"Sjejsjnitsel"

Dottern och jag har lagat schnizel till middag. Vi hade ett paket lkövskuren fläskkotlett utan ben i frysen, som vi tog fram igår och tinade till idag. Dottern ville prompt "laga riktig mat", vilket brukar betyda "att göra något mer än att skala morötter eller potatis", så på väg hem från dagmamman föddes idén om att göra schnizel av de där kotletterna.

Riktigt skoj, var det. Tyckte vi båda. Vi tog de små kotletterna och lade ut på varsin skärbräda och bankade dem sedan riktigt platta med var sin stekpanna. Dotterns blev snyggast. Så panerade vi dem i först mjöl, sedan ägg och till sist ströbröd, stekte i lite smör och på med salt och vitpeppar. Svårare än så behöver man ju inte göra för sig.

Just ikväll serverades våra - dotterns finare än mina - schnizlar med citronmajonnäs, kokta grönsaker (sådan där blandning med morötte,r ärter och morötter som finns i frysen hos alla människor!) och potatisklyftor med dragon.

Dottern, dottern ömma moder - Fru Värn - och jag åt alla med god aptit.

Schnizel har visat sig vara fantastisk mat att laga med en lite otålig treochetthalvt-åring. Man får banka, vända, doppa och ströbröa alla grejer! Det är jättekul.

Det roligaste tycker jag nästan är vad hon kallar sina schnitzlar: "Tjej-schnitzlar". :-)