Att laga, därför att det går att variera i det oändliga, beroende på ingredienser - och man behöver bara ett fåtal. Och att äta kanske mest för att jag förknippar få rätter på min egen reportoar så intimt med min mammas matlagning. Maten jag växte upp med. Och maten som jag lärde mig var "rätt". För det är väl så - för oss alla - att ingen mat är så god som mammas mat? Inget signallera heller omtanke och kärlek så mycket som mat, då någon lagt ned sin själ i det? Och ingen älskar väl oss så villkorslöst som en förälder?
Nåväl. Makaronipudding är nostalgi. Och "comfort food" på alla plan. Jag lagar det för att det är enkelt. Och jag äter det för att jag känner mig sådär fånigt lycklig som bara "mammas mat" kan göra mig. Dessutom mättar det. Länge. Comfort food för både kroppen och själen. Det är comfort food för att det är "tillbaka till rötterna". Och idag, när jag spänt musklerna i kulinariskt nytänk igår, känns det extra "comfortable" att laga något som både smaklökar och kroppen känner igen. Comfort food. Mammas mat. Som en skön, varm filt kring mina sinnen.
--
Makaronipudding (6-8 port)
4 ägg
5 dl mjölk
5-6 dl idealmakaroner
6 st grillkorvar
Någon skiva rökt skinka (eller vad man har för rökt grej hemma. Bacon? Kassler?)
Två lökar (idag en gul och en röd)
Lite purjolök (7 cm?)
Ett par rejäla nävar riven ost
Salt, peppar och muskot
Koka makaronerna "halvfärdigt".
Gör en äggstanning på ägg, mjölk och lite av osten.
Krydda med salt, peppar och muskot
Stek korv och vad du nu har med löken i en panna ett kort tag.
I med makaroner, äggstanning och stekgojset i en ugnsfast form. Vänd runt några gånger så att allt blandas ordentligt.
Toppa med resten av osten.
Grädda puddingen i ugn på typ 200 grader i 30-40 minuter.
Dekorera gärna.
Servera - om du vill - som min mamma (och det blir alltid bäst) med skirat smör.
2 kommentarer:
Jättegod! Tack för maten!:)
Varsågod! Bra med att laga en stor form ibland, så det blir lite rester.
Skicka en kommentar