...vilket är ett kul sätt att få veta mer om alla sina bloggvänner. Utmaningen går ut på att jag ska berätta sju sanningar om mig själv. Reglerna är enkla och låter så här:
Länka till den som utmanat dig. Berätta sju sanningar om dig själv. Utmana sju bloggare i slutet av ditt inlägg. Lämna ett meddelande till den du utmanat. Och här kommer mina sju sanningar...
Eftersom det syftar till att lära sig mer om sina bloggkompisar får jag väl leta i gömmorna bland hemligheter och mindre kända fakta som inte alla redan vet och delge mig av mina sju sanningar:
1) Jag gillar att läsa, fast jag har svårt att läsa. Jo faktiskt. Jag har rätt svårt att läsa och läser långsamt. När jag gick i plugget hade jag ofta svårt att hänga med i andras lästempo och jag är rätt dålig på att läsa högt för dottern. Jag gillar emellertid att läsa och jag läser ibland rätt mycket, men det går i perioder. Jag läser det mesta, från deckare och fantasy till biografier och lyrik, men har ofta väldigt svårt för science fiction.
2) Jag tänker mig ofta mitt liv som en film och jag funerar hela tiden på soundtracket. Jag är väldigt intresserad av musik. Jag lyssnar på väldigt mycket musik och väldigt mycket olika musik. Jag spelar själv trummor och i mitt kök står alltid en radio eller CD-spelare på med musik. Jag har ofta musik på i bakgrunden när jag skriver och jag funderar ofta på "om det här vore en scen i en film, skulle den här musiken passa som soundtrack då?". Lote nördigt, jag vet, men det är en typisk sådan 'Jesper-tanke' som alltid finns där. Jag har haft långt gågna planer på att rekommenderra soundtrack till mina bloggposter (till den här posten skulle The Who med 'won't get fooled again' passa bra, t.ex.)
3: Jag äter allt utom... Alltså. Jag äter faktiskt ALLT jag blivit bjuden på och hittills inte kommit fram till att jag direkt ogillar något. Sedan finns det saker man tycker mer eller mindre om. Sedan finns det fiskbullar. Och jag bara AVSKYR abbas fiskbullar i dillsås, eller i hummersås. De är vedervärdiga, tycker jag. Jag får dem bara inte i mig. Det händer att min fru köper sådana hem till oss att ha som nödproviant, när jag inte är hemma, men jag avskyr det verkligen. Jag vet inte vad det beror på, men jag har svårt att ens vara i samma rum som andra som äter det. Det är typ min ENDA matnoja.
4: Jag är över trettio och kör moped, men har inget körkort. Så det så.
5: Jag har svårt att komma ihåg namn och funderar därför alltid ut ramsor om folk. Jamen, du vet? 'Helen, Helen, är hon med snygga ben...' eller sådär? Om vi träffas, så fråga mig inte "vad är min ramsa", om du inte är beredd på på riktiga pinsamheter.
6: Jag går, under perioder, i sömnen. Det gör ibland att jag vaknar till på andra ställen än jag gått och lagt mig, vilket är väldigt förvirrande.Dagar efter sådana nätter brukar kvala in som "en sån där dag".
7: Jag blir oerhört störd av att bli störd när jag skriver. Om dottern kommer och vill leka med mig samtidigt som jag skriver, eller om Fru Värn ens vänligt frågar om jag vill ha en kopp te när jag sitter och skriver blir jag rätt butter. Jag vet att det dåligkaraktär att liksom låta småsaker bekomma en, men jag vill inte bli avbruten i själva tankeprocessen när jag formulerar ord och meningar.
Så. Då var det fixat. Jag skickar vidare den här utmaningen till endast fem bloggvänner, för jag kommer helt enkelt inte på fler, just nu: Mackan, Emanuel, Kristofer, Gitto, Omie,
4 kommentarer:
Det där med namn är du inte ensam om, jag gör på ett liknande sätt och det kan faktiskt bli lite pinsamt ibland!
Ha en bra dag!
Så. Klart.
Lite roligt är det allt att läsa sanningar. Det är rätt spännande det där med att bli störd. På Nyårsafton hade vi vår käre vän på besök. Han är precis lika matgalen som mig. Massor av mat skulle lagas. Det ska vara färdigt i rätt tid osv. Våra 3 barn+ ett gäng barn till var på plats. Vår vän började helt plötsligt se väldigt stressad ut, jag undrade var det var - här är ju så oändligt många barn och det stressar mig blev svaret. Jag hade inte ens tänkt tanken att det var sååå många barn. Vad olika man är!
Annamaria: Ja, och tur är väl det?! :-) Jag själv ÄLSKAR att ha barn med i köket.
Frukostflingan: Jo, det kan - som sagt - bli pinsamt! :-)
Skicka en kommentar