Intern familjepost: Du gör min dag...

Tänkte att jag skulle spela låten "du gör min dag" med Petter och Magnus i det här inlägget, men låter bli.

Tänkte tillägna inlägget min bror, eller "min onda tvilling" som han ibland kallats - Mackan.

För han är rikt begåvad. Trevlig (nåja, i måttliga doser, ungefär som undertecknad, i alla fall, så finner några i vår bekantskapskrets oss i alla fall uthärdliga under korta stunder), engagerad. En bror sådär, som många önskar sig. Och en jag inte vill vara utan.

Mackan har varit i Almedalen för piratpartiets räkning och "levt rövare" under en vecka och skulle ha några timmar i stockholm, mellan det han anlände med båt från ön och ett tåg hem till Malmö, där han annars bor och verkar.

Vi ses inte så ofta, numer (och det är många i vår gemensamma bekanskapskrets, som valda delar av familjen, tacksamma för. När vi träffas - två himlakroppar, supernovor om man vill, blir det som alltid när två stjärnor krockar, katastrof. Ett svart hål av otyglad kraft - i vårt fall "dumhet" som hotar dra in allt i sitt gravitationsfält uppstår. En gemensam bekant har beskrivit oss som "två duracellkaniner på samma gång - fast genuint klantiga och dumma". Nåväl.) och det skulle vara skönt att träffa honom, om än så bara för att äta lunch.

Och nu utfärdas en publik varning till alla som känner min bror - eller som har med honom att göra - bestäm gärna vad som helst med honom. Men tro för ett ögonblick inte att begrepp som "tid" och "rymd" är samma sak för dig som för honom. "Klockan 12 vid centralen" betyder t.ex. på Mackiska "Någon gång efter halv två på, utanför eller i alla fall någonstans i närheten av ungefär cityterminalen".

Så nu kommer i stället dagens låt:



Ni förstår - jag, som många skulle kunna förledas att tro känner min bror bäst - pratar nämligen inte Mackiska. Jag tror att "12 vid centralen" betyder nämligen ungefär "12 vid centralen". Silly me.

Nåväl.

Lunchen då?

Jodå - det blev en mysig lunch. Faktiskt tillsammans med våra föräldrar (jo, det är faktiskt samma föräldrar, trots att vi under gymnasietiden lurade en lärare att Mackan var adopterad från Polen, något slags dumhetsrekord, då vi ju är enäggstvillingar och så lika att de flesta i vår bekantskapskrets tar fel på oss då och då.)

Det blev goda smörrebröd på trevliga Jacobs på centralen. Gott. Lätt. Mysigt. Gemytlig stämning med många skratt. Och sedan kaffe på maten. Mysigt, som sagt.

Så - Mackan - trots allt: Du gör min dag! (Och när du lär dig använda en kalender eller klocka kommer jag att svimma av ren förvåning!)