God grillmiddag trots osmaklig krönika.

Vi grillar. Frk. W, hennes barn, hennes styvson, en av grannungarna, och så jag.

- Ryggbiff med kappa.
- Marinerad karrékotlett.
- Kryddiga korvar.
- Kycklinggrillkorv


That sort of thing.

Till detta en hemmaslagen bearnaise, persiljesmörslungad färskpotatis, potatissallad, grönsallad... Ni vet? Grillfest, helt enkelt. Just sådär mysigt som man bara kan ha det på gården i en miljonprogramsförort till stockholm på sommaren? Fast på riktigt, liksom. Med riktig bearnaise. Riktigt bra kött. Riktig potatis, lagat på riktigt sätt... Ni vet? Bara gott, mysigt och trevligt, på alla sätt.

Mums!


Men bevisligen tycker inte alla samma sak. Lars Lindström på ("kvalitetspublikationen") Expressen å sin sida tycker att köttbiten växer i munnen som en cancersvulst.

Och här tycker jag egentligen att Lars Lindström gör en väldigt osmaklig liknelse. Jag förstår grejen. Att vi bör införa "meatless monday". Jag applåderar tillochmed sådana initiativ. Men därifrån att ens i samma mening nämna orden "kött" och "cancer" tycker jag blir osmakligt.

Jag har för bara ett par månader sedan mist en tidigare chef (min bästa chef alla kategorier, någonsin) i just cancer. Jag är livrädd att folk runt omkring mig ska få, eller ha cancer. Cancer är kanske den värsta sjukdom jag kan komma på.

Jag blir arg, besviken över hur en så duktig krönikör kan skriva något så korkat, och slutar lyssna. För karln har egentligen rätt i sak, men med sådana här brösttoner blir han omöjlig att ta på allvar.

Man blir bara förbannad.

Så jag fortsätter att grilla.