Kaffe för humöret

Läste i veckan i flera tidningar om att kaffe förutom att det smakar gott även kan ha andra positiva inverkningar på humöret. Och då inte bara på morgonen. ;-)

Kaffe - om du inte vill ha diabetes.

Ja faktiskt, (om man skall tro aftonbladet, och det kanske man inte ska, men då kan man läsa i DN i stället) men nu har en medicinsk tidsrift i sidney kommit fram till att kaffe, och faktiskt te, hjälper till att undvika diabetes.

Det finns tydligen magnesium och andra viktiga ämnen i kaffe som hjälper oss undvika diabetes. Det är alltså inte koffeinet i dessa drycker som hjälper till, men det finns tillräckligt mycket av andra viktiga ämnen som hjälper.

Själv tycker jag att det känns tryggt på något sätt, eftersom jag älskar kaffe. Gärna starkt, bryggt i min moccakanna (hur överlevde jag någonsin utan den?)

Stabucks öppnar i Sverige.

Ja, faktiskt. I Stockholm. På Arlanda. Läs mer i Restauratören. Det är så att man får en Gert Fylking - influerad vilja att bara ropa ut "ÄNTLIGEN!".

Sommarsvalka: En till sommarkaffedrink

Kollegan O. gjorde en jättegod liten kaffedrink till dessert åt oss härom dagen:

4½ dl starkt, kallt kaffe
½ l vaniljglass
1 krm kanel
Stavmixas

Dekorera med apelsin.

Dagens lilla sommardrink

½ dl kallt mocca-kaffe
3 dl mjölk
1 dl vispgrädde
Några isbitar
2 skedar o'boy-pulver

mixas lätt och hälls upp i ett stort glas

Kan - för ett vuxnare alternativ också spetsas med t.ex. bailey's eller kaluha.

Veckans fynd

Har ju skrivit förr om fördelarna med moccabryggare (och ni som inte har någon - fixa!)

Det blir gott kaffe (eftersom det har en högre och bättre temperatur, eftersom det är bryggt under tryck och eftersom det är finare malt, vilket ger "mer snittyta" per korn som kan släppa ut mer arom) och oftast faktiskt nyttigare (eftersom det inte släpper lika mycket garvsyra) i eocca än i vanlig kaffebryggare. Så... You do the math, jag skall inte tjata om det mer.

Min kanna - en italiensk pjäs som varit med ett tag, är förmodligen min tredje eller fjärde i ordningen. Jag har helt enkelt älskat ihjäl de tidigare. Men - och här skall ni faktiskt få några skäl att INTE köpa en likadan kanna som jag:

1) De är dyra. Jag har en kanna från italien, av något jättecoolt märke (som jag tror börjar på G), som säkert är som Ferrari, Ducati, Armani och... borlottibönor (inte helt klockrent, men ni hajar) - RIKTIGT bra italiensk design, i den tekniska framkanten, globalt sett. Det finns billigare, ungefär lika anygga och nästan lika bra moccakannor annorstädes. Man måste inte köpa det dyraste som finns, om man inte vet med sig att man dricker hundratals koppar kaffe om året.

2) Den är av aluminium. Jamen, säger du, Aluminium är ju jättebra - det leder värmen jättefint, är lätt att hålla rent, ser vackert ut och lämnar ingen smak efter sig. Flera av alla världens kockar ÄLSKAR aluminium. Jag också. På min spis. Men inte på .tex. induktionshäll. Då måste man ha något som leder ström. Som rostfritt stål. Rostfritt stål har hittills stavats "kanna från bodum" eller vissa induktionshällstillverkares egna moccakannor. Dyrt, således. Tillbaka till punkten ovan.

Tills nu.

För veckans fynd är en moccakanna för 6 koppar (vilket är helt ok till frukostkaffe för två-tre personer) från Åhléns. Invägandes till priset av 198 kr är den ungefär hälften så dyr som min aluminiumkanna OCH den funkar även på induktionshällar.

Att den inte är riktigt lika snygg som min får man väl ta, till det priset? Men i alla afll - veckans fynd:

Morgonmys

En bild säger mer än tusen ord.

Precis som dottern. :-)
(Och som synes har hon ärvt ännu fler dåliga sidor av far sin). :-)

Omsorgsmuggen

Måste få berätta en historia, även om den är lite off-topic: Strax före jul hittade en av kollegorna en porslinsmugg i soprummet, här på jobbet. Muggen låg i en originalkartong och såg såg ren och fräsch ut och var hel, så kollegan kom upp med den i köket, där den diskades några gånger och sedan dess används rätt flitigt.

