Torsk på lax.

Min fantastiska kollega D - en kille jag tycker mycket om och som egentligen bara har det enda karaktärsfelet att han gillar HV71 - kommer in i köket en dag och dricker en kopp kaffe. Vi brukar, när vi kommer till jobbet, ofta brygga kaffe åt varandra, jag och D. När han kommer först står bryggaren redan och puttrar när jag kommer, och när jag kommer först brukar jag ofta kunna hälsa honom med "Vilken tur att du är här! Kaffet är klart!"

Nåväl. D. och hans sambo E. hade härom dagen ätit något med lax och vi pratade om det. D. hävdar att de oftast inte äter så mycket annan fisk än just lax hemma och tillägger sedan - "Men lax är ju så himla gott! Jag är helt torsk på lax!" innan vi bägge brast ut i ett gapskratt.

Här kunde historien kunnat sluta - en liten rolig poäng i mitt språkintresse. "Torsk på lax", liksom. Men så började min (inte helt vanliga) hjärna att dra det här en vecka till. Och i morgon kommer vi alltså att servera "D.s torsk på lax" på jobbet - en fiskgryta med både torsk och lax i. Och en konstant påminnelse om D.s underbara uttryck.

Nu hoppas jag bara att alla gillar det, så att jag får skriva det på matsedeln snart igen. Det är ju lite mysigt att retas, oss kollegor emellan, också!