

Jag var orolig först, att salsan skulle ha blivit för stark, men Lillkillen försäkrade mig om att han tänkte äta den. Så plockade jag fram majs och lade fram en sked så att han kunde välja om han ville skrapa upp majsen med sina nacho-chips, eller om han ville använda skeden. Lillkillen t ngra majskorn, dippade glatt sina chips och började sedan snabbt sleva i sig av salsan, direkt ur skålen, med skeden. Jag skrattade gott och försökte visa hur han skulle dippa, men han blev mycket upprörd och visade sedan hur man EGENTLIGEN ska äta färsk salsa!

Just goes to show att det - alltid - finns flera saker att göra saker och ting.

måndag, november 16, 2009

Thailändsk skaldjurssoppa

Vet inte om det är så thailändskt, egentligen, men i alla fall asiatiska smaker. En soppa med kokosmjölk, chili, ingerfära och annat smått och gott. Såhär på hösten/vintern passar det ju speciellt bra med soppor. Det värmer gott när det blåser, regnar och är kallt ute.

Speciellt bra värmer sådana här smaker, tycker jag, med lite chili och vitlök, som ger en speciell hetta åt maten. Avnjut också gärna med ett fruktigt vitt vin, med toner av citrus (som t.ex. Borgoletto Soave - 69:-) och kanske rent av lite bröd, även om just bröd inte är så asiatiskt.

--
(4 port.)

½ palsternacka
1 morot
10 cm purjolök
1/8 rotselleri
1 fiskbuljongtärning
1 gul lök
10 skidor sockerärter
30 extra stora räkor
8 tigerräkor
4 pilgrimsmusslor
1 röd chili
½ dl olivolja
1 vitlöksklyfta
2 msk thai sweet chilisås
1 burk kokosmjölk
Lita matolja och smör för stekning
Salt, vitpeppar och vitlökspulver

Gör såhär:
Lägg tigerräkorna i en skål med olivoljan, chili och finhackad vitlök. Låt dra i någon timma.
Skala och finskär alla grönsaker och lägg i en kastrull.
Slå över vatten, lite mer än att det täcker grönsakerna, och låt koka upp med en fiskbuljongtärning.
I med kokosmjölk och chilisås.
Under tiden - stek på räkorna och pilgrimsmusslorna i lite smör, lite olja och smaka av räkorna med lite vitlökspulver, pilgrimsmusslorna med lite salt.
Lägg åt sidan och låt vila medan soppan kokar ihop sig något.
I med räkorna i soppan.
Stek på de marinerade tigerräkorna.
Finstrimla sockerärterna.
Lägg upp soppan i vackra tallrikar/soppskålar, toppa med finstrimlade sockerärter, garnera med tigerräkorna och pilgrimsmusslorna, ringla lite olja över räkorna och pilgrimsmusslan.

Kostdoktorn gör det igen!

Kolla in det här. Äntligen! Själv tycker jag om när föräldrar ställer krav på sina barns mat. Och en sådan här debatt är verkligen välkommen! I Stockholm följer kostchefen slaviskt livsmedelsverkets rekommendationer. Det gör att t.ex. "riktig mjölk" inte får köpas in. Eller ost. Eller smör. Eller något annat som kan innehålla fett. Man rekommenderar ett antal matvaror som har långa listor med E-nummer i innehållsförteckningen i stället. Är det vad du vill att ditt barn ska äta?

Om inte. Kolla in på kostdoktorn.

Lyxig pasta

Jag gillar färsk pasta. Inte bara för att det går fort att laga, utan också själva smaken av den. Men färsk pasta - som jag tycker känns lite lyxigt - behöver också lite lyxiga tillbehör. Andra lite lyxiga råvaror som kan bli en god sås.

Som den här - lite lyxiga såsen med avokado, stimlad rökt kalkonkassler, grädde, ädelost och rostade valnötter.

En lite mer "vuxen" pastasås som kanske kan inspirera någon till fredagsstordåd i köket?

Alltihop går dessutom snabbt och enkelt att göra. Det är bara att koka ihop lite buljong, grädde och ädelost (gorgonzola, t.ex.) medan du kokar upp pastan. När såsen tjocknat lite rostar du valnötterna och lägger i pastan i vattnet och efter ett par minuter, när pastan är klar lägger du i avokado och kalkonkassler i såsen. Smaka av med lite vitlökspulver.

Voila!

