Spanjorerna har Tapas, Mallorcinerna Pinchos och vi i orminge har - småplock. Principen är dock samma överallt - man äter vad man tycker är gott och bara det man tycker är gott och så äter man lite mer av det man gillar och lämnar det man tycker är mindre intressant.
Det här är ju ett ätmönster som vi haft länge i även våra delar av världen. I danmark äter man smörrebröd. Här har vi smörgåsbord. Även om maträtterna, påläggen och teknikerna skiftar har vi samma sätt att äta maten. Vi äter vad vi tycker är gott och lämnar resten till någon annan som kanske gillar det bättre.
Vi äter också längre tid, vill jag hävda, på det här sättet! I vår familj är det ibland stökigt kring bordet. Barnen vill hellre leka, titta på tv eller göra något annat än att äta. Samtidigt kan jag ibland ägna timmar åt att laga mat. Grytor och stekar och rejäl, riktig mat. Men när maten sedan äts är måltiden över på några få minuter. Med småplock är det annorlunda. Vi sitter längre, njuter av maten. Provar oss fram. Och maten har ju ofta bara tagit några minuter att ta fram. Varför är det så? Stor mat tar kort tid att äta medan liten mat tar lång? Det borde ju rimligtvis vara tvärt om?
Jag tror att det har med själva "myset" att göra. Småplock är socialt. Och utan pretentioner. Det är snabba, enkla upplägg som gäller. Enkla, men rena smaker. Det blir liksom inte högtravande att äta. Festligt - javisst, men inte högtidligt. Distansen till maten minskar genom de enkla smakerna. Distansen mellan oss som äter den minskar i och med att vi alla plockar med maten.
Det är därför jag gillar sådan här mat. Den är kul att äta. Enkel att göra. Och jag - som ofta känner mig minst lika mycket som ett barn som mina egna - får plocka med händerna. Småplock.
