Det finns flera sätt att göra saker och ting

Jag vet. Det är det jag oftast får höra av kollegor bland skolkök och förskolor. "Det finns flera sätt att göra saker och ting". Man brukar då hävda att jag är lite för "överambitiös" eller tillochmed "lite pretto" när jag pratar om hur viktigt det är med mat till barn, som är nyttig, god och naturlig. Tillagad i ett riktigt kök, av riktiga människor och av riktiga råvaror. "Det finns flera sätt att göra saker och ting" säger man.

Själv tycker jag givetvis: "Jamen visst finns det flera sätt att kamma sig också, men jag brukar använda en kam och inte en osthyvel (det är nämligen bara roligt ett kort tag och sedan mest plågsamt - ungefär som att använda halvfabrikat i någon större utsträckning, när man lagar mat till barn!). Och oftast verkar mitt sätt bäst!" Dessutom - brukar jag tänka - i mitt kök bestämmer ju jag, och om de kommer på studiebesök eller annat och undrar varför jag gör som jag gör kan jag ju säga "det finns flera sätt att göra saker och ting".

En sak som man faktiskt kan göra på olika sätt är att försöka presentera maten för barnen. Jag försöker då och då jobba med uppläggningar (förra året gjordes till exempel en nobelfest på Ekbacken, där alla fick maten upplagd på sin egen tallrik. Wallenbergare, persilléepotatis, smörslungade ärter, rårörda lingon - the works). Jag tänker ofta till hur jag ska försöka få maten att verka mer smaklig.

Speciellt viktigt är det kanske när man faktiskt tvingas använda processade livsmedel (som korv, t.ex. - jag har ingen köttkvarn i mitt kök). En kväll gjorde vi "korv med mos" här hemma. Det blev små "cocktailkorvar" och ett hemmavevat mos, som jag - även om det skulle serveras till mina egna barn, kände att jag ville lägga upp fint. Man måste ju inte bara klutta upp allt på tallriken bara för att det är "korv med mos" man serverar? Det finns ju - som bekant - flera sätt att göra saker och ting.