Kan man bli annat än varm inombords av att läsa det här inlägget, om skolmat på 80-talet?
Det gör mig stolt att idag få föra arvet vidare och göra egen - riktig - mat (även om det blir mycket potatis och brunsås) :-)
Tack Gitto, för ditt fina blogginlägg!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tack! Skönt att du inte hakade upp dig på att jag inte beskrev mattanten i allt för väna ordalag. Hon var riktigt elak men lagade underbar mat.
Gitto: Givetvis inte. Det låter som ungefär vem som helst "av oss" - en som är duktig på att laga mat, göra det bästa av det man har och som egentligen saknar all övrig social kompetens! :-)
Skicka en kommentar