onsdag, april 09, 2008

Nasi goreng

Har idag serverat Nasi goreng, indonesiens nationalrätt och för många svenskar i min generation en första kontakt med wokrätter. Nasi goreng är egentligen inte EN rätt, utan snarast ett samlingsbegrepp av ett sätt att tillaga mat (med stekt ris - nasi=ris goreng=i panna). Olika regioner har sina egna speciella lokala ingredienser, och rätten varieras därefter. Ungefär som spaniens paella.

Nåväl - här i norden serveras nasi goreng oftast som en slags rispytt på uppstekt tidigare kokt ris, med olika grönsaker, rotsaker och så kyckling - vad som egentligen skulle heta Nasi Goreng Ayam på indonesiska. (Inte sällan var nasi goreng på åttiotalet mer "pyttinfluerad" och innehöll ofta tärningar av skinka och korv, när man åt den ute på asiatiska lunch-hak) och just en sådan ayam-pytt gjorde jag idag på jobbet. Ett milt, sött, lätt currykryddat pilaffris med många fina och goda grönsaker (morötter, palsternacka, ärter, minimajs, purjolök, paprika, bambuskott, lök...) och så finstrimlat kycklinglår, som fick förstekas och sedan vändas i pytten.

Till detta serverades sötsur sås och lite mer grönsaker (jag försöker att se till att till varje måltid servera både färska och kokta grönsaker av något slag, samt blandar gärna ut maten med mer grönsaker för att barnen skall få i sig de vitaminer, fibrer och övriga näringsämnen som de skall).

Nåväl. Det gick också bra. De åt och åt och åt. En avdelning kom och hämtade mer mat i köket. Kul. Och kul att visa att nasi goreng kan vara något annat än findus färdiglagade på storköksförpackning, körd till ogienkännlighet i kombiugn och serverad med gammal soja, vilket - tyvärr - ofta är alternativet om det står nasi goreng på en skolmatsedel eller så under en "asiatisk vecka" eller liknande.

"Men" - hör jag folk mumla framför skärmarna där hemma - "nasi goreng är väl inte husmanskost?". Och jo, det är det. Bara inte svensk husmanskost. Utan indonesisk. Å andra sidan - nasi goreng tillhör ett av kanske tjugo recept - sammanlagt - som jag lärt mig från i princip hela asien, så ni får ha lite tålamod med mig, ibland när "husmanskost"-begreppet blir lite vidare än "potatis-och-sås-mat". :-)

8 kommentarer:

Malin sa...

På pricken! Nasi goreng var den första asiatiska maten jag smakade (om man inte räknar skolans lika oigenkännliga vårrullar) och den var precis som du beskrev findusvarianten - inte ett dugg god. Idag älskar jag i stort sett all asiatisk mat jag testat, men nasi goreng vågar jag mig inte på! I övrigt var min skolmat inget att klaga på, men det här var en klockren beskrivning av deras avsteg från svensk husmanskost. Kul att du lyckades bättre :-)

KARLAVAGNEN sa...

Håller inte om jämförelsen med kopplingen mellan paella och nasi goreng...

Jessika sa...

Om nasi goreng gick hem så borde du prova kow pat. Stek kyckling, pytsa ner i marinad med en inte oansenlig mängd curry och sambal oelek. Hacka lök och purjolök. Lägg ner redan kokt ris i en stekpanna och låt kyckling med marinad samt lök följa efter. Stek försiktigt tills rätten är helt genomvarm. Receptet finns händelsevis i min lilla oansenliga receptsamling :).

Jesper sa...

Malin: Kul. Och tack.

Karlavagnen: Inte? Vad är det du inte håller med om? Du vet ju bättre än jag, hur paellan (möjligen inte) varierar lokalt - kan du skriva ett par rader här så vi alla lär oss något? Kul att se dig här, igen, förresten. Det var ett tag sedan du kommenterade. Välkommen tillbaka!

Jessika: Det skall jag prova. Kow Pak låter... .. . vietnamesiskt eller thailändskt? Skall kolla in receptet i alla fall och testa. Kul. Tack för tipset.

emma sa...

Jag gillar också nasi goreng, var evigheter sedan jag åt det senaste men det är en av mina absoluta favoriträtter. Fast jag är van att ha lite mer än kyckling i, även nötkött, fläskkött och ägg. Första gången jag åt det var på det viset. Sedan påminner den varianten kanske lite väl mycket om thailändska kökets fried rice, men gott är det iaf.

KarinW sa...

Vilken lycka för barnen på din förskola, ja för personalen också!
Hoppsan glömde föräldrarna.

Jesper sa...

karinw: Tack för berömmet. Jo, jag känner att mina insatser är väldigt uppskattade av både barn, personal och föräldrar. Det är jättekul!

emma: Ja, som i alla pytträtter går det ju att ha i lite vad man vill i det. Gott är det, i alla fall!

Jessika sa...

Kow pat är indonesiskt. du kan ta lite ketjap manis istället för sambal oelek om det passar bättre. Ketjap manis är ju inte chili dock.