Höstpytt

Såhär på hösten, eller förvintern blir det ofta mat med rotsaker. Och jag tycker själv att smaker som rök minner om hösten. Kanske är det alla eldade löv ute som inspirerar mig? Nåväl. Här är en "höstig" rätt som jag kallar "höstpytt", rätt och slätt. Det är egentligen en vanlig pyttipanna, fast med rökt kalkonkassler i stället för skinka. Och så förstås (förutom potatis, lök och falukorv) morötter och finstrimlade sugar snaps för färg (det ser höstigt ut, tycker jag) och äpple, som jag tycker passar bra till de här smakerna.

Det finns så många goda äppelsorter såhär års och vissa av dem passar riktigt bra i matlagning.

Hur tycker du att "höstig" mat skall vara?

lördag, november 14, 2009

Dufvenkrooks lättglögg


Ungefär såhär års brukar min lokala matbutik fylla hyllorna med glögg. Och jag brukar inte vara sen att börja dricka den. För det är något speciellt med just glögg. Eller med all säsongsbetonad mat och dryck, egentligen. Den finns där bara några veckor om året och då kan man verkligen ge sig hän att njuta!

På glögghyllan i butiken fanns i år, förutom blossa och saturnus en glögg man inte tagit in tidigare år, vad jag vet - nämligen Dufvenkrooks. Och jag - som aldrig tidigare smakat Dufvenkrooks måste givetvis fråga mig själv - varför har jag inte det?!

För det här är riktigt bra. Testade den vita glöggen med hjortron och den är bland det godaste jag druckit i lättglöggväg. Den är betydligt mindre söt än t.ex. blossa, med en mild ton av kanel och - vilket inte gör det sämre - hjortron.

Jag har ju tidigare skrivit här på bloggen att jag älskar hjortron, så ni hajar säkert att den här glöggen får ett högt betyg. Fem av fem, faktiskt. Det blir helt enkelt inte bättre än såhär!

Kamratpresent - gåbortbröd

Idag var den stora dagen. Dottern och lillkillen skulle för första gången på "playdate" med Frk. Rs son. Som sig bör när man skall bort tyckte dottern att vi skulle ha med något att ge sonen. Så hon ville baka bröd.

Ett gott bröd, visade det sig. Och A - sonen (Frk. Rs alltså) - hade nog med hjärta att förstå gesten och sedan äta en skiva till mellanmål, tillsammans med dottern (min alltså).

Skönt. Och gott

1 paket jäst
½ l vatten
1 l vetemjöl
1 msk olivolja
1 tsk salt
Oregano
Basilika
Flingsalt
Spiskummin
Salvia

Blanda ut jästen i lite av vattnet (ljummet vatten funkar bäst). Hll så i vetemjölet i bunken, lite i taaget. I med salt och olivolja och forma till en smidig deg. Använd resten av mjölet för att "avkladda" bunken och bakbord.
Låt jäsa under duk i en timma.
Forma till limpa - i brödform eller direkt på bakplåtspapper.
Mortla kryddorna och smula över brödet.
Täck igen och låt jäsa lite till.
Grädda i mitten av ugnen på 200 grader i sisdär 30 minuter
Dra ned värmen till 150 grader och grädda 30-40 minuter till.
Servera gärna med lite smör.

fredag, november 13, 2009

Emanuel matbloggar!

Min gamla kompis Emanuel Karlsten - känd för de flesta som webbredaktör på tidningen Dagen har idag - hör och häpna - skrivit en matbloggpost! Kolla in det! Och receptet är riktigt bra. Speciellt nu precis innan jul!

torsdag, november 12, 2009

Mitt liv är fyllt av vardagsmysterier!

Mitt liv känns väldigt spännande. Eller i alla fall lite spännande. För det händer just nu saker som jag inte riktigt kan förklara. Och då inte bara mysterier av typen "var i ^*?# tog den andra sockan vägen efter tvätten?" utan mer små annorlunda händelser utan någon rimlig förklaring, som sedan får mig att grubbla. Som idag:

Jag ligger i soffan med lillkillen på magen och njuter av att han äntligen somnat, då posten ramlar in på hallmattan. Jag plockar upp den och bland posten finns ett handskrivet kuvert. Med min gamla adress. Som alltså blivit eftersänt till min nya. Eftersom jag oftast får kuvert med maskinskrivna etiketter på, eller med fönster, sprättar jag det givetvis ivrigt och finner - i kuvertet - det senaste numret av mattidningen gourmet.

Ingen lapp. Inget meddelande i övrigt. Bara tidningen.

Jag prenumererar inte på någon mattidning. Alls. Och har inte läst gourmet sedan något gratisnummer jag fick på gastronord för några år sedan. Jag har inte skrivit något i gourmet. Så - undrar jag - hur kommer detta sig?