Muggen är en vit porslinsmugg, men med ett speciellt tryck på: Den har små hjärtan på sig och bär texten "God morgon snygging".

Jag vet inte hur ni har det på Era jobb, men på mitt jobb händer det att man kanske inte direkt känner sig som en snygging just på morgonen. Vissa dagar behöver man helt enkelt lite mer omsorg än andra och då kommer den här koppen fram!

Den här koppen har nu börjat gå runt lite i huset. Kollegor tar den till varandra när man känner att "min kollega verkar behöva en lite extra puff idag" och så liksom: "Kolla - jag hämtade te åt dig idag." Så nu har vi en ny tradition på jobbet - Omsorgsmuggen.

Kaffetåren, glädjetåren och mina tår...

Läser i DN om ytterligare skäl att dricka kaffe. Som om inte alla de andra skäl jag givit här på bloggen tidigare skulle räcka. :-)

I övrigt börjar mitt liv ordna upp sig lite nu. Det går långsamt, är jobbigt och kräver mycket eget engagemang, men det går åt rätt håll. Igår var jag på kvällen så lycklig att jag till min kaffetår faktiskt grät glädjetårar. Jag kommer att skriva mer om det i ett senare inlägg, men för Er som är eller varit oroliga - livet känns lite lättare just nu och jag mår mycket bättre än på länge.

Mina tår är ömma. Eller rättare - ovansidan på fotbladet är helt supertrött. Jag vet inte riktigt varför, men ibland är det så att jag nästan inte kan hålla balansen när jag går och står. Mystiskt. Dessutom opraktiskt, när man ju jobbar stående och gående, hela dagarna...

Mysig frukost på tu man hand.

Ibland är jag världens lylligaste. Som idag - när jag väckt av lillkillen vid 7-rycket lyckats få honom att sova efter en dryg timma - får frukostsällskap av en rödhårig skönhet som vill berätta om sina drömmar, sina framtidsvisioner och - inte helt överraskande - hur hon vill ha sin frukost.

Kokt ägg (hårdkokt), kaffe (trippel espresso, gjord i moccabryggaren, två råsockerbitar), smörgås (med ost och skinka) och några majskrokar och sedan är vi bägge i god form för dagens äventyr.

Under tiden pratar vi om vad som är viktigt här i livet: De där pinnarna vi täljde på igår, om vädret i vinter kommer att bli kallt nog att åka skridskor, om farfar skulle kunna hjälpa till att lyfta det där stormvälta i trädet i skogen så att man kan bygga en koja där, och - lite överraskande - att "man skall inte skaffa bebisar förrän man blivit sexton år". "Bra", tycker pappa. "Man kan kanske tillockmed vänta lite till?". "Ja, men när man är sexton är man vuxen. Och då kan man få bebisar", säger dottern. Dottern och pappa dricker av sitt kaffe och njuter. Av samtalet. Av sällskapet. Av kaffet. Av det enkla i att få vara tillsammans ensamma, utan lillebror eller mamma. Att kunna sitta och prata med varandra som far och dotter. Med gott kaffe!


(Och i pappas fall över att det är åtminstone 11 och ett halvt år kvar tills dottern är vuxen nog att skaffa bebisar.)

Varför är jag så snäll?

(Obs - kaffet på bilden - en hemmagjord cappucino - har inget med artikeln att göra! ;-) )


Skrev ju om kaffe ett par gånger förra veckan och nu hittade jag en fantastisk artikel i Metro om att "varmt kaffe gör dig snäll".

I och för sig inget konstigt - jag dricker massor av varmt kaffe! :-) Men tydligen har forskare vid Yale kommit fram till slutsatsen ovan. I artikeln kan man bl.a. läsa:

De gav försökspersonerna antingen en varm kaffemugg eller iskaffe att hålla i. Sedan fick de lämna omdömen om andra människor. De som drack den varma drycken tyckte i större utsträckning att de andra var mer omtänksamma och generösa än vad de som drack iskaffe tyckte.

Själv blir jag alltid snällare när jag druckit kaffe. I synnerhet den där första koppen på morgonen (innan dess är jag nog inget vidare rolig). Å andra sidan tyder också empiriska studier i mitt hem på att kaffet blir bättre (och varmare) ju snällare familjemedlemmen som brygger det är.

Min fru gör bäst kaffe!

