Makaronipudding. Mycket kolhydrater. Och rätt mastigt. Något för riktigt kalla höst- och förvinterdagar! Idag blev makaronipuddingen något mindre traditionell - med äppelchutney (efter eget, väldigt improviserat recept) - i stället för skirat smör och rårörda lingon.
Jag har ett väldigt innerligt förhållande till makaronipudding, egentligen nästan helt upphängd på ett enda minne: när jag kom hem från Svenska Peak Lenin-expeditionen 1999 var jag helt mentalt slut. Min klätterpartner och jag hade varit på resande fot non-stop i fyra dygn. Min klätterpartner hade fått höghöjdshjärnödem och själv hade jag frysskador i ansikte och på fötterna. På Arlanda - dit vi kommit med hjälp från UD - skildes våra vägar och A. (kompisen) åkte i ilfart till sjukhuset. Själv fick jag skjuts ut till mina föräldrars sommarstuga på Bullandö, och där hade mamma gjort makaronipudding.
Precis vad min kropp behövde då. Det skirade smöret. Kolhydraterna. Allt. Och smaken! Jag tror att (och det är är en teori jag ibland får försvara) det KÄNNS om den som lagat mat tycker om vad de gör eller vem de lagar mat åt och just den där gången kändes det som om precis varje uns av moderlig kärlek hade lagts ned i makaronipuddingen. Det blev magiskt.
Själv har jag aldrig kommit i närheten...
Jag gör min makaronipudding som ett sätt att göra av med rester. Nästan alltid med kokta idealmakaroner, äggstanning på ägg, grädde och mjölk. Ibland ost. Så lök eller purjo (eller som idag - med vårlök!), bacon och gärna korv. Alltsammans tärnas smått, och varvas i ugnsfast form och gräddas i ugn i 200 grader, tills äggen stannat ordentligt och gärna blivit gyllenbruna. Proportioner är viktigare än mängden. Allt beror på hur stor form man har eller hur många man lagar till!
Äppelchutney:6 äpplen i småbitar
1 dl vitt vin
½ dl sockerlag med kanel
1 krm kardemumma
1 krm ingefära
1½ msk vitvinsinäger eller äppelciderinäger
1 granatäpple
Alla ingredienser mäts upp i en kastrull, utom granatäpplet.
Kokas ihop till rätt konsistens. Tas av värmen och får svalna.
Chutney och granatäpple varvas i vacker skål eller burk. Klarar sig någon vecka i kylskåp. Gott till det mesta! :-)
6 kommentarer:
Det verkar ju lite klumpigt att fråga sådär men överlevde han, din klätterpartner?
Jag gör makaronipudding som du med bacon och grönsaker och till det ska det vara ketchup. har faktiskt aldrig hört om kombon skirat smör och lingonsylt men jag ska undersöka saken ;).
Makaronipudding med skirat smör och lingon... Mmmm... :)
Brukar göra min äppelchutney på ungefär samma sätt som du, men skippa sockerlagen och på syrliga äpplen. Det ger en smakpalett som är lite närmre lingonsylten.
(Testa för övrigt gärna tillsammans med blodpudding...)
Har dock aldrig testat granatäpple i min, så jag får väl göra det. Tack för tipset!
Det har för övrigt varit mycket pastarecept ett tag nu. Jag klagar inte (gillar pasta) men fundera gärna lite över risrätter, smaksatta potatismoser och varför inte couscous, quinoa och allt vad det heter... Skulle gärna se hur man kan använda sådana grejer i lite "vanlig" matlagning - alla kokböcker har det som tillbehör i urkomplicerade combos.
Just a thought.
Jessika: Gör det. Och Ja - tack och lov (och mer genom Guds försorg än någon slags skicklighet från min sida) klarade sig A.
Mackan: Mmm. Blodpudding! Kanon! Funderar faktiskt på att göra min egen blodpudding den här veckan!
Vad det gäller gryner och grejer kan jag bara säga att "anledningen att jag inte skriver om det är att jag inte har en susning". Jag är verkligen värdekass på sådant!
Man ska inte underskatta sådana försorger. Jag är också hemskt dålig på diverse gryn som couscous och quinoa, särskilt de senare, men jag är rätt bra när det gäller ris. Om du vill prova så brukar det här receptet gå hem:
http://matochblommor.blogspot.com/2005/11/sndagspyssel-lite-matlagning.html
Vilket trevligt recept med äppelchutney. Måste provas. =)
Kinna: Tack så hjärtligt. Det var väldigt vänligt skrivet.
Skicka en kommentar