Jag känner nog inte längre någon som jobbar på eller åt gourmet.
Jag är bevisligen inte omskriven i gourmet
Jag har inte själv skrivit något, eller är med på bild.
Faktiskt ingen jag känner - utom Carola Magnusson (som jag egentligen inte känner, men har träffat ett par gånger) verkar vara omskriven i tidningen.

Så varför har jag fått den?

Och av vem?

Någon har bemödat sig om att skriva ett handskriven adress på ett kuvert och manuellt frankera det och skicka ut ett nummer. Till mig. Varför?

Lite spännande, som sagt.


(Hade ingen vettig bild på senaste numret, så jag snodde den här - från i somras - på deras websida)

Gitto får mig att bli varm inombords

Kan man bli annat än varm inombords av att läsa det här inlägget, om skolmat på 80-talet?

Det gör mig stolt att idag få föra arvet vidare och göra egen - riktig - mat (även om det blir mycket potatis och brunsås) :-)

Tack Gitto, för ditt fina blogginlägg!

tisdag, november 10, 2009

Är jag miljöpartist, trots allt?

Alltså - Miljöpartiet har flera gånger lagt sig i debatten om mat i skolor och på förskolor och man siktar bl.a. in sig på frågor som rör feta mejeriprodukter. I Stockholm (liksom i många andra kommuner) har man en kostpolicy för mat för barn som bygger på Livsmedelsverkets rekommendationer och således rekommenderas bara vegetabiliska fetter. Och i väldigt liten mängd.

Nu har miljöpartiet i Kristianstad skrivit en motion för att få kommunledningen att godkänna även feta mjölkprodukter och på så sätt öka valfriheten för barnen.

Något som jag tycker att vi i Stockholm givetvis också borde!

Själv tror jag nämligen, även om fettet bara är en bifråga, att barn mår bättre av mer naturliga livsmedel som smör och riktig grädde än av livsmedel med många tillsatser. Jag vet att min åsikt är kontroversiell, inte minst här i Stockholm och på söder, där man ju fick klart sin kostpolicy förra året och precis fått en kostchef, men jag känner alltså att jag mer och mer sympatiserar med miljöpartiet i den här frågan.

Om bara miljöpartiet kunde närma sig piratpartiet i privatlivshelgds-frågorna och/eller piratpartiet hade en policy för mat har partiet i mig en väljare inför nästa år!

Tisdagstema: Självporträtt

Veckans TisdagsTema är självporträtt

Jo - bloggen - vi måste snacka...

Tjena, gänget. Känner att vi måste snacka lite. Känner att jag borde lämna något slags livstecken.

För det är ju sådär. Ibland är man jätteinspirerad och har lätt för att laga mat, har lätt för att hitta ord och kan skriva något om nästan vad som helst. Man ser nya vinklar och kan tillochmed svänga ihop något om fotboll i en matblogg bara för man är så inspirerad.

Och ibland får man inte ur sig något alls, fastän man borde ha alla möjligheter. Som nu. Och det är inte Ert fel. Ni är bra. "Det är inte Ni - det är jag", som det brukar heta.

Så jag bara konstaterar i några korta meningar vad som skulle kunna ha blivit något slags olika blogginlägg och så går vi vidare - är det ok, gänget?

Jag var hemma hos mamma och pappa i fredags. Det är i sig inget konstigt eller speciellt ovanligt. Vi bor bara några kilometer från varann så vi träffas säkert ungefär en gång i veckan. Oftast hörs vi av varje dag, på telefon och så. Men i fredags var jag alltså där och åt. Frk R. var ute med några kompisar från jobbet, så jag tog tillfället i akt att i stället njuta av en (faktiskt flera) god(a) köttbit(ar). Rotsaksgratäng. Vitlökssmör. Sallad med vitbalsamvinägerkaramell. Gott. Och som alltid skönt att vara hemma hos mamma och pappa en stund.

Helgen i övrigt har i alla fall tillbringats hos Frk R. På lördagen var vi på matmässan "det goda köket" i Älvsjö. Kul och trevligt och väldigt gott. Vi smakade på ostar, korvar, lite rökta fiskar, skojiga bröd, knäckebröd på surdeg, något smör, sylter och marmelader och vad det nu var. Och vin, förstås. Vi hittade ett par vi säkert kommer att köpa på systemet vad det lider, men just nu kommer jag inte ihåg vad något av de hette. Och jo - vi blev vinkade till av bl.a Mattias Dahlberg och Måns Falk. Bara en sådan sak!

