Jag - En 'systrarna-voltaire-trams-pajsare'...

Snackar med en gammal kompis och kollega om vad vi gör nuförtiden.
Han berättar om den hotellrestaurang han nu jobbar på och hur det funkar. Han verkar trivas.
Jag berättar om Stationshuset. Att jag lagar mat där nu, men att jag har lite nybörjartrubbel med att komma in i det.

Vad är det för ett ställe egentligen?, undrar han. Är det inte värsta "hälsorestaurangen", typ? Vegetariskt och grejer?

Well, säger jag, jag vet inte så mycket om det egentligen, annat än att det är ett litet café med servering, snarare än restaurang. Och att det är, förutom bageri, konditori och servering också en liten butik som säljer "nyttiga grejer". Och så har man yoga där.

"Va, ska du bli en sådan där systrarna-voltaire-trams-pajsare, nu också?" säger min kompis.

Och jag kan nästan inte låta bli att skratta. För jag börjar visst bli lite "systrarna-voltaire-trams-pajsare".

För stationshuset drevs till en början av Annika Enander och, just, Renee Voltaire, något som blev tongivande i verksamheten, både kring tankar om meny och smaker. Renées böcker säljs fortfarande i butiken, tillsammans med fröer, teer, olika bönor, linser, quinoa, olika gryner och annat ekologiskt och nyttigt.

Mina böcker säljs ännu inte i butiken. :-)

Idag är profilen "gott, hembakt, hemlagat, nyttigt, ekologiskt" och - eftersom det ligger där det ligger och man har krävande gäster - "med det där lilla extra". Jag har lite nybörjarsvårt för just de där grejerna. Jag är ju van vid husmanskost. Och italienskt och franskt. Och lite sådär nytt asiatiskt. Men inte alls den där "gryner, linser och råkost"-grejen. Så jag gör mig till tolk för matprofilen och försöker, efter egen förmåga, laga något jag kan. Och som förhoppningsvis går att sälja.

Som bulgursallad med kryddiga korvar...

Paj med paprika och ädelost...

Kycklingsoppa...

Rimmad lax med nypotaissallad...

Ja, ni hajar. "Lite lättare" än vad jag normalt sett lagar. Ingen pasta. Inget ris. Ingen potatis, annat än just nu, då när färskpotatisen bara kostar några kronor kilot.

Min kompis hånar mig. Och själv skrattar jag åt uttrycket 'systrarna-voltaire-trams-pajsare'. Fast jag börjar tänka på det. Och känner mig lite rädd för att att jag är en sådan. Måste ta reda på vad det egentligen skulle betyda. Surfar runt och hittar en massa grejer om systrarna voltaire. Och inte minst Renée. Men så hittar jag en recension på en av hennes böcker, där hon beskrivs som "Rock n Roll". Och jag andas ut. För Rock n roll, det är jag också.

Så är hon det - då är jag nog en systrarna-voltaire-trams-pajsare.