torsdag, april 10, 2008

Vad kan man begära?

Läser ibland, bland kommentarerna till mina blogginlägg meningar som "lyckis barnen på din förskola" och liknande och det är givetvis smickrande. Jag hör också ibland kommentarer av föräldrar och personal att "det är så skönt med dig, för du fixar alltid allt och det är aldrig några problem" eller "det är så skönt att veta att du håller ordning på vad barnen bör äta". Då händer det att jag nästan börjar rodna. Inte allt för sällan hör jag - av barnen "Åh, vilken god mat!" och just det är ju det bästat kvittot på att man faktiskt gör ett bra jobb.

Samtidigt undrar jag ibland "hur illa kan det egentligen vara i andra kök" och ju mer jag arbetar i förskolekök och ju fler kollegor i/ur andra förskolor (och deras kök) jag möter desto mer nedslagen blir jag över hur det kan få gå till. Därför tänker jag nu sticka ut hakan lite och säga hur JAG tycker att kraven på förskolekockar skall vara:

För det första: Ärligt - jag VET att prio ett alltid skall vara att laga säker mat, men jag antar att ingen av oss handhar kemiska eller biologiska stridsmedel på jobbet - borde inte prio ett vara typ att maten smakar gott? Mat som inte smakar gott slängs. Det är en förlust för alla inblandade. För kocken, rent ekonomiskt (om han/hon har budgetansvar), för förskolan (som lägger tid och pengar på att laga och servera maten, en kock är inte gratis!) för barnen, som inte får i sig den näring det behöver och till sist för föäldrarna som får hem barn som inte orkar med något alls.

Barnen ÄTER god mat. Det är enkel matematik att satsa resurserna på god mat och helt enkelt skita i resten.

För det andra: Är det för mycket begärt att folk som jobbar med mat för barn borde ha som anställningskrav att jobba med mat för barn? Jag menar: typ samtidigt?

För det tredje: Att inte laga mat från grunden och i stället använda halvfabrikat är lättja. Tar det för lång tid att laga mat från grunden har du fel ambitioner. Eller fel recept. Eller fel erfarenheter. Eller fel attityd. 'nuf said.

För det fjärde: "Kärlek" i maten betyder inte nödvändigtvis smör och socker, men det är helt ok att servera gräddsås till köttbullarna ibland. Det skall vara så. Det är en del av vårt mathistoriska arv. Att laga mat med lite historia är aldrig fel. Att lägga ned lite engagemang på det är att visa barnen omsorg. Att försöka förvalta gamla mattraditioner är att visa sina råvaror och sin yrkeskår respekt. Att laga mat på det sättet är "kärlek".

För det femte: Var stolt över ditt jobb! Se inte på ditt jobb som "mellan två andra, ballare, restaurangkök" eller "tills jag får tag på något annat", eller i värsta fall "i väntan på pension". Att laga mat för barn är inte bara världens bästa jobb, det är väldens viktigaste. Visst, den mediala exponeringen är i princip noll, men hey - du är inte förstegitarrist i Europe heller, så sluta förvänta dig groupies för att du gör ditt jobb! Var stolt över att kunna servera hundraellernåntingvaddetnuär tallrikar vettigt tillagad mat varje dag i stället. Var stolt över de där gångerna någon berömmer ditt arbete.Var stolt för att du är med och upprätthåller traditionen av professionell matlagning och för att du får ge de här barnen en vettig start i livet. Ser du på ditt jobb som "mellan två andra bättre gig" bör du nog kanske börja se dig om efter något av dem. Snabbt. Den här branchen (att laga mat till barn) har inget utrymme för folk som hellre vill vara någon annanstans. Det är en förmån att få vara del av den, inte ett "påhugg". Så det så.

För det sjätte: Försök vara en i gänget. Jag vet att det är bökigt, när man inte hela tiden jobbar i barngrupp, men försök vara en lagspelare. Försök ta initiativ till att få ihop gänget på jobbet. Du kommer att vara tillräckligt isolerad ändå, på jobbet. Du behöver inte att folk dessutom är rädda för dig eller tycker illa om dig. Du är - i egenskap av kock på en förskola - omgiven av myter och sägner ändå. Se till att dessa är hjältesagor och hyllningsdikter snarare än de sagor man skrämmer barnen med när de inte sitter still på gruppsamlingarna.

Är det för mycket begärt?


(Och det är nu ni skriver en kommentar om vad NI tycker är "grundkrav" på kockar i förskolan. Hur vill du att någon lagar mat till ditt barn?)

10 kommentarer:

Jessika sa...

Amen!!

Och sitter du inte still nu får du möglig grönsakssoppa, är verkligen ett lågvattenmärke.

För egen del har jag varit allergisk sedan jag var en halvhand hög. DET har vart ett jävla krånglande. Jag blev laktosintolerant med åldern, ärft efter en sydeuropeisk förälder. Vi bad om mjölkfritt margarin och gick och frågade efter det i köket. Mjölkfritt? Ja, det vet jag inte?! Har vi verkligen det?! Ni hade det igår, dimwit...

