Arometti - smaksatt socker

Jag har världens bästa fru. Jag vet att det antas av mig att uttrycka mig så, men det är faktiskt sant. Jag är också en kaffedrickare av rang och vi har - i några omgångar - köpt på os större och större mocca-kannor (en sådan där man ställer på spisen, ni vet?) för att jag skall kunna dricka bra frukostkaffe. Just nu har vi en för typ tolv koppar (espressokoppar, alltså) och den brukar räcka så att Frun får en latte och jag får det kaffe jag behöver på morgonen (resten).

När jag kom hem efter jobbet i måndags hade så min fantastiskt snälla fru varit en sväng på Lidl, och där införskaffat för ändamålet smaksatt socker. Det var tydligen billigare än den "cofee syrup" jag brukar köpa, men samtidigt roligare än det rörråsocker jag oftare har i kaffet.

Nåväl. Vad frun hade kommit hem med var ett par paket med "arometti" från det tyska südzucker - smaksatt socker framtaget just för kaffedrickare. Jag har nu hunnit prova bägge smakerna: En med smak av vanilj och en med smak av amaretto (försök förresten säga "amarettoarometti" snabbt tre gånger så får vi se om du behöver en kopp kaffe för att få igång saliven i munnen efteråt! :-) ).

Utan att bli recensent, eller göra en "smakduell" av det här kan man säga att sockret är gott, om ma n gillar socker i kaffet. Vaniljsmaken är fräsch och smakar inte speciellt konstgjort (även om det säkert är det) och ger en god, lagom söt vaniljsmak. Bättre än syrup, således.

Amaerttovarianten däremot, var ingen favorit. Den smakar mycket amaretto, det gör den, och i bakverk som man skall ha sprit kanske den har en bättre plats, men jag gillar inte sprit i mitt kaffe, så jag tyckte inte alls om smaken. Det smakar emellertid MYCKET amaretto och för folk som gärna tar sig en kaffe med en liten tjofan till är detta ett bättre alternativ till morgonkffet, innan man sätter sig i bilen...