Man hör ibland folk som jobbar med mat för barn. Eller med barn i övrigt och inte nödvändigtvis med mat, att "det där äter inte barn - det smakar för [sätt in beskrivande adjektiv här, typ 'starkt', 'beskt', 'hett' eller vad det nu kan vara]" och inte sällan får just curryrätter ett just sådant omdöme.
Det här är en av mina erfarenheter och som jag ofta får försvara inför mina kollegor:
"Barn gillar mat som smakar något"Det finns - i min erfarenhet - inte något som är "för mycket smak" oavsett vad smaken är. Och såhär tror jag att det är: Barn känner igen smaker, men till en början i livet har barnet ibland svårt att uppfatta flera olika smakkombinationer. Sublima smaker upptäcks helt enkelt inte och då uppfattar inte barnet riktigt vad det äter och vad det skall känna igen. Därför vill jag dela med mig av en egen synpunkt:
Min yngsta (som snart är ett och ett halvt) älskar curryrätter. Allra bäst gillar han Nasi goreng. Han kan inte ännu säga "köttbullar" (men säger "körv" om korv, vilket fått mig att undra ifall han egentligen inte har västgöstskt eller småländskt påbrå. :-) ) men han säger "Nasi Goreng". Och det lagar jag därför rätt ofta. (En rolig parentes är att min äldsta när hon var liten gärna åt t.ex. citroner och älskade ansjovis - livsmedel som ju faktiskt också smakar en hel del!) Inte sällan vill han numer vara med och laga mat och igår såg det ut såhär:
Vi gjorde Nasi goreng med gul curry, ärter, morötter och surimi. Lillkillen rörde glatt i pannan och när jag började krydda med gul curry (madras) och vitlök blev han så glad att han skrattade. Han sade "mer! mer!" och hällde själv i en rätt stadig dos currypulver.
Jag tänkte att "det här kommer han aldrig att äta - det blir alldeles för starkt", men jag hade fel. Nu kommer säkert någon att tycka att "men - det är klart att han äter - han har ju varit med och lagat maten!" Och möjligen har denne någon rätt. Jag vet inte riktigt varför han äter, men att han gör det - det har jag märkt!
Och inte bara curryrätter, utan även mat med chili, peppar och andra starka kryddor. Majschips med salsa?! Jajjamen! Chili con carne?! Jepp! Thailändska rätter med grön curry och chilisås? Det med! Och så Curry, då. Jättegärna. Får han välja äter han väldigt gärna curry. Gärna med fisk eller skaldjur.
Igår satt han och blundade när han åt. Han njöt verkligen av maten. Han gav ifrån sig "Mmmm!" och "smaskigt" mellan tuggorna och åt upp en ordentlig portion. Så - jag tror verkligen att barn gillar starka smaker. Och jag tror att vi som jobbar med mat för barn faktiskt kan ta ut svängarna lite mer än vi ibland vågar göra? Världen "mat för barn" behöver inte hela tiden vara pasta, köttbullar och korv. Den är större än så! Det finns så många goda ingredienser där ute! Det kan vara mat med sting. Som curry. För det kan vara mina barn du kommer att laga mat åt.
Rosta mandlarna i en torr panna. Tillsätt om du behöver lite olivolja, för att inte bränna dem. Rör om dem då och då så att de inte fastnar i pannan eller blir alldeles för brynta.
Krossa mandlarna grovt i en mortel, eller med en tung kastrull, direkt mot skärbrädan. Det gör inget om mandlarna blir i olika storlek och form, det handlar bara om att de skall delas ned i mindre bitar. Om några mandlar är hela är det inte hela världen.
Blanda ned mandlarna i den rivna osten, tillsammans med de finhackade oliverna och en matsked olivolja. Krydda efter behag och rör försiktigt om med en gaffel tills du fått önskad konsistens.