--

EDIT: 22:04

Ser nu att kvalitetstidningen Aftonbladet publicerat en artikel om att man "visar vem man är" genom att beställa olika sorters kaffe på café. Undrar om det finns folk som jobbar med analyser av kaffedrickande? Liksom: "Jaha? Latte? Då är du ju psykopat!"?

Och vad de i så fall skulle säga om mina små hemmagjorda mocca-brygder? Eller - vill jag veta det?

Det handlar inte bara om VAD utan också NÄR och HUR

Jo, jag vet. Jag skriver rätt ofta om kaffe. Om vad som gör "ett gott kaffe". Och ofta koncentrerar jag mig på bönor, på storleken på pulvret när det är malet, temperaturen på vattnet (och var det kommer ifrån), vilka kannor eller bryggare som kombinerar flest av dessa gynsamma faktorer. Och alldeles för sällan på NÄR och HUR man kan brygga "den perfekta koppen kaffe".

Så idag hade vi bestämt att umgås med en annan familj i området och kommit överens om en liten "fikapicknick". De tog med bullar och vi skulle ta med.... you guessed it... kaffe. Fru Värn bryggde "vanligt svenskt frikyrko-kaffe" i perkolatorn. Jag packade mjölk i en liten flaska, vatten i en annan, tog med ett par gaskök ur klätterutrustningsförrådet och en moccabryggare och en visp.

Och så - i gott sällskap, i naturen, gjordes den här veckans kanske godaste "caffe latte", "Cappucino" och "dubbel espresso". Med en moccabryggare på ett av köket, och en kastrull med skumvispad mjölk på det andra - ute på en lokal lekplats kunde vi alla njuta av våra respektive favoritvarianter av kaffe.

Tydligen verkar "NÄR" och "VAR", och kanske även "i sällskap av vem" vara lika viktigt som "VAD" när det gäller gott kaffe?

Nu klarnar det...

[ironi på]
Läser - igen - en väldigt väl underbyggd artikel i den nästintill oumbärliga läkartidskriften Aftonbladet och plötsligt står det klart varför de flesta tjejerna på jobbet dricker Te... :-)
[ironi av]

--

EDIT: 20:32...

Läser i artikeln ovan att "kaffe kan motverka bröstcancer", vilket är jätteroligt när samma tramsblaska igår hade med den här artikeln.

Nummer fem...

Nummer fem på den där listan, här nedan är givetvis:

"Jag gör fortfarande en MEAN vaniljhavremjölkscappucino". Och den funkar ganska bra att trösta sig med när dagen varit lite hårdare än man riktigt tycker sig förtjäna.

Lyx från Lidl

Efter att ha fått åka fram och tillbaka till söndersjukhuset några gånger i helgen, med taxi, var det inte längre så mycket pengar kvar i semesterkassan. Det har alltså blivit att handla där det är som billigast, just nu, och i Orminge ädet inte sällan man kan hitta riktiga fynd på Lidl.

När jag kom hem från Lidl härom eftermiddagen var det dags för en eftermiddagsfika och när jag ordnat ihop allt kom jag på att "allt det här har jag köpt på Lidl". Gott espressokaffe till moccabryggaren, som dessutom visade sig vara riktigt italienskt kaffe på 100% arabicabönor (jag tror märket hette Bellarom), rågkakor, cream cheese, små goda gula lökar från öland (Wow - närodlat!), sockerärter (också dem inhemska), skinka, tomater och mjölk.

Och - som sagt - billigt. Jag plockade på mig två stora papperskassar med matvaror och trodde att "nu blir det dyrt". Det hade (med lätthet) kunnat ha kosta mer än det dubbla, eller faktiskt säkert uppåt tre gånger så mycket, med tanke på hur mycket grönsaker, charkuterier och mejeriprodukter jag lagt ned i kassarna.

Och kvaliteten är riktigt bra på grejerna. I alla fall i vår butik. Fräscha grönsaker, schyssta charkvaror och samma mjölk som i de andra butikerna - bara billigare - och några egna "noname"-alternativ till de vanligaste varorna.

Klart godkänt, med andra ord.

Tillbaka till fikat. Goda, lite lyxiga smörgåsar med gott kaffe känns som lite vardagslyx, såhär med två uppmärksamhetstörstande barn hemma, och givetvis gör kvalitet/pris-faktorn att det känns lite extra roligt.

Det är sådant här som gör att jag drar mig för att kalla mig kristen...