Sedan var det mycket över nötterna. Jag tål inte nötter. Men det var kontaminationsmatlagning i många fall (att man helt inte kan utesluta spår av nötter är inte ett problem för mig - tack gode gud). Det var äpplen och mandel mitt i pollensäsongen, det var ett jävla elände kort sagt. Nu förefaller inget av det särskilt svårt även om andra har en tendens att göra en affär över mina allergier (jag tål inte tomater bl a, inte citrusfrukter heller annat en en skväll här eller där och lite skal där och här), JAG läser ingrediensförteckningar och frågar om vad som är i maten. Därefter väljer jag själv vad jag ska äta. Har alltid matlåda med mig uti fall att. Jag har stött på ENORMT kunniga kockar, och rena katastrofer. Och en där jag hörde hur servitrisen instruerade ordentligt. Det jobbigaste är att bli tvivlad på precis som man kan ifrågasätta barn. Nej, lösningen är inte att du flyttar tomaten, lösningen är en ny tallrik utan tomat (sedan tål jag olika mycket under olika säsonger).

Jag vet inte om man måste vara en speciell sorts person för att vara kock på krogen eller kock på förskola, borde inte vara så precis som du säger.
Yrkesstolthet ja, oavsett var. Ditt förskolekök är skött som en hel krog, som det borde vara. Heja Jesper :).

Den gamle kaptenen sa...

Jag tycker att ALLA barn borde få lika bra mat som du nog fick när du växte upp. Så blev du som du blev också.

KarinW sa...

Ja du det finns liksom inget annat och göra än att hålla med dig och dina krav, du missade liksom inget!

landonius sa...

Första grundkraven till jobbet (alla jobb!)är att du går till arbetet med förväntan och entusiasm. Att glädja sig åt dagen som kommer,till uppgifter att lösa. Att komma hem sedan och känna i maggruppen: jag har fått ihop det idag igen! Och i nästa ögonblick tänka på: vad blir det i morgon?
Har man inte det, och känner att knäget är ett ok, kan man lika gott stanna hemma...
Resten kommer av sig själv, alla som är tillfreds med sitt arbete gör ett bra jobb och får sina 15 minuter, var så säker.
Resten kommer av sig själv.

Jesper sa...

Landonius: Precis.

Den kamle kaptenen: Hmm. Det är lite klurigt det där, för det känns nästan orealistiskt. att ens några andra barn får den möjligheten. Den mesta mat jag åt när jag växte upp lagades nämligen av mamma - världens absolut bästa kock. Det är liksom svårt att toppa det. Allt annat blir bara bleka kopior, efter mammas köttfärssås, t.ex. Men man kan ju försöka. Det är det som liksom räknas - att försöka och lägga manken till för att göra ett bra jobb...

Jessika: Jo, det där med allergier är ju möjligen klurigt (allra värst är det ju med gluten, eftersom man då måste laga käket i omgångar och helst ha lufttäta lock på maten osv. för att undvika kontamination. Och försök laga mat i ett kök, en vanlig dag, utan gluten? Ingen pasta, i princip inget bröd. Inget mjöl att reda såsen med...), men alla allergiker har ju också samma rätt som alla andra att få bra tillagad och god mat...

Även de allergiska barnen är mina "gäster". De (eller rättare sagt deras föräldrar) betalar min lön. De har samma rätt som alla andra att bli bemötta på ett proffesionellt sätt...

KarinW: Tack. Men jag verkar ha missat det viktigaste (eller rättare - Landonius formulerade det mycket bättre än jag).

Rebecca sa...

Alla barn har rätt till en kost som gör att de utvecklas på ett bra sätt. Maten ska vara god, måltiderna ska vara trevliga och lugna. Det ska helt enkelt vara precis så som vi själva vill ha det.
Jag tycker om din variation på matsedeln, och att du har matråd med barnen. Får de känna sig delaktiga tror jag de värdesätter maten mer, och blir lite nyfikna.

Trevlig helg,
Rebecca.

Jessika sa...

"alla allergiker har ju också samma rätt som alla andra att få bra tillagad och god mat." Om det bara var så givet överallt! Oftast är man bara en jobbig typ när man dyker upp. Bland allergiker går ryktet snabbt. Där var de oerhört serviceinriktade, där inte alls, undvik de där som elden. Man kanske inte vill ha vissa sorters kunder men varje kund ger intäkter.

Jesper sa...

Rebecca: Jepps.

Jessika: På krogen tar man - om man är vettig - hellre emot även allergikers pengar, än ser dem som problem, annars har man snart inga gäster! :-)

(Och jag skulle tycka att det är roligare att tjäna pengar än att se problem).

Anonym sa...

Halleluja Jesper!
Håller med vi har världena viktigaste jobb, som också dessutom är kul!
Hoppas att de som inte känner likadant tar sig en funderare.
Kör hårt.
Karin i Köket

Jesper sa...

Karin i köket: Tack och detsamma!