Min onda tvilling...

Det är inte alla som vet, men jag har en ond tvilling. Jo - faktiskt. Han heter Marcus - Mackan - Andersson och anses - ofta helt felaktigt - i vår bekantskapskrets vara "den trevliga av tvillingarna". Jag själv antar att det beror på att de flesta helt enkelt inte kan hålla isär oss och därför har blandat ihop oss.

Anyhow.

Igår var Mackan på besök på mitt jobb och eftersom vi inte träffas så ofta (han bor i Malmö och jag har sällan vägarna förbi där) tog jag mig lite extra tid för att fika och "shoot the shit" som det heter...

Men när Mackan kommer har min kallskänka inte gått hem än. När hon går säger hon "Tack för idag. Bra jobbat!" och jag svarar "detsamma!" varpå min bror höjer ett ögonbryn och när kallskänkan lämnat rummet utbrister:

"Vem är du och vad har du gjort med min bror?"
-Vaddårå?
"Jamen. Ärligt - du får en tjej i köket och helt plötsligt är du dig inte lik..."
-???
"Ja, du har inte svurit, skrikit, kastat något eller ens utbrustit i könsord på hela tiden hon var här... Och nu berömmer du henne för jobbet? Vad har hänt med dig, egentligen?"
- Ja. Ehm... Jag har...
"Blivit gullig"
- Fan, vad du är taskig. Det där var väl väldigt onödigt?! Säger du sådär igen kommer jag att tvångsmata dig med en pall kapris...
"Du - dina hotelser... Jag går inte på dem längre. Förut, kanske... Du hade ett välde av skräck... Nu är du... Typ Björne i Björnes magasin"
- Säg inte sådär!
"Du borde ha lärt dig... Jag har... liksom som uppgift..."
- Att göra mitt liv surt? Jo, jag har märkt det.
"Jag tänkte säga 'vara ditt sunda förnufts röst' men din förklaring funkar också"
- Potejto, potaaato.
Just.