Bakgrunden är följande:
Idag firas världsmiljödagen - en dag införd i FNs regi (F.ö. hölls den första världsmiljökonferensen i Sverige - vi har alltså varit ett föregångsland i miljöfrågor förr) och man försöker tänka på hur miljön globalt kan förändras till det bättre. Den enskilt största påverkbara delen av utsläpp av s.k. "växthusgaser" kommer från vår matkonsumtion. Den står för ungefär 25% av vad vi som människor släpper ut årligen (som jämförelse kan sägas att vi släpper ut ungefär 30% av våra personliga utsläpp genom våra kommunikationer som bilar och flygplan och sådär).
Att göra något radikalt åt hur vi åt skulle alltså kunna påverka miljön tämligen omgående. Och effektivt.
Som det står i artikeln:
Enligt Naturskyddsföreningen är den absolut viktigaste klimatgärningen du som enskild individ kan göra att dra ner på konsumtionen av kött. Det är vad vi väljer att äta som spelar roll för klimatet och miljön, inte hur maten har producerats eller transporterats.
Och det är tänkvärt.
Jag har skrivit om det förr (bl.a. härom dagen då jag hyllade en annan tidning som skrev bra om vegetarisk mat) men det här är en tanke jag själv har haft några gånger. Jag försökte genomföra en vegetarisk dag på matsedeln på förskolan för ungefär ett år sedan. Det gick inte alls.
De som satte sig emot det var vuxna. Antingen personal eller föräldrar till barn som gick på förskolan. Barnen åt. Även vegetariskt (och hade förmodligen kunnat vänjas till att äta vegetariskt i ännu större utsträckning om jag fått chansen att fortsätta). Men det här handlar inte om barnens matvanor. Det handlar om oss vuxna. Om vårt ansvar. Om vår attityd.
Let's face it - det är inte VI som kommer betala för vår överkonsumtion av kött i framtiden. Det är våra barn. Och deras barn.
Så jag välkomnar det här uppropet. Och hoppas nu bara att skolor och förskolor också hänger på. Att positiva exempel tas fram och skrivs om och uppmärksammas så att fler vågar göra likadant.
För den här frågan är viktig.
Även om det behövs ett gäng halvavdankande mellankändisar som skriver krönika i an aftonblaska för att vi ska börja tänka till lite.
--
EDIT: Den här artikeln verkar vara en som berör. Har nu läst ett par andra blogginlägg om saken och det verkar, på nätet, nu finnas folk som antingen A) tycker att det här är en lysande idé. Eller B) Tycker att det vore diktatoriskt att besluta om en köttfri dag. Jag har ju redan redogjort för min ståndpunkt, men jag vill bara säga att jag tycker att det verkar lite själviskt och ansvarslöst att något slags ultraliberalistisk tanke när det faktiskt handlar om den miljö vi lämnar över till våra barn?! Men det kanske bara är för att jag är pappa?
