Ett upprop till "dagiskockar": Snygga till maten!

Innan någon av Er där ute som faktiskt jobbar på förskola skriver något - jag vet - det heter "fösrkola". Men A) det innehåller ett "ö", vilket gör att mångas RSS-läsare skriver världens konstigaste rubrik och B) för att provocera lite - så har jag skrivit "dagiskock". Det är nämligen (alltför) många av oss med arbetsgiften "att laga mat på förskola" som titulerar oss så.

Själv tror jag att det är lite viktigt att vi faktiskt använder ordet "förskola", men det är en annan poäng.

Idag - mina vänner - tänkte jag, i min oändliga serie blogginlägg av typen "jag har världens bästa jobb, men jag blir vansinnig på folk som har samma jobb som jag som inte tar det på allvar, eller bara gnäller" tänkt ta upp det här med presentation. Av maten, alltså.

Jag riktar mig nu, med det här inlägget, till folk som arbetar i storkök i allmänhet men på förskola i synnerhet. För jag blir vansinnig! Jag är ingen mästerkock, eller speciellt framgångsrik på något sätt. Jag är inte Sveriges svar på Gordon Ramsey. Eller ens Jamie Oliver. Men ärligt: Kan vi inte börja tänka lite på hur käket ser ut när det kommer ut till våra gäster? Barnen?

Ni vet - när man jobbar på restaurang vet man att allt liksom kostar pengar, att man hela tiden måste sälja, och gärna så mycket som möjligt av allt man köper in, för att i morgon fortfarande ha något jobb att gå till.Restauranger har en krass verklighet att leva i, där mat inte bara handlar om näringsvärde och smak, utan faktiskt att någon är beredd att betala för den. Vi äter alla med fler sinnen än bara smaken (hur många gånger har du inte hört den slitna klyshan "man äter med ögonen också" - vilket - rent biologiskt inte stämmer, så vida du inte är ungefär ett år och just upplever din första gräddtårta!) och det gör att restauranger på olika sätt försöker få sin mat att se ball ut, att verka lockande, att spela an på sinnet av estetik hos människor. Att liksom "ragga upp gästen" med käket.

I förskolans värld verkar vi helt ha missat det här - eller tror att de reglerna inte gäller oss. Vi är förvissade om att vi kan laga bra ,näringsrik, billig mat åt våra arbetsgivare och många av oss verkar liksom vara nöjda med det.

Så - här kommer det - dagens "nu kommer Jesper med något till krångligt att lägga på vår redan så tunga arbetsbörda"- käpphäst: Lägg upp maten snyggt!

Det kan vara att t.ex. lägga upp grönsaker på fackindelat porslin, att välja vackra skålar och fat till frukten du ställer ut på avdelningarna och försöka trava den vackert. Eller att portionera upp och då lägga upp på enskilda tallrikar. (Där kom det!)


(Kokt alaska pollock med potatis)

Nu säger du kanske: "Men Jesper - jag har inte tid, inte plats och inte utbildning till det här!"

Jag hävdar (med emfas): "Det har du visst det!" Det handlar om att prioritera. Som allt annat. Du kanske kan lägga upp åt en avdelning i taget? Kanske lägga upp maten EN dag per termin? Kanske lägga upp fint och vackert när du serverar grönsakerna? Det hela handlar om att "förskolekäk" ofta är "kantinkäk" och kommer ut på avdelningarna i små lådor, små kantiner, skålar, byttor eller liknande. Barnen får aldrig chansen att se vad de äter, innan det ligger på deras tallrikar och där är maten ofta redan blandad, delad, upphälld och ser inte längre speciellt snygg ut. Vad hände med "äta med ögonen"?

Jag vill utmana alla Er som läser den här bloggen och som jobbar som kockar (i förskola eller andra storkök) att lägga upp maten snyggt någon gång ibland (kanske en gång per termin). Skicka gärna in bilder på hur ni har gjort (det kan ni göra till min e-postadress: kotten@coyote.org så lovar jag att skriva om det.

Lägg upp potatis, ris eller pasta i botten, lägg något ovanpå (sås eller vad det nu är) Lägg på en kvist persilja eller annat grönt. Kanske några grönsaker på tallriken också? Voila! Förresten - ett bonustips - du får mindre disk om du gör såhär! Du slipper ju alla avdelningars bunkar, byttor, kantiner och skålar! Se där - ibland är det bra att (som på restaurangen) tänka ekonomiskt också!

Vad kan man begära?

