Läser i DNs stockholmsbilaga att det planeras byggas nytt kulturhus vid hötorget och att detta bl.a. skall innehålla en "lyxkrog".
Bra tycker jag, för bra mat är verkligen bra kultur.
Samtidigt har "lyxkrog" nästan blivit ett skällsord för mig. Om man med lyxkrog menar "bra restaurang med klassisk, fin meny och bra smakkompositioner" är lyxkrog vid hötorget helt rätt. Menar man "ännu en pretto låda med någon slags hemmapåhittat utländskt namn som serverar tillkrånglad mat av typen 'laxrom och tamarindspäckad griskind med flingsalsorbet och myntapumpasalsa' i en liten löjlig puck på någon 28 cm bred fyrkantig tallrik" är mitt svar:
"been there. Done that"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Griskött och tamarind går djävligt bra ihop, en skön brytning mellan sötman i grisköttet och syran i tamarinden. Pröva det, att ha lite tamarind i ösvätskan nästa gång Du grillar.
Jag tycker också att tillkrånglat inte har något med kärlek att göra, men däremot komplicerat är OK, why not? Långa kok, reduceringar, smakförstärkningar, pulveriseringar. Jo, jag gillar extremmat ibland. Jag har dock hört kokare som gått på en just nu extremt hyllad krog och fått in mat som smakmässigt var så vulgärkomplicerad och övergränsen i smak att portionen var oätlig.
Mmm. För att börja "i slutet" av din kommentar: "Mat är till för att ätas", tycker jag. Ibland blir teknik och sensationslystnad viktigare än smak och/eller någon form av mättnad eller övrigt tillfredsställelse, känns det som.
Jag kan också imponeras över folk som pulveriserar grejer eller använder spännande ingredienser.Matnörden i mig jublar när någon serverar något som tagit veckor att tillreda
MEN
Det måste vara gott.
Skicka en kommentar