Balle-rina. Kakmiss

Just nu sitter nog en del på Göteborgskex och river sitt hår. Och det sitter rätt många kexälskare och skrattar lite halvgenerat. Och så skrivs det ju förstås en del i olika tidningar om marknadsföring och snusk... Men låt oss ta det från början:

Ballerina, ni vet de där kexen med choklad i mitten? De har ett tag marknadsfört sig som "krämiga och lent goda". Bra så långt. Nu har man designat om förpackningen. Och hela produknamnet syns inte på den nya förpackningen. Där sitter nämligen ett genomskinligt "fönster" så man ska se hur många kex som finns kvar i paketet.

Och det som syns är då det lite missvisande "balle" och med sloganen. Öppet mål för snuskiga feltolkningar alltså...

Det här kan man idag läsa lite mer om i bl.a aftonbladetom man vill.

Själv håller jag fortfarande fram min teori att "mat är sex" och ser missen som ett genialt marknadsföringsstunt! :-)

Mat är sex, men kan sex vara mat?

Har ju skrivit förr om det här med sambandet med mat och sex... Men det här är ju löjligt?!

Baconglidmedel?!

Musik och mat - hör de ihop?

Gamla matpolarinnan och förebilden Lisa Förare Winbladh skall tillsammans med Alt Tumble och Håkan Lidbo göra radio i sommar. Den 17:e Juni är det dags för P2s nya program "köksradion". Läser i nätupplagan till "mat och vänner":

- Det är kul men också ganska mycket pussel då vi förutom att para ihop rätt mat och vin även ska få till musik så att den förstärker allt, säger Håkan Lidbo.

En frågeställning som faktiskt känns rätt viktig och relevant för mig som kock. För visst är det så - att laga mat för andra är aldrig bara att "sleva ihop något"? Det handlar om att sälja in en upplevelse. Att ge en erfarenhet. Och själva upplevelsen i sig själv är ju en summa av alla de där intrycken man som matgäst får vid måltiden? Liksom - om servicen är bra, om belysningen är den rätta, om smakerna gifter sig bra, om det är vackert upplagt på tallriken? Och om alla de här sinnena, lukt, syn, känsel, smak osv. är med i leken, varför inte också hörseln?

Jag hävdar att soundtracket till våra liv är minst lika viktiga för hur vi upplever olika händelser som händelserna i sig själva.


En romantisk måltid, med tända ljus, god mat, gott vin, väldoftande bordssällskap, vackert upplagd (maten alltså, inte nödvändigtvis bordssällskapet även om det kanske är det ultimata målet med måltiden), osv. kan alltihop förstärkas av Marwin Gaye med "Let's get it on" på en nedskruvad stereo i grannrummet?

Tänk Er nu samma upplägg, fast med t.ex. "thunderstruck" av AC/DC, och på högre volym på den där stereon? Romantikdödare som endast överträffas i effektivitet av barnprat om bajs kring matbordet.

Så? Visst är det så att mat och musik hör ihop? Och att upplevelsen av maten vi äter ibland är väldigt intimt förknippad med soundtracket till?

Om mat är sex, är godis porr?

Ja, alltså - vi har ju diskuterat här på bloggen tidigare (ja - på andra bloggar också) huruvida det finns "sexig mat". Vissa har tillochmed hävdat att mat ibland kan vara minst lika bra som sex (vilket givetvis föder andra frågor - hur bra är deras sexliv, egentligen? Eller deras matlagning?) eller i vart fall ett gott sätt att trösta sig när man inte får något? Nåväl. Jag inser att det mest är jag och min allmänt snuskiga fantasi som går igång på sådant här - men så läser jag i aftonbladet om ett företag som i Eskilstuna sålt porrigt smågodis. Gelesnoppar, skumbröst och... Ja - kolla själva.

Givetvis har det här väckt viss upprördhet på nätet i allmänhet och bloggosfären i synnerhet - jag kan hålla med om att sådana här godisar inte behöver säljas tillsammans med karamellkungens ferarribilar och piratpengar i den lokala godis-tjorren. Samtidigt tycker jag att folk upprör sig lite väl mycket för småsaker (smågodis?) ibland.

Jag har en så hjälpsam familj, jag...

Min mamma, lite oroad - verkar det som - av en tidigare bloggpost föreslår lite vänligt i ett mail att jag kanske borde gå en ny matlagningskurs!

Jag har en så hjälpsam familj, jag! :-)

Sexig mat?