Läser ibland, bland kommentarerna till mina blogginlägg meningar som "lyckis barnen på din förskola" och liknande och det är givetvis smickrande. Jag hör också ibland kommentarer av föräldrar och personal att "det är så skönt med dig, för du fixar alltid allt och det är aldrig några problem" eller "det är så skönt att veta att du håller ordning på vad barnen bör äta". Då händer det att jag nästan börjar rodna. Inte allt för sällan hör jag - av barnen "Åh, vilken god mat!" och just det är ju det bästat kvittot på att man faktiskt gör ett bra jobb.

Samtidigt undrar jag ibland "hur illa kan det egentligen vara i andra kök" och ju mer jag arbetar i förskolekök och ju fler kollegor i/ur andra förskolor (och deras kök) jag möter desto mer nedslagen blir jag över hur det kan få gå till. Därför tänker jag nu sticka ut hakan lite och säga hur JAG tycker att kraven på förskolekockar skall vara:

För det första: Ärligt - jag VET att prio ett alltid skall vara att laga säker mat, men jag antar att ingen av oss handhar kemiska eller biologiska stridsmedel på jobbet - borde inte prio ett vara typ att maten smakar gott? Mat som inte smakar gott slängs. Det är en förlust för alla inblandade. För kocken, rent ekonomiskt (om han/hon har budgetansvar), för förskolan (som lägger tid och pengar på att laga och servera maten, en kock är inte gratis!) för barnen, som inte får i sig den näring det behöver och till sist för föäldrarna som får hem barn som inte orkar med något alls.

Barnen ÄTER god mat. Det är enkel matematik att satsa resurserna på god mat och helt enkelt skita i resten.

För det andra: Är det för mycket begärt att folk som jobbar med mat för barn borde ha som anställningskrav att jobba med mat för barn? Jag menar: typ samtidigt?

För det tredje: Att inte laga mat från grunden och i stället använda halvfabrikat är lättja. Tar det för lång tid att laga mat från grunden har du fel ambitioner. Eller fel recept. Eller fel erfarenheter. Eller fel attityd. 'nuf said.

För det fjärde: "Kärlek" i maten betyder inte nödvändigtvis smör och socker, men det är helt ok att servera gräddsås till köttbullarna ibland. Det skall vara så. Det är en del av vårt mathistoriska arv. Att laga mat med lite historia är aldrig fel. Att lägga ned lite engagemang på det är att visa barnen omsorg. Att försöka förvalta gamla mattraditioner är att visa sina råvaror och sin yrkeskår respekt. Att laga mat på det sättet är "kärlek".

För det femte: Var stolt över ditt jobb! Se inte på ditt jobb som "mellan två andra, ballare, restaurangkök" eller "tills jag får tag på något annat", eller i värsta fall "i väntan på pension". Att laga mat för barn är inte bara världens bästa jobb, det är väldens viktigaste. Visst, den mediala exponeringen är i princip noll, men hey - du är inte förstegitarrist i Europe heller, så sluta förvänta dig groupies för att du gör ditt jobb! Var stolt över att kunna servera hundraellernåntingvaddetnuär tallrikar vettigt tillagad mat varje dag i stället. Var stolt över de där gångerna någon berömmer ditt arbete.Var stolt för att du är med och upprätthåller traditionen av professionell matlagning och för att du får ge de här barnen en vettig start i livet. Ser du på ditt jobb som "mellan två andra bättre gig" bör du nog kanske börja se dig om efter något av dem. Snabbt. Den här branchen (att laga mat till barn) har inget utrymme för folk som hellre vill vara någon annanstans. Det är en förmån att få vara del av den, inte ett "påhugg". Så det så.

För det sjätte: Försök vara en i gänget. Jag vet att det är bökigt, när man inte hela tiden jobbar i barngrupp, men försök vara en lagspelare. Försök ta initiativ till att få ihop gänget på jobbet. Du kommer att vara tillräckligt isolerad ändå, på jobbet. Du behöver inte att folk dessutom är rädda för dig eller tycker illa om dig. Du är - i egenskap av kock på en förskola - omgiven av myter och sägner ändå. Se till att dessa är hjältesagor och hyllningsdikter snarare än de sagor man skrämmer barnen med när de inte sitter still på gruppsamlingarna.

Är det för mycket begärt?

(Och det är nu ni skriver en kommentar om vad NI tycker är "grundkrav" på kockar i förskolan. Hur vill du att någon lagar mat till ditt barn?)