söndag, mars 02, 2008

Där fick du, kronfågeltant!

Var ju på kursdag i torsdags, sponsrad av ett antal stora livsmedelsföretag. Det var kul och bitvis informativt och bra och ibland mördande trist.

Bland ett av de mer intressanta inslagen var Kronfågels - som inte bara visade upp sina egna produkter (även om man gjorde det också - jag skriver lite mer om det nedan) utan också hade bjudit in en kycklinguppfödare, som fick förklara lite hur kycklinguppfödning faktiskt går till. På riktigt. Och utan krusiduller. Det varbåde informativt och skrämmande på samam gång.

Nåväl. Kronfågel ställde också upp med en tant som arbetade som någon slags produktchef. Hon hade uppenbara problem att prata inför grupp och hade dessutom en rätt dålig och - visade det sig - trilskande powerpointpresentation som gjorde föredraget än mindre lyssningsbart. Vad jag emellertid tog in var när hon skulle presentera de olika produkterna och talade sig varm för panerade nuggets och diverse andra färdigmarinerade, färdigkryddade och färdigskurna kycklingdetaljer och avslutar med att "det finns ju ingen som kan ta hand om en hel kyckling längre..."

Jag blev så irriterad att jag gick och köpte mig en hel fryst kyckling på vägen hem, som vi sedan tagit fram och tinat här hemma. Så . idag fick jag visa att "det kan jag visst det". Att stycka en kyckling rär egentligen väldigt enkelt när man har gjort det någon gång. Det tar kanske 20 minuter att lära sig och när man väl kan det tar det inte mer än någon minut att få till rätt fina bitar av kycklingen.

Jag - och dottern som gärna ville vara med och leka med vass kniv - tog helt sonika av vingar och ben på kycklingen och lade dessa i en panna att först stekas lite lätt och sedan brässera i en kryddig rosmarin och tomatsås. Så tog jag ur och finskar fileerna och lade åt sidan för senare bruk. Så - i med skrovet (nu med en massa gott kött kvar på ryggen) i en het panna och bränna på det ordentligt, tillsammans med lite rotsaker (morötter, rotselleri, purjo, palsternacka blev det idag). I med rubbet i en kastrull (med lite röd lök jag hittade, lite vatten. En skvätt matlagningsvin. Salt, vitpeppar och ett par lagerblad och så - vips - början på nya stordåd i köket i form av en god fond!

Jag stekte till fileerna och serverade dessa till min bräserade kyckling i tomatsås och så lite kokt pasta. Det blev rätt mycket mat över.

Buljongen silades och står nu på spisen och puttrar ned (den har stått i ett par timmar). Jag skummar den lite då och då, men annars sköter den sig själv. Och den blir bara godare och godare.

Köttet som var kvar på skrovet har dels blivit kattmat och dels "salladskyckling) till åtminstone en sallad, eller en portion kycklingsås till pasta eller så.

På min kyckling (för typ 30 bagis) har jag alltså fått ut sisådär 4 måltider, för två vuxna och en tre och ett halvtåring.

Där fick du - kronfågeltant!

6 kommentarer:

KARLAVAGNEN sa...

Jag tror att damen från Kronfågeln borde se sig om lite runt om i världen.

landonius sa...

Sorgligt nog har damen från Kronfågeln rätt i stora drag, vi som hänger här är mer eller mindre besatta av mat, därför vet och kan en hel del om det.Jag har träffat på exempel där folk inte kunde skilja på fläsk och nötkött, med mindre att veta vilken del av djuren det kom ifrån. Jag läste någonstans att en genomsnittlig familj använder endast 15 minuter på att laga mat för hela dagen?!! DET är lite skrämmande!

rebecca sa...

Det är hemskt att så få klarar av grunderna i matlagning. Att få till ett par kycklingfiléer är ingen konst (iaf inte när man lärt sig hur de ska kännas när de är klara). Att däremot få till en saftig helstekt kalkon, kyckling eller stek, DET är matlagning. Det är då man kan kalla sig kock, tycker jag.
Vad roligt att du lagar mycket med din dotter. Jag har alltid fått vara med i köket, vilket nog bidragit till mitt stora matintresse. Synd att inte fler fäder är som du.

Trevlig måndag!

Jesper sa...

Rebecca: "som jag"? Du menar kockar? :-) I så fall - synd att inte fler mödrar är som jag, heller! :-)

Landonius: Ja, det är verkligen skrämmande.

Karlavagnen: Ja. Sedan tycker jag att det är anmärkningsvärt att uttrycka sig så med en publik som i princip BARA består av kockar. De LÄR kunna dela en kyckling!

rebecca sa...

Jag menade inte som kockar, utan pappa som är med barnen =).

Jesper sa...

Rebecca: Ahh... Du menar så! :-)