Mat är sex. Eller? Kollar man runt på olika bloggar används inte sällan ord som "sexig" och "porrig" om uppläggningar. På favvisbloggen Matälskaren skrev Lisa ett roligt inlägg för lite sedan om Den svenska synden.

Själv är jag en av dem som alltid hävdat att mat och sex faktiskt hör ihop, även om jag inte - som t.ex. Anthony Bourdain eller Bill Buford tar till metaforer av sexuell art när jag skall berätta hur man skall späcka en kotlettrad (det känns lite väl uppenbart, eller hur?).

Jag tror - personligen - att sambandet är mer sofistikerat, något mindre uppenbart. Att det kanske finns mat som "tänder" oss. Att det finns uppläggningar och tekniker som kan "egga" eller "tända" oss och att jag som kock - faktiskt - gärna VILL att du, när du äter på en restaurang med din kära, faktiskt SKA få sex efter middagen. Du kommer att komma tillbaka och äta hos mig igen. Och det ger mig pengar!

En till som har hajat det där är Gordon Ramsay, som verkligen försökt hitta en ny publik och göra saker och ting lite "sexigare" - eller vad säger ni om det här?



Så - är jag - som kock - egentligen en del av koppleribranchen? Tja - man undrar ju. Restaurangbranchen är ju beryktad för en notoriskt öppen inställning till sexuella relationer (för att uttrycka det milt) som får t.ex. rock 'n roll-branchen att verka vara upprätthållen av korgossar!

Men finns det sexig mat? Mat som liksom får dig att "gå igång"? Eller ät det allt det där andra - belysningen, sällskapet, miljön och atmosfären som får det att "klicka till"?

Livsmedelsbranchen verkar se på sig själv som rätt "porrig", i alla fall.

Eller vad sägs om den här lilla reklamfilmen, för Perrier, från någon gång på 70-talet, i Frankrike?



Eller ännu värre - en tysk reklamfilm för en annan världskänd dryck:

Mat är sex?

Oh yeah. (Och nu kommer alla mina nära kompisar läsa det här och tycka "bra jobbat - han har lyckats få in två av sina huvudintressen i samma bloggpostrubrik!") :-)

Kollade givetvis på "F-word" som började på kanal 5 idag. Snyggt proddat (fast mycket är rätt krattigt filmat skjutet med handhållen skak-kamera) och med riktigt bra soundtrack. Och sexigt. Allt den här serien vill kommunicera - känns det som - är "mat är sex".

Det är tjejer som slickar sig kring munnen, slickar på fingrar, Gordon ramsay som byter kläder (och låter kostymen falla) i introt och han flirtar, kommer med innuendo efter innuendo. Killen som för ett halvår sedan var "the greatest bully in the world" har helt plötsligt blivit "the sexiest chef alive" i pressen.

(Här skulle jag kunna skriva något lite halvtragiskt om min tonårstid, då det faktiskt var de "elaka killarna" som fick alla de snygga tjejerna, och göra något slags analogi om att det kanske, trots allt ÄR sexigt att vara kaxig, men jag låter bli... Den här gången... Mest för att jag vet att det finns folk som läser den här bloggen som ibland kan förledas att tro att jag kanske är - om inte en "elak pojke" så i alla fall en sexig kock.
*Hej, Fru Värn!*)

Men ärligt - kolla bara in hur showen marknadsfördes i "Asian food channel":



Det känns lite sådär småsexigt, eller hur? Och tanken att mat är sexigt är ju inte ny. Nigella Lawson blev ju kritiserad för det där för något år sedan och det skrevs bl.a. om henne att hon "got food looking slutty". Kul. Nu kommer någon av mina mer rödstrumpade vänner att skriva något i stil med att "det är ok när en KARL gör det men när NIGELLA gör det så är det minsann slampigt..." Kanske har de rätt. Själv hoppas jag nästan på att någon skall tycka att jag - eller min mat - är lite slampig. Det skulle liksom kännas som att den i alla fall är lättillgänglig! :-)

Nåväl. Det är lite lustigt att se att det helt plötsligt i alla fall är "sexigt" med kockar. Nu känns det bara som om ifall "mat är sex" som att vi som faktiskt pysslar med att sälja mat är prostituerade... Plötsligt känner jag mig lite smutsig. :-)

Nåja. Kolla in introt. Och berätta sedan om du tycker att mat är sex. Eller i alla fall sexigt. Eller om det finns någon kock du tycker är sexig...