Lördagens middag avnjöts på Pizza Hut och det här är faktiskt något jag tänkt skriva ett ganska långt och målande blogginlägg om, men jag lade ned det. Låt oss bara säga att grundidén bakom ett sådant inlägg har att göra med hur olika män och kvinnor kan tänkas se på en situation. Som att en servitör svärmar kring bordet, ställer sig med ryggen mot killen och flera gånger gör sig besvär om att "se till att vi har allt - och tveka inte att fråga om du vill ha mer vatten till vinet" och liknande. Tjejen skulle här t.ex. tycka att det gällde god service och bli lite imponerad av hur mån servitören är om att hon ska må bra. Killen skulle möjligen ana andra motiv. Möjligen för att man själv - liksom servitören - är kille. Och också tycker att ens sällskap är den snyggaste tjejen i lokalen, i stan eller i världen.

Vårt förhållande har också överlevt första rundan på IKEA. Ni som känner mig vet vad jag tycker om IKEA. Inte om grejerna, för de gillar jag verkligen, men att gå runt på IKEA är... inte.min.grej.

Så - bloggen - nu har jag fått snacka av mig lite. Och nu har jag i alla fall fått ur mig några meningar om vad som händer i mitt liv. Så vad tycker du? Nu lämnar vi helgen bakom oss, va? Och går vidare? Så ska jag försöka komma på något inspirerat att skriva om så länge. Och om du har några tips kan du väl höra av dig?

Ha det så bra så länge, så hörs vi.
Kram.
Din //Jesper

lördag, november 07, 2009

Det finns flera sätt att göra saker och ting

Jag vet. Det är det jag oftast får höra av kollegor bland skolkök och förskolor. "Det finns flera sätt att göra saker och ting". Man brukar då hävda att jag är lite för "överambitiös" eller tillochmed "lite pretto" när jag pratar om hur viktigt det är med mat till barn, som är nyttig, god och naturlig. Tillagad i ett riktigt kök, av riktiga människor och av riktiga råvaror. "Det finns flera sätt att göra saker och ting" säger man.

Själv tycker jag givetvis: "Jamen visst finns det flera sätt att kamma sig också, men jag brukar använda en kam och inte en osthyvel (det är nämligen bara roligt ett kort tag och sedan mest plågsamt - ungefär som att använda halvfabrikat i någon större utsträckning, när man lagar mat till barn!). Och oftast verkar mitt sätt bäst!" Dessutom - brukar jag tänka - i mitt kök bestämmer ju jag, och om de kommer på studiebesök eller annat och undrar varför jag gör som jag gör kan jag ju säga "det finns flera sätt att göra saker och ting".

En sak som man faktiskt kan göra på olika sätt är att försöka presentera maten för barnen. Jag försöker då och då jobba med uppläggningar (förra året gjordes till exempel en nobelfest på Ekbacken, där alla fick maten upplagd på sin egen tallrik. Wallenbergare, persilléepotatis, smörslungade ärter, rårörda lingon - the works). Jag tänker ofta till hur jag ska försöka få maten att verka mer smaklig.

Speciellt viktigt är det kanske när man faktiskt tvingas använda processade livsmedel (som korv, t.ex. - jag har ingen köttkvarn i mitt kök). En kväll gjorde vi "korv med mos" här hemma. Det blev små "cocktailkorvar" och ett hemmavevat mos, som jag - även om det skulle serveras till mina egna barn, kände att jag ville lägga upp fint. Man måste ju inte bara klutta upp allt på tallriken bara för att det är "korv med mos" man serverar? Det finns ju - som bekant - flera sätt att göra saker och ting.

fredag, november 06, 2009

En sallad med biff, krutonger och god dressing

Men - krutonger på en sallad? Jajjemän! Jag tänkte såhär: "LCHF-folket tycker ju att man skall steka i smör, och livsmedelsverket tycker ju att man skall äta bröd till maten - så smörstekta krutonger MÅSTE ju vara JÄTTENYTTIGT!" :-D


Dressing:

1 äggula
1 tsk vitvinsvinäger
½msk senap
2 dl neutral olja

vispas till majonnäs
Denna blandas med

1 dl creme fraiche
2 msk thai sweet chili-sås
1 finhackad vitlöksklyfta
Ett par varv med vitpepparkvarnen

Om skagen legat i indien?

Då skulle en toast skagen se ut ungefär såhär? Med kräftstjärtar och majonnäs med curry (och bostongurka) och mango chutney och så garnerat med julienne-skurna sockerärter.