Ja - ni vet - "bakgrundsmusik" till film, datorspel och andra företeelser kallas ju "soundtrack". Nu har HD skrivit om vilken mat som passar till vilken film. Mackan hakade på och skrev om mat till böcker.
Jag som är intresserad av både soundtracks, film, böcker och - kanske främst - mat, tänkte:
"Men vad har maten själv för soundtrack?", "Vilken film passar till pitabröd med ryssröra?", "Vad läser man till ärtsoppa?".
Just soundtrackfrågan känns speciellt intressant, för det har hänt - har jag hört - att kockar jag känner har försökt att t.ex. förföra med mat. Och inte så sällan har vi någon slags soundtrack till romantiska middagar, eller hur? Ute på restaurang kan det vara en stråkkvartett eller något annat lite dämpat. Hemma skulle det (om man vill vara lite uppenbar) Marvin Gaye (Let's get it on, någon?) eller Barry White, eller typ... Nina Simone.
Eller - vad säger ni? Vad är soundtracket till käket? Och vad läser man egentligen till ärtsoppa?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Ärtsoppa lagas till hårdrock. Som all mat. Just ärtsoppa känns 70-talsrock, om man ska vara petig.
Och den äts till något krigsrelaterat. Soldatens ärtsoppa, du vet. Okänd soldat av Linna kanske? Eller Harry Winters Operation Garbo. Eller varför inte Poltava?
Det slår mig för övrigt nu att vi måste ha ett grymt bra försvar då ingen vågat hoppa på oss på tvåhundra år. Alla måste bedömt det som fullständigt döfött och som ett omöjligt företag. Heja försvaret!
Mmm. Lagas till hårdrock, men frågan är vad den äts till? Vad det gäller försvaret tycker jag att det är ännu mer konstigt att ingen vågat hoppa på oss EFTER det att jag (Sveriges elakaste soldat) för några år sedan blev "avförd"...Konstigt... :-)
Hej Jesper.
Inga bra kommentarer just nu till detta, men jag har en fråga som jag gärna skulle vilja ha hjälp med.
Jag har tänkt att servera kycklingspett på tvååringens kalas (vi blir så himla många och istället för att bara servera hembakad tårta och kaffe så ska alla gästerna, stora som små, få kycklingspett, tabouleh, dipp/röror, gott bröd och lite andra grönsakstillbehör.)
Nu till min fråga: Hur gör jag GODA kycklingspett på bästa vis? Ska man ha lårkycklingfilé eller funkar det med vanlig kycklingfilé? Bra marinadtips? Grilla i ugn? Hur lång tid så att de inte blir torra? Sesamfrön på?
Tacksam för tips!!! Och - jag är inte någon fan av sweet chili-sås, kanske är bra att tillägga...
=)
Det blir inte väl uppenbart för den man försöker förföra om man spelar Barry White? Jag har _bara_ ipodden och den är full med _min_ favvo-musik. Den är den enda stereo jag har. Jag har lagt upp en middagslista en gång och lagt upp passade låtar.
När jag äter så läser jag i regel gourmet eller matrelaterad böcker (hett, fullständiga rättigheter, osv). I princip alrig rena receptböcker.
Louise: Jag skriver en hel bloggpost om ddet här i stället, för frågan är intressant, men låter sig inte besvaras så kort som bloggkommentarer kräver... :-)
William: Mmm. Jag läser också mycket matrelaterat, utan att läsa kokböcker!
Jessika: Ja, jo, det är kanske lite väl uppenbart... Vad skall man lirar för att förföra, då?
Är det _bara_ musiken som gör att förförelsen blir lyckad?
Jag har ätit middag till goth musik på mycket låg volym. Det är konversationen jag minns allra bäst. Samt annat ;). Jag gillar å andra sidan goth.
Jag lyssnar för det mesta på radio (eller ljudböcker) och sjunger högt. Eros Ramazotti är härlig när man lagar sommarmat, det är ett som är säkert.
När det gäller läsning håller jag mig inom mat/kost/hälsa-genren. Det kan vara kokböcker, mattidningar eller mina läroböcker.
Ha en trevlig helg,
Rebecca.
Jessika: Nej, givetvis inte. Både samtalet, miljön och givtvis maten själv är ju minst lika viktig! :-) Goth skulle nog ha funkat bra för mig också, bara sällskapet är rätt! :-)
Rebecca: Mmm. Eros ramazotti funkar nog för mig också, fast mer när jag lagar saker som canneloni eller så, än när jag lagar sommarmat! :-)
Trevlig helg, även till dig.
Skicka en kommentar