söndag, december 13, 2009

Husmanskost

Husmanskost. Känn på ordet. Husmanskost. Hus. Mans. Kost. Husmanskost. Vad är det? Och hur kommer det sig att det heter så? De flesta män, i den generation som faktiskt äter husmanskost, är faktiskt inte speciellt husliga.

Jag förstår om det skulle ha kallats "husmorskost" för det är den matlagning jag förknippar med ordet. Mat som skall räcka till många. Mat som handlar om att ta hand om enkla, väldigt billiga råvaror. Ändar och kanter och skalkar. Och transformera det till något som folk faktiskt är beredda att stoppa i munnen. Och betala för. Det är typiska "husmors"-kunskaper.

Men husman?

Husman är egentligen "en man med ett hus" och ett väldigt gammalt ord för torpare. Någon som äger sin egen bostad. Men yttrycket "husmanskost" kommer faktiskt inte från denna period. Det är ett tyskt låneord från tjänstefolk: "haussmann" är drängen, den som hälper till med att sköta hus och hästar.

I restaurangkretsar fanns det olika "grader" av både mat och matlagning och på menyer på större restauranger hade man olika tariffer för mat för "det fina folket" och deras körkarlar, drängar och passopper, som ju också måste vara med för att kunna köra och sköta om herrskapet. Dessa hjälpredor fick äta från menyn till en lägre tariff och fick således enklare mat, ofta bespisade i en enklare del av lokalen. Således - husmanskost.

Idag används ordet för enkel, ofta hemlagad mat med gamla anor. Kåldolmar och kålpudding, ansjovislåda (Janssons Frestelse), stekar och grytor, blodpudding, inälvsmat. Kort sagt: "vad din farmor fortfarande kunde laga". Det är kanske därför som husmanskosten tills för bara någon generation sedan inte hade något vidare rykte ute på krogen? Kanfarmor laga maten är det inte speciellt svårt? Och inte speciellt fint? Om det inte krävs vackra uppläggningar och konstiga franska tekniker för att kunna servera maten kan den ju inte vara värd något?

Men tack och lov har husmankosten fått en renässans de senaste åren. Grytor serveras återigen på lyxkrogar. En restaurang kan som söndagsmiddag slänga in en slottsstek på menyn som specialare. Och enkla rätter som sillar och Janssons frestelse, med billiga råvaror, börjar åter bli populära på julborden!

Så vill jag ha det. Husmanskost får gärna bli lite "tufft". För det är ett hedervärt yrke vi har - vi som lagar det - vi får det fula, det billiga, det icke önskvärda och det sega, läskiga som blivit kvar att bli gott, inspirerande, vackert och närande. Och det är inget mindre än magi.

Så - husmanskost. Magi.

Vad har du själv för trollerinummer på lut?

(Pyttipanna med ägg - typisk husmanskost i mitt kök)

11 kommentarer:

Lyxpiraya sa...

Porterstek går hem hos alla .Sillbullar med korintsås går äter mannen och jag då vi vill lyxa till det .

O. sa...

Tack för tidsresan. Hausmann alltså... det är ju folk som mig. Härligt med lite konsumentupplysning på söndagskvisten. Kanske skulle köpa den där boken om Konsumtanter bara av nyvaknat intresse.

Karin sa...

Själva ordet 'husmanskost' är nog lite missbrukat nuförtiden. Jag förknippar ordet enbart med den mat som jag växt upp med, dvs ärtsoppa, pannkaka, dillkött, paltbröd och fläsk, kalops ...... Samma maträtter återkom med jämna mellanrum vecka efter vecka.

PS: Den svenske torparen ägde inte alltid sitt hus utan betalade ett arrende i form av dagsverken åt den som ägde marken som huset stod på. Dagsverken förbjöds med tiden som betalningsform för arrenden och torparen fick möjlighet att friköpa sitt torp. Fast torparbegreppet är mer omfattande än så och det ska jag inte gå in på här.

kristin sa...

Mormors raggmunkar med stektfläsk och lingon alla gånger eller fläskpannkaka om det ska gå fort! Om jag har gäster gärna en stek eller hel kyckling med sås, potatis, pressgurka och gelé. Men nu höll jag på att skriva hemskt långt gör en lite lista hos mig istället!

Jesper sa...

Lyxpiraya: Porterstek är så himla gott! Sillbullar gillar jag också, fast jag äter inte jättegärna korintsås.

O. De rien. Och köp den du, även om jag inte är riktigt säker på vilken du menar...

Karin: Ja - ordet är missbrukat nuförtiden. Jag ville bara visa lite på den historiska uppkomsten av den, eftersom jag tycker att ordet är lite lustigt. Och tack för historielektionen om torpare.

Kristin: Ja! Gör det! Och länka gärna hit, så syns ditt inlägg på min indexsida (efter att du pingat din blogg på t.ex. nyligen.se), så kan mina läsare hitta till dig direkt från förstasidan.

kristin sa...

Länken är fixad!

Jesper sa...

Kristin: Bra. Då dyker det nog upp här, på förstasidan, snart. Bra inlägg, förresten. Bra definitioner av husmanskost.

Mackan sa...

Var är rödbetor / HP-sauce och GRÖNSAKERNA i din bild? ;) *fniss*

Fläsk med löksås! Mmmm.

Eller varför inte goda potatisbullar av överbliven potatis? (Pressa, knäck ett ägg över, forma och stek, et voila!)

Stekt sill är jättegott och jättelänge sedan jag gjorde. Säkert flera år. Skäms när jag skriver det, men...

Raggmunk, fläskpannkaka och Fläsk med löksås bor kanske alla i samma härad, men KROPPKAKOR! Gud, kroppkakor! Måste ha!

Pepparrotskött...

Jesper sa...

Mackan: Mmm. Rödbetor och hp-sås gör sig inte riktigt med barn som fortfarande äter med händerna. I alla fall om man tänker tvätta rent kläderna efteråt. :-)

Sill är jättegott. Både stekt (med löksås), inlagd och som sill-bullar och sillåda.

Mikaela Mars sa...

Kul med förklaring till ordet, jag har själv funderat lite på vartifrån det kommer ibland.

Älskade när farmor gjorde stekt fläsk med löksås hemma, eller fläskben i ugn. Nu som vuxen är väl isterband den husmanskost jag återkommer oftast till. En gång i veckan typ... :)

Jesper sa...

Mikaela Mars: Tack för alla varma uppmuntrande ord. Och fläsk med löksås är ungefär världens godaste mat.