"Kycklingpanna"

Ibland, som kock, ställer jobbet krav på en viss improvisationsförmåga. Att man kan spela bollen där den ligger, så att säga. Som ifall en leverantör inte kommer med rätt grejer, eller på krogen: ifall man säljer slut av något. Då gäller det att snabbt få ihop något som är minst lika bra att stubstituera med. Något som fortfarande "säljer", något som man kan "köra som special" och få gästen att känna sig värdefull, nästan priviligierad, att få ta del av, just den här gången, i stället för irriterad över att kökets gamla klassiker inte finns att tillgå.

Jag skall inte sticka under stol med att sådana händelser både är med och skapar några av de bästa rätter som serverats (jag kan inte se någon annan logisk förklaring till att vi annars skulle äta grodlår, hönsfötter eller sniglar, t.ex.) men också samtidigt en prövning. Ett test som gjort för att visa vad du som kock är gjord av. Om du klarar att "styra upp något" trots oddsen. Trots att det saknas grejer.

Igår var en sådan dag på mitt jobb. Jag skulle ha bräckt skinka med råstekt potatis, en gammal vägkrogsklassiker, men som jag tänkte testa, eftersom jag tror att barnen inte får sådan mat hemma. Tyvärr kom inte alla grejer i min varuleverans i tisdags, så det blev att tänka om. Resultatet blev, efter att ha länsat frysarna och kylarna på ändar, kanter, skvättar och skalkar någon slags "panna" att servera till potatisskivorna.

Strimlad kyckling, tärnade rotsaker som orötter, palsternacka och rotselleri, lök och purjolök, vitlök, och så lite kryddor. Rubbet stektes i såsbas för att ge lite smörsmak och så gäller det att komma på ett säljande namn. Det går liksom inte att kalla en rätt "kylskåpsrensning" eller "ditt och datt". Man måste hitta på något fiffigt, säljande namn. "Cajsa Warg-buffé" låter alltid bättre än typ "hänt-i-veckan". "Chicken surbprise" låter alltid bättre än "gårdagens rester - fast med ris". Gårdagens mat serverades således slutligen som "husets kycklingpanna", till vilken jag lagat en liten gräddig sås på bl.a. kycklingbuljong timjan och rosmarin.

Det gick bra. Alla åt och faktiskt rätt mycket mer än vad jag trodde, när man nu tvingas mixtra med matsedeln.

När jag gick från jobbet gjorde jag det med lätta steg och en sång i mitt hjärta, för jag hade klarat provet. Jag hade hittat en väg ut r vad som annars snabbt kan leda till uttrycket "dans la merde" och i stället "styrt upp något". Något som gick hem.