Jag skalade och rev äpplet, morötterna och den lilla löken på den
grövre delen på rivjärnet. (Ja, även ett rivjärn behöver ett rivjärn i köket : )) )
Så fräste jag det i min stekpanna med ett litet sprut ur den flytande
smör och rapsolja flaskan samt med tre-fyra knyckar ur curryburken,
fyra vrid ur pepparkvarnen, två stänk ur ingefärapåsen och lite, lite salt.
Otroligt charmigt och inspirerande!
Fast dottern (min alltså), som faktiskt åt den här experimentella korvgrytan (hon är "dagbarn" hos Inger) vill numer äta "korvgryta som Inger gör den", i stället för pappa kockens tråkiga. :-)
Nåväl - för Er som vill läsa hela det fina, roliga och goda receptet - kolla in det här.
3 kommentarer:
Tack för länken där jag lämnat en kommentar.
Hennes receptbeskrivning påminner mig om en artikel för åratals sedan ang tilltalet i vanliga recept.
Språkbruket är ju imperativt (uppmanande).
"Gör så här!!!!"
Köp!!
Rensa!!
Etc !!
Men å andra sidan -det är vi receptläsare vana vid, och det är en bra mall att utgå ifrån när man själv tvingas att i skrift redovisa ett recept.
Örjan: Precis.
Det kallas för konkurrens, Jesper. Dottern kommer hem och nä nä, Ingers ska det vara serru ;) ;)
Skicka en kommentar