Läser en tokig artikel i Dagen - Sveriges största kristna tidning, om att mitt favoritkaffeshop-kaffe upprör känslor hos den dumhögerkristna högern i USA. Man vänder sig mot att företaget har bytt ut logotyp på sina kaffekoppar. En talesman från gruppen (som heter något i stil med "resistance" eller något annat ungefär lika fjantigt) tycker att logotypen ser ut som en prostituerad.

Jag vet inte hur man ens får idén. Jag hajar det inte. Om nu inte snubben själv brukar gå till prostituerade och därför kan göra den liknelsen? Jag tycker själv att det ser ut ungefär som en filead fisk med en tjej på toppen, och tydligen visar bilden en "siren" - en tvestjärtad sjöjungfru.

Visst. Loggan är ful. Och Starbucks formgivare borde få offentlig smisk, men hey - det är just sådana här grejer som gör att jag själv drar mig för att kalla mig kristen.

Arometti - smaksatt socker

Jag har världens bästa fru. Jag vet att det antas av mig att uttrycka mig så, men det är faktiskt sant. Jag är också en kaffedrickare av rang och vi har - i några omgångar - köpt på os större och större mocca-kannor (en sådan där man ställer på spisen, ni vet?) för att jag skall kunna dricka bra frukostkaffe. Just nu har vi en för typ tolv koppar (espressokoppar, alltså) och den brukar räcka så att Frun får en latte och jag får det kaffe jag behöver på morgonen (resten).

När jag kom hem efter jobbet i måndags hade så min fantastiskt snälla fru varit en sväng på Lidl, och där införskaffat för ändamålet smaksatt socker. Det var tydligen billigare än den "cofee syrup" jag brukar köpa, men samtidigt roligare än det rörråsocker jag oftare har i kaffet.

Nåväl. Vad frun hade kommit hem med var ett par paket med "arometti" från det tyska südzucker - smaksatt socker framtaget just för kaffedrickare. Jag har nu hunnit prova bägge smakerna: En med smak av vanilj och en med smak av amaretto (försök förresten säga "amarettoarometti" snabbt tre gånger så får vi se om du behöver en kopp kaffe för att få igång saliven i munnen efteråt! :-) ).

Utan att bli recensent, eller göra en "smakduell" av det här kan man säga att sockret är gott, om ma n gillar socker i kaffet. Vaniljsmaken är fräsch och smakar inte speciellt konstgjort (även om det säkert är det) och ger en god, lagom söt vaniljsmak. Bättre än syrup, således.

Amaerttovarianten däremot, var ingen favorit. Den smakar mycket amaretto, det gör den, och i bakverk som man skall ha sprit kanske den har en bättre plats, men jag gillar inte sprit i mitt kaffe, så jag tyckte inte alls om smaken. Det smakar emellertid MYCKET amaretto och för folk som gärna tar sig en kaffe med en liten tjofan till är detta ett bättre alternativ till morgonkffet, innan man sätter sig i bilen...

Med Katarina på söder

Träffade idag, efter jobbet, kompisen Katarina, som (bl. a.) jobbar på Grantomta. Vi hade inte setts på jättelänge och det var jättetrevligt att träffas och skvallra lite och umgås i några timmar. Vi började på "mitt andra vardagsrum" - stället med Stockholms bästa mocca Latte (och blåbärssmoothies):Tullys coffee på Götgatan.

Det var som alltid mysigt, nu återigen med lite jazzig musik i högtalarna (idag var det Frank Sinatra - senast jag varit där tidigare har det varit någon sådan där hemsk Euro-disko, men nu var ordningen återigen återställd!) och fortfarande med både trevlig och kunnig personal och alltid med gott kaffe.

Vi tog så vägen förbi hellstone - eööer Hellstens musikhandel som det väl formellt heter, för att beundra det gamla The Who-rtumsettet de har i fönstret (Katarina är en nästan lika stor fan av The Who som jag!) och gick sedan en bit bortom Zinkensdam, där Katarina skulle kolla in gasspisar.

Nu krävdes emellertid något ytterligare i krävan och vi bestämde oss för att äta Sushi på Kato vid Mariatorget (Egentligen på S:t Paulsgatan, något kvarter upp från själva torget, mot Götgatan till).Det var - som alltid - jättebra. Kato är ett sådant där ställe där jag äter kanske två-tre gånger om året och har så gjort i kanske 5-6 år och det är ALLTID lika bra.

Inalles en väldigt mysig eftermiddag. Gott kaffe. Sushi. Gott sällskap. Kollandes på vackra trummor och häftiga gasspisar. Vad kan man mer begära?